Människorna är förlorare i svenska EU-valet

Nu när alla svenska röster i EU-valet är räknade började jag skriva en artikel som gick ut på att det jublades för mycket (masspsykos?) hos för många partier på EU-valnatten och i samma artikel försöka bena ut vem som är de verkliga vinnarna (och förlorarna) i det svenska EU-valet. Jag jämförde siffror med resultatet av riksdagsvalet 2018 och försökte hitta någon demokratiskt eller medmänskligt positiv trend, så som att SD fått färre röster och mindre andel av rösterna än i riksdagsvalet medan Centern gått framåt jämfört med riksdagsvalet, och att Miljöpartiet faktiskt, trots det lägre valdeltagande, fått fler röster och betydligt större andel av rösterna än i riksdagsvalet.

Men efter att ha vridit på det en stund insåg jag att jag bara lurade mig själv. Det som rent konkret spelar roll i det svenska EU-valet är hur många mandat ett parti får, dvs hur mycket de kan påverka i EU, vilka Grupperingar i EU som blir starkare eller svagare tack vare valresultatet i Sverige. Sett ur det perspektivet var det, sett med mina ögon, ett riktigt dystert svenskt val för mänskligheten.

De konservativa och främlingsfientliga EU-kritiska går framåt, liberaler minskar åtminstone inte totalt sätt, men det gör yttervänstern inte heller, medan de som värnar mest om vår planets miljö gör det.

Vad fan är det med folk?

Tror ni inte på frihet, samarbete och en frisk planet?

Vill vi verkligen leva i en isolerad polisstat utan influenser utifrån där våra liv och åsikter stenhårt kontrolleras och vi måste ha gasmask för att kunna andas?
Det känns som om det är målet när man ser förändringen av mandat som vi bidrar till EU med!

Ja, ja ... jag väljer trots allt att tro på människorna, individerna (jag kan inte göra något annat) och hoppas att de liberala och gröna parlamentariker vi sänder till Bryssel kan påverka positivt på individuell nivå och lyfta de frågor som är viktigast för mänskligheten och planeten!

M och KD ökar med ett mandat var och tillför den konservativa EPP därför två mandat mer.

SD ökade också med ett mandat vilket stärker den främlingsfientliga, EU-kritiska, konservativa ECR-gruppen.

V har kvar sitt mandat så inget svenskpåverkad förändringsbidrag för vänstergruppen GUE/NGL.

Medan Centern lyckas få ett mandat mer så tappar L ett mandat, så Sveriges bidrag till förändring för den liberala gruppen ALDE är totalt sätt noll.

S står kvar på samma antal mandat medan FI tappar sitt enda mandat så sveriges bidrag till socialdemokratiska S&D är en minskning.

MP, som trots sina till synes stora framgångar jämfört med riksdagsvalet tappar två mandat i EU-parlamentet så Sverige bidrar inte till att stärka den Gröna EFA-gruppen i EU utan drar istället bort två mandat från den.

Liberala PP (Pirat Partiet), som numera hade blivit del av EFA-gruppen, lyckas inte heller detta val få något mandat.

---

Trenden i EU totalt sätt är betydligt positivare, med de Liberala (+43 mandat) och Gröna (+21 mandat) på frammarsch medan de Konservativa (-37 mandat) och Främlingsfientliga EU-kritiska (-17 mandat) minskar! Nu får vi se till att också Sverige framåt bidrar till den trenden!

Mitt och ditt EU-Val 2019

Jag vill ha ett öppnare samhälle där varje individs värde är något självklart. Jag vill leva i ett samhälle, i en värld, där vi värnar om integritet och varje individs rätt att få uttrycka sina åsikter, och lyssna på andras åsikter. En samhälle där vi tar hand om varandra, en värld där alla tillåts vara människor, inte bara siffror, kostnader eller intäkter. Jag vill leva i en värld som inte begränsar människor och som inte ser ner på människor, och jag vill leva i värld där vi värnar om att världen skall finnas kvar och gå att leva i för framtida generationer.

Hur skall man rösta i EU-valet för att lägga sin röst på det jag ser som ett bättre samhälle, ett bättre EU, en bättre värld (enligt ovan)?

Igår gjorde jag SVTs valkompass för att få en indikation om hur mina tankar är i linje med de svenska partiernas inställning till EU, och jag blev inte särskilt förvånad över resultatet. Det enda i resultatet som förvånar mig en aning är hur högt upp i listan KD kom. Jag ser KD som ett extremt konservativt parti inte alls i linje med hur jag uppfattar mina åsikter ... MEN så kom jag att tänka på att de faktiskt på visst sätt lyfter fram medmänskligheten och att vi skall ta hand om varandra. Men för övrigt var mitt resultat tydligt i linje med vad jag trodde. Resultatet sa rösta LIBERALT, rösta absolut INTE på SD. Självklart har jag inte 100% åsiktsmatching med något parti eller någon EU-kandidat, men störst med de uttalat liberala partierna, och minst med de partier som inskränker och begränsar individen och/eller ser ner på vissa människor.

Hoppet ner från 61% matchning med det partiet som jag fick näst lägst matchning med, ned till 29% matchning med SD i EU-frågorna är så tydlig. Dessutom har jag ännu sämre matchning med individuella SD-kandidater ...

Av de svenska riksdagspartierna finns det tydligen bara ett riktigt riktigt dåligt val man kan göra för mänsklighetens frihet.

Snälla rösta i EU-Valet 2019 ... och rösta för människor, inte mot dem!

... och kom ihåg att alla partier man kan rösta på inte täcks av SVT's valkompass, det finns också partier som vänder sig från mänskligheten ännu mer än SD gör ... fast också partier som i ännu högre grad än något riksdagsparti lyfter fram individen och individens rätt till frihet, det är åsikter som behövs lyftas i EU för att värna det fri ordet och vår demokrati, som behövs som en motpol till det begränsande och de omedmänskliga vindar som blåser. Jag funderar på att lägga min röst på Pirat Partiet som verkligen profilerar sig för integritet och åsiktsfrihet, men jag vet inte ännu. Vi får se när jag står där i valbåset om en stund.

Nyliberalister, Kommunister & Nazister

Retoriken som från vänster beskriver C & L och vad de står för, målar på ett skrattretande sätt (hade åtminstone varit skrattretande om det inte varit så många som använt den att de själva snart börjar tro på den) upp en bild som saknar verklighetsanknytning. De utmålas som nyliberala^[1] elitiska kapitalister som endast värnar om att de som redan har i överflöd mer skall vara givna, hur de nu får ihop den ekvationen (nyliberalismen stödjer inte explicit de rika, dess mål är att minska statens inflytande över alla, minimera staten till att se till att alla rättigheter bevaras, och maximera individens rätt till frihet, liv och egendom).

