Min sjuåriga son undrade idag hur hästar kommer till. Hans mamma förklarade för honom att de är däggdjur precis som vi, att de har en mamma och pappa, att de föds levande, etc, men jag hörde på honom att det inte var det han var ute efter, vilket jag snabbt fick bekräftat när han frågade vidare: "Men, hur kom den första hästen till då?" Jag ryckte till undsättning och förklarade att väldigt många tror på evolutionsteorin och förklarade den mycket kortfattat, i ordalag som en sjuåring kan förstå. Han verkade nöjd med detta, men jag kände att jag kanske borde slänga in "den andra versionen" också, så jag förklarade vidare att vissa som är kristet religiösa och bokstavstroende (med andra mer förklarande ord givetvis) tror att det var Gud som under sex dagar skapade allt levande precis som vi/de är nu, och dessutom skapade hela vår planet och allting annat på den. Då skrattar han till och utbrister: "Det kan inte vara sant! Hur kunde gud ha så mycket i magen?"
Nu är vi fjärde dagens skate goats, jag och sjuåriga grabben. Det har gått bra och jag börjar hitta balansen på bräd-djävulen, vi är dock, än så länge, inte de såtaste vänner, men börjar förstå varandra en liten aning. Eller för att vara helt ärlig så gjorde jag slut med brädan och gav mig själv en bättre i födelsedagspresent. Hon är trevligare, rullar bättre och är mer benägen att göra som jag vill. Dock har jag blivit snällare också. Skruvat ner förväntningarna ett snäpp, slappnar av mer och tar det lite lugnare. Det går bättre. Grabben däremot är tuff mot sin billiga bitch (hoppsan vad sa jag där ... det är inte sk8lingo, snarare dålig hipp-hopp men skit samma). Han pressar henne och kastar sig modigt ut för kanterna men lyckas trots det hålla förhållandet balanserat. Ibland överger han henne och flörtar en aning med tyngdlagen, men brukar komma ned på fötterna till slut och går då tillbaks till henne. I "inför-inläggets" kommentarer efterlystes videos på det hela ... jag fastnade dock inte men ni kan trots det spela upp filmen på mig genom att blunda och tänka in mitt ansikte på Bambis kropp när hon glattar över isen. När vi packade in i bilen fick dock grabben för sig att han skulle åka en sväng till. Skydden hade redan åkt av, men det gjorde inget, "jag skall ju ändå inte göra något svårt" ... hjälmen fick jag dock på honom och mobilen kom fram och han fastnade på film.
(Som vanligt till Foo-Fighter's toner, när det gäller action-sport-film med grabben ;-)
