fredag 15 september 2017

Apropå kyrkovalet och ....

Apropå kyrkovalet och de kalla vindar som just nu verkar blåsa hårdare än någonsin så är det nästan så att jag är beredd att offra min stolthet och gå emot min egen högst sekulariserade icke -religiösa, icke-troende tro och gå in i svenska kyrkan igen bara för att få rösta mot våld, fördomar och främlingsfientlighet.

Läs artikeln, den är bra.

Saxat direkt från: https://www.aftonbladet.se/kultur/a/rw7zw/jamfor-islam-med-nazismen


_____________________________________________________

Jämför islam med nazismen

Gellert Tamas om SD:s angrepp mot Svenska kyrkan
och partiets väg från judehat till hets mot muslimer

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.
Koranen bejakar våld och uppmanar till mord på otrogna, ­menar Sverigedemokraternas chefsideolog Mattias Karlsson. ”Karlsson ligger illa till om man studerar Bibeln med samma konservativa, bokstavstroende glas­ögon”, skriver Gellert ­Tamas.
FOTO: TT Koranen bejakar våld och uppmanar till mord på otrogna, ­menar Sverigedemokraternas chefsideolog Mattias Karlsson. ”Karlsson ligger illa till om man studerar Bibeln med samma konservativa, bokstavstroende glas­ögon”, skriver Gellert ­Tamas.
KULTUR tor 14 sep 2017
DEBATT. Det finns en skrift, som vissa betraktar som helig, men vars innehåll i själva verket är så ”avskyvärt” och ”vämjeligt” att den snarare borde jämställas med Adolf Hitlers Mein Kampf, eftersom den bejakar våld och uppmuntrar till mord på otrogna.
Det hävdade Mattias Karlsson, Sverigedemokraternas så kallade chefsideolog, på partiets kickoff i Göteborg inför helgens kyrkoval.
Och Karlsson tycks ha en poäng. Tittar vi närmare finns det flera exempel på uppmaningar till både våld och mord. Några exempel: ”Mina fiender, de som inte ville ha mig till kung, för hit dem och hugg ner dem i min åsyn.”
Skriften manar upprepade gånger till massmord på de som inte tror på den rätte Guden. ”Den som offrar till andra gudar än Herren skall vigas åt förintelse.”
De otrogna grannfolken beskrivs genomgående som mindre värda, mer att likna vid ting än mänskliga varelser. ”Vill du ha en slav eller slavinna, kan du köpa sådana av folken omkring dig. Ni får också köpa barn till invandrare som är tillfälligt bosatta hos er och sådana i deras familjer som föds i landet. De förblir er egendom.”
Skriften är också noga med att slå fast att avvikande åsikter inte tolereras, i vissa fall kan det räcka med att säga emot sina föräldrar för att mista livet. ”Den som smädar sin far eller sin mor skall dö.”
Mattias Karlsson hävdar att han fått nog av dessa grymheter.
”Jag skulle vilja gå så långt som att säga att läsa högt ur Koranen i en kristen kyrka, när det i Koranen står att kristna ska dödas, är nästan att jämföra med att läsa högt ur Mein Kampf i en synagoga”, dundrar han.