MEN, vi har inga nyliberala riksdagspartier i Sverige. Både C och L är väldigt mycket socialliberala^[2], dessutom med jämlikhet, jämställdhet och rättvisefrågor väldigt högt på agendan (något som är helt naturligt för liberaler, alla skall ha lika rättigheter och möjligheter).

De är nyliberala lika lite som V är kommunister och mycket mindre än SD är ett renodlat nasistiskt parti. Varje gång V kallas kommunistiskt och ofta också när SD kallas nazistiskt blir det rubriker och ramaskri. Varför blir det inte det när C & L kallas nyliberala?

Jag tror att det dels beror på folk i allmänhet så länge har tagit sin frihet för given att de tappat känslan för vad liberalism är och inte förstår eller vet skillnaden mellan nyliberalism och socialliberalism, och dels på att frihet och minskat statligt inflytande i sig inte är något dåligt (vem vill inte kunna bestämma över sitt eget liv?).

L & C är inga extrempartier, hur mycket V och SD än vill utmåla dem som det. L & C är socialliberala mittenpartier som behövs för att ge den politiska vågen i Sverige massa så den inte allt för enkelt tippar över mot fyrkantig socialism som begränsar människors frihet, eller mot konservatism som inte tillåter oss att vara fria och utvecklas, och egoistisk kapitalism som bara ser till de som har och skiter i andra, och i förlängningen mot att tippa över mot kommunism eller nazism vilka båda helt tar bort människors rättigheter och värde. C & L behövs i riksdagen för att någon skall värna om allas rätt till frihet och liv samtidigt som vi bevarar det sociala skyddsnät vi i vårt samhälle byggt upp (tack till arbetarrörelsen som tog den kampen). De behövs för att vi kan få fortsätta utvecklas som människor, individer och samhälle. De behövs för vi skall kunna ha lyxen att, på lika villkor med alla andra, bestämma över våra egna liv samtidigt som vi har tryggheten i att samhället fångar upp oss om vi skulle falla.

[1] Nyliberalism
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Nyliberalism

[2] Socialliberalism
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Socialliberalism

Negerbollar, Bokbål & Vaniljpulver

För ett tag sedan kom frågan om rätten att få kalla chokladbollar för negerbollar upp i en fb-humorgrupp jag är med i och jag tappade hakan av förvåning över vilka uttryck (smyg)rasismen kan ta sig, och/eller hur stor avsaknaden av empati kan vara hos människor.

Varför att det så viktigt för vissa att få använda ett ordet neger i en benämning av ett bakverk?

Som svar på den frågan kom många, den ena dummare än den andra förklaringen. Den första motiveringen med någon form av bäring, som inte var direkt rasistisk var argumentet:
"Det har alltid hetat negerboll, och kommer alltid att heta negerboll, för det sa alla när jag var yngre!"

Det vill säga en högst konservativ hållning och ovilja till förändring som speglar de värderingar vi hade för årtionden sedan. Argumentet blir nästan utan undantag uppföljt med något i stil med:
"Ingen tar minsann illa upp av det heter 'finska pinnar', det borde ju vara lika kränkande för finnar i så fall!"

Då kan jag inte låta bli att tänka att de gör sig dummare än vad de är och bara försöker hitta ursäkter för att få fortsätta sin (smyg)rasism. Hur kan man annars välja att inte förstå skillnaden i värdeladdning mellan ordet "finne" och ordet "neger". Ordet neger har inget med nationalitet att göra. Ordet neger är använt inom rasbiologisk forskning vars syfte är att visa den vita mannens överlägsenhet gentemot de med mörkare hudfärg. Att fortsätta använda ordet, kanske i synnerhet så vardagligt som i ett benämnde av ett bakverk, och utan att tänka över de värderingar ordet är laddat med, håller liv i de föreställningarna och de värderingar man hade i Europa på 50-talet och tidigare då man ansåg det självklart att färgen på ens hud avgjorde hur intellektuellt kapabel var man var, och också försökte bevisa det genom rasbiologi. Ordet neger är starkt förknippat med slaveri, förtryck och brist på respekt för människors lika värde. Om man fortsätter normaliserar användningen av det på detta sätt så hjälper man till att hålla de värderingarna vid liv oavsett om man vill eller inte. Att kalla chokladboll för negerboll har inget med varifrån kakan kommer att göra. Det är väldigt stor skillnad mot finska pinnar. Om chokladbollen haft ett tydligt ursprung i Gambia hade det inte varit konstigt att kalla den Gambiansk boll, men att kalla den negerboll eller förvränga den till "Gambiaskalle med mjäll" är ett nedsättande rasistiskt skämt, hur skulle det kunna vara något annat? Att fortsätta hävda rätten att få kalla chokladbollar för negerbollar visar de värderingar man hyser, och de är rasistiska.

"Men", fortsätter fortsätter negerbollsförespråkarna som tror sig vara lite mer intellektuella, "det är inte demokratiskt att förbjuda vissa ord, det hindrar oss från att uttrycka våra åsikter!".

Skämtar ni? Vilka åsikter behöver ni använda ordet "negerboll" för att kunna uttrycka? Ingen har lyckats ge mig ett exempel på att de inte kunnat uttrycka sina åsikter utan att få kalla kakan för negerboll. Dessutom handlar det inte om något förbud. Det handlar om att visa hänsyn och empati. Vill man uttrycka sina rasistiska åsikter så visst, fortsätt kalla kakan för negerboll för all del, men kom inte och påstå att det inte är värdeladdat! Det är ett uttryck för rasism.

Sedan går nästan ofelbart diskussionen över i att vi förändrar litteraturen, att Agata Christies roman "Tio små negerpojkar" fått byta titel och att Pippi Långstrumps pappa inte får kallas negerkung längre, att bibliotek minsann bränt den boken på bål, att demokratin är döende.

Det som egentligen skedde var att Janne Josefssons i sitt sommarprat 2017 uttalade sig på radio om att Botkyrka kommun brände Astrid Lingrens Pippi böcker, vilket egentligen handlade om de gallrar ut böcker för att få plats med nya. När de fick in de nya Pippi böckerna slängdes de gamla (kanske brändes i något fjärrvärmeverk, vad vet jag). Janne menade det mer bildligt att de brände böckerna och hävdar att det var av ideologiska skäl, medan biblioteket i fråga hävdar att de behandlades som alla andra gamla slitna böcker som ersätts. Det handlar alltså inte om något bokbål oavsett vilket.

