Jag har hört och sett flera uttalanden och inlägg, både i sociala medier och mer traditionella, som hävdar att åsiktskorridoren i Sverige har blivit smalare. Det som sägs är att man får inte säga vad man vill, att allt har blivit så djävla politiskt korrekt.
Jag upplever det helt annorlunda. Jag tycker att varenda kotte har och tar sig utrymme att uttrycka sina åsikter. Visst, vissa är vid offentliga uttalanden / inlägg noggrannare med retoriken än de kanske hade varit om de bara omgav sig med likasinnade men likväl trycker de ut sin åsikt där de kan. Jag själv inkluderad.
Är detta något dåligt då?
I min mening, NEJ, absolut inte, det är jättebra att så många har möjlighet att, och vågar, ventilera sina åsikter. Det gör att vi tänker över vad vi verkligen tycker och ges en möjlighet att omvärdera det vi ser som sanningar.
Varifrån kommer då bilden av att åsiktskorridoren blivit smalare?
Jo, det är när de, ibland befängda, ofta med rasistisk eller anti-demokratisk, våldsbejakande uttalanden blir motsagda, eller om det framläggs eller efterfrågas fakta, som det kommer, ofta i någon av de nedanstående formerna:
"Man får ju för fan inte säga vad man vill i detta landet längre!"
"Varför måste man vara så djävla P.K. hela tiden för att få säga något?"
"Vi har ingen demokrati längre, det finns ingen yttrandefrihet!"
MEN HALLÅ!
Du har precis uttryckt din åsikt! Nu uttrycker någon annan sin, från din skilda, åsikt. Det är i högsta grad demokratiskt. Det som inte vore demokratiskt och gjort åsiktskorridoren smalare vore om din åsikt fått stå oemotsagd, om det bara var din åsikt som fick förmedlas.
Har ni försökt kommentera eller göra inlägg i debatten i viss av den så kallade fria press (de som inte kvalificerar sig för mediastöd) som finns med en annan åsikt än den som normalt förmedlas där så vet ni vad jag talar om. De är hårt modererade och endast kommentarer som ger medhåll släpps igenom. Det har inte förvånat mig. Vad som däremot förvånat mig och har gjort detta beteende mycket mer tydligt för mig är splittringen i frågan huruvida Folkhälsomyndigheten och Sveriges nu styrande Politiker gjort ett bra jobb eller inte under rådande pandemi. Folk som får fakta som motsäger vad de just delat eller på annat sätt blir motsagda i kommentarer till sina inlägg blockerar genast den som kommenterat. Endast medhåll godkänns. Även i "fria/öppna" diskussionsforum är det som om de bara innehöll likasinnade, som om det vore två, eller fler, olika forum där bara de som håller med varandra är med, eftersom de blockerat alla som har en annan åsikt.
Jag anser inte att åsiktskorridoren blivit smalare, alla verkar häva ur sig precis vad de känner för, med eller utan fakta och referenser som underbygger det. Det som jag upplever blivit sämre är vårt diskussionsklimat. Folk accepterar inte längre att någon annan tycker annorlunda eller att någon annan kan visa att det de just sagt inte är sant. Om någon gör det så hävdas genast att åsiktskorridoren blivit smalare, att de inte får säga vad de vill. Men det är ju precis tvärtom. Åsiktskorridoren blir bara bredare av att folk kan och får säga emot dig.
När du omger dig av enbart likasinnade som du vet har samma åsikter som du, visst är du trygg då?
Vore det inte bra om hela vår nation var sådan? Att alla i Sverige var, tänkte och tyckte precis lika och hade samma åsikter och höll fast vid dessa över tid, inte ändrade mening? Det skulle ge en oöverträffad nationell trygghet! ALLA skulle vara trygga hela tiden!
Vore det inte perfekt om vår stolta nation hade en ledning med mod nog att se till att det blir så?
En ledning som vågade säga som det är och inte acceptera en massa tjafs som sade emot det!
En regering som arbetade för statlig kontroll av vad som är rätt och fel i vår nation så att vi alla kan få samma värderingar & åsikter och bli trygga!
Det finns det ett riksdagsparti som gör!
Vi vill ge staten mer makt bland annat genom att utöka polisens befogenheter att slå ner på de som stökar till det i vårt samhälle. Den föreslagna utökade nödvärnsrätten kommer i förlängning möjliggöra bättre kontroller av demonstrationer och andra stökiga sammanslutningar som motsätter sig vårt rikes värderingar och vår trygghet!
Polisen kommer i ännu större utsträckning få bära vapen också utanför tjänst så de snabbt kan agera och träda in i tjänst. Olikheterna vilar aldrig, så det kan inte vi heller göra! Tryggheten måste kunna garanteras överallt, hela tiden!
Vi vill hålla fast vid det trygga traditionella Svenska och göra det tydligt vad som är rätt och fel inom kultur och konst genom riktat stöd till det som är Nationalistiskt och Nordiskt och dra in stöd för farliga influenser från andra kulturer. Lika är tryggt!
Fler kulturellt missanpassade individer skall lämna Sverige än som kommer hit. Detta skall vi åstadkomma genom att inte låta personer som lyckas nästla sig in här få hit sina familjer och genom att strypa deras tillgång till vår välfärdsstat. Det ger en ökad trygghet för oss som hör hemma här!
De som trots de försämrade levnadsvillkoren väljer att stannar här skall assimileras. De skall bli som oss fullt ut för att få vara här. Eftersom integration innebär en process som leder till att skilda enheter förenas, att de olika delarna bidrar med något och tillsammans bildar en större enhet är den farlig för vårt samhälle. Vi behöver inte influenser utifrån, vi måste assimilera de som kommer hit, införliva dem, få dem att överge sin identitet, kultur och särart för vår! Möjligtvis då kan de stanna, för då kan de bidra till, istället för att motverka, vår trygghet!
Vi vill se till att nationen förblir trygg genom att införa en civilkuragelag som gör det tvingande att, och straffbart att inte, anmäla de som bryter mot nationens intressen och lagar. Hjälp till att hålla vårt samhälle tryggt! Håll koll på grannen, man vet aldrig var faran lurar!
Utökad polisiär kameraövervakning kompletterar civilkuragelagen för att identifiera oroshärdar och enskilda individer som utgör ett hot mot vår nationella trygghet!
Vi är det enda riksdagsparti som fullt ut arbetar för din trygghet!
Det enda vi begär är att du ger upp din frihet och röstar på oss.
Vi kommer definiera, försvara och värna de korrekta svenska värderingarna och åsikterna! Vi kommer göra dig trygg!
Rösta på oss!
Efter det politiska utspelet för någon vecka sedan med krav på att avskeda experter, ansvarsutkrävande av politiker, etc, har jag sett ganska många ifrågasätta Sveriges Corona-strategi, och ställa frågor angående hur man kan stödja och tycka att en sådan strategi, med idag 5053 rapporterade dödsfall (vilket är ca 2,7 gånger fler personer än de som dör i säsongsinfluensa under EN vecka varje år enligt FHMs Rapport 2018: https://bit.ly/3dtcnyl ) är bra när våra grannländer haft så många färre dödsfall.
Men det är en konstig fråga. Sverige har haft samma övergripande Strategi som i princip hela resten av världen och i synnerhet som våra nordiska grannländer ... plana ut kurvan och håll sjukvården fungerande genom pandemin.
