Är det synd om SD?

I Sverigedemokraternas kommunikationsplan^[1] kan man läsa:

“Väljarna tycker betydligt bättre om vår politik än vad de tycker om oss som parti. Detta är också en bild som bekräftas av såväl media som av politiska motståndare, och av väljarkåren generellt. Det är inte i huvudsak vår politik de angriper, utan de slår mot vilka vi är”

Hmmm, * snyft *, stackars SD, det kan inte vara lätt att vara ett parti nyligen sprunget ur nazistiska rötter ^[2] med medlemmar i partitoppen som på film bankade (nästan i varje fall) människor med järnrör ^[3] för inte allt för många år sedan. Tarvligt att påtala det av meningsmotståndarna. Fast är det det? För ett parti som vill värna om vårt ursprung, som har en så bakåtsträvande politik att de i sitt principprogram ^[4] ett flertal gånger hänvisar till forna tiders storhet, hur det var på 60-talet och idealiserar modeller som avskaffades på 70-talet eller tidigare, som vill assimilera istället för att integrera invandrare och i övrigt också verkar vilja ha tillbaka de värderingar som fanns på 50-talet, så är det väl högst relevant att se bakåt på också deras ursprung?

Fast nog tycker jag att det är många som sakligt angriper deras politik också. Den är skrämmande nog i sig själv. Om man tittar på SDs dokument för valplattform ^[5] och försöker förstå vad den innebär så blir jag rädd. Den handlar i stora delar om att likrikta befolkningen och de värderingar vi har, isolera oss från främmande influenser, införa lagar och polisiära befogenheter som brukas i totalitära stater med åsiktsregistrering, etc, etc.

Jag blir bekymrad när SD säger att de vill bestämma vad som är rätt inom konst och kultur bland annat genom att införa en kulturkanon med utvalda svenska verk och kulturpersoner och belöna det som skapar en likriktad svenskhet på bekostnad av det som inte känns tillräckligt nationalistiskt.

Jag är rädd när jag läser att SD vill införa en “civilkuragelag” som gör det tvingande att, och straffbart att inte, ange grannar, eller andra människor.

Jag är rädd när SD skriver att de vill utöka polisens “nödvärnsrätt” och ge polisen vidare befogenheter att arrestera människor som de bedömer är aggressiva eller stör ordningen (polisen får ju redan idag gripa personer som stör ordningen och/eller brukar våld mot andra eller egendom så hur mycket lättare behöver det bli att arrestera någon … “Polis, Polis, Potatisgris” - bums in i finkan!), samt i ännu högre utsträckning använda polisiära övervakningskameror, tillåta polisen att i högre utsträckning bära tjänstevapen utanför tjänsten, etc, etc. Alla stenar för att lägga grund för en totalitär polisstat med åsiktsregistrering.

Jag blir bekymrad när jag inser att SDs miljöpolitik som (liksom deras flyktingpolitik) går ut på att åtgärder endast skall genomföras utanför Sverige. De andra skall bli bättre, medan vi i Sverige skall slopa flygskatt, subventionera diesel och inte på något sätt försöka vara ett föregångsland när det gäller att begränsa användning av fossila bränslen, och övrigt har en mycket vag och svag miljöpolitik. (Enligt Naturskyddsföreningen har SD en ofattbart mycket sämre miljöpolitik än de andra riksdagspartierna: https://blog.ordflod.se/2018/08/riksdagspartiernas-miljopolitik-rankad.html )

Så .... nu är det lite mindre synd om SD, för nu finns det ett inlägg till som angriper deras politik, och brist därav i miljöfrågan, och inte bara vem de är, ... och då har jag inte ens varit särskilt mycket inne på deras migrationspolitik och bristande medmänsklighet ännu så jag kan nog göra det ytterligare mindre synd om dem framöver :-)

---

Källor:

[1] Sverigedemokraternas kommunikationsplan, 2018-08-13
https://sd.se/wp-content/uploads/2017/10/kommunikationsplan.pdf

[2] Sverigedemokraternas historia, 2018-08-13
https://sv.wikipedia.org/wiki/Sverigedemokraternas_historia

[3] Järnrörsskandalen, 2018-08-13
https://sv.wikipedia.org/wiki/J%C3%A4rnr%C3%B6rsskandalen

[4] Sverigedemokraternas valplattform 2018, 2018-08-13
https://sd.se/wp-content/uploads/2018/05/Valplattform-2018-1.pdf

[5] Sverigedemokraternas principprogram, 2018-08-13
https://sverigedemokraterna.se/wp-content/uploads/2013/08/principprogrammet2014_webb.pdf

Riksdagspartiernas miljöpolitik rankad av Naturskyddsföreningen

Inför valet har Naturskyddsföreningen granskat alla riksdagspartierna miljöpolitik och rankat dem.

