Ett novemberkallt Barcelona - Dag Två

Nedan följer andra dagens reseskildring från vår Barcelona-tripp den nittonde till tjugoandra november. Första delen kan ni hitta här: Ett novemberkallt Barcelona - Dag Ett.
______________________________________________

Efter en härlig ankomstdag vaknade vi på Lördagen till en gråmulen himmel och lite småregn. Kvällen innan hade vi planerat en tur upp på Montjuïc, en liten topp i Barcelona på vilken det ligger bland annat en fin park, några museer och konsthallar. Nere från hamnen går det en linbana, Transbordador Aeri del Port, upp på berget. Vi bestämde att avvakta vädret lite och, istället för att ta linbanan, promenera genom stan bort till baksidan av berget, från vilken en bergbana, som är del av tunnelbanesystemet (Metron) också kan ta en upp till Parc de Montjuïc.

På vägen mellanlandade vi i en stor Desigual-butik där jag bland alla underbart färgsprakande damkappor och andra kläder som står ut, hittade en svart skjorta jag tyckte om :-) .

Efter några fler butiker, en fika, och några fler butiker, så kom vi ut på lite mindre befolkade gator som var tacknämligt fria från klädbutiker och närmade oss Metro-stationen, Paral·lel, som vi siktat in oss på. Regnet hade helt avtaget och solen tittade emellanåt fram genom det uppsprickande molntäcket.

Väl uppe på berget promenerade vi i en slumpmässigt vald riktning och passerade Fundació Joan Miró - Ett Miró museum / konsthall som verkar trevligt, men då vi var hungriga efter allt promenerande gick vi inte in, utan svängde strax efter museet ned i parken. Den var otroligt vacker, men då vädret inte visade sig inte från sin bästa sida och hungern blev allt mer påtaglig stannade vi till på närmsta matetablissemang. Stilen var sydspansk eller till och med kanske mexikansk i mina otränade ögon. Det låg inne i den delen av parken vi befann oss i och såg ganska stängt ut. Men vi välkomnades, som enda gäster, in i bistrodelen då de i den stora festsalen verkade förbereda en större middag. Inspirerade av föregående kvälls dinerande med Cris, beställde vi in några enklare Tappas och varsitt glas cava. Som överallt annars smakade det ypperligt även om servitören, kocken och föreståndarinnan hade hela sin fokus på festförberedelserna. Det verkar, i Barcelona, vara en självklarhet att man snabbt och enkelt slänger ihop en fem-sex smårätter, varav tre-fyra varma, så där i förbigående och ändå får det att bara vara så gott :-) .

Tina framför Lunchställets Port (lägg märke till apelsinerna i trädet tv ... i November!)

Mätta och belåtna gav vi oss ut i snålblåsten igen, men kände att vi var för dåligt pålästa om Montjuïc, och att det var för stort att bara vandra runt på måfå. Vi beslutade oss således för att göra det vi från början gav oss ut för. Få utsikten över Barcelona från linbanan. Vi promenerade tillbaks förbi stationen och efter en förfrågan hittade vi så småningom ned till den plats där linbanan kom upp på berget. Väl där ställde vi oss och njöt utsikten över stan, och kom lite småsnålt fram till att den inte skulle bli bättre från linbanan som såg skraltig ut och sköttes av snorkig personal. Vi bestämde oss för att på egna ben ta oss ned från berget via de slingrande stigarna istället.
Nästa gång jag kommer till Barcelona skall jag definitivt lägga minst en heldag på Montjuïc, och verkligen se det som berget har att erbjuda. Man kan till exempel ta en sittlift ända upp till toppen där det lär finnas någon form av nöjesfält. Det finns massor av museer och vi såg bara en bråkdel av parken och utsidan av den olympiska simanläggningen. Men vi kände oss för tillfället nöjda och påbörjade vår nedstigning.

