En lugn helg?

Min älskling kom igår, fredag, hem från en tio dagar lång resa till Hong Kong. Vår nyss fyllde femårige son och jag har längtat efter henne, och såg fram emot denna helg då vi äntligen skulle kunna umgås lite.

Men, som vanligt är vi fullbokade. Tina är idag iväg på hästtävling som support till den 16-åriga tjej som rider en av hennes hästar, medan jag är hundvakt till min mammas mans dvärgschnauzerhundvalp. Vincent har en grannkompis här och de leker medan jag förbereder för kvällens middag. Det är svärföräldrarna som kommer ned för att stanna över natten, och de tar med sig Vincents jämnåriga kusin. Imorgon kommer även kusinens föräldrar och syskon samt min bror, mor och hennes man för att, lite i efterhand, fira Vincents femårsdag med släkten.

Inget av det är särskilt betungande och faktiskt ganska kul. Problemet är bara att det ibland känns som om hela vårt liv ser ut så här. Inte full av familj, men fullt planerad. Vi måste avsätta och planera in tid då vi inte gör något särskilt, om vi skall få sådan. Om vi inte medvetet gör det, har vi alltid en miljon saker i kalendern, och även om vi avsätter tid för att bara umgås, eller tid för att inte göra något särskilt, så kryper ett dåligt samvete över mig, då jag vet att det finns saker som man "borde" göra istället. Saker vi redan har planerat att göra.

Min olust över detta, baserar sig antagligen på att jag av naturen gillar att ta dagen som den kommer, och lösa problem efterhand som de dyker upp. Tina däremot kan bli stressad av att inte veta vad som komma skall. Dock är vi lika i det att vi har svårt att inte göra någonting. Framförallt jag är en ganska rastlös, och brukar alltid ta mig för något när vi inte hade något inplanerat. Att komma på saker man kunde hitta på var ett ganska angenämt problem, och att ta dagen som den kommer var aldrig något problem i sig. Numera är det ett icke-existerande problem. Det känns som om det inte finns någon tid att att bara ta sig för något oplanerat. Även den oplanerade tiden är fylld av måsten. Med familj, barn och hus, finns det alltid en prioriterad lista av saker som redan borde vara gjorda. Det finns alltid något som redan är planerat som man kan ta tag i.

När jag var yngre, mycket yngre (!), kunde jag ibland sitta och ha tråkigt därför att man inte hade något att göra. Jag saknar att sitta och ha tråkigt!

Jag får väl planera in en dag att ha tråkigt på! Undrar hur långt fram i kalendern jag måste bläddra för att hitta en lämplig dag?!? ;-)