Sammanfattat säger de, från sämst till bäst så här, om de olika partierna (jag har plockat infon från deras enminutersfilmer om de olika partierna):

Sverigedemokraterna
är sämst för miljön. De är långt efter alla de andra partierna med förslag / miljölöften och vill skära ner miljöbudgeten med flera miljarder. Ensamma om att säga nej till Sveriges nya klimatlag. Säger ja till endast 2/18 av Naturskyddsförenings miljöförslag. Klart sämst i Naturskyddsförenings ranking av riksdagspartiernas miljöpolitik.

Moderaterna
har höjt sina ambitioner, men från en låg nivå, säger ja till 10/18 av Naturskyddsförenings miljöförslag varav några av de viktigaste. Näst sist i Naturskyddsförenings ranking.

Kristdemokraterna
Miljöfrågan är ingen profilfråga för KD, men har trots det ryckt upp sig och vill tex avskaffa klimatskadliga subventioner. Säger ja till 12/18 av Naturskyddsförenings miljöförslag, men dåligt att de säger nej till förslag för biologisk mångfald och att de vill också skära ner miljöbudgeten. Ungefär lika bra eller dålig miljöpolitik som Centerpartiet i Naturskyddsförenings ranking.

Centerpartiet
har en tydligt grön profil men har halkat efter i miljöpolitiken och säger inte ja till fler än 10/18 av Naturskyddsförenings miljöförslag och saknar i stort en naturskyddspolitik genom att säga nej till vissa av de viktigaste naturskyddsförslagen. Tredje sist i Naturskyddsförenings ranking tillsammans med Kristdemokraterna

Socialdemokraterna
Har höjt sina ambitioner och också agerat på dem under mandatperioden, antagligen till stor del för att de samregerat med miljöpartiet. Säger ja till 12/18 av Naturskyddsförenings miljöförslag, men visar att de inte vill ha en hållbar skogspolitik och vill också tillåta mineralutvinning i skyddade områden. Med miljöpartiets hjälp placerar de sig här i rankingen.

Liberalerna
har höjt ambitionerna rejält. Har många starka förslag bland annat för att stärka miljöbalken. Har dock inte, i riksdagen, drivit vissa frågor de står bakom så hårt som Naturskyddsförening önskar. Säger ja till 16/18 av Naturskyddsförenings miljöförslag. Tredje bäst miljöpolitik av alla partierna i Naturskyddsförenings ranking.

Vänsterpartiet
lägger många miljöorienterade förslag, men har “blinda fläckar” som tex att öka skatteundantag på disel. De är tysta i miljödebatten, men säger ja till alla (18/18) av Naturskyddsförenings miljöförslag. Delad etta tillsammans med Miljöpartiet i Naturskyddsförenings ranking.

Miljöpartiet
Har den mest miljöorienterade politiken, men har varit dåliga på att leva upp till alla sina miljölöften. Trots det har de ändå drivit på miljöfrågorna i regeringen. Säger ja till alla (18/18) av Naturskyddsförenings miljöförslag. Delad etta i Naturskyddsförenings ranking av partiernas miljöpolitik.

Mer info från Naturskyddsföreningen här:
https://www.naturskyddsforeningen.se/val2018

Regler är faktiskt till för att följas

Regler är regler! Det har gjorts ett fel, då skall man inte få stanna i Sverige! Sådana är reglerna! Det kvittar att det inte är den utvisade individens, eller hans familjs fel. Det har ingen betydelse att det är en person som bidrar positivt in i det svenska välfärdssystemet. Felet är begånget, och regler är faktiskt till för att följas. Annars gör ju Migrationsverket också ett fel, och så kan vi inte ha det!!! Hur skulle det se ut om en svensk myndighet började göra undantag, bara för att det är logiskt, medmänskligt, smart och det enda rätta att göra???!? Tänk hur konstigt det kommer bli om vi ser till människors och samhällets bästa istället för att bara blint följa regler! Medmänsklighet och icke reglerad logik leder bara till total kaos.

Jag blir ibland så djävla trött på det här samhällets byråkrati, regelrytteri och brist på empati att jag spyr!

https://www.entreprenor.se/nyheter/i-morgon-utvisas-abb-ingenjoren-ali-omumi_716274.html

Assimilering eller Integration?

“Assimilation” är att införlivas, att överger sin identitet / kultur / särart för en annan. Man ger upp det man är, ombildas och blir en del av något annat. Om man vill hårdra det så slutar man att vara en individ.

“Integration” är en process som leder till att skilda enheter förenas, att de olika delarna tillsammans bildar en större enhet. Individerna bidrar till något som gemensamt är större än varje enskild individ.

Ordet ‘assimilation’ förekommer, i positiva ordalag, 12 gånger i olika former (till exempel ‘assimilera’, ‘assimileringssträvanden’, ‘assimileringsprocessen’, etc) i Sverigedemokraternas partiprogram (kallas av SD för Principprogram) så som det framställs på http://partiprogram.se/sverigedemokraterna, 2018-08-07.

Ordet 'integration' (eller former därav) förekommer inte över huvud taget.

Är det ett sådant samhälle vi vill ha? Ett samhälle där vi alla är lika, bara kuggar i en mekanism. Ett samhälle där vi inte bidrar med något individuellt utan alla har samma centralt styrda åsikt och vilja. Vill du vara ett bi i en kupa, en myra i en stack, en enhet utan egen vilja, precis likadan som enheten bredvid dig?

Det är det SD vill åstadkomma, och de är inte ens blyga för att säga det, även om de numera gör det med mer förfinad retorik än inför valet 2010. Åsikterna och intentionerna är dock de samma! Det är bara sättet de framförs på som är mer polerat.

Tänk efter innan du röstar i september!

FINAL!

Uppdatering: ........ jag vann?!? :-O Hur gick det till? Oavsett hur är jag så glad, stolt och tacksam! Tack till Drop a Story och alla som läste och röstade på min text!

Whiieeeha! Jag är med i final! Såååååå glad är jag!

Gick till final som en av tre i den första kortnovelltävling jag någonsin varit med i. Kolla de tre final-texterna och gå sedan in och rösta på den ni tycker bäst om.

Här finns texterna: https://www.facebook.com/dropastory/photos/pcb.1718385918282683/1718377848283490/?type=3&theater

Hett te

Mer skriverier, tränar denna gång på att skriva dialog. Jag har kommit fram till att det kan jag inte, i varje fall inte snabba replikväxlingar, så ni får hålla tillgodo med vad det blev.

Just som Henrietta försiktigt, för att inte bränna läpparna, förde den rykande heta temuggen till sin mun, så slogs dörren upp med ett brak. Dörrhandtaget fördjupade bucklan i sidan av den skamfilade, en gång vita, nu nikotingula, fullhöjdskylen som stod inklämd så att det inte gick att helt öppna dörren till den lilla lägenhetens minimala kök.

—	Satans djävlar! Vad fan gör du? Vill du jag ska skålla ihjäl mig?

for det argt ur henne när hon skvalpade ut lite av det brännheta teet över den tatuerade orm som slingrade sig ur dödskallens ögonhålor på hennes underarm, och ryckte till så att bordets tomma ölburkar skramlande for omkring mellan de cigarettfimpsöverfulla faten.

Svaret kom blixtsnabbt, och stenhårt:

—	Käften, bitch! Du ska bara vara tyst, hålla din förbannade sladdrande klyka stängd. Du ska bara svara på mina frågor, inget annat!

Henrietta höjde sakta sin blick från den rodnande svedan på sin arm och såg mot sin antagonist. Hon kikade mellan fårade ögonvrår ut under sin blekblonda spikraka lugg och drog upp det, inte längre blå, utan gråblekta, linnets axelband från överarmen upp på sin skuldra. Inte ett spår av rädsla syntes i hennes mörka ögon när hon sakta höjde huvudet och strök den framfallna raka hårslingan bakom örat. Rörelsen blottade ett hål, kantat av den stora tunnelöronring som stretchade hennes öronsnibb till en onaturlig storlek. Ringens ebenholtsfärg matchade den kolsvarta eld som sköt ur hennes ögon när hon sa

—	Jag är inte rädd för dig, din råtta! Det är jag som sitter med alla korten på hand. Lyft ett finger mot mig och du är sänkt innan du anar det!

