Sk8erboi - ett års utveckling

Förra sommaren gav jag mig, påhejad av den då knappt 8-åriga grabben, ut på ett vanskligt äventyr  och försökte lära mig åka skateboard, något som under det gångna året gett många härliga blåmärken :-)

I år hade jag inte möjlighet att vara med på Skate Goats (vecko-kursen som satte igång det hela för oss förra året) och sparade därmed antagligen några brutna revben (det fick jag nog av under inomhussäsongen i höstas ;-) ) men Vincent var med.

Han har gjort många, stora och snabba framsteg under året, men efter denna vecka, då han fick bra hjälp av kursledarna (tack till David & Mimmi), så tog han ytterligare ett kliv och har börjat droppa högre och brantare stup, sätter mer avancerade trick och har lämnat sin farsgubbe så långt bakom att det aldrig finns en möjlighet att komma ikapp (fast så var det redan innan ... och tur är väl det). 

Här ser man en viss skillnad mellan ungefär samma runda första året han var med och nu ett år senare :-)

Skategoats Sommaren 2013

Skategoats Sommaren 2014

______________________________________________________________

Tillägg 13 juli 2015: Ytterligare ett år senare:

Sktaegoats Sommaren 2015

Batte

Vid en nylig storstädning dök den här krabaten upp ur den, i år, nioåriga grabbens gömmor. Det är hans första gosedjur, som han fick av några goda vänner strax efter han fötts. Då var Batte, som är det namn gosedjuret fick så snart grabben började formulera ord, en gosig och rund till formen, mysig kanin. Han hade randig pyjamas och låg i en fin tygpåse med orden "Välkommen till världen" broderad på.

Batte blev snabbt grabbens bästa vän och, efter mamma och pappa, största trygghet i världen. Han var med överallt, nästan hela tiden. Givetvis i vagn, vagga och babysäng, men även senare vid lekar inomhus och utomhus.

Batte har blivit kärleksfullt misshandlad. Kastad och sparkad, men nog mest kramad och pussad, och sugd på, och kramad igen.

Batte har blivit omstoppad, lappad och sydd av farmor och mormor och mamma i många omgångar, och till sist också när tyget blivit så slitet att det knappt längre gick att sy i, bandagerad.

I början av sitt liv blev Batte tvättad i maskin någon enstaka gång, men det upphörde efter att han blivit så skröplig att det inte längre gick att garantera hans fysiska hälsa vid sådana äventyr. Dessutom förlorade han ju, enligt grabben, sin specifika doft, och det tog allt för lång tid efter en tvätt innan han luktade som Batte igen. (Jag vill inte ens gissa vilka som är huvudbeståndsdelarna i den blandning av ämnen av biologiskt ursprung som åstadkommer denna specifika doft i kombination med de fabrikat han består av.)

Under en period när jag och grabbens mor inte längre stod ut med att se Battes, då ännu inte så långt komna, men väl accelererande, förfall så gjorde vi en försiktig förfrågan om Battes ursprung, och som av en händelse så dök det upp en identisk kopia av den ursprungliga Batte som en present till grabben. Denna döptes då till Batte2, mer vanligen kallad "Nya Batte". "Nya Batte" levde dock, efter att pyjamasen snabbt avlägnats ("Batte har inga kläder!"), till en början, en kärlekstorftig tillvaro. Han fick mest sitta ensam i grabbens säng och sukta efter den uppmärksamhet som Batte fick.

Men så plötsligt, för ett par år sedan, när grabben kommit in i en period då Batte mest var med honom på myskvällar och i sängen skedde det något, och Batte blev "Gamla Batte", medan "Nya Batte" blev Batte. Grabben hade insett att "Gamla Batte" inte längre orkade med, och han stod inte ut med tanken på att "Gamla Batte" skulle pensioneras för gott, så han började slita på Batte (före detta Batte2 aka "Nya Batte") istället.

"Gamla Batte" hamnade på en hylla och fick vila sig medan han mest såg på, och bara fick sparsamt med fysisk kärlek vid de tillfällen då grabbens längtan efter originalet blev så stor att den övervann räddslan för "Gamla Battes" förfall. Så småningom försvann "Gamla Batte" dock ner i havet av övriga gosedjur som nästintill aldrig fått någon uppmärksamhet (bortsett från vid storfamiljs-mamma-pappa-barn-lekar och någon enstaka brottningsmatch med "Stor Storbjörn").