Skillnaden är hur man implementerat den. I Sverige valde vi att plana ut kurvan och hålla den nedanför den kritiska "linjen", där vi kan hålla sjukvård och samhälle igång, genom att införa åtgärder och rekommendationer i olika faser till stor del baserat på frivillighet, och vänta med att stänga ner helt tills situationen verkligen krävde det (vilket den ännu inte gjort), medan våra nordiska grannländer valde att hugga av kurvan tidigt i respektive lands smittspridningsförlopp, långt nedanför den kritiska linjen. Med den svenska varianten, givet att vi inte kan göra en massvaccinering tidigt i förloppet, torde tidsperioden tills det att kurvan når botten igen vara kortare än om man planar ut den för tidigt. Att vi dessutom lyckats hålla samhället igång torde minska de långsiktiga negativa konsekvenserna och minska det totala lidandet och antalet dödsfall i sviterna av pandemin.
Några sådana negativa konsekvenser av ett totalstängt samhälle jag kan se och som vi inte kommer att ha, mellan länder jämförbar, statistik på förrän om många år är t.ex. självmord bland unga (som tappat den sociala ventil som skola och annat socialt umgänge innebär) och andra isolerade och/eller folk som förlorat jobb, företag, etc, våld i hemmet, alkoholism och annat missbruk, allmän psykisk ohälsa, långsiktigt försämrad välfärd på grund av sämre samhällsekonomi efter lång nedstängning, etc, etc.
Sverige har, i min mening, gjort långt ifrån allt perfekt och borde till exempel ha fokuserat hårdare och tidigare på att skydda riskgrupperna, t.ex. de äldre på särskilda boende. Men det var inte del av strategin att inte skydda riskgrupperna, snarare tvärtom, vi har bara inte varit tillräckligt bra på det, men det gör inte själva strategin mindre sund, utan borde kanske vara en ögonöppnare för att börja omvärdera hur vi bedriver äldrevård i Sverige.
Det som skulle kunna påverka huruvida vår variant av strategin är bättre eller mindre bra än andra länders varianter sett till antalet insjuknande och antalet dödsfall med Covid-19 över hela pandemin (vilket vi ännu verkar vara långt ifrån slutet av) är om, och i så fall när i pandemin, vi får ett fungerande vaccin som kan stoppa smittspridning, och hur snabbt vi kan göra en massvaccinering. Med en snar vaccinering kan Sveriges variant av strategin visa sig vara sämre än våra grannländers. Måste vi leva med Covid-19, såsom vi lever med den snarlika sjukdomen Vattkoppor, så har Sverige ett försprång på hur vi långsiktigt kan hantera det (precis som WHO konstaterar i det delade filmklippet).
Inte ens de Europeiska länder som fick massor av samtidiga fall och tvingades stänga ner tidigt, helt enkelt för att sjukvården inte klarade trycket (Italien och Spanien, t.ex.) har kommit längre längs kurvan (om man ser till andelen av befolkningen som har antikroppar) och ser man till våra Nordiska grannländer som valde att stänga ner väldigt tidigt och plana ut kurvan långt under den kritiska linjen har ännu mycket längre kvar på sina kurvor om det inte kommer ett vaccin.
De flesta (alla Europeiska?) länder som stängde ner, öppnar nu upp igen och försöker hitta sätt att hålla samhället igång utan att få toppar som går över den kritiska linjen, något som Sverige lyckades göra utan att alls behöva göra någon totalnedstängning. Därför kan man se den svenska varianten av strategin som, än så länge, framgångsrik. Jag tror vi är bättre rustade inför hösten och framtiden än vi varit om vi också hade stängt ner helt.
Trots det har jag funderingar över vissa beslut och rekommendationer som förmedlats och tror att en hel del saker kunde gjorts bättre. Jag gillar dock att man valt en linje där man visar en tilltro till befolkningens förmåga att ta ansvar. För att det skall fungera är det viktigt är att vi har full transparens och får förklarat syftet med de olika besluten och rekommendationerna.
Jag hyser en stor rädsla för att den som riskerar att drabbas allra hårdast av denna kris är demokratin. Nationalister runt om i världen verkar se en möjlighet att stänga gränser och registrera och införa kontroller av befolkningen och vad som tillåts rapporteras, allt i Corona-krisbekämpningens namn. I Europa var Ungern nog snabbast ut och har kanske dragit det längst, men trenden med utegångsförbud och påtvingade restriktioner och kontroller av befolkningen sträcker sig över många fler länder.
Trots detta känns det hemskt att ta upp en ideologi och jämföra den med människors direkta lidande och potentiellt för tidiga död samt att diskutera döda i olika åldersgrupper som siffror och statistik. Varje liv som släcks är en tragedi för någon. Jag är glad att jag inte är en av dem som måste fatta prioriteringsbeslut och behöva leva med dem om de visar sig vara felaktiga, men jag är också glad att vi har människor som är beredda att ta det ansvaret. Utan någon form av prioritering i krissituationer tror jag resultaten blivit än värre.
Jag förstår att det finns ett visst tryck att utkräva ansvar, MEN från var jag sitter kan jag inte se att det funnits några illvilliga intentioner bakom de beslut som fattats, inte heller några uppenbara fall av inkompetens. Snarare har politikerna (för en gångs skull?) förlitat sig på experter som gett de bästa råd de kunnat i situationen och politikerna har haft mod nog att följa dem utan prioritera sin egen politiska agenda över dem. Detta ser visserligen ut att ha ändrats en del nu och det verkar efter att SD-Åkesson, lägligt nog när förtroendet för sittande regering var på nedgång, för att vinna missnöjesröster gick ut och började kräva avgångar av experter, etc, som om det politiska spelet fått högre prioritet igen, kanske till och med högre än den faktiska krishanteringen. Jag hoppas bara på bibehållen öppenhet och transparens, samt att man fortsatt lyssnar till experterna.
För övrigt, om vi nu skall jämföra med våra grannländer, ser jag idag tidningsrubriker om att nöjesfälten i Sverige klagar på att de inte får undantag från folksamlingar på mer än 50 personer samtidigt som jag i inkorgen har reklam från Bakken, ett av Danmarks största nöjesfält som tar in tusentals samtidiga besökare, som stolt säger att de är helt öppna igen med alla åkattraktioner igång .... vår tillämpning av strategin är kanske inte är så dum ändå ... om man vill hålla samhället fungerande är kanske inte nöjesfält det viktigaste att prioritera just denna sommar?
Jag har sett en hel del lustiga facebookinlägg om att klippa av bildäcksventilerna (antennerna) för att hindra den farliga 5G-strålningen, men egentligen inte stött på någon som på allvar tror att 5G-strålning är jordens undergång och det som orsakar Covid-19 ... förrän idag när jag på omvägar såg och läste ett inlägg av en person som delade ett av Strålskyddsstiftelsen's inlägg. Det gjorde mig nyfiken på Strålskyddsstiftelsen.
Strålskyddsstiftelsen är en intressant organisation.
De arbetar med att sprida rädsla för strålning bland teknikokunniga och försöker svartmåla de myndigheter och forskare som lägger fram slutsatser baserade på resultat av forskning och stora seriösa vetenskapliga studier.
Strålskyddsstiftelsen grundades 2012 och är registrerade som en insamlingsstiftelse med F-skattsedel sedan 2015 (vilket går att se på bla Ratsit och Allabolag). En insamlingsstiftelse är en stiftelse som, för något ändamål, försöker eska pengar från till exempel allmänheten. Detta visar sig också tydligt på deras hemsida, facebook-sida och andra ställen där de är synliga. Det första man får reda på när man försöker hitta kontaktuppgifter till dem är deras bankgiro- och swishnummer. De har en postbox-adress i Adelsö men ingen besöksadress står någonstans att finna.
