Förra veckan postade +Maria Holm några inlägg om
Popstadsfestivalen i Lund arrangerad av
Lunds Rocknrollförening och trots att jag inte kände till några band i spellistan förutom
69 Hard,
Lillasyster och
Sator så beslutade jag mig för att sticka dit. Resten av familjen hade redan konsertplaner (Sean Banan, Ulrik Munter och Erik Saade på Pinkparty) vilka jag betackat mig för, så tillfället var utmärkt att komma iväg och lyssna på lite, för mig, ny rock och förhoppningsvis träffa på några G+are.
För att få ihop logistiken och kunna anpassa hemfärd efter resten av familjens hemfärd från sin festival så valde jag att köra bil dit
och hem(!) (inte så mycket rocknroll med det, men va' fan, jag tyckte det var bra att jag kunde komma iväg med en dags varsel öht, det är inte så ofta det funkar när man har familj) och kom dit strax innan 17 och hörde hur de hårda tonerna från
Sticky Dirt slog mot bilen när jag rullade förbi spelplatsen.
Hela spellistan för dagen såg ut så här:
12.00 They has the dumb
12.20 Dokument #3
12.50 Maria Anderberg
13.30 Shepherd
14.05 Donkeyshot
14.45 Lotta Wenglén & Måns Wieslander
15.30 The True
16.10 Va!?
16.45
Sticky Dirt
17.30
The Brimstone Days
18.20
69 Hard
19.20
The Cremators
20.20
Vaganza Trailerpark
21.20
The Temperance Movement
22.20
Lillasyster
23.30 Sator
med de jag såg i fetstil.
Jag kollade snabbt runt lite på den lilla festivalplatsen som inte hade så mycket publik, men en trevlig och avslappnad stämning och fick syn på både +Maria Holm och +Sofia Haargaard som jag hälsade på innan jag lyssnade på de 4 sista låtarna Lundensiska
Sticky Dirt framförde. Det var en bra festivalstart för mig. Riktigt röjig hardcore rock, precis så som jag vill ha den. Kul! Tyvärr tog jag inga foton på
Sticky Dirt.
När de spelat klart så hälsade jag även på
+Chrille Sparringsjö (som jag först inte kände igen *skäms en aning*) och hans kompis (som jag inte kommer ihåg namnet på *skäms mer*) och tog en öl och fick pratat en liten stund med
+Maria Holm, som visade sig vara lika trevlig i verkligheten som på G+ :)
 |
| Maria med 2/3 av The Brimstone Days |
Nästa band på Scen var
The Brimstone Days, en väldigt skön trio med ett sound som fick mina tankar att vandra åt
Creame-hållet. De gjorde en riktigt bra insats på scen och spelar en riktigt riktigt bra melodiös men ändå inte mjäkig rock som får det att rycka i benen och mungiporna. Enligt +Maria Holm (se bild i albumet där hon pratar med 2/3 av dem) är de några av de artigaste musiker hon känner ... och helt plötsligt känner jag att det inte var så farligt att köra bil dit och hem igen ... ;-P (att vara artig är ungefär lika mkt RockN'Roll ... eller?)
 |
| The Brimstone Days |
Nu var det dags för lite krubb för mig och
+Sofia Haargaard, beredd av
Rock N' Roll Kocken. En väldigt snäll Chili con Carne sköljdes av mig ned med en alkoholfri öl under ett trevligt samtal. Sofia är inte riktigt lika introvert som hon ibland i inlägg och kommentarer säger sig vara (men vi som följer henne vet ju redan hur mycket hon bjuder på sig själv i G+). Trevligt att få en röst och ett "liveintryck"!
