tisdag 26 mars 2013

Funderingar över vad "riktiga" vänner är

Jag var igår, för första gången, på HIRL (HangOut In Real Life) ... eller HAFK (HangOut Away From Keyboard), som +Tobias Hellsten föredrar att kalla det... dvs jag träffade några personer jag lärt känna genom Internet (Google+) ansikte mot ansikte. Jag hade inte tidigare träffat någon av dessa personer i den fysiska verkligheten, men har tidigare, på Goolge+, umgåtts en hel del med några av deltagarna. Det var en skön upplevelse. Det kändes som en bekräftelse på allt det jag tidigare tänkt och trott om dessa människor infriades..

Just det sistnämnda är den vinkling jag vill belysa. Det, och skillnaden i hur man förhåller sig till, och ser det som möjligt, att skaffa vänner över nätet.

Under träffen kom det fram att deltagarna i stort hade samma ingångsvinkel som jag, vilket inte var så förvånade (annars hade de ju inte varit där), och/men att många till deltagarna närstående, som inte var med på träffen, också hade liknande, med varandra, hållning som skilde sig avsevärt från deltagarnas. Så frågan är om det är vi som tycker vi känner varandra, utan att ha träffats öga mot öga tidigare, som är märkliga, eller om det är våra respektive som tycker det är märkligt att vilja träffa människor, som man bara känner genom ett socialt media, i verkliga livet... eller kanske till och med att det är märkligt att anse att man kan lära känna människor utan att ha träffat dem fysiskt.

Som oskuld i HIRL-sammanhang var det hela en stor, väldigt trevlig, bekräftelse för  mig. Jag hade en bild av de flesta av deltagarna. Den bilden visade sig vara sann (i varje fall så djupt ned vi kom i den yta vi skrapade på). De människor som kom var precis de människor som jag lärt känna och tycker om. De verkar inte ha dolt några personlighetsdrag som uppenbarades när vi träffades i verkliga livet. Jag blev inte rånad, mördad, antastad eller ens obekväm i sällskapet. :-) Jag trodde mig känna många av personerna, och det visade sig att det gjorde jag verkligen också. Det var som att träffa kompisar man umgåtts med tidigare, vilket jag också anser att jag har gjort.

Men varför var det då så skönt att få denna bekräftelse?
Att få det bekräftat att den bild jag gjort mig av de människor jag "virtuellt" umgås med, är så som jag tror de skall vara. Jag vet inte riktigt. Hade jag varit helt säker i min sak hade denna HIRL bara varit en kul grej (vilket jag också tror att den var för de flesta av deltagarna) men för mig blev det också som en lättnad. Puh ni är riktiga människor, ni är de människor jag uppskattat på många mils avstånd och inga andra. Det var ingen överraskning för mig, snarare var det precis och exakt så som jag förväntat, MEN det var på något sätt ändå en lättnad.

Jag trodde (visste) att det skulle vara just så, men nu blev det bekräftat, och det var på något sätt viktigt för mig.Viktigt, kanske därför att min familj tycker jag är märklig som vill umgås med personer jag inte träffat fysiskt, att jag anser mig ha lärt känna människor som jag inte skakat hand med. På något sätt gav denna träff mig rätt. En rätt att fortsätta utöka min bekantskapskrets och finna nya vänner online och inte bara i den fysiska verkligheten.

Min bror hade igår, innan träffen, en rätt intressant vinkling på det. Han funderade över om dessa människor jag skulle träffa inte var desperata efter att få vänner. Om de inte törstade efter en vänskap de inte lyckats få i verkliga (fysiska) livet utan G+'s hjälp. Han jämförde det med nätdejting och undrade om det inte var risk för att det var folk som skulle klänga sig fast som iglar om de fick en chans ... jag skrattade (och undrade lite för mig själv vilka erfarenheter av nätdejting han har), och skrattar fortfarande. Då skulle ju jag också vara sådan, men jag har vänner i verkliga, fysiska, livet. Jag känner mig inte ensam och utan bekantskaper och vänner (ibland tvärtom (be)lastad av de samma). Men trots det fick han mig att börja tänka i banor jag inte riktigt gillade. Det var skönt att motsatsen bevisades.