Enligt deras hemsida består styrelsen av tre kvinnor, en författare med civilekonomexamen som på sin egen hemsida även kallar sig journalist men som inte verkar vara publicerad på annat sätt än genom egenutgivning av en bok och på sin egen blogg, en civilingenjör och en IT-konsult/civilekonom/jurist. Jag har inte hittat information om huruvida det finns andra som arbetar för stiftelsen.
Denna stiftelse erbjuder en att köpa och betala för deras skrämselpropaganda i form av printade A5-flyers och fyrasidiga A5-pamfletter ... eller de använder inte termen "köpa" utan de säger att man får deras "informationsmaterial" i ett visst antal exemplar om man donerar ett visst antal kronor till dem. De vill kanske inte göra det så komplicerat på den där F-skattesedeln.
I sina texter behandlar de allt från den, enligt dem, farliga strålningen som allt som går på el, liksom elledningarna själva, avger, WiFi strålningens påstådda skadlighet för människor, liksom farligheten av andra radiovågor, i synnerhet av all mobildata och för tillfället med fokus på den, enligt dem, oerhört farliga strålning som 5G innebär. De kallar detta "FAKTA" och använder i mycket av sin "information" termer som fastslår att vissa nivåer av strålning i dessa frekvensområden är skadliga och orsakar cancer och en mängd andra problem. Detta säljer de in som "sanning" och skriver ofta saker som "Dela till alla du känner så att människor får veta sanningen!".
De hävdar i ett otal inlägg och texter det helt saknas forskning som visar att denna strålning är ofarligt. De använder någon slags omvänd logik alltså. Det är farligt för att den forskning som försökt påvisa att det är farligt inte säger att det är ofarligt. Det har i realiteten forskats mycket på detta område och det har inte lyckats att lägga fram några bevis för att det skulle vara farligt med icke-joniserande strålning (vilket är den typ strålning de varnar för), men det nämner de inte. Bara att dessa rapporter och denna forskning som misslyckats med att bevisa att det är farligt, inte uttrycker att det är ofarligt. Det använder de som något slags bevis för att det är farligt.
Strålskyddsstiftelsen ger väldig sällan direkta referenser till den forskning de nämner och använder som "bevis" i sina texter. Istället har de en lång lista med länkar till olika artiklar och forskningsrapporter på sin hemsida, vilket gör det svårt och tar tid att hitta precis det de använder som "bevis" till en viss text. Men för några år sedan gick Christer Hellbergs På spåret igenom 100 stycken av de "vetenskapliga rapporter" de länkar till och kunde inte i en enda av dem hitta något bevis för det som Strålskyddsstiftelsen hävdar. Läs gärna hans inlägg om detta här: https://bit.ly/2Y3FQui
Vidare är de snabba på att nämna "omfattande forskning", "stora mängder vetenskapliga rapporter visar", eller "ett stort antal forskare över hela världen är överens om" när det i verkligheten rör sig om en litet urval av den samlade forskningen, och/eller ett relativt sett litet antal forskare inom fältet och som enligt Christer Hellbergs undersökning dessutom aldrig lyckats bevisa den påstådda farligheten.
Strålsäkerhetsmyndigheten ( https://www.stralsakerhetsmyndigheten.se/ , en legitim svensk statlig myndighet som har till uppgift att pådrivande och förebyggande skydda människor och miljö från oönskade effekter av strålning, nu och i framtiden) har flera gånger behövt bemöta och dementera det som Strålskyddsstiftelsen gått ut med som sanningar och rekommendationer, bland annat när de gjorde direkta utskick till förskolor och varnade dem för att installera trådlösa nätverk.
Så innan ni delar Strålskyddsstiftelsen skrämselpropaganda, läs gärna, hos myndigheter, i dagspress och seriösare vetenskapspublikationer, om ovanstående, och andra, tokigheter som Strålskyddsstiftelsen sysslat med genom åren och bedöm trovärdigheten i det Strålskyddsstiftelsen skriver och gör er en uppfattning om vad denna insamlingsstiftelses egentliga syfte är först:
Persiennerna i det kala sovrummet silar det bleka ljuset av juninattens småtimmar. De helvita väggarna vägrar svälja den minsta antydan till morgon. Reflekterar utan reflexer. Sänder tillbaka den extremt tidiga morgonen in i rummet som en blekgrå dimma. Målar rummets fördragna natt svagt grå. Skumrask.
Min rygg omfamnas av sängens mjuka madrass. Duntäcket delar mitt sovutrymme som en hopknölad hög vid min sida. Sval. Jag tror att jag fryser. Ingen knottrig hud kan bekräfta obehagets ursprung så jag känner efter igen. Jag försöker ändra liggställning. Vrida mig för att lägga mig på sidan istället. Ryggslutet signalerar vitt till hjärnan. Bländande vit skärande smärta. Som ett tunt vitt skrivpappersarks rakbladsvassa kant. Ingen pappersyta som skaver eller repar, endast kant som skär. Inget rakblad som glider, bara egg som skär. Det är vad de nedersta kotorna i min rygg berättar att de måste umgås med om jag skall hålla på så där. Jag ger mig. Stannar i min ställning. Sjunker en aning djupare, eller kanske bara tillbaka. Obehagets ursprung är kartlagt. Molandet som ersätter vitt bekräftar det.
Utan vridning, med kotor, som individuellt i förhållande till varandra, hålls så stilla som det går, hasar jag mig på rygg mot sängens befriande kant. Min fot är utanför. Fortfarande hittar inget skärande vitt upp till min hjärna. En liten seger. Långsamt längre ut. Vaden svävar. Lite till. Knävecket böjs över den mjuka madrasskanten. Fotsulan svalkas behagligt i kontakten med det lena trägolvet. Igen blir det tydligt att obehagsimpulsen vid uppvaknandet feltolkades. Något som dess egentliga natur obarmhärtigt bekräftar när jag försöker få också andra foten i golvet.
Vitt, vitt, vitt!
På rygg med båda fötterna i sängen välkomnar jag värken som ersätter vitt igen. Jag vet inte riktigt hur foten som tidigare nått golvet kom tillbaka upp i sängen. Jag vet bara att vitt drogs sig tillbaka från smärtcentrum och igen molande lurar i ländryggen. Men nu ligger jag så nära räddaren, sängkanten, att min ena arm hänger utanför. Spänner muskler medan ryggen hålls rak, rullsätter mig upp. Vitt skymtar. Blixtrar till, men bara hastigt. Rumpan sjunker ned i madrassen och får mig att att ofrivilligt kompensera genom att en aning kröka ryggen. Ändå inget vitt. Bara två skrovliga stenar som långsamt, mellan sig, mal ned min sitta-upp-vinst till de vassa småbitar som skramlar runt bland mina nedersta kotor. Jag får dem att stanna upp i sin dans genom att på rumpan glida framåt så att ryggen kan rätas helt igen. Värkande lättnad under vilken jag bereder mig på en ytterligare blixt av vitt som jag vet kommer att komma nu. Den är ok. Jag är förberedd. Jag vet att den snabbt infinner sig, men lika snabbt avlägsnar sig när jag väl har fått all min tyngd på raka ben, fast planterade via fotsulornas golvkontakt.