Var han ifrån denna grupp av oälskade gosedjur sedan tagit vägen är det ingen som vet. Men så, häromdagen, under en storstädning, kom han fram igen, och pryder nu åter en plats i hyllan. Där sitter han förnöjt, i sin tunna slitna kropp och ser åter på när grabben fortfarande, förvisso endast vid läggdags, letar upp Batte.

Men han är inte avundsjuk. Han vet att han lever på övertid och är så skröplig att han inte orkar med något vidare gosande. "Gamla Batte" vet att inget gosedjur blivit älskat som han blivit. "Gamla Batte" har levt fullt ut och är nöjd med det.

"Gamla Batte" har haft ett bra liv.

En bra dag ... att göra en pudel

Det har varit en sådan dag.

En sådan dag som man inte riktigt hängt med i.

Ibland gillar jag stressiga dagar. Stressiga dagar som lämnar en med känslan av att man fått gjort massor, bidragit till viktiga beslut, löst allvarliga problem, fått världen lite bättre!

En sådan dag har det inte varit. Stressigt, ja, men allt övrigt, nej.

Stora problem i Dubai. Varför har ingen inte redan fixat dem? Vi har ju redan rett ut vad som behöver göras! Förr flera veckor sedan! Nåja, jag fixar det!

Möte. Visst ja! Får lägga Dubai åt sidan en stund.

Ahh, tid att göra klart Dubai! ... Nej satan, ett möte till. Nåja, kan fixa lite med Dubai-setupen samtidigt.

Visst tusan måste få i mig lite lunch också ... innan mötet om den stora datahallsflytten.

Åhhh, mötet flyttat. Bra! Men fan! Killen jag behöver för att fixa upp VM:en i Dubai har möte nu. Får väl läsa ikapp lite mail då.... shit kontorschefen i Dubai sitter kvar efter arbetstid och väntar på att testa lösningen.... och djävlar vi skulle visst ha mötet ändå.

Knack på dörren under mötet där det visar sig att offerten på distributionsswitcharna spräcker budget ... med nästan en tredjedel ... måste tänka om ... knack Knack KNACK Ursäkta jag stör, men Stockholm är nere! Fan! Jag kommer ... traceroute ... ahhh MPLS-problem ... får väl ringa Tele2 ... nej förresten ... kommer ju åt vår egen router i Sthlm ... HP-skit ... måste få tag i någon som kan power-toggla den. Tele-svar hos Person1 ... Samma hos Person2 ... Fan, får väl ringa den helt otekniska kontorschefen då ... Nej, den har ingen knapp, du måste dra ut sladden och sätta i den igen. Yeah, hon fixade det! Stockholm uppe igen.

Var var vi nu? Dubai! Fan, bara 20 minuter tills nästa möte ... men det är en webex ... en halvointressant sådan ... kan fortsätta med Dubai under tiden som jag lyssnar ... under mötet Skypar chefen från England och påpekar att kontorschefen i Dubai fortfarande väntar på att få testa lösningen ... Den är klar att testa nu, jag ringer henne direkt efter mötet!

Sneglar på klockan ... måste köra inom 35 min för att hinna hämta innan fritids stänger. Prata, testa, korrigera, testa igen, åhhh, där har vi felet, ändra testa igen, tick, tick, tiden går .... och där tappar hon all mejl ... Fan! Det har inget att göra med det vi testar ... men hinner inte förklara ... får ta det på telefon i bilen.

Prata, köra, prata. Ringa fritids. Lite sen, men är där om 15 minuter!

Fan, kö, trafikolycka, en fil. Ringa fritids igen ... Lossnar nu. 15 minuter.

Ringer från Dubai igen. Förklara, förklara ... lösningen verkar funka. Bra! Men fortfarande ingen mail ... hmmm ... ringer sedan.

Nu stänger fritids. Lite trafik. Trycker på gasen. En som verkar hänga på. Trycker lite till på gasen. Öde väg, inga korsningar, inga utfarter två st 70 skyltar. 2 * 70 = 140 ... verkar vara en motorcykel som hänger på där bak. Vem fan kör motorcykel vid den här årstiden? Såvida det inte är ... shit ... släpper gasen. MC:n kommer närmre ... och blinkar till med blåljusen. FAN!

Körkortet, var så god. Jag vet att jag körde för fort, men jag har en grabb som väntar på fritids och de stänger nu.

