Högtalarkabel

Ni vet hur det är!
Varför är det så?

... eller kanske ni inte vet förresten?
Det kanske bara är jag? :-O

Vi är sedan någon vecka, nyinflyttade, och i detta läge blev det extra tydligt för mig.....

Jag vet var saken jag letar efter är (i mitt fall, just nu, en rulle vit högtalarkabel, men den/det kan vara precis vad som helst), men jag undviker att leta på platsen (i flyttlådan) som saken är på (i). Jag kollar alla andra platser där den potentiellt och logiskt skulle kunna vara, men inte där jag vet att den rent faktiskt finns.

Trots att jag vet i vilken, av mängden av, flyttkartonger min högtalarkabel ligger, så undviker jag medvetet och noggrant att titta i just den kartongen. Jag liksom sparar just den kartongen till allra sist. Som en sista utväg. Istället letar jag vilt efter den på alla andra ställen den möjligen och logiskt skulle kunna befinna sig.

Varför är det så?

..... min teori är att man (jag) gör så för att jag inte vill ha fel i något. Inte ens för mig själv. (Jag gav till slut upp och gick för att hämta kabeln där jag visste att den fanns, MEN i den lådan fanns fan inte någon högtalarkabel!!!)|

Om man långt innerst inne är osäker på det man "vet" men ändå inte vill erkänna för sig själv att det man "vet" kanske inte är en absolut sanning, spelar man ett spel så länge det går. Håller fast vid sin bild av verkligheten och undviker att slutgiltigt överbevisa sig själv. Så länge inget annat, eller ingen annan, har kunnat visat motsatsen, är det jag vet (tror / tycker) det riktiga, och jag kommer ta mig fan inte vara den som får mig att ha fel! .... typ så!

Det märkliga letandet av högtalarkabel fick mig att undra vad mer jag också hårdnackat argumenterar för / håller fast i, som jag kanske, innerst inne, vet att jag inte är fullt övertygad om att jag har rätt i ... en inte helt behaglig fundering!?!