Från dörröppningen hördes ett torrt skratt, ackompanjerat av det swischande metalliska klingandet av en stiletts blad som når sitt utfällda läge. Bladet glittrade till framför ursinniga ögon. Skrockandet övergick i ord:

—

Du har för fan redan förbrukat det övertag du hade. Hade du hållit käft, inte spillt mina hemligheter över hela stan, så kanske, kanske du hade haft något att komma med. Men nu … du kan inte skada mig mer än du redan gjort! Nu handlar det om skadekontroll. Nu ska du samarbeta. Du ska ta mig fan berätta allt för mig. Allt vad du sagt … och till vem!

För en sekund kände Henrietta sig förvirrad. Hon var på väg att sära sina läppar för att säga att hon inte läckt ett knyst, men smällde igen munnen så att ringen i hennes piercade underläpp vibrerande kittlade hennes tunga när hon istället fuktade läpparna och, fortfarande hårt, men lite mindre aggressivt, frågade:

—	Vad fan säger du? Dom på stan vet inte skit om dig. Inte från mig i varje fall... och det jag har på dig kan dom inte ha kunnat fått från någon annan, förutom från dig själv. Har du dabbat dig och tänker ge mig skulden?

Nu var det blicken som mötte Henriettas som var förvirrad.

—	Du säger att du inte golat? Du ljuger!

Men rösten lät inte längre lika säker, inte lika aggressiv. Det fanns en tvekan som gjorde att Henrietta kände att hon hade ett litet övertag, ett övertag som hon var tvungen att genast nyttja innan tillfället försvann. Hon stålsatte sig för att inte visa den rädsla åsynen av knivbladet väckte i henne.
Utan ett spår av den tvekan hon övervunnit, for hon plötsligt upp ur stolen så att det ännu heta teet skvätte ut över bordet vars tomma ölburkar skramlande rullade ner på golvet. I det mikroskopiska tumult detta var, tog hon två snabba steg framåt och stötte, med en hand på var sida stiletten, sina handflator i bröstet där bakom.

—	Du skall fan inte komma här och hota mig! Du har själv dabbat dig!

När knivspetsen ändå inte riktades mot henne, fann hon ännu mera mod och stötte igen med handflatorna, nu hårdare, och lät sin röst följa de bakåtsnubblande stegen ut:

—	Försvinn! Försvinn och ta dina patetiska hot med dig! Kommer du hit igen så skall jag se till att hela världen får veta att du är min biologiska dotter. Att du är en oäkting i den familj du kallar din.... och då kan du fan glömma det där arvet du tror du ska få från dom!

Det går inte att förbjuda sig till en bättre värld

Bildkälla: dailyrecord.co.uk

Flera partier ställer sig nu bakom ett tiggeriförbud med SD och M i spetsen, men det är mig föga förvånande. Sverigedemokraternas underliggande motiv behöver vi inte tveka över, och de nuvarande starka i Moderaterna tycks vara av den gamla konservativa skolan (saknar i diskussioner som dessa, de gamla Nya Moderaterna, som åtminstone på allvar försökte visa en mer medmänsklig sida).
Men att vänsterpartier som Socialdemokraterna svängt om känns skrämmande för mig (kommer tillbaka till detta längre ner). Deras hållning är i och för sig uppbackad av en massa välvilligt prat om att ett tiggeriförbud inte får komma ensamt, utan att man i kölvattnet av det skall bekämpa orättvisor genom bildning, politiska reformer och organisering. Men även här är jag inte så förvånad. Arbetarrörelsen och vänstern försöker ständigt reformera samhället genom att likrikta. Jag känner att det, som alltid från denna kant, saknas empati i allt prat om solidaritet och jämlikhet. Man ser inte till individen, utan försöker göra det bra för alla genom att göra alla lika och passa in befolkningen i en mall styrd av lagar och förordningar som ger mer eller mindre mening för den enskilde, men som är en effektiv apparat för kontroll. Eftersom de flesta som tigger i Sverige inte kan tvingas in i denna mall (de är inte svenska medborgare) så vill man tvinga bort dem istället (igen, brist på empati).

Än värre för mig är att ungefär samma argument för ett tiggeriförbud också hörs från enskilda förespråkare för skrifter och press som säger sig vara liberala.

Argumenten bakom ett tiggeriförbud är rent och skärt skitprat! Inte innehållet i de uppbackande orden i sig. De är sunda och visar i grunden på omtanke och en vilja att få ett bättre samhälle för alla. Få människor som har ett uns av medmänsklighet i sig kan tala emot dessa argument:

• Den som är satt i tiggeri är inte fri. Frihet bygger på värdighet.
• I tiggeri utlämnas fattiga människor till någon annans välvilja.
• Tiggeri normalisera ojämlikheten.
• Tiggeri är inte lösningen på fattigdomen i världen.
• Tiggeri innebär utsatthet och utnyttjande.

Jag vill inte heller ha ett samhälle där enskilda individer tvingas stå med mössan i hand och lita på andras välvilja för att få mat för dagen. Jag vill också se stolta människor som med rest huvud känner sig trygga i att de på egen hand klarar försörjningen av sig och sina familjer.

MEN ett tiggeriförbud är inte ett steg mot detta. Att arbeta för att människor inte skall behöva tigga för sin överlevnad kräver inget tiggeriförbud.

De åtgärder man vill ta för att hjälpa människor att komma ur tiggeriet kan man sätta i verket utan att skära av den försörjning de som tvingas tigga idag har nu. Jag har svårt att tänka mig att någon vill försörja sig genom att tigga. Att människor vill förnedra sig och lägga sitt liv i händerna på andra människors välvilja är för mig ingen sanning. Om de som tigger hade möjlighet att göra sig en bättre inkomst på annat sätt så är jag säker på att de absolut flesta av dem skulle göra det. Det skulle inte längre vara lönsamt att organisera tiggare och utnyttja dem på det sätt som många förespråkare av ett tiggeriförbud idag hävdar sker.

Att politiska partier från vänster (och även enskilda liberaler) idag är tydliga förespråkare för ett tiggeriförbud är, som jag ser det, bara ett sätt att fiska väljare.

- Om vi gör så att du slipper se hur eländigt andra människor har det, om vi gör så att du slipper känna det där stygnet av medlidande i hjärtat, om du slipper skämmas inför dig själv för att du prioriterar en ryggbiff eller en flaska sprit framför att hjälpa någon annan med ett direkt bidrag, då är du hygglig och röstar på oss va?

Ett tiggeriförbud är bara ett sätt att hjälpa potentiella väljare att stoppa huvudet i sanden och ett sätt att fiska röster från dem som vill slippa påtvingad empati. Förespråkarna försöker, i min verklighet, bara locka dem som inte klarar att se människor som har det sämre ställt. De söker röster från de väljare som vill kunna blunda för fläckarna på deras bild av en bättre verklighet.

Värmeslag

#veckanstema på Google+ är värme.

Med mina sista krafter tar jag några stapplande steg för att nå sanddynens rand. Jag får kämpa för att ens lyfta mitt hängande huvud. Rörelsen får den intorkade svettens sälta att sända svidande ilningar längs min sönderbrända nacke. När mina spruckna läppar exponeras för solens brännande strålar så tvingar smärtan mitt huvud nedåt igen.

Men jag måste se. Jag måste tvinga mig att blicka framåt för att få veta. Finns det något hopp om att nå civilisationen? Kommer jag någonsin att få fukta min, nu sandpappersträva, strupe igen? Eller är allt jag som jag kommer att se hur sanden breder ut sig mot evighetens horisont?

Jag höjer huvudet och känner läpparna förkolna när de exponeras för det direkta solljuset. Uthärda! Dimmigt inser jag att nästa steg är att få upp mina igentorkade ögonlock en aning mer. Med en kraftansträngning öppnas de så pass mycket att jag kisande kan se bort mot horisonten.

Himlen borde vara djupblå i detta klaraste av klara väder, men i det brännande motljuset ter sig hela verkligheten bländande vit för mig. Skarpt vitt utlöser en explosion av skärande blixtar tvärs igenom mitt huvud, från ögonglobernas baksidor ut till tinningarna.

Blicken klarnar sakta, men vad kan jag egentligen urskilja i denna vita hettas obarmhärtighet?

Mer sand!

Jag känner hur det sista unset kraft rinner ur mig. Jag börjar uppgivet sjunka ner i den heta sanden. Men den kanske inte längre är lika brännande. Mer som en varm väntande bädd.
En bädd att vila i. En bädd att barmhärtigt somna från törst och smärta i.

Men där ... jag lyckas räta mina knän igen … där, nästan oändligt långt bort, skymtar något. Kan jag lita på min svidande ögon? Är det en hägring?
Nej det ser faktiskt ut som en …. en bil! Är det min....................


Plötsligt avbryts jag av en gnällig röst vid min sida:

- Pappa! Varför måste vi åka hem från stranden redan? Jag vill bada meeeer!

Inte fem år sedan senast

Vad finns vid vägs ände?

Jag skriker frågan medan jag vandrar vägen.
Avsaknaden av svar skriker tillbaka sin tystnad.

I den tystnaden finner jag tröst.



(Det var inte fem år sedan jag funderade i längre banor runt detta senast!)

Mer skriverier

Tiden är ur led :-) men denna gång var övningen att, på en sida, skriva en Jul-scen med tre personer och knyta en känsla till varje person. Jag har kanske snarare försökt göra personligheterna levande och ge dem en sinnesstämning än att tydligt knyta en känsla till dem, men jag vet inte hur väl jag lyckats med någondera?

---

Julen knackar på

De dova dunsarna, som tycktes komma från den massiva ekdörren i finingångens hall, fick Elsa att hoppa till. Hennes hjärta slog ett extra slag i bröstet och hon kände hur hennes kinder började bränna. ÄNTLIGEN! Utan en tanke på alla de förmaningar om en fin flickas värdighet, lugnt uppförande och stillsamhet som hennes mor dagligen, och rikligt, tillhandahöll under de schemalagda mor-dotter-stunderna, kastade hon sig ur den eleganta fåtöljen och rusade ut mot hallen så att två av de tända levande ljusen i granen slocknade när hon sladdade ut ur finrummet in i serveringsgången.

Men hon var inte först ut mot hallen. Hennes sikt mot dörren skymdes av en ryggtavla. Finklänningen hennes mamma bar, var i ryggen öppen ner till svanken och avslöjade en till synes perfekt, sammetsslät, helt utan fläckar eller missformningar, gyllenbrun rygg. Mamman som varit i köket och som vanligt sett till att varje detalj blivit exakt så som hon tänkt sig, hade också tagit genvägen genom serveringsgången mot hallen.

Inom sig, hörde Elsa plötsligt mammas förmanande röst och, mot sin nuvarande sinnesstämnings egentliga natur, så stillade hon sig en aning. Faktiskt så mycket att hon helt stannade upp och rättade till den, av hennes fartfyllda sladd runt hörnet, korvade mattan. När den äkta mattan var slät och fransarna, så som mamma önskade,  låg perfekt parallella igen, höjde hon blicken ut mot hallen där mamma just öppnade dörren.

En djup och en aning, för sammanhanget, för stark röst ekade över hallens marmorgolv, in i serveringsgången:

   - Ho, ho motherfuckers, finns det några snälla fina flickor här?

Så tydde Elsa orden i det mullrande, bullrande sluddrandet som kom från dörrens öppning bortom mammas rygg. Elsa kunde tydligt se hur hennes mamma blev spänd. Mamma fick en ännu striktare hållning, med rak rygg och stel nacke. En väsande sträng röst, i samma ton som Elsa hört när hon kommit hem med en eller annan fläck på klänningen, kom ur mamma:

   - Du får inte vara här nu. Vi träffas på torsdag klockan 13:20, men inte nu, absolut inte nu! Hans-Axel kommer snart, och då måste allt vara perfekt. Du är bara helt fel här just nu!

Men varför motade Mamma honom i dörren? Han måste ju få komma in! Torsdag, 13:20? Det var ju julafton idag, inte på torsdag! Strax efter klockan ett dessutom, alldeles för tidigt på dagen! Det var ju nu, när det började skymma på eftermiddagen, som tomten skulle komma!

