onsdag 7 september 2022

Brottsligheten är det största problemet

... fast inte i min kommun

I Sydsvenskan idag har ledande kommunalpolitiker i de kommuner de har makten, är stora eller gått riktigt bra i förra valet, fått frågor runt vad de anser vara största samhällsproblemet. Ett ganska intressant fenomen utkristalliserade sig.

När Carina Wutzler, kommunalråd för Moderaterna i Vellinge (39,6% i förra valet) får frågan vilket som är det största samhällsproblemet svarar hon:
"Lag och ordning, trygghet och gängkriminalitet"

När hon då får följdfrågan "Hur yttrar sig kriminaliteten i din kommun?" blir svaret: "Jag upplever inte att man lyfter detta som ett problem i Vellinge. Det är mer ett nationellt problem. Man läser om det och tycker att det sprider sig. Och bekymras över att det ska drabba någon som är på fel plats vid fel tidpunkt."

När André af Geijerstam, gruppledare för Sverigedemokraterna i Sjöbo (39,2% i förra valet), svarar på frågan om vad som är viktigaste valfrågan, säger han:
"Energibrist, höga drivmedelspriser, hög brottslighet. Brottsligheten är ju nära förknippad med den höga invandringen. De går hand i hand. Det lär ju knappast ha undgått någon."

På följdfrågan "Hur yttrar sig de här problemen i din kommun?" blir svaret: "Brottsligheten märks i hela landet. I en mindre kommun som Sjöbo drabbas vi inte på samma sätt. Men ingen plats är fredad."

Det känns i och för sig inte så märkligt att de två partier som kanske ihärdigast kör med valfrågorna "Lag och Ordning", "Hårdare straff", "Större befogenheter för polisen", etc, säljer in kriminaliteten som den viktigaste frågan. Det som gör det lustigt är svaren på följdfrågan.

Det får mig att tänka på Leif GWs uttalande om att det är de minst sannolika brotten vi är mest rädda för, vilket kanske inte heller är så konstigt. Det är ju de med störst konsekvenser vi kanske är mest rädda för.

MEN för kommunalpolitiker i trygga kommuner där de inte har något problem med grov brottslighet att gå till val med grov brottslighet som viktigaste fråga är att rida på väljarnas rädsla för det minst sannolika.

Fast på något sätt måste man ju få stöd för riksförslag som att

  • Låta Kriminalvården ta över ansvaret för sluten ungdomsvård
  • Kunna sätta minderåriga i fängelse
  • Döpa om Kriminalvården till Straffverket
  • Sänka straffbarhetsåldern till 13 år
  • Kunna straffa ännu yngre barn, åtminstone ner till 9-års ålder, med skamstraff

Om det skall gå igenom behöver man nog SKRÄMMA UPP FOLK ORDENTLIGT, även i de trygga kommunerna.

Var det bättre förr?
På medeltiden?
Är stupstock ett bra straff för 9-åringar?
... eller är det inte förnedrande nog?

~~~ 
Läs också Sydsvenskans huvudledare idag. Den träffar ganska bra det jag vill belysa, att politikers retorik, ibland skrämselpropaganda, får oss att tappa framtidstron och inte se hur bra läget faktiskt är.

-- 
Referenser: