lördag 17 augusti 2019

I-Landsproblem

Problemet med att vara duktig och försöka hålla tvättkorgen tom är att det blir så djävla fullt i garderoben (i varje fall om man bor i en liten lägenhet utan vidare förvaringsutrymmen och därför i princip inte har något garderobsutrymme).

Vi möblerade runt lite och lyckades genom att vara kreativa med sovrumsmöbleringen klämma in en extra garderob för några månader sedan. LYX! Jag fick en hel sektion för mig själv, med flera trådbackar och två-tre hyllor. LYX! Dessutom slängde jag (de trasiga), skänkte och lade undan kläder som jag i princip aldrig använder. Wow! Plats till snygga sorterade högar och ett system som fungerar för att hålla ordningen!

MEN, idag när jag kom med en hög nytvättade T-shirts som jag skulle lägga in, stod jag åter inför valet att bara trycka in dem där de får plats, eller att försöka organisera om.

Hur gick det till?

Jag hade ju ett system!

Så omorganisering fick det bli, vilket leder till dagens I-landsproblemsfråga:

Hur fan sorterar ni era T-shirts?

Just nu har jag 5 travar (som tenderar att bli högar över tid och till sist en blandad utspridd hög):

Slafs och Skate
Sköna, en del en aning för stora, T-shirts som duger att skejta i och dra på sig när man kommer hem och bara vill krypa upp i soffan.

Special
Speciella T-shirts jag använder, men inte använder så ofta, som mina PRIDE-T-shirts, Jul-T-shirts från jobbet, Konsert-T-shirts jag vill spara av nostalgiska anledningar som förvisso är ok att använda (kunde varit i "Vardag och Jobb" eller "OK och Fina" högarna) men som jag ändå inte använder så ofta, etc.

Vardag och Jobb
T-shirtar jag fått från jobbet med vår logga, samt andra OK T-shirts som inte riktigt går igenom fru-kontrollen när vi skall vistas tillsammans bland folk, men som hon inte klagar på att jag drar på mig på vardagsmornarna (kanske mest för att hon oftast åkt hemifrån innan jag klär mig).

OK och Fina
T-shirts jag kan använda i de flesta sammanhang, en del till och med vara uppklädd i.

Vita
T-shirtar som mestadels är vita vissa med något litet tryck. Innehållet i denna hög skulle kunna klassas och sorteras in i de övriga högarna, men av någon anledning gillar jag att ha mina vita T-shirts för sig själva.

Egentligen skulle jag nog vilja bara ha "OK och Fina" T-shirts och delat upp dem efter färg istället, typ: "Svarta, Grå, Blå, Vita och Övriga" men det går ju inte. Man kan ju inte slänga en skön T-shirt bara för den är ful eller helt urtvättad, eller bara används max en gång per år, eller? Det är ju inte miljötänk, eller? (Försöker hitta ursäkter!?! <garv>)

Hur sorterar och tänker ni i denna väldigt världsavgörande fråga?

tisdag 16 juli 2019

PRIDE - Varför skylta med sin abnormalitet?


Med Malmö PRIDE för dörren trillade jag in i en FB-tråd till ett inlägg från en person som fått sin regnbågsflagga vandaliserad och bränd. I tråden var det några som förvisso var försiktiga med att inte direkt uttala något negativt om HBTQ-personer, men ställde frågor som alla var i denna stil:

"Jag har inget emot HBTQ, men varför måste de provocera / skylta med / visa upp symboler för sin avvikande sexuella läggning?"
(underförstått: "De får skylla sig själva!" eller ibland explicit med tillägg av typen: "Det retar bara upp folk och är att be om det!")


Jo, även om vårt samhälle inte längre klassificerar homosexualitet som något olagligt, eller en sjukdom som kan (tvångs)botas, så är det ett samhälle där det krävs mod att vara utanför normen, det är ett samhälle där många drar sig för att våga vara den person de egentligen är och vill kunna vara.

För att vi som människor och samhälle skall kunna utvecklas, och få en öppnare och mer kärleksfull värld där alla får lov att ta plats, behöver den stenålderskvarleva, stenåldersmentalitet, som samhället i stor utsträckning fortfarande visar upp, motarbetas.

Oavsett hur onaturligt vissa anser det vara att människor inte är precis som de själva är, så förändras samhället. Vi har det bättre nu än vi någonsin haft det. Vi lever inte längre på stenåldern och behöver inte längre vara rädda för att personer med annan hudfärg (från en annan stam) skall komma och konkurrera ut vår stam och stjäla våra nötter eller annan föda vi samlat till vintern. Vi behöver inte ens klamra oss fast vid 50-talets rasteorier för att försöka visa vår egen överlägsenhet, vi behöver inte känna oss hotade, vi vet bättre. Vi lever inte längre i små grupper/stammar på stenåldern och behöver inte vara rädda för att de som är annorlunda, och bejakar sin kärlek för samkönade, skall ta resurser från stammen utan att hjälpa till med stammens fortplantning. Vi lever inte på stenåldern längre.

När någon som en stor del av sitt liv känt sig utanför och inte vågat visa sitt riktiga jag, som har känt sig tvingad att passa in, slutligen bestämmer sig för att öppet vara den person som den rent faktiskt är, så tycker jag att personen har all rätt att känna stolthet över det. Stolthet över att man vågar stå emot normen som kväver en, utan egentlig anledning (vi lever inte på stenåldern längre), stolthet över att man väljer kärlek, att man vågar stå upp för kärlek framför hat. Andra som ännu inte kommit dit behöver se denna stolthet för att själva våga och/eller acceptera.

Stoltheten, symbolerna, PRIDE-flaggan, hjälper till att normalisera kärleken.

När världen, trots att den aldrig varit bättre, med allt färre riktigt fattiga, färre krig, mer möjligheter att resa och möta andra människor, generellt bättre levnadsstandard för alla, etc, etc, fortfarande klamrar sig fast vid stenåldersvärderingar, och i delar av världen till och med börjar backa tillbaka från utvecklingen som skett och till exempel inför hårdare straff för homosexualitet där det ses som ett brott att vara tillsammans med någon av samma kön(!), i en värld där länder/samhällen som anses vara långt utvecklade vill stänga gränser och sluta sig inne i sina "stammar" igen, påtvinga normer och se till att alla i stammen är lika, då behövs det, med stolthet, flaggas för olikheter och för kärleken.

Jag vill inte vara med och bygga ett samhälle som backar in i hat och utanförskap, som tvingar ut och utestänger de som inte passar in i förlegade normer. Jag vill hjälpa till att utveckla vårt samhälle till en gemenskap av mångfald där alla får plats och respekteras för vem de är, ett samhälle som bejakar kärleken.

Samhället behöver se stoltheten för att kunna normalisera kärleken.
Vi behöver kärlek för att kunna utvecklas som människor!

Var stolta! PRIDE!

fredag 31 maj 2019

Människorna är förlorare i svenska EU-valet

Nu när alla svenska röster i EU-valet är räknade började jag skriva en artikel som gick ut på att det jublades för mycket (masspsykos?) hos för många partier på EU-valnatten och i samma artikel försöka bena ut vem som är de verkliga vinnarna (och förlorarna) i det svenska EU-valet. Jag jämförde siffror med resultatet av riksdagsvalet 2018 och försökte hitta någon demokratiskt eller medmänskligt positiv trend, så som att SD fått färre röster och mindre andel av rösterna än i riksdagsvalet medan Centern gått framåt jämfört med riksdagsvalet, och att Miljöpartiet faktiskt, trots det lägre valdeltagande, fått fler röster och betydligt större andel av rösterna än i riksdagsvalet.

Men efter att ha vridit på det en stund insåg jag att jag bara lurade mig själv. Det som rent konkret spelar roll i det svenska EU-valet är hur många mandat ett parti får, dvs hur mycket de kan påverka i EU, vilka Grupperingar i EU som blir starkare eller svagare tack vare valresultatet i Sverige. Sett ur det perspektivet var det, sett med mina ögon, ett riktigt dystert svenskt val för mänskligheten.

De konservativa och främlingsfientliga EU-kritiska går framåt, liberaler minskar åtminstone inte totalt sätt, men det gör yttervänstern inte heller, medan de som värnar mest om vår planets miljö gör det.

Vad fan är det med folk?

Tror ni inte på frihet, samarbete och en frisk planet?

Vill vi verkligen leva i en isolerad polisstat utan influenser utifrån där våra liv och åsikter stenhårt kontrolleras och vi måste ha gasmask för att kunna andas?
Det känns som om det är målet när man ser förändringen av mandat som vi bidrar till EU med!