Nästa band
69 Hard, är ett, efter 8 år i graven, återuppstått Trellborgsband som ger absolut allt på scen. Stenhård punkinspirerad hårdrocks-rockabilly framförs i korta tagningar (skulle gissa på en medellåtlängd under två minuter) blandat med en massa publikfriande prat, tjafs och showande. Nästan mer tid gick åt att "flörta med" och "förolämpa" publiken än att spela. Även om musikkvaliteten kanske inte var kvällens högsta var de riktigt, riktigt underhållande att se, och de är också de det finns flest bilder på i albumet. :-)
 |
| 69 Hard, med Kalle Metz som frontfigur |
Efter detta framträdande började det kurra i
+Chrille Sparringsjö's mage och han med kompis intog lite grillat och krängde ned någon öl. Jag gjorde dem sällskap vad gäller drycken och konstaterade att Chrille är en lika skön typ som man får intryck av när man läser hans inlägg.
 |
| Chrille med käk |
Efter
69 Hard kändes
The Cremators från Helsingborg väldigt tama. Inte ens snurrandet på ståbasen under skräck-rockabilly-framföranden kunde tända publiken särskilt, något som också bandet märkte av och tycktes dras ned ytterligare av. Trist att säga det, men detta var nog det minst intressanta och minst inspirerande framförandet jag såg under hela kvällen.
 |
| The Cremators |
Nästa band däremot hade jag, efter att ha pratat med lite olika människor, stora förväntningar på, och
Vaganza Trailerpark levde upp till de samma, med sin ganska snälla, melodiösa men energiska rock. Jessica Bergkvists röst för tankarna åt Patti Smiths håll och gav emellanåt nästan rysningar. Hon släppte loss och visade oss genom sina låtar, enligt sig själv, vad det goda livet handlar om. Bra kvalitet på musik och sång, trevlig stämning, skönt band som får det att rycka i benen helt enkelt.
 |
| Vaganza Trailerpark |
Nästa upp på scen fick, på engelska, en lång introduktion om deras framgångar "in the UK", och mina förväntningarna var skyhöga när
The Temperance Movement äntrade scenen. Det visade sig dock att det var ännu högre i tak, att ännu högre ställda förväntningar hade gått in. När man hörde den bluesiga rock som framfördes med känsla och ett unikt sound så kändes det inte alls konstigt att de säljer ut varenda spelning de framträder på i England, trots att de ännu inte släppt något album. Det skulle inte förvåna mig ett dugg om jag måste besöka en arenakonsert nästa gång jag vill se dem. Jag rekommenderar alla att söka på "The Temperance Movement" i Spotify och lyssna in sig där, och sedan tänka sig att de är ännu bättre på scen där känslan i låtarna blir tydligare genom sångarens tydliga minspel och kroppsspråk. Riktigt, riktigt bra!
 |
| The Temperance Movement |
Lite längre förberedelsetid krävdes sedan innan
Lillasyster kom upp på scenen. En paus under vilken de nu lite svaga benen på de flesta av G+arna fick en behövlig vila. Gubbar och tanter är vi allihopa ;-)
När jag är på "rätt humör" älskar jag Göteborgbandet
Lillasysters stenhårda, tunga, hipphopp-nästan-growl-rock. Unikt sound med svensk text som går rakt in i en (när man kan urskilja orden ^^;-) , men denna kväll, lite trött och med minnet av
The Temperance Movement's bluesigare rock fortfarande skön i kroppen gick de inte riktigt hem hos mig. Jag håller med
+Sofia Haargaard's uttalande om att de var svårlyssnade, även för mig, denna kväll. Men en hängiven del av publiken älskade dem och sjöng med, och tom ledde sången i perioder. Deras framträdande var således bra så långt jag såg det.
Lillasyster verkar älska Lund och den lilla del av Lund som var på festivalen verkade älska
Lillasyster, så de fyllde verkligen sin plast i spellistan.
 |
| Lillasyster |
Med blandade känslor avvek jag under
Lillasysters spelning. Jag hade gärna stannat och sett
Sator som är ett härligt röjigt liveband, men familjen var på väg hem från sin konsertupplevelse och jag kände att jag ville möta upp och vara behjälplig med trötta barn och få en pratstund innan sängdags.
Jag hade en väldigt trevlig kväll, och det var roligt att få se att ytterligare några G+are finns i verkligheten. Särskilt tack till
+Maria Holm för att hon uppmärksammade mig på denna festival som jag njöt av!
Jag är 41 år gammal ... väldigt snart 42 år gammal. 