Jag hasar mig ut i köket och uppsöker mina just nu bästa, men ack så långsamma, vänner Ibuprofen och Paracetamol. Nikotin gör oss sällskap. Hon är snabbare än de andra, men inte lika direkt. Nikotin skulle aldrig kunna hjälpa mig genom att mota bort vitt såsom mina bästa vänner långsamt gör. Hennes metod är istället att få mig att inte umgås lika intensivt med vitt. Pocka på mig, locka mig, och ge mig något annat som min uppmärksamhet kan fokuseras på.
Vi sätter oss i soffan, mina vänner och jag. Kudden bakom ryggen hjälper till att stabilisera umgänget och ge de långsamma i sällskapet den tid de behöver för att komma upp i varv. När de nästan nått fram till sin gemensamma historias höjdpunkt så tröttnar jag och söker mig tillbaka till det ännu ihopknölade täckets sällskap, men tar med mig de vita vännernas umgänge. Låter täcket omfamna mig medan jag med slutna ögon väntar på att resten av sällskapet äntligen skall komma till poängen så att de blir självkörande och jag omärkligt, med slutna ögon, kan lämna dem till sitt.
Där bakom ögonlocken är skumrasket mörkare. Men jag är inte där. Jag har inte lyckats låsa in mig utan svävar fritt. Utan att se. Jag känner att jag är skild från den bergskedja min kropp utgör. Jag, mina tankar, snurrar i små små snäva cirklar, som inte alls passar ihop med den gigantiska jättes kropp som är min. Jag borde ha sega långsamma tankar som sakta arbetar sig mot en insomnande slutsats, men istället snurrar de snabbare och i tightare loopar än kullagerna i en downhillåkares skateboardhjul vid toppfart.
Jag provar att flytta ett ben en aning, bara för att se om det alls i detta tillstånd går att styra det bergsmassiv som inte på något sätt borde få plats i min säng. Det känns som om jag får en världsdel att ändra läge trots att min kropp säger att benet böjer sig precis som det skall. Jag har fortfarande full kontroll över det. Men att jag kan styra mitt ben gör inte att jag känner mig som del av min kropp. Jag får liksom inte, trots att den är min, kontakt med den.
Mina andetag, liksom mina tankars cirklar, verkar vara så små och snabba. Jag säger åt mina Valhalla-dimensionerade bälgar till lungor att fyllas, att dra in så mycket luft det går. För att ögonblick är jag rädd att det skall orsaka ragnarök. Att all luft i världen skall ta slut av detta beslut. Men fysiskt känns andetaget helt normalt. Som när jag förenad med min normala kropp drar ett djupt andetag bara. Inget mer. Som när jag är människa. Det stämmer inte alls. Denna vidsträckta jättevarelses kropp som jag, på distans, styr och har kontroll över, kan omöjligt klara sig med människoandetag. Men trots det verkar den fungera helt normalt.
Jag slår upp mina ögonlock. Försöker få verkligheten att bryta tankarnas tighta kurvor innan de helt spårar ur. Jag ser det vita taket i de nu sena småtimmarnas reflekterade gråa dimljus. Det ser verkligt och normalstort ut. Det borde överhuvudtaget inte kunna finnas något tak ovanför mig, ens när jag ligger ner. Mina ögon borde vara högt ovanför staden och bara se den oändliga rymdens vidsträckthet. Så stort är mitt fysiska jag fortfarande. Jag blickar nedåt över täcket mot det böjda ben som sticker ut. Helt avslappnat har låret flutit ut en aning. Men min syn berättar för mig att det ligger där i sängen. Lätt böjt. Det har inte byggt någon bro över över vidsträckta oceaner vilket jag känner att det borde vara stort nog att kunna göra.
Nu skiter jag i det här. Det funkar inte att ha tankarna farande i små snabba cirklar utan ände och slutsats samtidigt som jag försöker fylla den största av jättekroppars lungor med vanliga människoandetag.
Utan vitt sätter jag mig försiktigt upp på sängkanten. Jag hittar in i mig igen. Reser mig utan att ens nudda taket som bara ynka två och en halv meter upp från golvet fortfarande är ovanför mitt huvud. Bakom laptopens tangentbord slutförs föreningen mellan sinne och nu normalstora kropp. Jag är jag igen. Junimorgonens jätte i det grå skumrasket är bortskriven.
... eller kanske ni inte vet förresten?
Det kanske bara är jag? :-O
Vi är sedan någon vecka, nyinflyttade, och i detta läge blev det extra tydligt för mig.....
Jag vet var saken jag letar efter är (i mitt fall, just nu, en rulle vit högtalarkabel, men den/det kan vara precis vad som helst), men jag undviker att leta på platsen (i flyttlådan) som saken är på (i). Jag kollar alla andra platser där den potentiellt och logiskt skulle kunna vara, men inte där jag vet att den rent faktiskt finns.
Trots att jag vet i vilken, av mängden av, flyttkartonger min högtalarkabel ligger, så undviker jag medvetet och noggrant att titta i just den kartongen. Jag liksom sparar just den kartongen till allra sist. Som en sista utväg. Istället letar jag vilt efter den på alla andra ställen den möjligen och logiskt skulle kunna befinna sig.
Varför är det så?
..... min teori är att man (jag) gör så för att jag inte vill ha fel i något. Inte ens för mig själv. (Jag gav till slut upp och gick för att hämta kabeln där jag visste att den fanns, MEN i den lådan fanns fan inte någon högtalarkabel!!!)|
Om man långt innerst inne är osäker på det man "vet" men ändå inte vill erkänna för sig själv att det man "vet" kanske inte är en absolut sanning, spelar man ett spel så länge det går. Håller fast vid sin bild av verkligheten och undviker att slutgiltigt överbevisa sig själv. Så länge inget annat, eller ingen annan, har kunnat visat motsatsen, är det jag vet (tror / tycker) det riktiga, och jag kommer ta mig fan inte vara den som får mig att ha fel! .... typ så!
Det märkliga letandet av högtalarkabel fick mig att undra vad mer jag också hårdnackat argumenterar för / håller fast i, som jag kanske, innerst inne, vet att jag inte är fullt övertygad om att jag har rätt i ... en inte helt behaglig fundering!?!
I en demokrati välkomnar man debatt, men i Skurup ser det ut som om man försöker tysta meningsmotståndare.
Bakgrund
SD, som är största parti i Skurup, lade förra året en motionen om slöjförbjud i Skurups kommun och det klubbades igenom i December. Förbudet har dock inte implementerats än och är således inte i kraft ännu. En rektor har protesterat mot förbudet och menar att det på flera sätt strider mot grundlagen. Skolverket har gett honom stöd i detta. Detta har många skrivit om, bland annat jag, som i ett inlägg visade på ett av sätten som förbudet strider mot grundlagen: https://blog.ordflod.se/2020/02/sjojforbud-i-skurup-och-rektorns.html
Avstängningen
Rektorn upptäckte detta innan påsk när kollegor till honom hörde av sig och undrade varför hans e-postadress inte fungerade. Hans fackliga ombudsman har efter detta fått reda på att man spärrat hans e-postkonto och DN har fått uppgifter om att övriga anställda på skolan skall informeras om att rektorn är avstängd först idag, första arbetsdagen efter påsk.
Än så länge har inte han eller facket fått reda på varför han stängs av. "Arbetsgivaren utreder olika saker som man ser allvarligt på. Men jag har inte fått anklagelserna ordentligt presenterade för mig" säger rektorns fackliga ombudsman, men ledande politiker i kommunen har sagt till media att rektorn agerar ”oerhört dåligt och omdömeslöst” när han kritiserar slöjförbudet, och "Han behöver inte uttala sig."