Ja, ja ... jag väljer trots allt att tro på människorna, individerna (jag kan inte göra något annat) och hoppas att de liberala och gröna parlamentariker vi sänder till Bryssel kan påverka positivt på individuell nivå och lyfta de frågor som är viktigast för mänskligheten och planeten!




M och KD ökar med ett mandat var och tillför den konservativa EPP därför två mandat mer.

SD ökade också med ett mandat vilket stärker den främlingsfientliga, EU-kritiska, konservativa ECR-gruppen.

V har kvar sitt mandat så inget svenskpåverkad förändringsbidrag för vänstergruppen GUE/NGL.

Medan Centern lyckas få ett mandat mer så tappar L ett mandat, så Sveriges bidrag till förändring för den liberala gruppen ALDE är totalt sätt noll.

S står kvar på samma antal mandat medan FI tappar sitt enda mandat så sveriges bidrag till socialdemokratiska S&D är en minskning.

MP, som trots sina till synes stora framgångar jämfört med riksdagsvalet tappar två mandat i EU-parlamentet så Sverige bidrar inte till att stärka den Gröna EFA-gruppen i EU utan drar istället bort två mandat från den.

Liberala PP (Pirat Partiet), som numera hade blivit del av EFA-gruppen, lyckas inte heller detta val få något mandat.


Trenden i EU totalt sätt är betydligt positivare, med de Liberala (+43 mandat) och Gröna (+21 mandat) på frammarsch medan de Konservativa (-37 mandat) och Främlingsfientliga EU-kritiska (-17 mandat) minskar! Nu får vi se till att också Sverige framåt bidrar till den trenden!

söndag 26 maj 2019

Mitt och ditt EU-Val 2019

Jag vill ha ett öppnare samhälle där varje individs värde är något självklart. Jag vill leva i ett samhälle, i en värld, där vi värnar om integritet och varje individs rätt att få uttrycka sina åsikter, och lyssna på andras åsikter. En samhälle där vi tar hand om varandra, en värld där alla tillåts vara människor, inte bara siffror, kostnader eller intäkter. Jag vill leva i en värld som inte begränsar människor och som inte ser ner på människor, och jag vill leva i värld där vi värnar om att världen skall finnas kvar och gå att leva i för framtida generationer.

Hur skall man rösta i EU-valet för att lägga sin röst på det jag ser som ett bättre samhälle, ett bättre EU, en bättre värld (enligt ovan)?

Igår gjorde jag SVTs valkompass för att få en indikation om hur mina tankar är i linje med de svenska partiernas inställning till EU, och jag blev inte särskilt förvånad över resultatet. Det enda i resultatet som förvånar mig en aning är hur högt upp i listan KD kom. Jag ser KD som ett extremt konservativt parti inte alls i linje med hur jag uppfattar mina åsikter ... MEN så kom jag att tänka på att de faktiskt på visst sätt lyfter fram medmänskligheten och att vi skall ta hand om varandra. Men för övrigt var mitt resultat tydligt i linje med vad jag trodde. Resultatet sa rösta LIBERALT, rösta absolut INTE på SD. Självklart har jag inte 100% åsiktsmatching med något parti eller någon EU-kandidat, men störst med de uttalat liberala partierna, och minst med de partier som inskränker och begränsar individen och/eller ser ner på vissa människor.


Hoppet ner från 61% matchning med det partiet som jag fick näst lägst matchning med, ned till 29% matchning med SD i EU-frågorna är så tydlig. Dessutom har jag ännu sämre matchning med individuella SD-kandidater ...


Av de svenska riksdagspartierna finns det tydligen bara ett riktigt riktigt dåligt val man kan göra för mänsklighetens frihet.

Snälla rösta i EU-Valet 2019 ... och rösta för människor, inte mot dem!

