Öresundsmagi

Jag minns första dagen jag gått över från tågpendling till att pendla över sundet med bil. Det var en strålande vårmorgon 2006 med klarblå himmel och underbar utsikt över sundet när bron passerades. När Ørestad närmade sig stod solen i precis rätt vinkel för reflekteras med ett gyllene sken från det glasbeklädda Ferring-huset. Jag hade kommit till Cibola. Allt kändes rätt!

Nu, på dagen fem år senare, hade jag en lika mäktig, och mer magisk, upplevelse. Denna gång utspelade sig skådespelet på själva bron. När jag gav mig av hemifrån möttes jag av en kall skitmorgon. Fuktigt med tjock dimma hela vägen hemifrån via dagis mot bron. Runt brofästet kändes dimman kompakt. Men när högbron närmade sig blev det lite ljusare och helt plötsligt öppnade sig världen och log mot mig med strålande solsken från en klarblå himmel! Det var bara själva högbron, mellan de två pelarparen som låg ovanför dimman. Som en ö bland molnen med portaler till andra världar! Som en strålande ljusglimt i en tillvaro av grå dis och dimma! Magiskt!

Ett flygfoto på bron denna morgon, skulle antagligen kunna säljas som fototapet till mig *hint*, *hint* ;-)

Den härliga känslan förtogs dock effektivt när jag kommit ur tunneln på den danska sidan. Den normalt sett, maximalt, tjugo minuter långa bilfärden därifrån, förlängdes med ungefär det dubbla och det tog en timme i bilkö, som till synes uppstått helt utan anledning, att komma fram. Inga olyckor, ingen enkelfilig vägsträcka, ingen synbar anledning! VARFÖR?

Men skit samma. Det är magin på bron jag väljer ta med mig in i fortsättningen av dagen!

--
Bildkälla: The Rhythems of Life - Writings of Tina Ng