Jag själv är av hållningen att det är viktigt att originalversionerna av Pippi-böckerna, som använder sig av termen negerkung, finns kvar tillgängliga för alla, som ett tidsdokument för hur våra värderingar såg ut på 1940-talet då de skrevs. Att det då var självklart att kalla mörkhyade för negrar och att det då var självklart att dela in människor i raser. Ett dokument över hur långt vi utvecklats från det. Dock ser jag det inte som fel att man också ger ut moderniserade versioner som bättre passar in i den tid vi lever nu. Berättelserna är ju lika bra nu som då, även om man väljer att i språket inte använda rasistiska benämningar.

Gällande "Tio små negerpojkar" så bytte den titel redan när den gavs ut i USA för första gången 1940 och kallades istället "And then there were none”. Redan då, 1940, motsatte sig USAs befolkning att normalisera förnedrande "slavord". Britterna var mer ståndaktiga i sin rasism, och övergav originaltiteln först 1985. I Sverige tog det ända tills 2014 innan man anslöt sig till den civiliserade världen. Så det var knappast den Svenska "PK-maffian" som tryckte på för titelbytet, snarare var det rasist-maffian hon höll emot i väldigt många år. Men också i detta fall anser jag det vara bra om man behåller originalutgåvorna och låter de vara tillgängliga för alla. De är tidsdokument som visar på vilka värderingar som var förhärskande när de skrevs. Som till exempel att det 1938 i England var acceptabelt med rasistiska termer för mörkhyade i barnramsor som dessutom handlade om att de mörkhyade barnen dog ett efter ett.

Som avslutning i debatten så kom en negerbollsförespråkare med en ganska kul fråga. "Är det inte lika förnedrande då att kallas för vaniljpulver (vit och korkad)?" ... den tog jag fasta på ... inte för att jag tycker det bidrar med något argument för att få kalla chokladbollar för, negerbollar ... vaniljpulver är ju en ingrediens, precis som choklad och inte jämförbart med att använda rasistiska termer på bakverk, men numera kallar jag alla negerbollsförespråkare för VANILJPULVER! :-D

Är det synd om SDs väljare då?

Innan valet funderade jag lite över om det var synd om SD^[1] (vilket de i sin kommunikationsplan låter påskina). När jag resonerat klart så kändes det inte som om det var så synd om SD trots allt. Men nu då, efter valet? Nu gnäller en massa människor om att det är synd om SDs väljare. Att det inte är acceptabelt att 17,5% av väljarna inte har något inflytande i svensk politik eftersom SD utestängs från regeringsinflytande av de andra partierna.

Men är det så? Har dessa väljare inget inflytande genom sina representanter?

För att bena ut det behöver vi snabbt repetera lite hur vår svenska demokrati fungerar.
(Mer information om vad demokrati innebär kan ni säkert hitta själva, och här finns en liten diskussion runt det också: Demokrati^[2])

I Sverige tillämpar vi så kallad representativ demokrati. Det vill säga vi (folket) utser ett antal representanter (riksdagsledamöter) som tillsammans utgör den lagstiftande instansen i Sverige (Riksdagen, som det svenska parlamentet kallas). Dessa representanter har mandat av väljarna att, i så kallade voteringar, fatta beslut angående vårt samhälle, rösta på olika lagförslag, och själva komma med förslag (motioner). Det är förutsättningarna vi går till riksdagsval på. Så har det varit ett bra tag nu och det torde inte vara någon hemlighet för någon väljare att det är riksdagsledamöterna som skall representera oss vi utser i riksdagsvalet.

De 17,5% av väljarna som röstade på SD är representerade i riksdagen genom de 62 mandat som det parti de röstat på tilldelats. SDs representanter i riksdagen är där på lika villkor med alla de andra riksdagspartiernas representanter och får komma med motioner och medverka i voteringar på lika villkor med alla andra riksdagsledamöter. Det är ingen skillnad på hur stort direkt inflytande per mandat SD har i riksdagen jämfört med de andra partierna. Eftersom riksdagen är den lagstiftande instansen i Sverige är SDs möjlighet att, per mandat, påverka svensk politik, precis lika stor som något annat partis. Förutsättningarna för att SDs väljare skall kunna representeras lika på lika villkor som de andra partiernas väljare är till fullo uppfylld.

I Sverige har vi också en verkställande instans, Regeringen. Regeringen skall se till att de beslut som fattas i riksdagen genomförs.

Att ett parti fått 17,5% av rösterna innebär inte automatiskt att det skall få regeringsinflytande. Det krävs mer än 50% av rösterna för att regeringsinflytande skall vara garanterat.
Det är en del av Majoritetsprincipen, vilken också är en förutsättning för demokrati. Det torde inte heller vara någon hemlighet för de väljare som röstade på SD (eller något annat parti).

Det är inte synd om de 17,5% av väljarna som valde att lägga sin röst på ett parti som alla de andra partierna i valrörelsen, mer eller mindre tydligt, sagt att de inte frivilligt kommer ge något regeringsinflytande.
De har fått exakt vad de röstat på.
Ett antal mandat i riksdagen och därmed, genom sina representanter, makt/inflytande motsvarande det antal röster SD fick.

Så sluta gnälla om att det är synd om SDs väljare!

---

Referenser:

[1] Är det synd om SD?
https://blog.ordflod.se/2018/08/ar-det-synd-om-sd.html

[2] Demokrati
https://blog.ordflod.se/2018/08/demokrati.html

Riksdagspartierna som jag ser dem

När jag funderade på hur jag skall rösta, så kom jag fram till att det givetvis inte finns något parti jag håller med allt om i varje enskild fråga, och att det säkert finns något hos varje parti som jag håller med om. Istället för att stirra på sakfrågorna känner jag att det är viktigt att bilda mig en uppfattning om vad jag tycker partierna står för ideologiskt och i vilken riktning jag tror deras politik kommer föra vårt samhälle. Jag har därför gjort denna sammanställning över hur jag ser på partierna baserat på deras egna ord i parti/princip-program, faktiska politik som jag sett den och hur jag uppfattar att de presenterar sig och sina budskap. Bilden av partierna är min och stämmer nästan säkert inte överens med hur de försöker presentera sig själva, och kanske inte heller med hur någon annan ser dem. Inom parentes är också mina egna högst subjektiva reflektioner och/eller åsikter om partiet i fråga.

---

Vänsterpartiet (V) - rättvisa är lika fördelning av allt till alla, statligt styrd omfördelning och kvotering ger rättvisa. Olikheter är av ondo men alla är välkomna att bli en del av maskineriet. Medmänsklighet genom omfördelning. Om alla har lika mycket blir alla lika och därmed lika mycket värda. Att alla får lika och är lika, är viktigare än miljön och individen.

