torsdag 18 november 2010

Kränkande Jämställdhet

Jag hörde på radion i morse om en incident på Kvinnokliniken där en manlig läkare blivit slagen och sparkad av manliga släktingar till en kvinna som blödde kraftigt ur underlivet efter en förlossning. Den manliga läkaren hade blivit kallad på och rusade in i rummet för att hjälpa stoppa blödningen. Männen reagerade kraftigt och påtalade att ingen manlig personal fick finnas i rummet överhuvudtaget, varpå de handgripligen attackerade läkaren när han inte genast lämnade rummet. Vakter tillkallades och rummet fick utrymmas på anhöriga innan kvinnan kunde räddas.

Denna incident i sig är, i mina (västerländska?) ögon, ganska obehaglig. I en akutsituation tycker jag personligen att inte kön borde ha någon betydelse, utan att räddandet av liv måste komma i första hand. Kvinnan överlevde, tack vare att den manliga läkaren fanns till hands och kunde hjälpa henne. Det hade hon högst sannolikt inte gjort annars.

Vad som föranleder titeln till detta inlägg är den efterföljande diskussionen och intervjun, där det framkom att kvinnokliniken avvisar alla önskemål om kvinnlig (eller manlig) läkare vid till exempel gynekologundersökningar. Detta med motiveringen att de tillhandahåller medicinsk expertis, oavsett om den kom från män eller kvinnor.

Det vill säga, de tar på ett högst jämställt sätt, inte hänsyn till, i sakfrågan (den medicinska kompetensen), ovidkommande faktorer (könet på läkaren).
Detta är ju, ur ett jämställdhetsperspektiv för läkarna, utmärkt!
Men hur bra är det för patienterna?
Jag kan tänka mig att många kvinnor inte är så roade av att ha en främmande man rotandes i underlivet, oavsett hur professionellt det utförs.

Jag är en stor förespråkare av jämställdhet och tycker resonemanget med att man inte skall lägga vikt vid, i sammanhanget, ovidkommande faktorer såsom kön, sexuell läggning, handikapp, etc, när man tilldelar tjänster eller uppgifter, är alldeles utmärkt, MEN är inte könet en högst relevant faktor när det kommer till gynekologi?