Dagens husmorsfarstips

Vi fick för en dryg vecka sedan en hel bärkasse med blå plommon av en granne. Eftersom jag för närvarande försöker undvika kolhydrater och Tina smet iväg till Hong Kong, så insåg jag att de skulle bli sura / börja mögla innan de blev uppätna. Eftersom granngubbens generositet med största sannolikhet grundade sig i att han inte kunde med "slöseriet" att kasta det de själva inte gjorde åt eller redan gett till närmre vänner, så fick jag för mig att hedra detta genom att inte bli den som kastade hans plommon.

Även om jag själv inte kan njuta det för tillfället, så uppskattar jag mycket en söt-syrlig chutney till tex grillat ... och en chutney som innehåller mycket socker och syra håller sig ju också i så där en evighet i kylskåpet. Så med tanken "Ingen risk att plommonen kastas på grund av de blivit dåliga om de hamnar i en chutney" googlade jag fram ett recept som såg trevligt ut och lät mig inspireras av detta.

Receptets instruktioner är väldigt tydlig med att man INTE skall ta bort kärnorna innan man kokar dem. Det lät ju enkelt och bra, så den instruktionen lades på minnet. Receptet är också tydligt med att man skall räkna plommonen, men det var ju inte lika enkelt och bekvämt så, min vana trogen, sket jag, av lathet, i det ^^.

När plommon kokat sönder var det dags att fiska upp kärnorna. Vilket skitjobb!

Hålslev, durkslag och andra metoder funderade jag inte ens på. Den relativt tjocka röran med skal i skulle bara fastna och sätta igen. Bästa metoden verkade vara att, lutad över kastrullen med varma plommonångor brännande i ansiktet, röra med en träslev och plocka upp de kärnor som kom upp till ytan med en vanlig matsked. Efter ett tag avtog "klonkandet" av kärnor mot kastrullkanten, men fortfarande dök en kärna upp då och då.

När jag kände mig nöjd, var jag mycket glad över att jag inte räknat plommonen. Jag hade då med största säkerhet bara irriterat mig på att jag inte hittat alla kärnor, och stått och räknat om de kladdiga kärnorna ett flertal gånger för att för försäkra mig om att jag inte räknat fel. Jag får väl istället märka burken med:
"OBS! Kan innehålla spår av hela plommonkärnor!" ;-) .

Jag undrar vad det är för sjuk själ, helt säkert med sadistisk läggning, som kommit på tanken att ge intryck av det skulle vara lättare att räkna, koka, fiska medan man räknar, räkna om, svära över att man inte hittat alla kärnor, börja tvivla på att man räknat plommonen rätt från början, och till slut få en att, gråtande, krypa ihop i en hörna nedanför spisen med allt självförtroende förlorat?

Nej, lita på de där nedbrytande recepten utan följ istället mitt husfarstips:

Skit i alla instruktioner som säger att man skall räkna stenfrukter och fiska kärnor. Det tar inte så mycket längre tid, att istället för att räkna dem, när du ändå sköljer dem, lägga ett snabbt snitt och ta ur kärnan innan de hamnar i kastrullen.

Fast lättats av allt hade det förstås varit att bara slänga ned plommonen hela i en burk och hälla på sprit efter eget val. Jag kan tänka mig att vodka, ljus rom eller grappa skulle funka fint! :-)