Rektorn själv säger "Skol- och utbildningsutskottets ordförande har i klartext sagt att jag ska passa mig noga och fundera över vilket klimat jag vill ha. Via min förvaltningschef har politikerna förmedlat att jag inte ska uttala mig i medier."
Han och hans familj har hotats efter att han kritiserat slöjförbudet och han säger: "Jag har blivit mordhotad. Jag har fått filmer skickade till mig där kvinnor stenas ihjäl. Folk har gett sig på mina barn."
Min rädsla
Att slöjförbudet i sig själv är ett grundlagsmotstridigt avsteg från vår demokrati är hemskt nog, men att Skurup verkar ytterligare fortsätter montera ner demokratin genom att försöka tysta meningsmotståndare gör det än vidrigare.
Jag är, inte minst i Corona-virusets spår där Europeiska stater stänger gränser och plockar in all makt till staten (som t.ex. i Ungern), rädd för vartåt vår värld är på väg. Att det dessutom kan ske så här tydliga avsteg från demokratin i Sverige gör mig livrädd.
Nu börjar vi i verkligheten, inte bara teoretiskt, se positiva effekter av att vi får immuna i samhället. Deras blod innehåller antikroppar som förhoppningsvis kan hjälpa dem i riskgrupperna att komma igång och producera egna anti-kroppar ifall de blir smittade:
I går funderade jag en hel del över denna mycket smittsamma virusinfektion som vi inte har något vaccin för.
Den smittar genom utandningsluften (tänk på var du hostar) och kan spridas via kroppskontakt (tvätta händerna).
Inkubationstiden från man blivit smittad kan vara upp till ett par veckor innan man får feber och blir sjuk. En sjuk person är smittsam tills alla symptom lagts sig och personen blivit frisk igen. Sedan blir personen immun och kan inte direkt bli smittad igen.
Sjukdomen drabbar vuxna och framförallt äldre och de med nedsatt immunförsvar mycket värre än barn och kan till exempel ge lunginflammation men även drabba andra organ såsom hjärta och lever. Sjukdomen kan i värsta fall leda till döden för de i riskzonen som redan är nedsatta på grund av ålder eller underliggande sjukdomar.
~~~
Jag har sett en del personer jämföra Covid-19 med Pesten (och talat om digerdöden), vilket på så många plan är fel.
Covid-19 är mycket mer lik den SJUKDOM jag beskriver OVAN, nämligen VATTKOPPOR.
Pest är en bakteriesjukdom som smittar genom insektsbett och kan behandlas med antibiotika, den har i vissa varianter en dödlighet på upp till 50%, och en massa andra stora skillnader mot Covid-19.
Om ni skall jämföra Covid-19 med någon annan sjukdom och hur den sprids och smittar så är VATTKOPPOR en mycket bättre jämförelse än Pesten.
~~~
Detta till trots att jag tycker att Vattkoppor är en värre sjukdom än Covid-19. Vattkoppor ger förutom febern hosta, etc, också kliande blåsor, som om de sitter olämpligt kan ge allvarliga konsekvenser i alla åldersgrupper, så själva sjukdomen är ett snäpp värre tycker jag.
Ändå verkar de flesta inte vara särskilt rädda för att bli smittade av Vattkoppor, inte på när lika rädda som för Covid-19. Vissa till och med skickar sina friska barn att leka med andra barn som har konstaterade Vattkoppor i syfte att de skall bli smittade och då tar de med sig virusinfektionen hem. De hjälper medvetet virusinfektionen att sprida sig. Detta givetvis för att barnen skall få sjukdomen vid en ålder där förloppet nästan säkert inte blir så allvarlig och för att de sedan skall bli immuna och på så sätt undvika att få den när de är äldre och den kan drabba dem mycket hårdare.
Ingen verkar tro att Vattkoppor kommer att försvinna helt om vi totalisolerar samhället vid utbrott, utan är medvetna om att viruset och sjukdomen kommer att finnas kvar i samhället.
~~~
Skillnaden och det som gör nuvarande utbrott av Covid-19 så mycket värre än i nutid existerande spridning av Vattkoppor är givetvis att vi ännu inte har någon massimmunitet i samhället mot Covid-19 som vi har mot Vattkoppor.
Men vi kommer att få det. Personer, också i Sverige börjar tillfriskna efter konstaterad Covid-19. Många andra är redan smittade, vissa uppskattar att över en miljon Svenskar är smittade nu varav kanske hälften i Stockholmsregionen. Om det är så, är det faktiskt bra hur hemskt det än låter. Sjukvården i Stockholm kämpar, men den fungerar. Med massor av smittade människor och ändå en, om än hjälpligt, fungerande sjukvård, kommer vi om några veckor få en mängd immuna i samhället.
Det flesta av oss kommer vid någon tidpunkt antagligen att bli smittade och så småningom bidra till immuniteten.
~~~
Tills vi nått dit, till den nivå av immunitet vi behöver för att stoppa spridningen på epideminivå, är det fortsatt viktigt att vi försöker hålla spridningstakten låg för att inte överbelasta sjukvården.
Så fortsätt tvätta händerna och håll er hemma vid minsta symptom. Fördröj spridningen genom att försöka att inte bli sjuk, och när ni väl blir sjuka, fördröj spridningen genom att inte smitta andra. Då får sjukvården en chans att hjälpa dem som behöver det tills vi nått tillräcklig immunitet.
Än viktigare, ända tills vi förhoppningsvis fått fram ett vaccin som kan göra också i de riskgrupperna immuna utan att de blir dödssjuka, är att vi skyddar just dem i riskgrupperna. Våra gamla och de som av underliggande sjukdomar eller andra anledningar har nedsatt immunförsvar. Hjälp dem med ärenden och inköp utan att utsätta dem för smittrisk genom närkontakt. Besök inte äldre på äldreboenden, etc, etc.
Helt enkelt: Följ de rekommendationer vi får från myndigheterna i Sverige. Genom dem kan vi förhoppningsvis komma igenom detta utan att behöva stänga ner totalt och totalkrascha samhället.
~~~
Vi kommer att länge minnas nedstängningar i världen och det läge som råder nu, men med tiden kommer själva sjukdomen Covid-19, inte att vara något man oroar sig för mer än vi gör för Vattkoppor, snarare mindre. Över generationer garanterat så, och kanske också betydligt snabbare om vi får fram ett vaccin så att våra gamla kan nå immunitet utan att behöva utstå den fulla sjukdomen.
Men just nu: Hjälp till att hålla spridningstakten låg och skydda våra gamla och andra i riskzonen. Följ rekommendationerna så vi slipper lagar och total nedstängning vilket i längden drabbar oss mycket hårdare!
Vi riskerar alla att bli förkylda. Ordentligt så. Influensa-ordentligt
så, med feber i flera dagar, hosta, och kanske lite tryck i bröstet /
halsen som gör att det känns tyngre att andas några dagar.