(Även om individuell frihet accepteras så finns det inget utrymme för den. Ingen har något att sträva efter eller att kämpa för i Vs idealsamhälle.)

---

Socialdemokraterna (S) - arbete, solidaritet, hårdare tag och fyrkantiga strukturer skall hålla ihop samhället. Alla som kan jobba måste jobba. Människor behöver passa in i mallen och ställ upp på modellen och på kampen för den.
Medmänsklighet genom statligt styrd solidaritet - Människor skall ställa upp för varandra, och gemensamt för andra, inom de strukturer som är rätt enligt S och på det sätt partiet bestämmer är solidariskt. Olikheter är ok, men bara om man ställer upp på modellen och kampen för den.

(Fyrkantigt förmynderi med lite utrymme för individen och individuella behov, populistiska vallöften och miljöpolitik.)

---

Miljöpartiet (MP) - miljö och solidaritet. Vill ta hand om de svaga och jämna ut maktstrukturer. Vill göra samhället jämlikt. Samhället viktigare än individen men. alla är välkomna. Olikheter och mångfald är positivt. Skapa jämställdhet genom långtgående omfördelning. Miljön viktigast av allt, utan ett fungerande jordklot betyder resten inget, naturen sätter ramarna för samhället.

(Sunt mångfaldstänk, solidariteten känns äkta, men individuell frihet är underordnad. Motsägelsefullt att vilja sudda ut maktstrukturer men ge staten mer makt? Bäst miljöpolitik.)

---

Centerpartiet (C) - Alla människor är lika mycket värda och skall ha samma rättigheter. Makten skall ligga nära människorna och möjligheter skall ges att leva där man vill. Alla är välkomna. Vill att vi tar hand om varandra och hjälper varandra utan förmynderi och påtvingad kollektivism. Omfördelning och satsningar på välfärd är nödvändig för att alla skall få lika möjligheter och kunna ha det bra. Viktigt att ta hand om vår planet och natur, inte minst för att man skall kunna leva var man vill.

(Frihet & medmänsklighet i centrum, miljöpolitik som ser mer till landsbygd och skog än globala miljöhoten.)

---

Liberalerna (L) - Varje individ är viktig för vem den är och de egenskaper den har. Alla skall ha samma rättigheter och möjligheter. Utbildning är viktig för att alla skall få möjlighet att utvecklas, fylla sin potential, försörja sig och göra det bästa. Ingen hålls utanför, alla är välkomna och förväntas bidraga efter förmåga. Olikheter är förutsättningar för ett fungerande samhälle. Friheten är värd att försvara. Skillnader är inte av ondo, men omfördelning är nödvändig för en fungerande välfärd.

(Individuell frihet, alla skall ha bästa möjlighet. Tar globala miljöhotet på allvar och driver svensk miljöpolitik i riktning mot att vi skall vara föregångsland, dock inte med högsta prioritet.)

---

Kristdemokraterna (KD) - Kristen värdegrund. Alla människor är lika mycket värda. Medmänsklighet och kärleksbudskap på bekostnad av individuell frihet. Central styrning. KD vet bäst vad som är bäst för människorna. Maktstrukturer liknande kyrkans.

(Tror inte på ett parti som fötts ur religion. Gud viktigare än individen? Goda medmänskliga intentioner, men känns mer som "fattigvård" än välfärd ibland. Godhet mot de som har det sämre, få känna sig duktig liksom, snarare än jämställdhet. Dålig miljöpolitik - är ingen policyfråga för KD utan något de tvingats ta tag i.)

---

Moderaterna (M) - Det skall löna sig att arbeta. Mer av inkomsten till individen. Tuffare tag mot brottslighet och de som inte passar in för att få ett mer homogent samhälle där alla följer spelreglerna. Marknadskrafternas maktstrukturer får vara med och styra. Ekonomiska olikheter är inte av ondo. Medmänsklighet(?) genom att ge arbete.

(Står för "den starkes rätt". Arbeit macht frei? Saknar de medmänskliga perspektivet, dålig miljöpolitik, som mer känns som ett påtvingat måste, än något vi faktiskt vill.)

---

Sverigedemokraterna (SD) - En nation, ett folk. Homogent samhälle där individen måste anpassa sig helt efter den statligt definierade normen. Förespråkar värderingar som de andra partierna förkastat som omoderna och gått vidare ifrån för att kunna skapa ett mer jämlikt samhälle. Medmänsklighet genom att vi som passar in och är rätt enligt normen sammansvetsas och tar hand om varandra av rädsla för, och för att kunna möta, yttre hot. Tänk rätt och var rätt, passa in!

(Använder rasism och rädsla för det främmande som styrmedel för att homogenisera och kontrollera befolkningen. Inget utrymme för individen alls. Ingen medmänsklighet alls för de utanför normen. Individen kontrolleras av staten och har bara frihet innanför normen. Miljöpolitik och flyktinghjälp skall bedrivas utanför nationen vi skall inte ta något ansvar själva. Bakåtsträvande och ojämställt, kvinnosyn & värderingar från 50-talet. SDs politik lägger grunden för att kunna skapa en totalitär polisstat.)

Demokrati

Jag har sett flera inlägg med citat från artiklar där man visar på att människorna i Tyskland 1933 och i Tjeckoslovakien 1948 visste att de i missnöje röstade på antidemokratiska partier med intentionen att "rätta till" det i nästa val, och att de sedan inte blev något nästa val, att de röstat bort demokratin.
Men inte är det väl applicerbart i Sverige?
Riskerar vi verkligen att rösta bort demokratin om vi lägger vår röst på Sverigedemokraterna?

Det vi kallar Demokrati bygger på dessa grundpelare, varav vissa är överlappande och de flesta till synes självklara, och alla skall vara uppfyllda för att det skall vara ett demokratiskt samhälle.

• Mänskliga fri- och rättigheter skall respekteras
• Privatlivet skall respekteras, människor skall ha rätt till sitt liv, individuell frihet och personlig säkerhet
• Fria, hemliga och regelbundet återkommande val med allmän och lika rösträtt för alla vuxna
• Majoritetsprincipen skall gälla
• Flerpartisystem och fri partibildning
• Yttrandefrihet och fri opinionsbildning
• Förenings-, Organisations- och Mötesfrihet
• Rättssäkerhet skall upprätthållas (oskuldspresumtionen, proportionalitetsprincipen, förutsebarhet, allas likhet inför lagen, ej dömas utan rättegång, rätt att få sin sak prövad)
• Maktdelningsprincipen skall efterlevas (i Sverige en fördelning av makten mellan lagstiftande, verkställande & dömande instanser)

Problemet med SD är att de försöker snäva in de demokratiska ramar vi har i Sverige. I det stora hela går mycket av deras politik ut på att likrikta Sveriges befolkning. Få oss att tänka likadant och centralt styra vilka åsikter och värderingar som är de riktiga och på så sätt åsidosätta demokratin.