Försöker ringa fritids. På alla möjliga nummer. Telesvar. Även på deras mobilnummer... måste vara kopplad genom växeln ... som har stängt och skickar alla till röstbrevlådan.

Går ut ur bilen och tittar bedjande på polisen som pullar med datorn och säger att han försöker få kontakt med ledningscentralen.

Ring, ring till min lur ... Dubai i andra änden. Fortfarande ingen Mail. Pröva ditt och datt och ring mig sedan! Goodbye! Försöker fritids några gånger till ... röstbrevlåda! Polisen tycker det är märkligt att fritids har mobilen genom växeln när de fortfarande har ungar där.

Polisen får inte sin uppkoppling att funka. Ringer ett samtal, kollar mitt regnummer och mitt tomma brottsregister. Stirrar mig i ögonen och säger: Jag har själv barn. Du verkar vara en bra kille. Vägen var tom. Du var ingen trafikfara, MEN hade det stått en kollega med fartkamera hade du varit av med körkortet nu! Gör inte om det!

Tack, tack snälla herr polis! Klia pudeln på magen!

Hämta unge.

Hem och jobba klart Dubai.

Fira sparade 4K och körkort med ett glas rött.

Snäll pudel, skall sova nu.

Hmpf!- ... eller: Det är inget fel på min badmintonracket ... och den är inte ens särskilt gammal!!!

Jag har börjat spela badminton igen ... eller igen och igen ... jag har egentligen aldrig spelat badminton. När jag var i tonåren så spelade jag någon timme nästan varje lördag med några scoutkompisar, och har upp genom åren, i kortare perioder, återupptaget samma aktivitet, MEN det var lääänge sedan nu. Åtminstone femton år sedan, antagligen närmre tjugo, när jag börjar tänka efter.

Nu när jag bytte jobb för inte så länge sedan, så visade det sig dock att det fanns några aktiva badmintonmotionärer på jobbet som spelar varje måndag och fredag lunch, och jag är verkligen i behov av att röra på mig lite mer regelbundet (att åka skidor en gång per år är visserligen regelbundet... men lite oftare då!), så jag hoppade på det gänget. Fan vad kul det fortfarande visade sig vara!

Faktiskt så kul att efter ha varit med tre gånger, så letade jag fram min egen gamla badmintonracket ... en riktigt bra racket ... visserligen ärvd ... efter min lillebror ... för ca tjugo år sedan ... eller ja, tjugofem kanske ... efter att han kasserat den ... men bra! Jag lovar!

Jag gjorde mig stort besvär att hitta den. Den låg begravet bland sommaruteleksakerna, i vår friggebod. Ett icke uppvärmt, utan isolering, med tunna snålväggar, litet skjul. Men jag hittade den. Fan vad skön den kändes i handen. Insliten bra linda runt handtaget, rätt vikt och balans, en kanonracket! Lite slappa strängar dock, men inget en omsträngning inte kan fixa, tänkte jag.

Så, idag tog jag med mig den till hallen där vi spelar, och visade glatt upp den för den sextioåriga hurttanten i kassan, frågandes om de kunde stränga om den tills det var dags igen på måndaglunch. Hennes kommentar var:

- Ja, det kan .... .... .... NEJ, den typen av rackets strängar vi inte om!

Va fan?!?

- Det är en bra racket.... försökte jag.

- Den är gammalt, sa hon, och fortsatte förklara varför de inte strängade om sådana rackets ... att den inte var helgjuten, att de inte kunde garantera att ramen inte sprack vid infästningen, bla, bla, bla....

Det är en bra racket!

... jag lovar.

... men gav med mig ... och insåg att det inte bara är gubben som börjar bli gammal, kanske utrustningen också, så jag gick in i shopen och började kolla rackets. Fan, alla 50 racketen de hade såg likadana ut (förutom loggan på rackets av olika märken), var ungefär lika tunga, kändes likadana, och kostade ungefär lika mycket ... förutom några som stack ut i pris. Så jag tog saken i egen dator och beställde nyss en halvdyr racket nedsatt till drygt halva priset (då kom jag lite under vad majoriteten av racketen kostade i shoppen) ... va fan ... känner jag ingen skillnad så blir det nog bra oavsett vad jag köper, så länge jag håller mig från den billigaste ... eller?

... fast jag betvivlar att det är en lika bra racket som min gamla ärvda!