Det är
som det brukar vid denna tiden på året alltså. Fast inte. Som vi alla
vet. Skillnaden mot den vanliga influensasäsongen är att de som är i
riskgrupper där förkylning/influensa kan få allvarligare konsekvenser på
grund av nedsatt immunförsvar av hög ålder och/eller andra sjukdomar är
helt oskyddade. De som normalt, av denna, eller andra anledningar,
influensavaccinerar sig har detta år inte något skydd mot Corona och kan
även de få Covid-19. Eftersom ingen som inte redan har haft Covid-19
har något skydd riskerar Corona få en stor och snabb spridning. Det vore
inte bra för de i riskgrupperna, och det vore inte bra för vår
samhällsekonomi om väldigt många blev sjuka samtidigt. Sjukvården skulle
inte hinna med att ta hand om de som behöver det om väldigt många i
riskgrupperna blir allvarligt sjuka och behöver hjälp samtidigt. Företag
skulle lida av bristande antal kunder och/eller få för många anställda
sjukskrivna samtidigt för att kunna fungera. Det inser hela världen och
försöker göra något åt det. Det är bra.
Det är bra att vi
försöker hindra viruset från att ge dem i riskgrupperna Covid-19. Det är
bra att vi försöker begränsa hastigheten med vilken Corona sprider sig
och smittar oss med Covid-19. Det är bra att
regeringar/parlament/ledare avsätter en massa pengar till att hjälpa
sjukvård, personer som blir ekonomiskt lidande och företag som
ekonomiskt kanske inte skulle överleva om väldigt många samtidigt blev
sjuka och de på grund av det skulle förlora inkomster och ha för få
anställda som kunde arbeta.
Det är bra att vi tar faran på allvar.
Vissa länder i västvärlden har inte agerat i tid. De har gjort för lite
för sent för att begränsa och sakta in spridningen och när de istället
reagerar på den nu upptrappande spridningen och, kanske av tvång, mer
eller mindre stänger ner hela länder har det lett till att andra länder
följer efter och åtgärderna i vår omvärld nu är extrema. Länderna vill
visa sig handlingskraftiga och sätter in extrema åtgärder. Max fem
personer får träffas samtidigt i vissa länder. 10 i andra, 500 här än så
länge. Människor uppmanas arbeta hemma om de kan här, i andra länder
stängs företag, myndigheter och skolor, samhällen står stilla. Gränser
stängs, länder isoleras, U.S.A.s president försöker muta över
läkemedelsföretag till sitt eget land. Vi tar i så vi kräks.
På
många sätt är det bra att vi nu fått upp ögonen och tar faran på allvar,
men de åtgärder vi nu ser är i sig själv nästan lika farliga för
samhällsekonomin som en stor samtidig smitta. Effekterna blir ungefär de
samma. Företag och enskilda personer blir lidande och förlorar inkomst,
i värsta fall förlorar jobben. Åtgärderna skapar nästan lika mycket
lidande som sjukdomen i sig själv hade gjort vid en snabb spridning och
stor samtidig smitta. Vi är inte ens sjuka (ännu) men lik förbannat kan
vi inte ens handla toapapper.
Jag tycker Sverige agerat
fördömligt i detta. Vi har fått mycket, och bra, information om viruset,
sjukdomen och varför och hur vi bör och kan begränsa och sakta in
spridningen. Man värderar läget och försöker införa åtgärder som rent
faktiskt hjälper där vi är i spridningsfasen i vårt land. Det känns som
om vår plan fungerat bra om alla följt den. Det som stjälper den och gör
att vårt samhälle nästan riskerar att kollapsa, inte av
Covid-19-spridning, utan av åtgärderna för att förhindra spridningen, är
att vissa länder gjort för lite för sent och att nu USA och mer eller
mindre hela Europa överkompenserar detta och stänger ner totalt. Samt
att vissa får panik och köper allt toapapper, även i Sverige.
Jag
vet inte om det framgått tydligt, men vi kommer att bli sjuka i
Covid-19. Nästan alla av oss kommer att få det. Vi kommer få feber och
hosta, och vi kommer efter att vi snörvlat färdigt ha överlevt också
denna vintervår. Vi måste hjälpas åt och vara noggrannare med att inte
smitta varandra och dem i riskgrupperna denna vår. Även om vi kan vara
mer eller mindre säkra på att vi kommer att få viruset så är det viktigt
att vi hjälps åt att hålla spridningen på en nivå så att samhället
klarar hantera den mängd samtidigt sjuka som vi har. Vi behöver hjälpa
dem som inte klarar sig själva. Använda telefoner och andra digitala
tjänster för att hålla kontakt och uppmuntra de som är isolerade. Hjälpa
dem utan att smitta dem. Kanske handla till dem som är i riskgruppen
och inte bör gå ut själva. De kommer också att behöva toapapper så lämna
några rullar i hyllorna till dem. Ställa varorna utanför och hålla oss
på avstånd från dem för att inte smitta.
Om du inte känner dig
bra, har lite feber, hostar och eller det är tungt att andas, stanna
hemma och be någon hjälpa dig med inköp och annat tills du känner dig
helt frisk igen. Om du är i riskgruppen gör det samma. Undvik att
belasta vården om det inte är strikt nödvändigt. Vi alla kan försöka
hålla oss på ett någon meters avstånd från varandra när vi träffas.
Använd sunt förnuft för att fördröja när du blir sjuk och för att
fördröja när andra blir sjuka när du väl blir det. Hjälp till att hålla
hastigheten på smittspridningen låg.
MEN vi behöver INTE stänga
ner hela vårt samhälle och rent faktiskt genom vår rädsla och åtgärder
skapa det lidande vi är rädda för att få om smittspridningen blir för
snabb. Målet är inte att skapa lidande utan att undvika det! Köp inte
allt toapapper!
Låt oss säga att den katastrof som våra tre största riksdagspartier fruktar och varnar för, verkligen inträffar. Låt oss säga att Grekland öppnar gränsen och inte klarar att hålla sig till Dublinförordningen utan låter flyktingarna strömma in och söka asyl också inne i EU. Låt oss säga det kommer en miljon (1 000 000) asylsökande flyktingar in i EU. Låt oss säga att vi återupplever 2015 års katastrof!
Vad skulle hända med Sverige då? Kommer vår välfärdsstat rasa samman som hävdas? Kommer vi tvingas leva i misär? Kommer vi ens överleva?
Flyktingar i Grekland, bildkälla www.ekathimerini.com
Av de flyktingar som sökte asyl i EU 2015 var det tolv procent (12%) som sökte i Sverige. Med samma katastrofscenario nu som då måste vi räkna med samma fördelning. Vi skulle alltså få etthundratjugotusen (120 000) asylansökningar under en kort period. Etthundratjugotusen asylansökningar att behandla i lilla Sverige. Det är många!
En asylsökande som uppehåller sig i Sverige får upp till sjuttioen (71) kronor om dagen för att klara sig. Det skall räcka till mat, kläder och skor, sjukvård och medicin, tandvård, hygienartiklar, andra förbrukningsvaror och fritidsaktiviteter.
Utöver det skall vi anordna boende under tiden de är här. Ett ABT-boende kostade då sextusen (6 000) kronor i månaden för fyra personer, vilket skulle bli femtio (50) kronor per person och natt, men det är rimligt att anta att det har blivit dyrare sedan 2014. Dessutom, om många kommer samtidigt, kan vi räkna med att vi behöver komplettera med andra former av boende också, vissa betydligt dyrare. Låt oss därför ta i och säga att det kostar tvåhundra (200) kronor per person och natt i genomsnitt.
Andra kostnader tillkommer ju också för samhället, så det känns rättvist att nästan dubbla den totala kostnaden på tvåhundrasjuttioen (271) kronor upp till totalt femhundra (500) kronor per asylsökande och dag för att täcka upp för dessa extra kostnader, såsom personalkostnader inom sjukvård, polis, migrationsverk, etc, något som en stor samtidig flyktingström naturligtvis skulle innebära.