... och kom ihåg att alla partier man kan rösta på inte täcks av SVT's valkompass, det finns också partier som vänder sig från mänskligheten ännu mer än SD gör ... fast också partier som i ännu högre grad än något riksdagsparti lyfter fram individen och individens rätt till frihet, det är åsikter som behövs lyftas i EU för att värna det fri ordet och vår demokrati, som behövs som en motpol till det begränsande och de omedmänskliga vindar som blåser. Jag funderar på att lägga min röst på Pirat Partiet som verkligen profilerar sig för integritet och åsiktsfrihet, men jag vet inte ännu. Vi får se när jag står där i valbåset om en stund.

torsdag 17 januari 2019

Nyliberalister, Kommunister & Nazister

Retoriken som från vänster beskriver C & L och vad de står för, målar på ett skrattretande sätt (hade åtminstone varit skrattretande om det inte varit så många som använt den att de själva snart börjar tro på den) upp en bild som saknar verklighetsanknytning. De utmålas som nyliberala[1] elitiska kapitalister som endast värnar om att de som redan har i överflöd mer skall vara givna, hur de nu får ihop den ekvationen (nyliberalismen stödjer inte explicit de rika, dess mål är att minska statens inflytande över alla, minimera staten till att se till att alla rättigheter bevaras, och maximera individens rätt till frihet, liv och egendom).

MEN, vi har inga nyliberala riksdagspartier i Sverige. Både C och L är väldigt mycket socialliberala[2], dessutom med jämlikhet, jämställdhet och rättvisefrågor väldigt högt på agendan (något som är helt naturligt för liberaler, alla skall ha lika rättigheter och möjligheter).

De är nyliberala lika lite som V är kommunister och mycket mindre än SD är ett renodlat nasistiskt parti. Varje gång V kallas kommunistiskt och ofta också när SD kallas nazistiskt blir det rubriker och ramaskri. Varför blir det inte det när C & L kallas nyliberala?

Jag tror att det dels beror på folk i allmänhet så länge har tagit sin frihet för given att de tappat känslan för vad liberalism är och inte förstår eller vet skillnaden mellan nyliberalism och socialliberalism, och dels på att frihet och minskat statligt inflytande i sig inte är något dåligt (vem vill inte kunna bestämma över sitt eget liv?).

L & C är inga extrempartier, hur mycket V och SD än vill utmåla dem som det. L & C är socialliberala mittenpartier som behövs för att ge den politiska vågen i Sverige massa så den inte allt för enkelt tippar över mot fyrkantig socialism som begränsar människors frihet, eller mot konservatism som inte tillåter oss att vara fria och utvecklas, och egoistisk kapitalism som bara ser till de som har och skiter i andra, och i förlängningen mot att tippa över mot kommunism eller nazism vilka båda helt tar bort människors rättigheter och värde. C & L behövs i riksdagen för att någon skall värna om allas rätt till frihet och liv samtidigt som vi bevarar det sociala skyddsnät vi i vårt samhälle byggt upp (tack till arbetarrörelsen som tog den kampen). De behövs för att vi kan få fortsätta utvecklas som människor, individer och samhälle. De behövs för vi skall kunna ha lyxen att, på lika villkor med alla andra, bestämma över våra egna liv samtidigt som vi har tryggheten i att samhället fångar upp oss om vi skulle falla.

[1] Nyliberalism
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Nyliberalism

[2] Socialliberalism
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Socialliberalism

fredag 9 november 2018

Negerbollar, Bokbål & Vaniljpulver

För ett tag sedan kom frågan om rätten att få kalla chokladbollar för negerbollar upp i en fb-humorgrupp jag är med i och jag tappade hakan av förvåning över vilka uttryck (smyg)rasismen kan ta sig, och/eller hur stor avsaknaden av empati kan vara hos människor.

Varför att det så viktigt för vissa att få använda ett ordet neger i en benämning av ett bakverk?

Som svar på den frågan kom många, den ena dummare än den andra förklaringen. Den första motiveringen med någon form av bäring, som inte var direkt rasistisk var argumentet:
"Det har alltid hetat negerboll, och kommer alltid att heta negerboll, för det sa alla när jag var yngre!"

Det vill säga en högst konservativ hållning och ovilja till förändring som speglar de värderingar vi hade för årtionden sedan. Argumentet blir nästan utan undantag uppföljt med något i stil med:
"Ingen tar minsann illa upp av det heter 'finska pinnar', det borde ju vara lika kränkande för finnar i så fall!"