Den skrift som SD:s chefsideolog liknar vid Mein Kampf är Koranen. Men samtliga citat ovan är – som många säkert redan har förstått – hämtade från Bibeln. Det är Jesus som uppmanar till mord på dem som inte erkänner honom som sin konung. (Lukas 19:27) Förintelsen av de otrogna (2 Mose 22:20) och förslavandet av grannfolken (3 Mose 25:44) återfinns i Gamla testamentet. Och det är också Jesus som, citerande Mose, uppmanar till mord på dem som inte visar sina föräldrar ”aktning”. (Markus 7:10)
Exemplen är en tydlig illustration på det som torde vara en självklarhet; samtliga de tre monoteistiska världsreligionerna, kristendom, islam och judendom, har skrifter som innehåller uppmaningar till våld – sida vid sida med budskapen om kärlek och tolerans.
En av Koranens mest citerade verser, sura 5:32, slår exempelvis fast att dödandet av en oskyldig människa kan jämföras med att döda hela mänskligheten. Och att den som räddar ett människoliv samtidigt räddar hela mänskligheten.
Fredagsbön i Stockholms moské.
FOTO: TT Fredagsbön i Stockholms moské.
Liknande kärleksbudskap återfinns inom kristendomen och judendomen. De tre religionerna har alla sin version av den så kallade gyllene regeln, ”du skall älska din nästa som dig själv”, som skulle kunna beskrivas som en för mänskligheten gemensam etisk och moralisk grundprincip.
Bibeln kan inte förstås om man enbart tar upp Gamla testamentets frossande i våld utan att nämna Bergspredikan, på samma sätt som Koranen inte ges en rättvis bild om enbart våldsrelaterade suror lyfts fram.

Om man studerar Bibeln med samma konservativa, bokstavstroende glas-ögon som Karlsson läser Koranen skulle han själv ligga ganska illa till. När partiets chefsideolog äntrade scenen förförra lördagen, och bland annat krävde att de inom Svenska kyrkan som tillåtit högläsning ur koranen skulle ”sparkas från sina poster”, bröt han, i likhet med de tusentalet Sverige-demokrater som tagit sig till Göteborg för att lyssna på honom, förbudet mot arbete på sabbaten.
Det borde de kanske inte ha gjort. 2 Moseboken 31:15 är väldigt tydlig med påföljden för detta brott: ”Var och en som utför något arbete på sabbatsdagen skall straffas med döden.”
Antisemitismen var en av Sverigedemokraternas ideologiska grundvalar.
Mattias Karlssons jämförelse mellan Koranen och Mein Kampf, mellan en världsreligion med över en miljard utövare och det organiserade massmordet på Europas judar, går långt bortom varje anständig diskussion – och bortom en lika viktig som angelägen religionskritik av världens stora trosriktningar.\

Karlssons analogi mellan nazism och islam får dessutom en extra, djupt problematisk dimension med tanke på SD:s egna rötter i den nazistiska myllan. Bland de sju män som 1988 grundade SD, ur rörelsen Bevara Sverige svenskt, fanns både personliga och ideologiska band till såväl den svenska mellankrigstidens nazism som efterkrigstidens nynazism. Sverigedemokraternas förste partiledare, Anders Klarström, kom från det nazistiska Nordiska rikspartiets militanta kamporganisation Riksaktionsgruppen.
Antisemitismen var en av Sverigedemokraternas ideologiska grundvalar. På partiets demonstrationer var nazisthälsningar och talkörer om ”judesvin” vanligt förekommande och Klarström var själv dömd för att i ett nattligt telefonsamtal väsande ha hotat den populäre programledaren Hagge Geigert: ”Vi ska bränna dig, ditt jävla judesvin. Fy fan ditt äckliga lilla judesvin!”
Mattias Karlsson har själv stolt berättat hur han under denna tid, iklädd bombarjacka med egenhändigt påsydd svensk flagga, fick sitt första exemplar av Mein Kampf av den lokale nazistledaren i Växjö-trakten, Mats Nilsson, senare känd för sin koppling till det bankrån som slutade med polismorden i Malexander.
Så sent som 1996 brände ledande sverigedemokrater, iklädda naziuniformer, böcker av överlevande från förintelsen. Till valrörelsen 1998, flera år efter att Jimmie Åkesson och Mattias Karlsson gått med i partiet, bjöd SD in den tidigare SS-officeren Franz Schönhuber till partiets valupptakt i Järfälla.
En av många sverigedemokrater som leende kramade om den tidigare nazisten och ledamoten i det högerextrema partiet DVU, som senare gick ihop med det nazistiska Nationaldemokratische Partei Deutschlands, NPD, var Björn Söder.