Som vuxen verkar det inte vara riktigt accepterat att skaffa sig nya vänner. I varje fall inte sådana som man inte redan har en förbindelse till via gamla vänner. Referenser och introduktioner är på något sätt viktigare än egna uppfattningar. Det känns skönt att på något sätt få en bekräftelse på att jag inte halkat in bland enbart samhällsmissanpassade individer som söker sig till varandra i brist på acceptans från andra ... eller är det kanske just det jag har? ;-) Nej, det är det inte. Alla har sina styrkor och svagheter, men i den grupp jag möte igår verkar inte brist på social kompetens vara en större svaghet :-)

Jag hade verkligen trevligt och kommer inte att tveka att "utsätta" mig själv för erfarenheten igen. Dessutom är jag väldigt sugen på att försöka dra med de nära och kära som tvekar över denna typ av socialt umgänge. Sugen på att försöka förmedla en bild av den vänskap som bevisligen kan byggas bara genom skrivna ord (jag är fortfarande HangOut-oskuld, i varje fall med de människor jag träffade igår) och kanske försöka få in dem i G+värmen den, för mig, omvända vägen. Nu kan ju jag introducera dem till "riktiga" människor som de kan umgås på nätet med utan att vara rädda för att de är sociopater :-) 

4 kommentarer:

  1. --
    Sofia Haargaard
    Härligt att det blev bra! Trevligt folk de här plussarna. :)
    Mar 26, 2013

    --
    Erik Andersson
    Det enda som var lite synd var att vi var lite för många så jag knappt hann prata med +emma marie andersson, +Ulrika Johansson och +Tobias Hellsten som satt i andra änden av bordet.
    Mar 27, 2013

    --
    Erik Andersson
    Och kul att vi äntligen fick träffas +Fredrik Ax!
    Mar 27, 2013

    --
    Eva Hausmann
    Gahh... ööhh duuu... Liksom... Detsamma! ;)

    Vilken tur att jag inte har någon som planterade orosfrön i mitt huvud före denna hirl. Eller hur var det nu..? Just det ja. Utan att hänga ut nån enskild person vet du (och många vänner här på G+) att jag har skeptiker runt mig hemma. Så jag känner igen mycket av det du skriver.

    Tack även från mig till dem som kom och orsakade kramp i sällan motionerade skrattmuskler! +Åke Jonsson som tog de bästa bilderna, haha!

    Jag ångrar till 5% att jag kom till denna sammankomst. Nu saknar jag ju mina vänner mer. Jag vet hur svårt det är att få det att klaffa för att kunna träffas igen. Ni bor ju både här och där! Pssst det finns lediga bostäder i Eskilstuna..!

    Vet ni? Det rycker fortfarande i skrattmusklerna när jag tänker på er. Kram! Ryggdunk!
    Mar 27, 2013

    --
    Erik Andersson
    Pluss pluss
    Mar 27, 2013

    --
    Eva Hausmann
    Det han sa ^^
    Translate
    Mar 27, 2013

    --
    Åke Jon
    Så bra en Afterjobb kan va! Hurra!
    Mar 27, 2013

    --
    Gunnar Carlsson
    Det var en trevlig tillställning.. och jag skulle verkligen inte vilja ha det ogjort...
    Håller med +Erik Andersson att inte hinna med att prata med alla var lite tråkigt... Det kommer säkert fler tillfällen..
    Mar 27, 2013

    --
    Erik Andersson
    Sex personer är nog optimalt för en hirl för då hör man vad alla säger och alla kan hänga med i snacket
    Mar 27, 2013