Den genomsnittliga vistelsetiden i mottagningssystemet ökade till femhundra (500) dagar år 2016 (jag fick dock inte fram under hur många av dessa som de sökande vistades i Sverige, så vi antar att de var i Sverige hela tiden). Även om Sverige efter 2015 haft tid att förbereda sig för en liknande situation verkar vi ha varit dåliga på att göra det, så vi räknar med samma handläggningstider denna gång.
Då skulle asylbehandlingen av den miljon flyktingar som kommer in i EU kosta Sverige trettio (30) miljarder kronor över ungefär två år. Trettio miljarder kronor! Det är mycket! Också för ett helt litet land som Sverige kan man få mycket för trettio miljarder kronor. Är det verkligen värt att hjälpa krigshärjade flyktingar och barn som lider när vi kan använda de pengarna på annat sätt i vårt land?
Vi hade ju trots allt inte större budgetöverskott än etthundratolv (112) miljarder kronor under 2019, ett år då vi inte ens minskade vår statsskuld med mer än etthundrafyrtionio (149) miljarder kronor.
Har vi verkligen råd att visa medmänsklighet och rädda liv om det kostar trettio miljarder kronor över två år?
Är det inte bättre att satsa på ett ännu högre budgetöverskott än etthundratolv miljarder kronor detta år?
Det är inte demokrati att du får säga vad du vill, att du känner att du äntligen fått komma till tals, blir lyssnad på och att det finns ett parti som tycker som du! Det räcker inte.
Det är inte odemokratiskt att public service och gammelmedia inte alltid vinklar sina inslag och artiklar positivt till det partiets förmån.
Det är inte demokrati att hjälpa flickor slippa bära slöja med hjälp av förbud.
Det är inte odemokratiskt att tycka att man inte skall använda en rasistisk term, starkt förknippad med slaveri, som del av namnet på ett bakverk.
Det är inte demokrati att politiskt vilja styra vilken konst och vilka kulturyttringar som är de rätta, oavsett hur mycket man värnar om sitt arv och sin historia.
Det är inte odemokratiskt att journalister, på lika villkor med alla andra, hemligt och fritt får rösta i de allmänna valen.
Ett exempel är kommentarerna runt att Skurups kommun har infört ett förbud att bära slöja och åsikter har lyfts att det är bra därför att det är odemokratiskt att tvinga flickor att bära slöja. MEN, MEN, hör ni vad ni säger? Ni säger att det är odemokratiskt att reglera folks klädsel? Vad är ett slöjförbud om inte att reglera folks klädsel? Dessutom är förbudet grundlagsmotstridigt. En av våra grundlagars absolut viktigaste funktion är att upprätthålla demokratin och de mänskliga rättigheterna i vårt samhälle. i Regeringsformen (en av våra grundlagar) och dess överordnade, Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, är det klart uttalat att man har rätt att utöva sin religion, också genom sedvänjor (tex så som att bära slöja), och att begränsningar av religionsfriheten endast får ske i lag och då med specificerade hänsyn. Slöjförbudet i Skurup är ingen lag. Ingen av de hänsyn som skall beaktas för att, i lag, kunna begränsa religionsfriheten är gällande. Förbudet är således grundlagsmotstridigt och odemokratiskt. Hur kan vi tillåta våra kommunpolitiker att gå mot vår grundlag? Hur kan man tycka att de gör det i demokratins namn när de så tydligt gör precis tvärtom?
Demokrati handlar inte bara om att just du får komma till tals med dina åsikter. Demokrati handlar också om att de åsikter du har får granskas och bemötas, liksom att du får granska och bemöta andras åsikter.
Demokrati innebär inte att medier och public service måste förmedla din bild av verkligheten. Sveriges Radio har som en del av att vara ett public service bolag ett uppdrag. I det uppdraget framgår det tydligt att verksamheten skall bedrivas utifrån ett jämställdhets- och mångfaldsperspektiv. SR ska beakta programverksamhetens betydelse för den fria åsiktsbildningen och utrymme ska ges åt en mångfald av åsikter och meningsyttringar. SD har ett otal gånger de senaste många åren kommit med klagomål och uttalanden om att SR inte uppfyller uppdraget. SD tycker att SR, och i princip alla medier som kvalificerar sig för mediestöd (tidigare presstöd), är vänstervridna och inte låter SDs åsikter komma fram på ett positivt sätt. Att alla medier (förutom de helt ensidiga då, de "oberoende" nätpublikationer som enbart och endast lyfter fram åsikter som går i linje med SDs värderingar) snedvrider verkligheten och presenterar något som inte går i linje med hur SD försöker förmedla den. Därför vill SD komma tillrätta med detta och har lagt fram förslag och motioner med syfte att lyfta fram medier som förmedlar enbart deras bild av verkligheten.
SD vill slopa presstöd så att de som enbart lyfter fram deras bild av verkligheten kan konkurrera på lika villkor med annan media. Mediestödet är infört i syfte att främja mångfalden av dagstidningar och nyhetsförmedling, numera oavsett innehålls- och spridningsform. Syftet med stödet är att stärka demokratin genom att främja allmänhetens tillgång till oberoende nyhetsförmedling i hela landet via en mångfald av allmänna nyhetsmedier med redaktionellt innehåll av hög kvalitet. Det läggs inga krav på vilka åsikter som förmedlas. Men ändå vill SD slopa det. De vill helt enkelt inte stärka demokratin och främja en mångfald av allmänna nyhetsmedier med redaktionellt innehåll av hög kvalitet. (Man kan ju fundera på vad det säger om de medier som lyfter fram SDs bild av verkligheten.)
Public service och mediestöd är sätt att garantera att vi har fri åsikts- och opinionsbildning, att journalister tillåts inte bara lyfta fram åsikter utan också bemöta och kritisera. Public service skall, liksom konst och kultur, inte vara politiskt styrd. Nu vill SD kalla in SVT-cheferna för att styra upp och diskutera enskilda program och SVTs nivå av opartiskhet. De vill politiskt styra den garant vi har för att få nyheter och media som inte skall vara politiskt styrd. I ett demokratiskt samhälle är det media som granskar politiker, inte tvärtom.
Vidare har det inom SD lagts fram en motion om att journalister som anställs inom public service ska tvingas uppge vilket parti de sympatiserar med och röstar på. Ett av fundamenten för demokrati och mänskliga rättigheter är fria och hemliga val för ALLA! I motionen vill man gå rakt emot det och införa åsiktsregistrering av journalister. Det är INTE demokrati! Motionen lades av Mikael Strandman, ordföranden i partiet i Nortälje kommun, så det var inte något framfört av SDs partiledning på riksnivå, MEN likväl kunde partiet inte direkt gå ut och säga att man tog avstånd från den högst odemokratiska motionen utan sa att man måste ha respekt för vad som händer på landsmötet.
"På armlängds avstånd" är en princip, från början brittisk inom kulturpolitiken tror jag, som anammats av de nordiska länderna och de flesta demokratiska staterna i Europa. Inom kulturpolitiken innebär den att trots att man som stat ekonomiskt stödjer kulturinitiativ, etc, så skall man inte styra och bestämma innehållet. Man skall låta kulturen vara oberoende och inte använda den som ett styrmedel. Hålla sig på armlängds avstånd helt enkelt. Sverigedemokraterna pratar konstant om att de vill dra in bidrag till viss kultur och gynna annan mer Nationalistisk / Nordisk kultur. De vill införa en kulturkanon med utvalda svenska verk och kulturpersoner och belöna det som skapar en likriktad svenskhet på bekostnad av det som inte känns tillräckligt nationalistiskt. Det är inte demokratiskt.