Parallellerna mellan SD:s tidiga antisemitism och nuvarande antimuslimska utspel är närmast övertydliga. Utpekandet av en fiende, baserad på religion, är intakt. Det som har ändrats är att ”juden” bytts mot ”muslimen”, judendomen mot islam.
Och hetsen mot islam har varit något av partiets signum i åratal.
Jimmie Åkesson har pekat ut islam och Sveriges muslimer som ”vårt största utländska hot sedan andra världskriget”. Jublande sverigedemokrater har gett stående ovationer till partiets tidigare rättspolitiske talesperson Kent Ekeroth när han beskrivit relationen till islam som ”en ny fas i ett uråldrigt krig” och uppmanat den västliga civilisationen att ta till kamp ”för sin överlevnad”.
Att gå till moskén för att be till sin gud liknas i den sverigedemokratiska retoriken regelbundet vid nazismens brott och Auschwitz gasugnar.
Partisekreteraren Richard Jomshof har de senaste tio åren regelbundet liknat islam vid nazism, utan att göra en tydlig distinktion mellan militant islamism och religionen som helhet, och även han har uppmanat till väpnad strid ”på samma sätt som den demokratiska världen tog kampen mot nazismen under 1930- och 1940-talen.”
Att gå till moskén för att be till sin gud liknas i den sverigedemokratiska retoriken regelbundet vid nazismens brott och Auschwitz gasugnar.
Det är inte svårt att inse att den typen av retorik är destabiliserande för varje samhälle.

Att militanta rörelser hämtar ideologisk näring ur religiösa källor är inget nytt. Bibelnhar använts för att rättfärdiga allt från blodiga korståg och antisemitiska pogromer till IRA:s terrorattacker.
I dag är det militanta islamistiska grupperingar, nästan alla med bakgrund i den djupt konservativa salafistiska miljön, som påstår att Koranen rättfärdigar mord och folkfördrivning av muslimer, kristna och andra religiösa grupper. Men det innebär naturligtvis inte att denna tolkning är den enda rätta – eller möjliga.
”IS är inte mer autentiskt muslimskt än British national party är typiskt brittiskt eller Ku klux klan genuint kristet”, påpekar exempelvis Karen Armstrong, en av världens mest kända religionshistoriker.
Hon får medhåll från oräkneliga muslimska imamer och religionsvetare världen över. Flera av dessa har också pekat på det paradoxala i att den bokstavstroende tolkningen av islam i dag framför allt återfinns hos två större grupperingar; militanta islamister och politiska partier, som i likhet med Sverigedemokraterna, försöker jämställa enskilda terrordåd med religionen islam.

Svenska kyrkan har blivit den senaste måltavlan i Sverige-demokraternas kamp. Kyrkan beskrivs som en del av ett ”vänsterliberalt etablissemang”, som ser som sin uppgift att ”propagera för en massinvandring” som ”urholkar vår välfärd” och leder till ”att samhället slits isär”.
Mattias Karlsson går så långt som till att hävda att ”kyrkan har blivit en kraft för islamiseringen av Sverige”.
Den som har besökt någon av landets kyrkor de senaste åren har troligtvis haft svårt att hitta några tecken på denna ”islamisering”, däremot förekommer ett mått av ekumeniskt samarbete mellan landets olika trosriktningar, inte minst när det gäller att ta avstånd från våld och terror.
”Man kan utnyttja olika suror och Bibelverser för att försöka legitimera i stort sett allt från heligt krig till pacifism – utan att för den sakens skull ha förstått det minsta av Bibelns eller Koranens budskap”, skrev exempelvis ledarna för de katolska, protestantiska, muslimska och judiska församlingarna i ett gemensamt uttalande efter det brutala knivmordet på den katolska prästen Jacques Hamel i Frankrike förra sommaren.