Då kan jag inte låta bli att tänka att de gör sig dummare än vad de är och bara försöker hitta ursäkter för att få fortsätta sin (smyg)rasism. Hur kan man annars välja att inte förstå skillnaden i värdeladdning mellan ordet "finne" och ordet "neger". Ordet neger har inget med nationalitet att göra. Ordet neger är använt inom rasbiologisk forskning vars syfte är att visa den vita mannens överlägsenhet gentemot de med mörkare hudfärg. Att fortsätta använda ordet, kanske i synnerhet så vardagligt som i ett benämnde av ett bakverk, och utan att tänka över de värderingar ordet är laddat med, håller liv i de föreställningarna och de värderingar man hade i Europa på 50-talet och tidigare då man ansåg det självklart att färgen på ens hud avgjorde hur intellektuellt kapabel var man var, och också försökte bevisa det genom rasbiologi. Ordet neger är starkt förknippat med slaveri, förtryck och brist på respekt för människors lika värde. Om man fortsätter normaliserar användningen av det på detta sätt så hjälper man till att hålla de värderingarna vid liv oavsett om man vill eller inte. Att kalla chokladboll för negerboll har inget med varifrån kakan kommer att göra. Det är väldigt stor skillnad mot finska pinnar. Om chokladbollen haft ett tydligt ursprung i Gambia hade det inte varit konstigt att kalla den Gambiansk boll, men att kalla den negerboll eller förvränga den till "Gambiaskalle med mjäll" är ett nedsättande rasistiskt skämt, hur skulle det kunna vara något annat? Att fortsätta hävda rätten att få kalla chokladbollar för negerbollar visar de värderingar man hyser, och de är rasistiska.

"Men", fortsätter fortsätter negerbollsförespråkarna som tror sig vara lite mer intellektuella, "det är inte demokratiskt att förbjuda vissa ord, det hindrar oss från att uttrycka våra åsikter!".

Skämtar ni? Vilka åsikter behöver ni använda ordet "negerboll" för att kunna uttrycka? Ingen har lyckats ge mig ett exempel på att de inte kunnat uttrycka sina åsikter utan att få kalla kakan för negerboll. Dessutom handlar det inte om något förbud. Det handlar om att visa hänsyn och empati. Vill man uttrycka sina rasistiska åsikter så visst, fortsätt kalla kakan för negerboll för all del, men kom inte och påstå att det inte är värdeladdat! Det är ett uttryck för rasism.

Sedan går nästan ofelbart diskussionen över i att vi förändrar litteraturen, att Agata Christies roman "Tio små negerpojkar" fått byta titel och att Pippi Långstrumps pappa inte får kallas negerkung längre, att bibliotek minsann bränt den boken på bål, att demokratin är döende.

Det som egentligen skedde var att Janne Josefssons i sitt sommarprat 2017 uttalade sig på radio om att Botkyrka kommun brände Astrid Lingrens Pippi böcker, vilket egentligen handlade om de gallrar ut böcker för att få plats med nya. När de fick in de nya Pippi böckerna slängdes de gamla (kanske brändes i något fjärrvärmeverk, vad vet jag). Janne menade det mer bildligt att de brände böckerna och hävdar att det var av ideologiska skäl, medan biblioteket i fråga hävdar att de behandlades som alla andra gamla slitna böcker som ersätts. Det handlar alltså inte om något bokbål oavsett vilket.

Jag själv är av hållningen att det är viktigt att originalversionerna av Pippi-böckerna, som använder sig av termen negerkung, finns kvar tillgängliga för alla, som ett tidsdokument för hur våra värderingar såg ut på 1940-talet då de skrevs. Att det då var självklart att kalla mörkhyade för negrar och att det då var självklart att dela in människor i raser. Ett dokument över hur långt vi utvecklats från det. Dock ser jag det inte som fel att man också ger ut moderniserade versioner som bättre passar in i den tid vi lever nu. Berättelserna är ju lika bra nu som då, även om man väljer att i språket inte använda rasistiska benämningar.

Gällande "Tio små negerpojkar" så bytte den titel redan när den gavs ut i USA för första gången 1940 och kallades istället "And then there were none”. Redan då, 1940, motsatte sig USAs befolkning att normalisera förnedrande "slavord". Britterna var mer ståndaktiga i sin rasism, och övergav originaltiteln först 1985. I Sverige tog det ända tills 2014 innan man anslöt sig till den civiliserade världen. Så det var knappast den Svenska "PK-maffian" som tryckte på för titelbytet, snarare var det rasist-maffian hon höll emot i väldigt många år. Men också i detta fall anser jag det vara bra om man behåller originalutgåvorna och låter de vara tillgängliga för alla. De är tidsdokument som visar på vilka värderingar som var förhärskande när de skrevs. Som till exempel att det 1938 i England var acceptabelt med rasistiska termer för mörkhyade i barnramsor som dessutom handlade om att de mörkhyade barnen dog ett efter ett.