Alla nedanstående exempel är direkt hämtade ur SDs Principprogram [1] och Dokument för Valplattform [2].

SD vill bestämma vad som är rätt inom konst och kultur bland annat genom att införa en kulturkanon med utvalda svenska verk och kulturpersoner och belöna det som skapar en likriktad svenskhet på bekostnad av det som inte känns tillräckligt nationalistiskt.

SD vill assimilera (istället för att integrera) nya medborgare, få de som inte har rätt (enligt SDs normer) kultur att ge upp den och sin särart, sluta vara individer. [3]

Vidare försöker SD sälja in trygghet genom att skrämma oss med hur farligt det är med främmande influenser och tar betalt genom att tumma på den fria opinionsbildningen, rätten till privatliv, rättssäkerhet och maktdelningsprincipen. SD har i sitt principprogram, och lyfter i sin valplattform, flera idéer och förslag som tillämpas av totalitära stater för att kontrollera och styra befolkningen.

SD vill införa en “civilkuragelag” som gör det tvingande att, och straffbart att inte, ange grannar, eller andra människor. De vill att vi spionerar på varandra och rapporterar in brott som tex skyddande av flyktingar (i framtiden olikheter och avvikande åsikter?). Detta gör mig livrädd och är definitivt att tumma på både rättssäkerhet och rätt till privatliv och förlängningen kanske yttrandefrihet, rätt till opinionsbildning, mötesfrihet, etc.

SD vill utöka polisens “nödvärnsrätt” och ge polisen vidare befogenheter att arrestera människor som bedöms aggressiva (polisen får redan idag gripa personer som stör ordningen, hotar och/eller brukar våld, så hur mycket lättare behöver det bli att arrestera någon “Polis, Polis, Potatisgris” - bums in i finkan!).
Detta kan ses som ett steg i att försvaga yttrandefrihet och fri opinionsbildning samt vikta om maktfördelningen.

SD vill i ännu högra grad än vi redan gör använda polisiära övervakningskameror vilket definitivt kan inkräkta i rätten till privatliv och rättssäkerhet.

SD vill tillåta polisen att i högre utsträckning bära tjänstevapen utanför tjänsten vilket kan sudda ut maktdelningsgränser och kan försvaga rättssäkerheten.

SD säljer in dessa åtgärder genom att säga att de kommer att ge en ökad trygghet.

De har kanske rätt.

Det kanske känns tryggt att veta att alla i samhället måste ha samma värderingar och uttrycka samma åsikter och att det, ifall någon skulle falla utanför ramarna, snabbt kan upptäckas genom polisövervakning och angiveri, och dessutom snabbt åtgärdas genom att polisen lättare kan arrestera farliga oliktänkande, även när polisen inte är i tjänst, de har ju alltid sitt vapen med sig ifall det skulle vara åsikter som uttrycks aggressivt och som det kan komma att bildas opinion för eller skapas föreningar runt.

Det kanske är tryggt, men det är inte Demokrati!

Ingen kan nog på allvar tro att det är hur det kommer att bli inom fyra år om SD får mer makt. Inte jag heller! Men jag ser hur byggstenar läggs som kan användas för att bygga en totalitär polisstat. Jag är på allvar rädd att vi är på väg i en riktigt farlig riktning. Om du, som jag, värderar din frihet och rätt att få uttrycka dina åsikter och lyssna på andras, så rösta, och rösta inte för att försvaga demokratin!

---

Läs också: Är det synd om SD? ( https://blog.ordflod.se/2018/08/ar-det-synd-om-sd.html )

Källor:

[1] Sverigedemokraternas principprogram, 2018-08-13
https://sverigedemokraterna.se/wp-content/uploads/2013/08/principprogrammet2014_webb.pdf

[2] Sverigedemokraternas valplattform 2018, 2018-08-13
https://sd.se/wp-content/uploads/2018/05/Valplattform-2018-1.pdf

[3] Assimilering eller Integration?
https://blog.ordflod.se/2018/08/assimilering-eller-integration.html

Är det synd om SD?

I Sverigedemokraternas kommunikationsplan^[1] kan man läsa:

“Väljarna tycker betydligt bättre om vår politik än vad de tycker om oss som parti. Detta är också en bild som bekräftas av såväl media som av politiska motståndare, och av väljarkåren generellt. Det är inte i huvudsak vår politik de angriper, utan de slår mot vilka vi är”

Hmmm, * snyft *, stackars SD, det kan inte vara lätt att vara ett parti nyligen sprunget ur nazistiska rötter ^[2] med medlemmar i partitoppen som på film bankade (nästan i varje fall) människor med järnrör ^[3] för inte allt för många år sedan. Tarvligt att påtala det av meningsmotståndarna. Fast är det det? För ett parti som vill värna om vårt ursprung, som har en så bakåtsträvande politik att de i sitt principprogram ^[4] ett flertal gånger hänvisar till forna tiders storhet, hur det var på 60-talet och idealiserar modeller som avskaffades på 70-talet eller tidigare, som vill assimilera istället för att integrera invandrare och i övrigt också verkar vilja ha tillbaka de värderingar som fanns på 50-talet, så är det väl högst relevant att se bakåt på också deras ursprung?

Fast nog tycker jag att det är många som sakligt angriper deras politik också. Den är skrämmande nog i sig själv. Om man tittar på SDs dokument för valplattform ^[5] och försöker förstå vad den innebär så blir jag rädd. Den handlar i stora delar om att likrikta befolkningen och de värderingar vi har, isolera oss från främmande influenser, införa lagar och polisiära befogenheter som brukas i totalitära stater med åsiktsregistrering, etc, etc.

Jag blir bekymrad när SD säger att de vill bestämma vad som är rätt inom konst och kultur bland annat genom att införa en kulturkanon med utvalda svenska verk och kulturpersoner och belöna det som skapar en likriktad svenskhet på bekostnad av det som inte känns tillräckligt nationalistiskt.

Jag är rädd när jag läser att SD vill införa en “civilkuragelag” som gör det tvingande att, och straffbart att inte, ange grannar, eller andra människor.