Detta uttalande står i bjärt kontrast till reaktionen hos ledande Sverigedemokrater på de senaste årens terrordåd. ”Äntligen” twittrade exempelvis Jimmie Åkesons sekreterare på riksdagskansliet efter att Taimour Abdulwahab hade utfört det första islamistiska självmordsattentatet i Sverige.
Likadant lät det efter Breiviks massmord i Norge, åtminstone så länge många utgick ifrån att det handlade om ännu ett islamistiskt terrordåd. ”Nästa jävel som ojar sig över hur synd det är om alla snälla muslimer när det ligger blödande norrmän på gatan kommer avföljas!” twittrade Linus Bylund, Jimmie Åkessons då närmaste medarbetare.
Och här någonstans hamnar vi i förklaringen till SD:s våldsamma angrepp på Svenska kyrkans ledning. Det handlar helt enkelt om vitt skilda synsätt på grundläggande rättigheter som religionsfrihet, om rätten till att läsa religiösa skrifter i offentliga rum och om allas lika värde.
Det muslimska Sverige ska avskärmas och isoleras så långt som möjligt från det övriga samhället.
I SD:s kyrkopolitiska manifest är partiet tydligt med sin vision om Svenska kyrkans framtid: ”Kyrkan måste ta avstånd från antikristna, revolutionära, våldsbejakande och antidemokratiska läror, och ska inte heller legitimera dylika grupperingar genom att ingå i gemensamma nätverk, manifestationer och organisationer.”
Genom att samtidigt gång på gång hävda att islam inte är en religion, utan en ideologi, som dessutom bör liknas vid nazism, är det uppenbart att Sverigedemokraterna anser att alla former av ekumeniskt samarbete över kyrko- och religionsgränser bör upphöra.
Det muslimska Sverige ska avskärmas och isoleras så långt som möjligt från det övriga samhället.
Dessutom bör kyrkan ”återupprätta respekten” för ”klassiskt konservativa präster”, varvid Sverigedemokraterna troligtvis avser kvinnoprästmotståndare och de som motsätter sig samkönade äktenskap.

På söndag avgörs kyrkovalet. Trots att såväl Jimmie Åkesson som Mattias Karlsson offentligt klargjort att de inte uppfattar sig som troende kristna, har de ändå ställt sig i täten för en av partiets största satsningar någonsin.
Sverigedemokraterna säger sig vilja avpolitisera Svenska kyrkan, men gör samtidigt allt för att få in sina egna politiker – och sin tolkning av islam – i kyrkans ledning.
Kanske borde SD snarare lägga mer tid på att läsa Bibeln. Då skulle de hitta ett flertal citat som motsäger deras egen politik, bland annat följande skrivning i 3 Moseboken, kapitel 19:33:
”Om en invandrare slår sig ner i ert land, skall ni inte förtrycka honom. Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du skall älska honom som dig själv, ni var ju själva invandrare i Egyptens land.
Jag är Herren er Gud”.
Fotnot: Samtliga citat är ur Bibelkommissionens översättning från 2000.
GELLERT TAMAS
14 september 2017, 04:00

1 kommentar:

  1. SD:s kyrkopolitiska manifest är partiet tydligt med sin vision om Svenska kyrkans framtid: ”Kyrkan måste ta avstånd från antikristna, revolutionära, våldsbejakande och antidemokratiska läror, och ska inte heller legitimera dylika grupperingar genom att ingå i gemensamma nätverk, manifestationer och organisationer.”

    Det låter rimligt tycker jag.

    Dessutom bör kyrkan ”återupprätta respekten” för ”klassiskt konservativa präster”, varvid Sverigedemokraterna troligtvis avser kvinnoprästmotståndare och de som motsätter sig samkönade äktenskap.

    Kanske, eller så ser SD gärna att präster faktiskt tror på centrale delar av Biblen.

    SvaraRadera