Höstens förespråkare

Jag har så länge jag kan minnas älskat hösten. De första lite svalare underbara dagarna med strålande solsken, hög luft fylld med skogsdofter kan nog ingen tycka illa om. Att packa picknickryggsäcken och ge sig ut i skogen dagen efter den första frostnatten och sjunka ned på liggunderlaget man nyss lagt på den mjuka lövbädd som fortfarande uppvisar frost i skuggan, medan man låter den inte för skarpa höstsolen värma en under kaffedrickandet kan inte någon tycka vara fel.

Denna höst saknar jag dessa upplevelser. Det har helt enkelt inte varit tid till denna typ av utfärder ... eller de har rättare sagt inte prioriterats i mängden av andra saker vi haft att göra. Det är synd, men hösten har ju också en annan sida som jag också njuter av.

De mörka kvällarna! När man kommer efter jobbet har hämtat sonen på dagis och äntligen kommer hem börjar det skymma. Man får skynda sig fylla vedkorgen, eller ta med en lampa ut. Väl inne tänder vi varje kväll en brasa som vi sitter och myser vid. Ibland äter vi till och med vår kvällsmat i full picknickstil framför kaminen. Om regnet smattrar mot rutorna förhöjs bara upplevelsen!

Jag har en känsla av att regnet och mörkret är jag mer ensam om att uppskatta. I varje fall min älskade delar inte denna åsikt med mig och ser det betydligt mer negativt än jag gör. Förvisso pendlar hon längre an jag gör med bil, och jag håller med om att även om det kan vara mysigt att till radions toner, eller ljudbokens röst, sitta ensam i bilen en tidig morgon innan vägarna ännu är så fulla av trafik, så är det inte så kul att kryssa mellan lastbilarna som sköljer svallvågor över vägbanan i den hektiska motorvägstrafiken :-(

Men även bortsett från den krävande och tröttande höstpendlingen behöver hon mer sömn än jag gör, framförallt under den mörka årstiden. Jag däremot bänkar mig gärna halva natten i favoritfåtöljen framför brasan med en bra bok och något gott att dricka, användandes ursäkten att jag måste sitta uppe tills brasan brunnit ut så jag kan stänga luftspjället.

Utomhusupplevelsen är dock större för mig än inomhusmysandet. Min far var viltvårdare och hösten var högsäsong. Mycket jakt, men även mycket vård skulle klaras av under höstmånaderna. De djur man fött upp under vår och sommarmånader behövde stödfodras. Jag var ofta med honom ute i naturen i alla möjliga väder och lärde mig njuta av det. En tjock dimma som isolerar och låter en uppleva det dämpade ljudet av vattendroppar som faller från trädens grenar ned i lövbädden under medan allt annat är tyst runtomkring ger ro för själen.

Genom scouterna lärde jag mig också uppskatta att sova ute i alla möjliga väder. Man kommer så mycket närmre naturen om man en klar natt kryper ned i sin snart varma sovsäck och med kall näsa beundrar stjärnorna medan man somnar till spraket från den öppna elden. Att fuktig och kall trängas i ett provisoriskt vindskydd som regnet smattrar mot, kämpandes för att få på sig ett par torra strumpor innan man kryper ned i sovsäcken kanske inte låter så mysigt, men även det har sin charm. I synnerhet när sovsäcken börjar bli varm och du ligger så nära det iskalla regnet att du kan sträcka ut handen i det, men ändå är torr, varm och somnar gott. När man sedan vaknar på morgonen då regnet (förhoppningsvis) dragit förbi doftar skogen så starkt och skönt som den bara kan på hösten.

Alla årstider har sin charm och jag tycker om dem alla, men just nu är hösten här i full styrka och jag försöker ta tillvara allt det goda med den innan jag glatt kastar mig in i vinterns i alla underbara upplevelser.