Jag är rädd när SD skriver att de vill utöka polisens “nödvärnsrätt” och ge polisen vidare befogenheter att arrestera människor som de bedömer är aggressiva eller stör ordningen (polisen får ju redan idag gripa personer som stör ordningen och/eller brukar våld mot andra eller egendom så hur mycket lättare behöver det bli att arrestera någon … “Polis, Polis, Potatisgris” - bums in i finkan!), samt i ännu högre utsträckning använda polisiära övervakningskameror, tillåta polisen att i högre utsträckning bära tjänstevapen utanför tjänsten, etc, etc. Alla stenar för att lägga grund för en totalitär polisstat med åsiktsregistrering.

Jag blir bekymrad när jag inser att SDs miljöpolitik som (liksom deras flyktingpolitik) går ut på att åtgärder endast skall genomföras utanför Sverige. De andra skall bli bättre, medan vi i Sverige skall slopa flygskatt, subventionera diesel och inte på något sätt försöka vara ett föregångsland när det gäller att begränsa användning av fossila bränslen, och övrigt har en mycket vag och svag miljöpolitik. (Enligt Naturskyddsföreningen har SD en ofattbart mycket sämre miljöpolitik än de andra riksdagspartierna: https://blog.ordflod.se/2018/08/riksdagspartiernas-miljopolitik-rankad.html )

Så .... nu är det lite mindre synd om SD, för nu finns det ett inlägg till som angriper deras politik, och brist därav i miljöfrågan, och inte bara vem de är, ... och då har jag inte ens varit särskilt mycket inne på deras migrationspolitik och bristande medmänsklighet ännu så jag kan nog göra det ytterligare mindre synd om dem framöver :-)

---

Källor:

[1] Sverigedemokraternas kommunikationsplan, 2018-08-13
https://sd.se/wp-content/uploads/2017/10/kommunikationsplan.pdf

[2] Sverigedemokraternas historia, 2018-08-13
https://sv.wikipedia.org/wiki/Sverigedemokraternas_historia

[3] Järnrörsskandalen, 2018-08-13
https://sv.wikipedia.org/wiki/J%C3%A4rnr%C3%B6rsskandalen

[4] Sverigedemokraternas valplattform 2018, 2018-08-13
https://sd.se/wp-content/uploads/2018/05/Valplattform-2018-1.pdf

[5] Sverigedemokraternas principprogram, 2018-08-13
https://sverigedemokraterna.se/wp-content/uploads/2013/08/principprogrammet2014_webb.pdf

Riksdagspartiernas miljöpolitik rankad av Naturskyddsföreningen

Inför valet har Naturskyddsföreningen granskat alla riksdagspartierna miljöpolitik och rankat dem.

Sammanfattat säger de, från sämst till bäst så här, om de olika partierna (jag har plockat infon från deras enminutersfilmer om de olika partierna):

Sverigedemokraterna
är sämst för miljön. De är långt efter alla de andra partierna med förslag / miljölöften och vill skära ner miljöbudgeten med flera miljarder. Ensamma om att säga nej till Sveriges nya klimatlag. Säger ja till endast 2/18 av Naturskyddsförenings miljöförslag. Klart sämst i Naturskyddsförenings ranking av riksdagspartiernas miljöpolitik.

Moderaterna
har höjt sina ambitioner, men från en låg nivå, säger ja till 10/18 av Naturskyddsförenings miljöförslag varav några av de viktigaste. Näst sist i Naturskyddsförenings ranking.

Kristdemokraterna
Miljöfrågan är ingen profilfråga för KD, men har trots det ryckt upp sig och vill tex avskaffa klimatskadliga subventioner. Säger ja till 12/18 av Naturskyddsförenings miljöförslag, men dåligt att de säger nej till förslag för biologisk mångfald och att de vill också skära ner miljöbudgeten. Ungefär lika bra eller dålig miljöpolitik som Centerpartiet i Naturskyddsförenings ranking.

Centerpartiet
har en tydligt grön profil men har halkat efter i miljöpolitiken och säger inte ja till fler än 10/18 av Naturskyddsförenings miljöförslag och saknar i stort en naturskyddspolitik genom att säga nej till vissa av de viktigaste naturskyddsförslagen. Tredje sist i Naturskyddsförenings ranking tillsammans med Kristdemokraterna

Socialdemokraterna
Har höjt sina ambitioner och också agerat på dem under mandatperioden, antagligen till stor del för att de samregerat med miljöpartiet. Säger ja till 12/18 av Naturskyddsförenings miljöförslag, men visar att de inte vill ha en hållbar skogspolitik och vill också tillåta mineralutvinning i skyddade områden. Med miljöpartiets hjälp placerar de sig här i rankingen.

Liberalerna
har höjt ambitionerna rejält. Har många starka förslag bland annat för att stärka miljöbalken. Har dock inte, i riksdagen, drivit vissa frågor de står bakom så hårt som Naturskyddsförening önskar. Säger ja till 16/18 av Naturskyddsförenings miljöförslag. Tredje bäst miljöpolitik av alla partierna i Naturskyddsförenings ranking.

Vänsterpartiet
lägger många miljöorienterade förslag, men har “blinda fläckar” som tex att öka skatteundantag på disel. De är tysta i miljödebatten, men säger ja till alla (18/18) av Naturskyddsförenings miljöförslag. Delad etta tillsammans med Miljöpartiet i Naturskyddsförenings ranking.

Miljöpartiet
Har den mest miljöorienterade politiken, men har varit dåliga på att leva upp till alla sina miljölöften. Trots det har de ändå drivit på miljöfrågorna i regeringen. Säger ja till alla (18/18) av Naturskyddsförenings miljöförslag. Delad etta i Naturskyddsförenings ranking av partiernas miljöpolitik.

Mer info från Naturskyddsföreningen här:
https://www.naturskyddsforeningen.se/val2018

Regler är faktiskt till för att följas

Regler är regler! Det har gjorts ett fel, då skall man inte få stanna i Sverige! Sådana är reglerna! Det kvittar att det inte är den utvisade individens, eller hans familjs fel. Det har ingen betydelse att det är en person som bidrar positivt in i det svenska välfärdssystemet. Felet är begånget, och regler är faktiskt till för att följas. Annars gör ju Migrationsverket också ett fel, och så kan vi inte ha det!!! Hur skulle det se ut om en svensk myndighet började göra undantag, bara för att det är logiskt, medmänskligt, smart och det enda rätta att göra???!? Tänk hur konstigt det kommer bli om vi ser till människors och samhällets bästa istället för att bara blint följa regler! Medmänsklighet och icke reglerad logik leder bara till total kaos.