Det var inte så långt innan vi via stigarna och någon lekplats nådde ned till gatunivå. Kontrasten till de lyxiga hotellen, de fina men turistiska museerna och de vräkiga villorna, bokstavligen skrek till oss i form av trånga gator där putsen börjat falla av i tjocka sjok. Längs gatorna stod slitna och lättklädda damer och frös i snålblåsten medan deras manliga "vänner" glodde surmulet på oss. Jag misstänker jag fått en annan typ av uppmärksamhet om jag gått där ensam istället. Dock undrar jag, om jag nu skulle velat det, verkligen vågat. Vi passerade in i trånga gränder där de människor som rörde sig uteslutande var av arabiskt utseende. Att det var de arabiska kvarteren bekräftades av att butiksskyltarna var på arabiska. Små kaféer trängdes med halal-köttbutiker och kamera-/tv-/elektronikbutiker. Vi kände oss uttittade av alla vi passerade, och inte så lite lättade när vi så småningom kom ut på de fortfarande ganska ruffiga, men något större, gatorna och fick syn på en spansk mamma med några barn samt en turist släpandes på en resväska. Återigen hade Barcelona bjudit på en ny upplevelse :-) .

Medan vi rörde oss tillbaks mot lägenheten gjorde vi självklart några lovar inne i stan och upp via Plaza de Cataluña, ovanför vilket de riktigt fina butikerna ligger. Återigen överraskade jag både mig själv och min käresta med att handla ett par skor trots att det inte var så många år sedan jag sist köpte ett par :-) .

Men mestadels kollade jag in ljudanläggningarna i alla de små klädbutiker som uteslutande hade kvinnokläder vi passerade in och ut ur. Vinnaren av tävlingen "Bäst ljud av Barcelonas mindre kvinnoklädesaffärer" gick oväntat till en liten outletbutik vid namn Espacio de Creadores på Carrer Comptal. De hade en osannolik blandning av olika högtalare, varav Bose, Dali och B&W utmärkte sig. Trots blandningen av visserligen bra, men olika begagnade högtalare, hade de lyckats placera varje element helt rätt och ljudbilden var perfekt oavsett var i butiken man befann sig. Trevligt med någon som bryr sig (eller har haft tur?) och kan göra även en ointresserad mans upplevelse av butiken något angenämare! :-)

Vi hade tidigare talat om att försöka klämma in ett besök på Picassomuseet under dagen, men trodde det skulle vara för sent då klockan redan passerat fem när vi kommit tillbaks till lägenheten. Men icke, lite googlande visade att medelhavsvanorna med sena kvällar även gäller i november. Museet hade öppet till åtta den kvällen, så vi hann med en kortare paus innan vi bytte om och gav oss ut igen med både kulturell och kulinarisk spisning i sikte. Eftersom vi inte var där förrän halv sju trodde vi att det bara skulle vara att kliva in, men icke. Vi fick stå i kö i tjugo minuter för att komma in. Den fasta utställningen går igenom Picassos liv i kronologisk ordning och har många intressanta verk. Den utställning som också fanns då vi var där var av Degas och speglade hur han arbetat parallellt och tillsammans med Picasso. Hur de ofta gjorde verk av samma motiv. Riktigt bra den också.

Efter museet gav vi oss vidare ned längs Carrer de Montcada med Cal Pep i sikte. Cal Pep är en känd tappasrestaurang som är omnämd i de flesta guidböcker och som också Cris talat varmt om. Dessvärre visade restaurangen sig vara stängd. Den är tydligen så populär att de bara har öppet ett par timmar runt lunch på vardagarna och lördag, samt ett par timmar varje vardagskväll. Det var dock inget större problem eftersom Born kryllar av bra ställen att äta på. Vi hamnade denna kväll på La Llavor dels Orígens som har en hård ekologisk profil. Varje rätt är dessutom från en specifik region och har i menyn en trevlig beskrivning. Det samma gäller vinerna. Allt har en ursprungsbeskrivning. De rätter vi åt var utsökta och personalen trevlig. Vi rekommenderar ett besök, och även ett besök på deras hemsida som även har recept på rätterna i menyn och filmer på hur maten tillagas.

Kartbilden är inte helt sann. Vi gick mer på känsla dag två, så den visar bara en uppskattning av hur vår väg såg ut!

______________________________________
Den sista Barcelonadagen skildras snart i en Ordflod nära dig

Nu är inlägget äntligen publicerat: 
Ett novemberkallt Barcelona - Resan Avslutas