Utvisad från Livet

Jag hörde i morse på ekot om en barnfamilj som skall utvisas ur Sverige. Pappan är från Azerbadjan och skall utvisas dit, medan mammans hemland är Uzbekistan och hon således skall utvisas dit. Barnen, två pojkar, fyra och två år gamla, är födda i Sverige.

Det som komplicerar situationen, eller i verkligheten gör den helt sjuk!, är att mamman är psykiskt sjuk och benägen att skada sina egna barn. Hon har uttalat tankar om att vilja döda dem. Socialtjänsten har slagit fast att mamman inte får vistas ensam med barnen på grund av risken att hon skadar dem.

Migrationsverket har beslutat att barnen skall utvisas tillsammans med sin psykiskt sjuka mamma till Uzbekistan! Detta beslut har tagits trots att en utvisning, enligt socialtjänsten, skulle vara förödande och trots att intyg från sjukvården visar att det finns risk att mamman överger barnen!

Familjen har överklagat utvisningen till migrationsdomstolen. Domaren kom fram till att migrationsverkets beslut inte skall ändras, och säger att de kommit fram till att detta är för barnens bästa, och baserat i det medicinska underlag som fanns.

Jag kan inte låta bli att fundera på hur man tänkte då, kanske något i denna stilen:

Här har vi psykiskt sjuk mamma, där sjukvården dokumenterat att hon är benägen att lämna barnen. Dessutom får hon, enligt beslut från socialstyrelsen, i Sverige inte vistas ensam med sina barn därför att det finns  risk för att hon skadar dem. Fast socialstyrelsens beslut gäller ju inte i Uzbekistan, så det kan vi bortse från, och hon lämnar ju Sverige, och det gör ju barnen också, lämna som lämna liksom. Då är det ju färdiglämnat för mamman. Det blir nog bäst för barnen att följa med någon som redan har tankar på att lämna. Så gör vi! Barnen får följa med mamman och vi skickar pappan på annat håll!

Nu behandlade ekots inlägget inte överhuvudtaget huruvida pappan var lämplig som vårdhavare, eller ens om han har vårdnad om barnen. Men om socialstyrelsens beslut har någon grund överhuvudtaget kan inte rimligen beslutet att skicka barnen ensamma med sin mamma vara i barnens bästa intresse!

Jag kan inte låta bli att undra hur ofta sunt förnuft och medmänsklighet får ge vika för regler, byråkrati och lättja. Vidare måste jag kolla upp vad som ligger i migrationsdomstolens definition av "barnens bästa", om det nu finns någon sådan. Eller är det kanske upp till den enskilde domarens godtycke (och lättja) att definiera vad som är bäst för barnen?
-- 
Källa: SR (också för bild): 
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=4477895