Jag blir ibland så djävla trött på det här samhällets byråkrati, regelrytteri och brist på empati att jag spyr!

https://www.entreprenor.se/nyheter/i-morgon-utvisas-abb-ingenjoren-ali-omumi_716274.html

Assimilering eller Integration?

“Assimilation” är att införlivas, att överger sin identitet / kultur / särart för en annan. Man ger upp det man är, ombildas och blir en del av något annat. Om man vill hårdra det så slutar man att vara en individ.

“Integration” är en process som leder till att skilda enheter förenas, att de olika delarna tillsammans bildar en större enhet. Individerna bidrar till något som gemensamt är större än varje enskild individ.

Ordet ‘assimilation’ förekommer, i positiva ordalag, 12 gånger i olika former (till exempel ‘assimilera’, ‘assimileringssträvanden’, ‘assimileringsprocessen’, etc) i Sverigedemokraternas partiprogram (kallas av SD för Principprogram) så som det framställs på http://partiprogram.se/sverigedemokraterna, 2018-08-07.

Ordet 'integration' (eller former därav) förekommer inte över huvud taget.

Är det ett sådant samhälle vi vill ha? Ett samhälle där vi alla är lika, bara kuggar i en mekanism. Ett samhälle där vi inte bidrar med något individuellt utan alla har samma centralt styrda åsikt och vilja. Vill du vara ett bi i en kupa, en myra i en stack, en enhet utan egen vilja, precis likadan som enheten bredvid dig?

Det är det SD vill åstadkomma, och de är inte ens blyga för att säga det, även om de numera gör det med mer förfinad retorik än inför valet 2010. Åsikterna och intentionerna är dock de samma! Det är bara sättet de framförs på som är mer polerat.

Tänk efter innan du röstar i september!

FINAL!

Uppdatering: ........ jag vann?!? :-O Hur gick det till? Oavsett hur är jag så glad, stolt och tacksam! Tack till Drop a Story och alla som läste och röstade på min text!

Whiieeeha! Jag är med i final! Såååååå glad är jag!

Gick till final som en av tre i den första kortnovelltävling jag någonsin varit med i. Kolla de tre final-texterna och gå sedan in och rösta på den ni tycker bäst om.

Här finns texterna: https://www.facebook.com/dropastory/photos/pcb.1718385918282683/1718377848283490/?type=3&theater

Hett te

Mer skriverier, tränar denna gång på att skriva dialog. Jag har kommit fram till att det kan jag inte, i varje fall inte snabba replikväxlingar, så ni får hålla tillgodo med vad det blev.

Just som Henrietta försiktigt, för att inte bränna läpparna, förde den rykande heta temuggen till sin mun, så slogs dörren upp med ett brak. Dörrhandtaget fördjupade bucklan i sidan av den skamfilade, en gång vita, nu nikotingula, fullhöjdskylen som stod inklämd så att det inte gick att helt öppna dörren till den lilla lägenhetens minimala kök.

—	Satans djävlar! Vad fan gör du? Vill du jag ska skålla ihjäl mig?

for det argt ur henne när hon skvalpade ut lite av det brännheta teet över den tatuerade orm som slingrade sig ur dödskallens ögonhålor på hennes underarm, och ryckte till så att bordets tomma ölburkar skramlande for omkring mellan de cigarettfimpsöverfulla faten.

Svaret kom blixtsnabbt, och stenhårt:

—	Käften, bitch! Du ska bara vara tyst, hålla din förbannade sladdrande klyka stängd. Du ska bara svara på mina frågor, inget annat!

Henrietta höjde sakta sin blick från den rodnande svedan på sin arm och såg mot sin antagonist. Hon kikade mellan fårade ögonvrår ut under sin blekblonda spikraka lugg och drog upp det, inte längre blå, utan gråblekta, linnets axelband från överarmen upp på sin skuldra. Inte ett spår av rädsla syntes i hennes mörka ögon när hon sakta höjde huvudet och strök den framfallna raka hårslingan bakom örat. Rörelsen blottade ett hål, kantat av den stora tunnelöronring som stretchade hennes öronsnibb till en onaturlig storlek. Ringens ebenholtsfärg matchade den kolsvarta eld som sköt ur hennes ögon när hon sa

—	Jag är inte rädd för dig, din råtta! Det är jag som sitter med alla korten på hand. Lyft ett finger mot mig och du är sänkt innan du anar det!

Från dörröppningen hördes ett torrt skratt, ackompanjerat av det swischande metalliska klingandet av en stiletts blad som når sitt utfällda läge. Bladet glittrade till framför ursinniga ögon. Skrockandet övergick i ord:

—

Du har för fan redan förbrukat det övertag du hade. Hade du hållit käft, inte spillt mina hemligheter över hela stan, så kanske, kanske du hade haft något att komma med. Men nu … du kan inte skada mig mer än du redan gjort! Nu handlar det om skadekontroll. Nu ska du samarbeta. Du ska ta mig fan berätta allt för mig. Allt vad du sagt … och till vem!

För en sekund kände Henrietta sig förvirrad. Hon var på väg att sära sina läppar för att säga att hon inte läckt ett knyst, men smällde igen munnen så att ringen i hennes piercade underläpp vibrerande kittlade hennes tunga när hon istället fuktade läpparna och, fortfarande hårt, men lite mindre aggressivt, frågade:

—	Vad fan säger du? Dom på stan vet inte skit om dig. Inte från mig i varje fall... och det jag har på dig kan dom inte ha kunnat fått från någon annan, förutom från dig själv. Har du dabbat dig och tänker ge mig skulden?

Nu var det blicken som mötte Henriettas som var förvirrad.

—	Du säger att du inte golat? Du ljuger!

Men rösten lät inte längre lika säker, inte lika aggressiv. Det fanns en tvekan som gjorde att Henrietta kände att hon hade ett litet övertag, ett övertag som hon var tvungen att genast nyttja innan tillfället försvann. Hon stålsatte sig för att inte visa den rädsla åsynen av knivbladet väckte i henne.
Utan ett spår av den tvekan hon övervunnit, for hon plötsligt upp ur stolen så att det ännu heta teet skvätte ut över bordet vars tomma ölburkar skramlande rullade ner på golvet. I det mikroskopiska tumult detta var, tog hon två snabba steg framåt och stötte, med en hand på var sida stiletten, sina handflator i bröstet där bakom.

—	Du skall fan inte komma här och hota mig! Du har själv dabbat dig!

När knivspetsen ändå inte riktades mot henne, fann hon ännu mera mod och stötte igen med handflatorna, nu hårdare, och lät sin röst följa de bakåtsnubblande stegen ut:

—	Försvinn! Försvinn och ta dina patetiska hot med dig! Kommer du hit igen så skall jag se till att hela världen får veta att du är min biologiska dotter. Att du är en oäkting i den familj du kallar din.... och då kan du fan glömma det där arvet du tror du ska få från dom!

