Efter en osedvanligt hektisk tid såg jag fram emot mina fyraveckorssemester något oerhört. Vår lilla familj hade bestämt att denna semester skulle vi INTE ha några stora projekt utan ta dagarna som de kom, hitta på de små sakerna och TA DET LUGNT!
Efter trevligt traditionellt midsommarfirande trillade första halva veckan således på med lite packande och mycket bokläsande och några småutflykter för att på torsdagen stiga upp mitt i natten och flyga till Gran Canaria för lite seriöst slappnade. :-)
De som känner mig vet att jag inte är någon stor fantast av charterresekonceptet, i synnerhet inte sommarvarianten.
Att i flera timmar frivilligt dela flygplan med skrikande ungar och flygovana turister för att åka till något uppbyggt komplex där alla är skandinaver och man inte omedelbart får någon känsla för landet man besöker. Att bli stekt av solen och i hög värme och luftfuktighet våndas, medan käcka reseledare i knastriga ljudanläggningar skriker glada tillrop till vattengymnastiserande tjocka tanter. Att inte ha något vettigt att hitta på. Att bada i klorfyllda bassänger trots att man bor så nära havet att man kan höra de stora saltdränkta vågorna krascha mot klipporna nedanför poolområdet.
Varför gör man sånt?
Jag tror att svaret är att man flyr från, eller åtminstone vill ta en paus från, sin vardag. Detta är något jag länge förkastat. Jag ville inte primärt åka från något. Jag har alltid velat åka TILL något. Att ha ett mål med resandet. Att uppleva nya saker, eller återuppleva de saker man uppskattar.
Jag har ändrat mig!
Ålder, ökat ansvar både genom föräldraskap och arbete, en ständigt uppbokad vardag, med mera, med mera, har fått mig på andra tankar. Fy fan vad skönt det var att bara sätta sig på ett flygplan och lämna hela karusellen en vecka. Fy fan vad skönt att inte ha några vettiga aktiviteter planerade på en hel vecka. Fy fan vad skönt att bara kunna slappa i skuggan med ett stort glas Sangria och en bra bok, medan Vincent roade sig och skaffade kompisar på Bamseklubben.
Vi valde bort de arrangerade utflykterna och spenderade själva en dag i en förvånansvärt bra Western Stad. Vi vandrade en eftermiddag in till närmsta stad och käkade där. Vi tog en kväll en taxi till Playa Ingles för att få lite stadsliv. I övrigt gjorde vi inte ett skit ... och jag uppskattade det!
Veckan rullade på med god mat och dryck samt långa dagar i skuggan med böcker och drinkar och jag kom tillbaka som en ny människa (om än en kanske lite smått alkoholiserad sådan ;-) ).
LÄNGE LEVE SOMMARCHARTER!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar