onsdag 20 april 2011

Ett kravlöst liv?

Ibland är det bara för mycket! Ibland längtar jag bara efter ett liv där man kan välja att softa på soffan sexton av dygnets timmar. Ett liv utan krav och måsten. Men frågan är om jag fungerat under de villkoren?

Det känns som om vår lilla familj alltid måste prioritera vår tid. Fast för det mesta har vi inte ens lyxen att prioritera själva. Arbete, dagis/skola, arbete, pendlingsavstånd, arbete, hus, arbete, barn, arbete, bil, arbete, trädgård, arbete, stall/hästar, arbete, utbildning, arbete, arbete, arbete gör det för oss.

Missförstå mig rätt, jag trivs med mitt jobb. Tina trivs med sitt arbete. Vi älskar att spendera tid med vår son. Jag gillar att bygga och fixa hemma. Tina tycker om trädgårdsarbete. Våra jobb är dessutom "enablers" som ger oss tillräcklig inkomst för att ta tillvara vår fritid på i princip vilket sätt vi vill. Vi har råd att resa, köpa saker, anlita hantverkare och hitta på i princip vad som helst vi önskar. Vi lever ett bra liv!
MEN IBLAND BLIR DET BARA FÖR MYCKET!

Studenttiden, året med diskjobbet, eller till och med militärtjänstgöring ställde förvisso alla krav och gav måsten. Dessutom hade jag i princip aldrig några pengar över och kunde definitivt inte resa så mycket som jag önskade. Ändå ser jag just nu tillbaka på de perioderna i livet med viss längtan. De delar av min tid som var belagd med krav var schemalagda. All annan tid var min egen att spendera precis som jag ville.

Någon slags dröm om en kravlös tillvaro utan måsten har börjat dyka upp i mitt huvud. Tänk att bara få gå runt och pilla sig i naveln utan att känna dåligt samvete över allt jag borde göra istället! Tänk att kunna välja spendera en helg med att se alla sex Star Wars filmerna i sträck! Tänk att ha tiden att spela 36 golfhål i rad, eller lägga en vecka på att klippklättra och sova i skogen! Tänk att kunna lägga timmar, dagar och veckor på att bygga den perfekta multimedia anläggningen med små och billiga resurser!

Men, är det en realistisk dröm, eller är det bara någon slags försvarsmekanism mot det sista årets ständiga stress? Kan människor fungera utan krav? Kan jag fungera utan krav? Vill jag verkligen leva så?

Jag är ganska säker på att jag skulle kunna leva och trivas med en mindre inkomst och mer fritid. Jag är dock lika säker på att jag numera inte skulle utnyttja den fritiden så som jag ovan drömmer om. Det är flash-backs från ett annat liv jag i och för sig trivdes med då, men som jag av egen vilja valt bort för något annat. Jag skulle högst sannolikt spendera det mesta av min fritid på samma sätt som jag gör idag. Med min familj! Med att "arbeta" i hem och trädgård!

Dessutom är jag ganska säker på jag snabbt skulle skaffa/skapa mig nya krav och måsten. Jag vill ju så gärna vara "duktig" och leva upp till andras förväntningar. Det är ju så enkelt att få bekräftelse genom att känna man på ett bra sätt klarat av uppgifterna man måste få gjorda.

Jag har aldrig förstått människor som säger de skulle fortsätta arbeta om de vann så mycket pengar så att det blev totalt ekonomiskt oberoende. Herre gud, det finns ju så otroligt mycket saker jag skulle vilja göra som jag aldrig har tid till. Jag hade inte haft något problem med att fylla min fritid! Men om jag börjar fundera på hur jag, efter att ha levt ut alla resedrömmar, etc, skulle fylla de tjugofyra timmar av fritid varje dygn, dyker ganska snabbt iden om ett eget företag upp. Ett konsult/service-företag där jag bara tog mig an precis de jobb jag ville. Bara utförde de uppdrag som lockade allra mest och gav mig något tillbaka. Jag söker alltså kraven. Jag vill kunna visa mig duktig. Så mycket var det kravlösa livet alltså värt! Jag förstår visserligen fortfarande inte människor som säger de skulle fortsätta jobba vidare som vanligt om de blev totalt ekonomiskt oberoende, men jag har fått en viss förståelse för varför de säger så. De vill fortsätta känna sig nyttiga. De vill fortsatt ha krav på sig för att kunna det.

För mig handlar det nog om att hitta balansen. Att balansera fritiden så den blir fylld av egentid men också tid med familj, vänner och privata åtaganden. Att hitta balansen mellan fritid och arbete. Arbete som ställer de krav jag behöver för att känna mig bekräftad och dessutom ger mig den ekonomi jag behöver för att göra fritiden meningsfull. Tillräckligt med fritid för att inte känna mig stressad och tyngd av måsten. Fan, det är en svår balansgång. Jag trivs trots allt ganska bra i livet som det ser ut, men vågen tippar redan något för mycket åt kravhållet, och det känns som om den accelererar ditåt.

Jag får väl hoppas fem dagars påskledighet, och en sommarsemester som nu börjar kännas inte allt för avlägsen hjälper till att balansera tillvaron lite bättre. Vardagen är en annan sak som nog måste funderas lite mer på för att komma på hur den skall balanseras. Visst, har man gjort de val jag gjort, måste perioder av ökade krav och måsten genomlidas. Den senaste perioden har dock blivit alltför lång. En bättre långsiktig balans efterfrågas! Någon som har en till salu?