    --
    Eva Hausmann
    Kanske det. Eller, om man hade tänkt på det s borde man ha rört på sig lite, bytt plats. :)
    Mar 27, 2013

    --
    Erik Andersson
    Jo, fast de gick ju lite för tidigt också. ;-)
    Mar 27, 2013

    SvaraRadera
  2. --
    Petra Graneström
    Du är så bra på att skriva +Fredrik Ax

    Och jag är fortfarande avis då jag så gärna vill träffa er alla <3
    Mar 27, 2013

    --
    Erik Andersson
    Ja, vad var det för dumheter? ;-)
    Mar 27, 2013

    --
    emma marie andersson
    Suttit och funderat en stund på ditt inlägg, Fredrik. Det är inte för att jag inte har "riktiga vänner", eller kassa vänner som behöver bytas ut, som det känns himla mysigt och kul att ses. Svårt att sätta ord på varför det är så värdefullt.

    Jag har träffat folk jag hängt med online flera gånger. Online "märks" det inte om man behöver en stund på sig för att fundera över saker. Afk, å andra sidan, kan man vara lite mer öppenhjärtlig och fördjupa sig i saker, när man pratar utan att det liksom hamnar i offentligheten.

    För mig är det ganska viktigt att köra afk ibland, med folk jag pratar med online, för att de är redan mina vänner -- eller bekanta -- för det sociala har liksom redan skett. Det blir på något vis en naturlig sak.

    Samtidigt så är det ju så att det inte nödvändigtvis alltid klickar med de man träffar, för att man har olika förutsättningar. Tänktiden när man hänger online, finns ju inte på samma sätt afk, t.ex. Det är inte alla som klarar av det lite småmingliga som kan uppstå - jag kan själv ha riktigt svårt för kallprat, t.ex.

    Jag tror att det handlar om att jag gillar människor, det berikar mitt liv att både läsa och träffa folk. Även om det inte leder till varaktiga vänskaper så ger det så mycket att utbyta erfarenheter och tankar med människor som liksom inte är den där "bubblan" livet många gånger kan vara. Det ger mig hopp om mänskligheten, ökar min förståelse för saker som jag inte kan eller vet något om... inspiration, helt enkelt. Lite som att resa, fast träffa folk istället.

    Det laddar batterierna på nåt sätt, att "utsätta sig" för lite olika nya intryck, helt enkelt.

    Ännu så länge har jag själv inte tagit initiativ till HIRL-event. Blir jätteimponerad på att du gjorde det -- särskilt om du inte gjort det tidigare. +Mariannes Digart Hag drog igång en grej förra våren också - och jag har insett att det uppstår ett slags tryck på den som tar såna här initiativ. En erfarenhet som är kvar för mig att uppleva!

    Stort tack för tänkvärt inlägg, som du ser fick jag en del att fundera på själv! ;)
    Mar 27, 2013

    --
    Fredrik Ax
    Du uttrycker väl en del känslor jag inte fick med i inlägget +emma marie andersson , jag ångrar lite att jag inte tog mig i kragen och förflyttade mig upp till er bordsände innan du +Tobias Hellsten & +Ulrika Johansson begav er.

    Tack +Petra Graneström , men själv tycker jag nog, efter att ha läst igenom det igen idag, inte att inlägget är det bästa skriveri jag producerat precis. Jag upprepar mig själv en massa för att verkligen få fram det jag vill, och skulle kunna skriva samma sak betydligt mer kärnfullt med lite mer bearbetning. Men budskapet hade blivit det samma :)
    Mar 27, 2013

    --
    Petra Graneström
    Ibland kan texten skrivas för snabbt. Men jag tycker ändå du skrivit bra!
    Mar 27, 2013

    SvaraRadera
  3. --
    Tobias Hellsten (ToHell)
    Mmm, den där tomma stolen i andra hörnet av bordet var lockande att testa, men då hade jag ju varit tvungen att lämna +Stefan Woldekidan, +emma marie andersson, +Åke Jonsson och +Ulrika Johansson :'(