Det går inte att förbjuda sig till en bättre värld

Bildkälla: dailyrecord.co.uk

Flera partier ställer sig nu bakom ett tiggeriförbud med SD och M i spetsen, men det är mig föga förvånande. Sverigedemokraternas underliggande motiv behöver vi inte tveka över, och de nuvarande starka i Moderaterna tycks vara av den gamla konservativa skolan (saknar i diskussioner som dessa, de gamla Nya Moderaterna, som åtminstone på allvar försökte visa en mer medmänsklig sida).
Men att vänsterpartier som Socialdemokraterna svängt om känns skrämmande för mig (kommer tillbaka till detta längre ner). Deras hållning är i och för sig uppbackad av en massa välvilligt prat om att ett tiggeriförbud inte får komma ensamt, utan att man i kölvattnet av det skall bekämpa orättvisor genom bildning, politiska reformer och organisering. Men även här är jag inte så förvånad. Arbetarrörelsen och vänstern försöker ständigt reformera samhället genom att likrikta. Jag känner att det, som alltid från denna kant, saknas empati i allt prat om solidaritet och jämlikhet. Man ser inte till individen, utan försöker göra det bra för alla genom att göra alla lika och passa in befolkningen i en mall styrd av lagar och förordningar som ger mer eller mindre mening för den enskilde, men som är en effektiv apparat för kontroll. Eftersom de flesta som tigger i Sverige inte kan tvingas in i denna mall (de är inte svenska medborgare) så vill man tvinga bort dem istället (igen, brist på empati).

Än värre för mig är att ungefär samma argument för ett tiggeriförbud också hörs från enskilda förespråkare för skrifter och press som säger sig vara liberala.

Argumenten bakom ett tiggeriförbud är rent och skärt skitprat! Inte innehållet i de uppbackande orden i sig. De är sunda och visar i grunden på omtanke och en vilja att få ett bättre samhälle för alla. Få människor som har ett uns av medmänsklighet i sig kan tala emot dessa argument:

• Den som är satt i tiggeri är inte fri. Frihet bygger på värdighet.
• I tiggeri utlämnas fattiga människor till någon annans välvilja.
• Tiggeri normalisera ojämlikheten.
• Tiggeri är inte lösningen på fattigdomen i världen.
• Tiggeri innebär utsatthet och utnyttjande.

Jag vill inte heller ha ett samhälle där enskilda individer tvingas stå med mössan i hand och lita på andras välvilja för att få mat för dagen. Jag vill också se stolta människor som med rest huvud känner sig trygga i att de på egen hand klarar försörjningen av sig och sina familjer.

MEN ett tiggeriförbud är inte ett steg mot detta. Att arbeta för att människor inte skall behöva tigga för sin överlevnad kräver inget tiggeriförbud.

De åtgärder man vill ta för att hjälpa människor att komma ur tiggeriet kan man sätta i verket utan att skära av den försörjning de som tvingas tigga idag har nu. Jag har svårt att tänka mig att någon vill försörja sig genom att tigga. Att människor vill förnedra sig och lägga sitt liv i händerna på andra människors välvilja är för mig ingen sanning. Om de som tigger hade möjlighet att göra sig en bättre inkomst på annat sätt så är jag säker på att de absolut flesta av dem skulle göra det. Det skulle inte längre vara lönsamt att organisera tiggare och utnyttja dem på det sätt som många förespråkare av ett tiggeriförbud idag hävdar sker.

Att politiska partier från vänster (och även enskilda liberaler) idag är tydliga förespråkare för ett tiggeriförbud är, som jag ser det, bara ett sätt att fiska väljare.

- Om vi gör så att du slipper se hur eländigt andra människor har det, om vi gör så att du slipper känna det där stygnet av medlidande i hjärtat, om du slipper skämmas inför dig själv för att du prioriterar en ryggbiff eller en flaska sprit framför att hjälpa någon annan med ett direkt bidrag, då är du hygglig och röstar på oss va?

Ett tiggeriförbud är bara ett sätt att hjälpa potentiella väljare att stoppa huvudet i sanden och ett sätt att fiska röster från dem som vill slippa påtvingad empati. Förespråkarna försöker, i min verklighet, bara locka dem som inte klarar att se människor som har det sämre ställt. De söker röster från de väljare som vill kunna blunda för fläckarna på deras bild av en bättre verklighet.

Värmeslag

#veckanstema på Google+ är värme.

Med mina sista krafter tar jag några stapplande steg för att nå sanddynens rand. Jag får kämpa för att ens lyfta mitt hängande huvud. Rörelsen får den intorkade svettens sälta att sända svidande ilningar längs min sönderbrända nacke. När mina spruckna läppar exponeras för solens brännande strålar så tvingar smärtan mitt huvud nedåt igen.

Men jag måste se. Jag måste tvinga mig att blicka framåt för att få veta. Finns det något hopp om att nå civilisationen? Kommer jag någonsin att få fukta min, nu sandpappersträva, strupe igen? Eller är allt jag som jag kommer att se hur sanden breder ut sig mot evighetens horisont?

Jag höjer huvudet och känner läpparna förkolna när de exponeras för det direkta solljuset. Uthärda! Dimmigt inser jag att nästa steg är att få upp mina igentorkade ögonlock en aning mer. Med en kraftansträngning öppnas de så pass mycket att jag kisande kan se bort mot horisonten.

Himlen borde vara djupblå i detta klaraste av klara väder, men i det brännande motljuset ter sig hela verkligheten bländande vit för mig. Skarpt vitt utlöser en explosion av skärande blixtar tvärs igenom mitt huvud, från ögonglobernas baksidor ut till tinningarna.

Blicken klarnar sakta, men vad kan jag egentligen urskilja i denna vita hettas obarmhärtighet?

Mer sand!

Jag känner hur det sista unset kraft rinner ur mig. Jag börjar uppgivet sjunka ner i den heta sanden. Men den kanske inte längre är lika brännande. Mer som en varm väntande bädd.
En bädd att vila i. En bädd att barmhärtigt somna från törst och smärta i.

Men där ... jag lyckas räta mina knän igen … där, nästan oändligt långt bort, skymtar något. Kan jag lita på min svidande ögon? Är det en hägring?
Nej det ser faktiskt ut som en …. en bil! Är det min....................


Plötsligt avbryts jag av en gnällig röst vid min sida:

- Pappa! Varför måste vi åka hem från stranden redan? Jag vill bada meeeer!