torsdag 21 oktober 2010

Vem vill ha mitt hjärta?

Jag har för länge sedan tagit ställning till organdonation, och bestämt mig för att mina organ är "up for grabs" när jag inte längre behöver dem. Jag är ganska säker på att jag genom åren då och då har nämnt detta faktum för mina nära och kära i förbigående, men egentligen aldrig gjort något tydligt uttalande om det. Framförallt har jag aldrig fått tummen ur och fyllt i något donationskort.

Nu såg jag att Donationsrådet körde en "Donationsvecka-kampanj" och gick lite halvnyfiken in för att kolla om man kunde beställa donationskort. Till min glädje såg jag att man numera kunde anmäla sig elektronisk. Med e-legitimation (BankID) är det allt som behövs. Utan, får man hem ett bekräftelsebrev man måste svara på.

Eventuella begravningsarrangemang och annat som följer på min död (vilken förhoppningsvis är lååångt borta ... men man vet ju aldrig) lämnar jag till de som blir kvar. I min mening är alla dessa procedurer till för de efterlevandes skull, och bör därför genomföras på det sätt som de vill. När jag väl är död känns det som om det för mig personligen kvittar hur, om och var jag läggs till den sista vilan, men som en del av ett eventuellt sorgearbete kan det vara viktigt för de kvarlevande.

Organdonation däremot vill jag definitivt vara med att bestämma om. Fan här har jag en potentiell möjlighet att hjälpa andra, till och med efter min död. Den vill jag inte missa!

2 kommentarer:

  1. Importerade historiska kommentareronsdag 21 mars 2018 07:54:00 CET

    --
    Kommentar av Här går man, 21 okt 2010, 18:28
    Jag har också tagit ställning, ta allt man kan, var så goda. Det var säkert 20 år sedan jag fyllde i det kortet, undrar om det gäller ännu?

    --
    Kommentar av Hanna, 21 okt 2010, 18:33
    Detta stodjer jag helt och fullt! Har fyllt i donationskort i bada landerna bara for att vara pa den sakra sidan! Tycker ocksa att det ar bra att var och en sjalv beslutar om organdonation, eftersom vi alla tanker olika, sa att ingen annan ska behova ta det beslutet nar vi dor.

    --
    Kommentar av +Fredrik Ax, 21 okt 2010, 19:58
    Här går man: Om du går in på http://www.donationsradet.se/ kan du registrera dig direkt i donationsregistret. Donationsregistret är direkt tillgängligt för sjukvården och man behöver inte vara rädd att förlora sitt donationskort :-) Om man ändrar sig kan man fixa det online, eller helt enkelt skriva ett nytt kort. Den registrering / kort som har senast datum gäller.

    --
    Kommentar av Här går man, 21 okt 2010, 21:35
    Ja, det har jag ju gjort för några år sen minns jag nu! Har min vana trogen glömt det. :)

    --
    Kommentar av Bulten, 22 okt 2010, 01:23
    Mitt mål är att supa så hårt att organen ligger i sprit redan före jag dör. Sen ska de upp i glasmontrar på riksmuséet. Jag skall beskådas av allmänheten, inte doneras.

    --
    Kommentar av +Fredrik Ax, 22 okt 2010, 08:08
    Bulten: :-D

    --
    Kommentar av Karin, 25 okt 2010, 10:48
    Jag är inte helt säker på det här med donation. Kanske fyller jag i att jag inte vill, men gör en annan deal med Lasse. Något läkarna inte får kännedom om förrän Lasse ger upp på mig. Jag vet inte.

    "Inom sjukvården används uttrycket "vidare vård är inte längre meningsfull". När den bedömningen är gjord kan aktiv vård avbrytas och patienten som fortfarande är i livet, dvs ännu inte hjärndöd, lämnas att "dö i sin sjukdom", som man brukar säga. "

    http://www.newsmill.se/artikel/2010/10/23/socialstyrelsen-m-ste-inf-ra-tg-rdskoder

    Läkare har inte alltid rätt. Hela sjukhusledningar kan ha fel.

    "Sjukhusets läkare ansåg att farmaren var dömd till döden och ville ta dra ur pluggen ur ECMO-maskinen och avbryta den livsuppehållande behandlingen. Farmarens anhöriga ville dock att sjukhuset skulle pröva en sista utväg - att ge infusion med C-vitamin. Sjukhusets läkare vägrade hårdnackat men när de anhöriga tog hjälp av en duktig advokat tvingades man till slut gå med på att genomföra behandlingen.

    Farmaren Alan Smith vaknade upp från de döda på några dagar och är nu tillbaka vid god hälsa. Nyheten slog ned som en bomb i Nya Zeeland och Australien. Vi har dock inte kunnat läsa om detta i svenska medier vad jag känner till."

    http://blogg.passagen.se/millimetervagor/entry/mirakalet_i_nya_zeeland_del

    SvaraRadera
  2. Importerade historiska kommentareronsdag 21 mars 2018 07:54:00 CET

    --
    Kommentar av nadia, 4 nov 2010, 10:13
    Svar: Tack för musiktipsen! Ibland behöver man lite hjälp på traven. Hallacopters är ju en favorit, men de andra banden får jag ta och "youtuba" :)

    Ang donation så skrev jag också ett inlägg om det för några dagar sedan. Jag uppmanade folk att registrera sig, för man vet aldrig när det är för sent. Tyvärr verkar det inte varit många som nappat, fast det nu för tiden går på bara en minut att göra.

    Har läst några inlägg, och måste säga att du har en intressant blogg. Det är svårt att hitta guldkornen bland alla modebloggar, mammabloggar och alla andra allmänt ointressanta bloggar.

    --
    Kommentar av +Fredrik Ax, 4 nov 2010, 15:31
    nadia: :-)

    ... och tack för feedbacken på bloggen

    --
    Kommentar av Karin, 15 dec 2010, 09:16
    Shit vad obehagligt!

    http://www.dagensmedicin.se//nyheter/2010/12/14/fler-lungor-kan-tas-till-v/index.xml

    Nu ska man behandlas med hänsyn tagen till att bättre kunna plocka reservdelar när man ligger för döden.

    --
    Kommentar av +Fredrik Ax, 16 dev 2010, 09:52
    Wow, en massa filmer med Alien i spetsen spelar revy framför mina ögon. Människor som värdar för det som egentligen spelar roll (i detta fall organen) ... så lite skrämmande känns allt att man pratar om enbart organen och inte om donatorn som person, utan mer som förvaringsutrymme för organen.

    Men förhoppningsvis är fastställandet och definitionen av hjärndöd så komplett att inga misstag kan begås.

    Det hela får ju dock olika vinklingar beroende på trosåskådning man bekänner sig till. För vissa är antagligen inte hjärndöd likställt med död, men (än så länge?) är ju donation helt frivillig ... men ditt sätt att närma dig det (att inte avslöja sina intentioner förrän i sista möjliga ögonblicket) kanske känns lite mer tilltalande/säkrare ... jag vet inte.

    Än så länge väljer jag dock att med sjukvårdens vetskap fortsätta gå runt som levande förvaringsbox för mina organ ;-)

    SvaraRadera