En bra dag ... att göra en pudel

Det har varit en sådan dag.

En sådan dag som man inte riktigt hängt med i.

Ibland gillar jag stressiga dagar. Stressiga dagar som lämnar en med känslan av att man fått gjort massor, bidragit till viktiga beslut, löst allvarliga problem, fått världen lite bättre!

En sådan dag har det inte varit. Stressigt, ja, men allt övrigt, nej.

Stora problem i Dubai. Varför har ingen inte redan fixat dem? Vi har ju redan rett ut vad som behöver göras! Förr flera veckor sedan! Nåja, jag fixar det!

Möte. Visst ja! Får lägga Dubai åt sidan en stund.

Ahh, tid att göra klart Dubai! ... Nej satan, ett möte till. Nåja, kan fixa lite med Dubai-setupen samtidigt.

Visst tusan måste få i mig lite lunch också ... innan mötet om den stora datahallsflytten.

Åhhh, mötet flyttat. Bra! Men fan! Killen jag behöver för att fixa upp VM:en i Dubai har möte nu. Får väl läsa ikapp lite mail då.... shit kontorschefen i Dubai sitter kvar efter arbetstid och väntar på att testa lösningen.... och djävlar vi skulle visst ha mötet ändå.

Knack på dörren under mötet där det visar sig att offerten på distributionsswitcharna spräcker budget ... med nästan en tredjedel ... måste tänka om ... knack Knack KNACK Ursäkta jag stör, men Stockholm är nere! Fan! Jag kommer ... traceroute ... ahhh MPLS-problem ... får väl ringa Tele2 ... nej förresten ... kommer ju åt vår egen router i Sthlm ... HP-skit ... måste få tag i någon som kan power-toggla den. Tele-svar hos Person1 ... Samma hos Person2 ... Fan, får väl ringa den helt otekniska kontorschefen då ... Nej, den har ingen knapp, du måste dra ut sladden och sätta i den igen. Yeah, hon fixade det! Stockholm uppe igen.

Var var vi nu? Dubai! Fan, bara 20 minuter tills nästa möte ... men det är en webex ... en halvointressant sådan ... kan fortsätta med Dubai under tiden som jag lyssnar ... under mötet Skypar chefen från England och påpekar att kontorschefen i Dubai fortfarande väntar på att få testa lösningen ... Den är klar att testa nu, jag ringer henne direkt efter mötet!

Sneglar på klockan ... måste köra inom 35 min för att hinna hämta innan fritids stänger. Prata, testa, korrigera, testa igen, åhhh, där har vi felet, ändra testa igen, tick, tick, tiden går .... och där tappar hon all mejl ... Fan! Det har inget att göra med det vi testar ... men hinner inte förklara ... får ta det på telefon i bilen.

Prata, köra, prata. Ringa fritids. Lite sen, men är där om 15 minuter!

Fan, kö, trafikolycka, en fil. Ringa fritids igen ... Lossnar nu. 15 minuter.

Ringer från Dubai igen. Förklara, förklara ... lösningen verkar funka. Bra! Men fortfarande ingen mail ... hmmm ... ringer sedan.

Nu stänger fritids. Lite trafik. Trycker på gasen. En som verkar hänga på. Trycker lite till på gasen. Öde väg, inga korsningar, inga utfarter två st 70 skyltar. 2 * 70 = 140 ... verkar vara en motorcykel som hänger på där bak. Vem fan kör motorcykel vid den här årstiden? Såvida det inte är ... shit ... släpper gasen. MC:n kommer närmre ... och blinkar till med blåljusen. FAN!

Körkortet, var så god. Jag vet att jag körde för fort, men jag har en grabb som väntar på fritids och de stänger nu.

Försöker ringa fritids. På alla möjliga nummer. Telesvar. Även på deras mobilnummer... måste vara kopplad genom växeln ... som har stängt och skickar alla till röstbrevlådan.

Går ut ur bilen och tittar bedjande på polisen som pullar med datorn och säger att han försöker få kontakt med ledningscentralen.

