Dialog

Jag övar på att skriva dialog utan att uttryckligen berätta vem som säger vad men ändå göra det tydligt.
Har jag i denna lila textsnutt lyckats med det tycker ni?

---

—	Gråter du? Är du ok?

Den tunna försiktiga rösten bär omtanke, och mannen ser upp från sin ihopkurade position på den kalla parkbänken. Innan han lyckats formulerat ett svar hörs en skorrande, nästan gnällig röst som tydligt förmedlar irritation.

—	Vad gör du unge? Stör inte mannen! Ser du inte att han vill vara i fred?

Mannen vrider på huvudet för att se vem som uttalat sig.

—	Men moster! Låt det vara. Han frågade bara om jag är ok. Jag skulle kunna behöva prata med någon som verkligen undrar det, någon som inte, förvisso, kanske, med ålderns rätt, men som inte förutsätter en massa saker.

—	Jag förutsätter inget! Jag vill bara inte att någon unge skall komma här och störa dig mitt i din sorg.

—	Jag bara undrade om han var ok, men jag kanske ska … måste nog gå hem nu.

Pojken tar ett långsamt steg bort från bänken och vrider sig i riktning med den grusade gången i den vintervita parken.

—	Nej vänta! Jag vill gärna prata med dig. Det var snällt av dig att höra dig för om mig.

—	Så, då uppskattar du inte min omtanke då?

Den snörpiga repliken får både mannen och pojken att se på den gamla damen, varpå hon rätar på sig, höjer hakan och stirrar nedlåtande på dem. En i taget. Ser först sin systerson i ögonen tills han fäller ner blicken och sedan vänder hon sig mot pojken och öppnar munnen, men blir avbruten av det lågmälda svaret.

—

Nej.

Den gamla damen rycker förnärmat till och flyttar åter blicken mot mannen.

—

Hur sa?

—	Din omtanke hade jag kunnat uppskatta om jag verkligen trodde att det var omtanke. Men det du håller på med nu liknar mer bitterhet.

Pojken skruvar obekvämt på sig. Han börjar röra sig som om han skall ta ytterligare ett steg bort från paret vid bänken, men stannar upp.

—	Min pappa säger att man skall vara snäll mot dom det är synd om.

Både mannen och damen ser på honom. Mannen fundersamt. Damen med ett uttryck som signalerar avsky.

—	Gå iväg med dig nu! Vi vill inte ha dig här!

—	Jag vill ha dig här! Jag förlorade min son i en bilolycka nyligen så nej jag är inte helt ok. Jag är ledsen. Men jag uppskattar mycket att du undrar hur jag mår. Jag tror att du är i ungefär samma ålder som min pojke var. Vill du prata med mig så pratar jag gärna med dig.

Pojken tittar medlidsamt på mannen.

—	Det är synd om dig.

Sedan flyttar han blicken mot damen.

—	Men jag tror det är mer synd om henne.