torsdag 2 september 2010

Jämlikhet och Kvotering

Hmpf, den här bloggen börjar mer och mer bli en politisk blog, men det är kanske inte så konstigt i valtider. Jag tycker det är viktigt att befrämja demokratin och att göra sin röst hörd genom att rösta, och detta året har jag bestämt mig för att inte slentrianrösta på det parti vars ideologier jag tror, men faktiskt inte vet, överensstämmer bäst med mina egna värderingar, utan faktiskt fördjupa mig, åtminstone lite grann, i frågor som betyder något för mig. Jämlikhet är en av den!

Jämlikhet har länge, det sista decenniet eller så :-), varit en het fråga. Åtminstone för vissa partier. Jag trodde att min bild av vad jämlikhet är var den allmängiltigt accepterade, men lite grävande visar att så inte alls är fallet.

För mig innebär jämlikhet samma förutsättningar för alla, oavsett kön, tro, utseende, sexuell läggning, status, åsikt eller handikapp. Alla skall, på lika villkor, ha möjlighet att göra det bästa av sin situation. I ett jämlikt samhälle skall till exempel samma prestation ge lika lön, oavsett om man är man eller kvinna, svenskfödd eller av utländskt ursprung. I ett jämlikt samhälle bedöms alla utifrån sina färdigheter utan att lägga värderingar i kön, ursprung eller andra faktorer som inte är av betydelse inom det man bedöms för.

De partier som mest uttalat verkar för, och borde sätta jämlikheten bland de högsta frågorna i sina partiprogram och valmanifest är till synes av en annan uppfattning om vad vad jämlikhet är.

Det finns på vänsterpartiets hemsida flera exempel på att en statistisk lika fördelning mellan könen är deras bild av jämlikhet, och de uttrycker absolut rättvisa som en femtioprocentig kvotering till vardera könet. Också för Feministiskt Initiativ verkar kvotering vara nyckeln till jämlikhet. Detta gör mig oerhört irriterad!

Hur kan möjligtvis kvotering leda till jämlikhet, definierad enligt ovan? Det är närmast tvärtom. Om man får högre lön, eller ett specifikt jobb, just för att man är av manligt eller kvinnligt kön, hetrosexuell eller homosexuell, handikappad eller utan handikapp, svenskfödd eller invandrare, och bara anställs för att fylla en viss kvot i statistiken och påvisa att det är lika antal mellan olika grupper, så har man särbehandlats på ett, i mitt tycke, högst ojämlikt sätt.

Om jag, ur ett jämlikhetsperspektiv, riktigt försöker söka något positivt med kvotering, så är det enda jag finner att kvotering i extremt lyckosamma fall kanske kan leda till en ökad acceptans. Om man på till exempel en arbetsplats som av tradition, fördomar, eller andra jämställdhetsmässigt sätt, ovidkommande anledningar, saknar personer av ett visst kön, eller ur en viss grupp, blir genom kvotering påtvingad en medarbetare som sticker ut, men som visar sig högst kvalificerad för uppgiften, borde sannolikt acceptansen öka och vyerna vidgas. Om personen däremot inte visar sig vara bra nog, och det krävs antagligen i ett sådant här fall att man är betydligt bättre än genomsnittet, så slår det nog snarare tvärtom och fördomar infrias. Jag tror att det finns bättre metoder (moroten framför piskan) att få, statistiskt sätt, ojämlika arbetsplatser att inse att mångfald berikar.

Om jag, av statistiska skäl, skulle särbehandlas och få, eller inte få, ett jobb på grund av mitt kön eller hudfärg, skulle jag absolut känna mig ojämlikt behandlad. Vem vill gå och känna att man inte förtjänar ett jobb för sina kvalifikationer, utan bara har fått det därför att man tillhör en viss grupp?

Statistik är inte jämlikhet! Kvotering säkerställer bara statistisk likformighet, inte jämlikhet! Jag vill värderas efter vad jag kan prestera, inte utifrån vilket kön jag tillhör, eller vilken geografisk plats jag är född på. Kvotering innebär att jag värderas efter hur min omgivning ser ut, inte efter mina egna kvalifikationer. Kvotering främjar INTE jämlikhet!

____________________________
Tillägg:

Eftersom ovanstående artikel av flera som kommenterat tolkats som jag uttrycker rädsla för att kvotering skulle tvinga in någon, ur till exempel ett visst kön, och sätta dem före någon mer kvalificerad. Detta är inte alls fallet, och det är dessutom reglerat i lag att så inte får ske. Jag vill därför här ytterligare förtydliga de poänger jag vill få fram.

Genom att kvotera över huvudtaget så lägger man fokus på, och tvingar fram att, värderingar läggs i just de faktorer som man inte vill att man i sammanhanget skall värdera människor utifrån. Man sätter fokus just där man i jämlikt behandlad situation inte skulle haft det.

Dessutom har man, i och med man använder kvotering, satt upp ett mål som mäter hur jämställd situationen är genom att räkna huvuden. Då reducerar man jämställdheten till statistik och tar fokus från själva jämställdhetsfrågan, som i min mening handlar om värderingar. Kvotering tar bort fokus från jämställdheten!

Jag personligen tror, och har erfarenhet av att, mångfald på arbetsplatser är något väldigt positivt, både för de enskilda anställda och företaget som helhet, men inte nödvändigtvis det viktigaste eller mest avgörande för att komma tillrätta med jämställdhetsproblemen i samhället. Att vara ur en viss grupp eller av ett visst kön kan vara en kvalifikation i sig själv, och det är viktigt för företag att anställa för mångfald. Jag tror att det finns betydligt bättre och mer jämställda metoder och incitament för att få företag att inse detta.

Jag hoppas verkligen att alla kan vara överens om att jämställdhet INTE handlar om hur många personer av en viss grupp versus en annan det finns i en bestämd situation, utan om att personerna värderas lika oavsett vilken grupp de tillhör!!!