Ring, ring till min lur ... Dubai i andra änden. Fortfarande ingen Mail. Pröva ditt och datt och ring mig sedan! Goodbye! Försöker fritids några gånger till ... röstbrevlåda! Polisen tycker det är märkligt att fritids har mobilen genom växeln när de fortfarande har ungar där.

Polisen får inte sin uppkoppling att funka. Ringer ett samtal, kollar mitt regnummer och mitt tomma brottsregister. Stirrar mig i ögonen och säger: Jag har själv barn. Du verkar vara en bra kille. Vägen var tom. Du var ingen trafikfara, MEN hade det stått en kollega med fartkamera hade du varit av med körkortet nu! Gör inte om det!

Tack, tack snälla herr polis! Klia pudeln på magen!

Hämta unge.

Hem och jobba klart Dubai.

Fira sparade 4K och körkort med ett glas rött.

Snäll pudel, skall sova nu.

Hmpf!- ... eller: Det är inget fel på min badmintonracket ... och den är inte ens särskilt gammal!!!

Jag har börjat spela badminton igen ... eller igen och igen ... jag har egentligen aldrig spelat badminton. När jag var i tonåren så spelade jag någon timme nästan varje lördag med några scoutkompisar, och har upp genom åren, i kortare perioder, återupptaget samma aktivitet, MEN det var lääänge sedan nu. Åtminstone femton år sedan, antagligen närmre tjugo, när jag börjar tänka efter.

Nu när jag bytte jobb för inte så länge sedan, så visade det sig dock att det fanns några aktiva badmintonmotionärer på jobbet som spelar varje måndag och fredag lunch, och jag är verkligen i behov av att röra på mig lite mer regelbundet (att åka skidor en gång per år är visserligen regelbundet... men lite oftare då!), så jag hoppade på det gänget. Fan vad kul det fortfarande visade sig vara!

Faktiskt så kul att efter ha varit med tre gånger, så letade jag fram min egen gamla badmintonracket ... en riktigt bra racket ... visserligen ärvd ... efter min lillebror ... för ca tjugo år sedan ... eller ja, tjugofem kanske ... efter att han kasserat den ... men bra! Jag lovar!

Jag gjorde mig stort besvär att hitta den. Den låg begravet bland sommaruteleksakerna, i vår friggebod. Ett icke uppvärmt, utan isolering, med tunna snålväggar, litet skjul. Men jag hittade den. Fan vad skön den kändes i handen. Insliten bra linda runt handtaget, rätt vikt och balans, en kanonracket! Lite slappa strängar dock, men inget en omsträngning inte kan fixa, tänkte jag.

Så, idag tog jag med mig den till hallen där vi spelar, och visade glatt upp den för den sextioåriga hurttanten i kassan, frågandes om de kunde stränga om den tills det var dags igen på måndaglunch. Hennes kommentar var:

- Ja, det kan .... .... .... NEJ, den typen av rackets strängar vi inte om!

Va fan?!?

- Det är en bra racket.... försökte jag.

- Den är gammalt, sa hon, och fortsatte förklara varför de inte strängade om sådana rackets ... att den inte var helgjuten, att de inte kunde garantera att ramen inte sprack vid infästningen, bla, bla, bla....

Det är en bra racket!

... jag lovar.

... men gav med mig ... och insåg att det inte bara är gubben som börjar bli gammal, kanske utrustningen också, så jag gick in i shopen och började kolla rackets. Fan, alla 50 racketen de hade såg likadana ut (förutom loggan på rackets av olika märken), var ungefär lika tunga, kändes likadana, och kostade ungefär lika mycket ... förutom några som stack ut i pris. Så jag tog saken i egen dator och beställde nyss en halvdyr racket nedsatt till drygt halva priset (då kom jag lite under vad majoriteten av racketen kostade i shoppen) ... va fan ... känner jag ingen skillnad så blir det nog bra oavsett vad jag köper, så länge jag håller mig från den billigaste ... eller?

... fast jag betvivlar att det är en lika bra racket som min gamla ärvda!