Som avslutning i debatten så kom en negerbollsförespråkare med en ganska kul fråga. "Är det inte lika förnedrande då att kallas för vaniljpulver (vit och korkad)?" ... den tog jag fasta på ... inte för att jag tycker det bidrar med något argument för att få kalla chokladbollar för, negerbollar ... vaniljpulver är ju en ingrediens, precis som choklad och inte jämförbart med att använda rasistiska termer på bakverk, men numera kallar jag alla negerbollsförespråkare för VANILJPULVER! :-D

onsdag 17 oktober 2018

Är det synd om SDs väljare då?

Innan valet funderade jag lite över om det var synd om SD[1] (vilket de i sin kommunikationsplan låter påskina). När jag resonerat klart så kändes det inte som om det var så synd om SD trots allt. Men nu då, efter valet? Nu gnäller en massa människor om att det är synd om SDs väljare. Att det inte är acceptabelt att 17,5% av väljarna inte har något inflytande i svensk politik eftersom SD utestängs från regeringsinflytande av de andra partierna.

Men är det så? Har dessa väljare inget inflytande genom sina representanter?

För att bena ut det behöver vi snabbt repetera lite hur vår svenska demokrati fungerar.
(Mer information om vad demokrati innebär kan ni säkert hitta själva, och här finns en liten diskussion runt det också: Demokrati[2])

I Sverige tillämpar vi så kallad representativ demokrati. Det vill säga vi (folket) utser ett antal representanter (riksdagsledamöter) som tillsammans utgör den lagstiftande instansen i Sverige (Riksdagen, som det svenska parlamentet kallas). Dessa representanter har mandat av väljarna att, i så kallade voteringar, fatta beslut angående vårt samhälle, rösta på olika lagförslag, och själva komma med förslag (motioner). Det är förutsättningarna vi går till riksdagsval på. Så har det varit ett bra tag nu och det torde inte vara någon hemlighet för någon väljare att det är riksdagsledamöterna som skall representera oss vi utser i riksdagsvalet.

De 17,5% av väljarna som röstade på SD är representerade i riksdagen genom de 62 mandat som det parti de röstat på tilldelats. SDs representanter i riksdagen är där på lika villkor med alla de andra riksdagspartiernas representanter och får komma med motioner och medverka i voteringar på lika villkor med alla andra riksdagsledamöter. Det är ingen skillnad på hur stort direkt inflytande per mandat SD har i riksdagen jämfört med de andra partierna. Eftersom riksdagen är den lagstiftande instansen i Sverige är SDs möjlighet att, per mandat, påverka svensk politik, precis lika stor som något annat partis. Förutsättningarna för att SDs väljare skall kunna representeras lika på lika villkor som de andra partiernas väljare är till fullo uppfylld.

I Sverige har vi också en verkställande instans, Regeringen. Regeringen skall se till att de beslut som fattas i riksdagen genomförs.

Att ett parti fått 17,5% av rösterna innebär inte automatiskt att det skall få regeringsinflytande. Det krävs mer än 50% av rösterna för att regeringsinflytande skall vara garanterat.
Det är en del av Majoritetsprincipen, vilken också är en förutsättning för demokrati. Det torde inte heller vara någon hemlighet för de väljare som röstade på SD (eller något annat parti).

Det är inte synd om de 17,5% av väljarna som valde att lägga sin röst på ett parti som alla de andra partierna i valrörelsen, mer eller mindre tydligt, sagt att de inte frivilligt kommer ge något regeringsinflytande.
De har fått exakt vad de röstat på.
Ett antal mandat i riksdagen och därmed, genom sina representanter, makt/inflytande motsvarande det antal röster SD fick.

Så sluta gnälla om att det är synd om SDs väljare!


Referenser:

[1] Är det synd om SD?
https://blog.ordflod.se/2018/08/ar-det-synd-om-sd.html

[2] Demokrati
https://blog.ordflod.se/2018/08/demokrati.html