Vad var det där om bakverk då? Jag blev nästan stum av förundran när jag fick förklarat för mig att det är odemokratiskt att jag inte tycker man skall kalla chokladbullar för negerbollar ... om ni är nyfikna på det resonemanget kan ni läsa mer här, jag tycker liksom att det inte det behöver dryftas mer här att jag ibland undrar huruvida folk verkligen förstår vad demokrati är.
Trots allt tror jag fortfarande att alla röstberättigade i Sverige har en känsla för vad demokrati är. Jag hoppas folk inser att det inte bara handlar om att de skall få framföra sina egna åsikter utan att det inte går att ha demokrati utan att man accepterar att andra får bemöta dessa åsikter och också framföra andra, också motstridiga, åsikter. Jag hoppas att ni, oavsett om ni värnar om vår svenska historia, vill bevara och stärka vår ungefär hundraåriga demokrati i Sverige och i nästa val visar det genom att inte rösta på de som vill urholka den till förmån för det monokratiska styre vi mycket längre hade innan dess.
Att Skurup nu infört slöjförbud, och kanske mer så att en skolas rektor valt att inte följa det beslutet, har nog inte gått många förbi. Det aktualiserades igen nu när rektorn tvingades ta ner en utskriven artikel som visade på att skolverket gett rätt i tolkningen att förbudet strider mot grundlagen och europeiska konventionen.
Jag har sett många reaktioner i sociala medier på detta. De flesta faktiskt positiva till rektorns favör, men som vanligt också några förfasade. Den kanske mest utpräglat så var denna:
"Nu väntar vi bara att någon domstol eller ombudsman förklarar att det är fullt i enlighet med svensk religionsfrihet att skära halsen av folk med fel religion."
När någon bemötte den med frågan om det inte var skillnad på att politiskt bestämma vad folk har rätt att bära för kläder med mord så fick inläggsförfattaren uppbackning med argumentet:
"I grad, men inte i typ/princip."
Det är sånt nonsens! Vilken skulle den principen vara? Att man i religionens namn, i skydd av religionsfriheten, kan tillåta vad som helst? Nonsens! Man får inte i en grundlags namn bryta mot en annan (det följer jag upp på med lite detaljer om just religionsfriheten och hur den regleras nedan), dessutom handlar fallet i Skurup om att man förbjudit något som redan är tillåtet, inte om att man tillåtit något som är förbjudet. Det är stor skillnad, inte bara i grad, utan också i typ och princip!
Jag har också sett en kommentar som svamlade om att alla spred fake news och att religionsfrihetslagen inte alls tar upp och behandlar religiösa symboler såsom slöja, kippa, smycken med kors, etc.
Det sistnämnda är förvisso sant. Vi hade till och med tidigare en lag som hette religionfrihetslagen (SFS 1951:680, senast ändrad av 1995:1212) och den tog inte heller upp religiösa symboler, men begränsade religionsfriheten med denna formulering:
"1 § Envar äger rätt att fritt utöva sin religion, såvitt han icke därigenom stör samhällets lugn eller åstadkommer allmän förargelse."
Så, utifrån den, borde frågorna vara: Är det att utöva sin religion att bära slöja? Kan samhället Skurup hävda att det stör samhällets lugn eller åstadkommer allmän förargelse att någon bär en huvudbonad i skolan?
Men skit samma, religionsfrihetslagen upphävdes 2000-01-01 genom SFS 1998:1593 som behandlar trossamfund och administrationen kring dessa och inte heller tar upp religiösa symboler. Men SFS 1998:1593 är ingen grundlag och den behandlar inte religionsfriheten på annat sätt än att den i sin första paragraf hänvisar till regeringsformen och den europeiska konventionen för bestämmelser om religionsfrihet. Det vill säga, Religionsfrihet är helt reglerad genom Regeringsformen (en av våra grundlagar) och Europeiska Konventionen (som vår grundlag inte får bryta mot).
I regeringsformen står det (2 kap. 1 §) att
"Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad
[...] 6. religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion".
och ingenstans under Förutsättningar för begränsningar av fri- och rättigheter (2 kap. 20 § - 25 §) kan jag hitta något som kan inskränka rätten att bära slöja som en del av sitt religionsutövande. Så det handlar ytterst om det är att utöva sin religion att bära slöja (begränsningen "såvitt han icke därigenom stör samhällets lugn eller åstadkommer allmän förargelse" är över huvud taget inte nämnd längre så så länge man inte bryter mot andra paragrafer i grundlagarna torde det vara fritt att bära vad man vill när man utövar sin religion även om det sticker i ögonen på Skurupspolitikerna).
Vad säger den Europeiska Konventionen då? Jo, i dess Artikel 9 kan man finna att man har rätt att utöva sin religion eller tro också genom sedvänjor (att bära slöja som en del av sin religionsutövande kan absolut klassas som en sedvänja), och vidare att man INTE får begränsa utövandet annat än i lag och då med hänsyn till den allmänna säkerheten, till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.
Dels är förbudet ingen lag och dels har jag väldigt svårt att se att bärandet av slöja i skolan skulle äventyra allmän hälsa, säkerhet, ordning eller moral och det inskränker definitivt inte andra personers fri- och rättigheter, således är förbudet mot slöja i strid med religionsfriheten enligt grundlag.
Ytterligare ett argument för slöjförbudet jag sett i sociala medier är
"Jag är övertygad att många vuxna kvinnor skulle vilja släppa ut sitt vackra hår. Bland unga tjejer jag dagligen ser på gymnasiet, finns många som skulle vilja vara klädda som sina svenska tjejklasskamrater. Men de får inte bestämma själv. Där finns många bevakande unga män. För drygt 100 år sedan gick även svenska kvinnor i huckle. Syns inte så ofta nu. Vi bestämmer själv. Skyll inte på religionen. Underlätta i stället för flickor och unga kvinnor."
Att i hennes fall stå bakom slöjförbudet ser jag som en missriktad välvilja mot tjejerna som tvingas bära slöja. Jag ser slöjförbudet snarare som en inskränkning på individens rättigheter. Rätten att få bära vad man vill för kläder och rätten att få utöva sin religion, också genom sedvänjor. Det är inte förbjudet att gå i huckle. Det skall inte vara förbjudet att bära slöja. Att införa ett förbud är inte att låta folk bestämma själva och att begränsa religionsutövandet är, som visats ovan, i strid mot med den Europeiska Konventionen, Artikel 9. Det är att åsidosätta vår grundlag, vår demokrati. Det är mycket som står på spel här!
Med det sagt hade jag varit lika mycket varit emot ett påbud att bära slöja som detta förbud mot att bära slöja. Jag tycker att kvinnor själva skall bestämma och inte av tvång från religion och män i sin närhet vara tvingade till att bära slöja, MEN rätt sätt att hjälpa dem att nå dit är inte genom grundlagsmotstridiga förbud som inskränker vår frihet.
Vi vet nog egentligen allihop, både de som är för och emot slöjförbudet, att slöjförbudet i Skurup handlar om en metod att begränsa och kontrollera något som SD inte tycker passar in i vårt samhälle. De vill förbjuda det som inte passar in i SD-mallen av hur vår nation skall se ut. De vill begränsa vår frihet och åsidosätta demokratin för att kunna forma och kontrollera det samhälle de ser som det bästa.