måndag 25 juli 2011

Att inte låta sig skrämmas till tystnad

Läste idag en artikel i DN som tar upp vikten med att för ett fortsatt demokratiskt samhälle våga uttrycka sina åsikter, även om terrordåd försöker skrämma oss till tystnad.


"Det öppna samhället kommer aldrig att kunna skydda sig helt från terrorister. Oavsett om hotet kommer från organiserade grupper eller ensamma galningar vet vi att de någon gång hittar ett hål i säkerhetsnätet.

[...]

Ändå kan vi besegra dem. Vi gör det varje dag. Varje gång vi uttrycker vår åsikt, organiserar ett möte, skriver ett brev till en politiker, röstar i ett val, skriver på en namnlista. Det är små segrar för öppenheten och demokratin. Men segrar likafullt."


Absolut hela artikeln är helt i linje med mina egna åsikter och värderingar, vilket inte är så konstigt då den uttrycker att vi skall värna om det viktigaste fundamentet i vårt samhälle, det fria ordet. Jag tror de flesta som har någon form av liberal ådra i sig håller med. 

Det är lätt att hålla med, men svårare att stå bakom och i verkligheten praktisera. Det kan vara svårt nog för många att ens gå och rösta, än svårare att i en debatt bland vänner stå på sig i egna åsikter om de går emot den dominerande rösten i samtalet. Jag har själv flera gånger, på fester eller i andra sociala sammanhang, bitit mig i läppen och inte kastat mig in i diskussionen om till exempel flyktingpolitik, trots att diskussionen varit full av fördomar och illa grundande "fakta", något som jag hatar. Det som hindrat mig har varit rädsla. Rädsla för att förstöra stämningen och kvällen. Rädsla för att gå emot gruppen.

Nu måste vi vara modiga och stå emot människor som använder sig av bomber maskingevär i diskussionen. I trygga Sverige känns det dock nästan lättare än att gå emot sin vänner, MEN det är likväl viktigt att vi gör det. För demokratins skull är det livsviktigt.


"Det verkliga hotet mot vårt demokratiska styrelseskick kommer inte från extremisterna och fanatikerna. Deras idéer saknar all intellektuell bäring; de vädjar till våra lägsta känslor och visar sig ständigt oförmögna att besvara en enda av tidens frågor.

Den stora faran är i stället apatin och tystnaden."


Artikelförfattaren i DN som trycker hårt på detta har (i varje fall i webbversionen) valt att vara anonym, vilket med tanke på artikelns innehåll kan tyckas märkligt. Artikeln handlar om att våga, men det ser ut som om artikelförfattaren inte vågar publicera sitt namn. Men jag tycker det är ok. Det fria ordet får vara anonymt. Det viktiga är att det hörs, och inte låter sig tystas av bomber och maskingevär. Om vi idag låter oss tystas av terrorism kan vi, på lång sikt, tvingas vi bli riktigt riktigt modiga. Lika modiga som Nelson Mandela i Sydafrika eller Liu Xiaobo i Kina.

Så var nu modiga. Gör er röst hörd. Visa er sympati för de drabbade och er avsky för det som skedde i Norge. Men stanna inte där. Fortsätt att värna om det fria ordet!

-- 
Källa:
DN: http://www.dn.se/ledare/var-inte-radda