    För övrigt får jag väl bara gratulera till att du har upptäckt glädjen i att få träffa cyberspacevänner i meatspace, +Fredrik Ax. Själv upptäckte jag det omkring 1990, långt innan de lokala via modem direktuppringda BBS:erna ersatts av internet. Vi stockholmsmodemare brukade träffas i Hagaparken under korkeken (egentligen en alldeles vanlig ek, men vi brukade smälla champagnekorkar under den) och varje lördag på Babbe (restaurang Babylon på Körsbärsvägen). Dessa vänner, hittade i cyberspace och extenderade till meatspace, har ofta blivit de bästa och närmaste. Det är vänner man väljer efter deras inre egenskaper - de som de ger utryck för i sina texter - och inte för att man MÅSTE umgås med dem, som släktingar, kollegor, grannar och barnens kompisars föräldrar. Är man, likt din bror? ;), rädd för att inte kunna hitta vänner efter egna val och preferenser - och för den man är - så är det förstås lättare att hålla sig till "släkt och referenser", men det blir inte lika mycket "på riktigt" som vänner man inte blivit påtvingad.
    Mar 27, 2013

    --
    Petra Graneström
    Du är skön +Tobias Hellsten
    Hoppas du kommer upp i april!
    Mar 27, 2013

    --
    Ulrika Johansson Hellsten
    Jag tycker att det är lite fascinerande att det fortfarande verkar finns en avsevärd mängd folk som är skeptiska mot det här med att knyta kontakter över nätet. Varför egentligen? Är det bara för att det sker via dator (och numera även mobil) eller vad handlar det om? Jag minns att jag hade brevvänner när jag var runt tio år. En i Australien och en i USA och så några bosatta i Sverige. Det var ingen som höjde på ögonbrynen när jag och en av mina brevvänner bestämde oss för att ses när hennes familj var på genomresa i mina trakter. Det rent av uppmuntrades. But why? :-)

    Mitt första afk-möte med en internetbekant måste ha varit nån gång runt 1995 och efter det har det bara rullat på. Och mina närmaste och bästa vänner är till stor del finingar som jag först har lärt känna över nätet. Och i o m måndagens lilla happening fick jag lägga till ytterligare 8 personer i min AFK-cirkel. Kul det! Tack alla! :-)
    Mar 27, 2013

    --
    Michel Laine
    Jag tror att ett hirl alltid kommer lämna en med känslan av att man inte hann prata med alla. Skulle man minska antalet deltagare så finns risken att några blir så bundits att övriga medföljare inte kommer in i gemenskapen. Eller att diskussionerna koncentreras lite för mycket.

    Det jag tror är lösningen är fler hirl, mer spontana hirl, hirl på flera orter i olika konstillationer - så fler har en möjlighet att tangera ett eller flera små hörn av gemenskapen.
    Alla klickar inte med alla, men i andra blandningar kanske det är en fullträff. Det är summan av folket som gör helheten.

    För att ge dig ett svar på vad riktiga vänner är:
    _Människor som du kan vara dig själv med och bli accepterad för den du är_
    Mar 27, 2013

    SvaraRadera
  4. --
    fd svensson
    Hittade just precis hit. Ville kolla upp vad +Fredrik Ax var för en tjomme. Rätt kul, Ordflod kände man igen. Men det jag tänkte tala om var att innan jag och min kära hustru började med dator så fanns där något som hette heta linjen. Det var ett par av televerkets telefonnummer som sammankopplades på nåt underligt vis. Hustun +Maria Sernbo brukade ringa och slösnacka, medans jag försökte lura pedofiler att ringa Nacka polisen. Hursom, vi träffades där. Efter nån månad träffades vi afp (away from telephone) och efter en vecka bodde vi tillsammans. Detta var då 93 :-)
    May 20, 2013

    SvaraRadera