Elsa, fortfarande uppspelt inom sig, men nu också nyfiken och lite konfunderad, nyttjade den äkta mattan för att dölja ljudet av hennes steg när hon försiktigt närmade sig paret vid dörren för att tydligare kunna höra resten av konversationen. Ur den ovårdat skäggiga mun som Elsa kunde skymta över mammas axel, kom nu, mer dämpat än tidigare, en vädjan:

   - Men det är ju ändå min dotter! Jag vill träffa henne. Jag vill träffa dig! Jag har ingen annan!

Mamma väste till svar:

   - Försvinn! Snabbt! Du misspryder den perfekta granrisinramade julens port. Jag har lagt så mycket möda på denna jul! Allt var som det skulle, perfekt, tills du dök upp!

När Elsa, åter i finrummet, kikade ut genom fönstret, kunde hon nästan känna hur uppgivenheten strålade från gestalten som lunkat bort från huset över den välkrattade uppfarten och sakta försvann bort mellan alléns kala träd. Men frågan som hon ställt sig samtidigt som mamma hårt  stängt finingångens ytterdörr dröjde sig kvar:

Är jag verkligen tomtens dotter?

Fredrik Ax, 2018-03-25

Skriverier

---

Jag försöker skriva igen! Således lever bloggen igen.

Denna lilla text är skriven som en skrivövning på max en tryckt A4 sida och i syfte att öva på att förmedla en känsla. Givetvis så kommer känslor ofta i grupp, men jag har försökt lyfta fram en, mer än de andra, i denna text, så för mig det vore intressant att få veta vilken känsla det är ni upplever att texten främst förmedlar?

---

Sängens rostfria glänsande ram trycker mot undersidan av mitt lår, och luften i rummet andas desinficeringsmedel. Men jag känner mitt domnande ben och lukten lika lite som det skarpa obarmhärtigt vita ljusets nålar i mina ögon. Det är inte därför min ökande andhämtning är ansträngd. Det är inte därför det sticker i mina ögon och min hals. Paniken som stiger i mitt bröst kan inte härledas till miljön jag vistas i.

Jag känner det ökande trycket runt min hand, som vilar på sängens blekgula filt, och ser ner på din magra, nästan kloliknande, hand som håller min. Din hand som, för inte länge sedan, var så fylld av styrka. De spända senorna och blålila blodådrorna syns tydligt genom den lövtunna, bleka, på gränsen till genomskinliga, huden som tycks ha krympt för att kunna strama över din arm. Din arm som till synes helt saknar utfyllnad mellan skelett och hud. Jag är säker på att du trycker min hand med din fulla kraft. Din fulla kraft hade, för inte länge sedan, kunnat krossa min hand. Nu känner jag bara ett svagt ökat tryck.

Jag vill fly.

Jag vill vara här för dig.

Jag måste ut.

Hjärtat bultar hårdare i mitt bröst. Jag är en kaninunge, inträngd mot ett träd av utsvultna vargar vars saliv jag kan se rinna mellan vassa tänder ut ur käftarnas öppna gap. Döden skrattar mig i ansiktet. Döden finns i din klo till hand.

Musklerna i min kropp spänns. Jag är redo för flykt. Just som jag börjar resa mig ur min sittande ställning i sängen släpper trycket om min hand en aning och jag stelnar till, oförmögen att fortsätta rörelsen. Inte för att jag tror att jag skall slippa ur dödens grepp. Tvärtom. En skräck låser mig så hårt att jag glömmer andas.

Jag vill vara modig. Jag vill stå upp mot döden. Mota den från dig.
Men jag kan inte.

Hela mitt väsen skriker till mig att fly.
Men jag kan inte.

Plötsligt kan jag andas. Luften strömmar häftigt in genom min strupe, in i mitt bröst och studsar smärtfullt i lungornas väggar innan den skär sin väg ut genom min strupe igen. Jag kan inte sluta dra in och blåsa ut luften i ett allt snabbare tempo. Min kropp börjar skaka. Konturerna runt mig börjar suddas ut. Varm och salt rinner min rädsla över mina kinder.

Fredrik Ax, 2018-03-23

Apropå kyrkovalet och ....

Apropå kyrkovalet och de kalla vindar som just nu verkar blåsa hårdare än någonsin så är det nästan så att jag är beredd att offra min stolthet och gå emot min egen högst sekulariserade icke -religiösa, icke-troende tro och gå in i svenska kyrkan igen bara för att få rösta mot våld, fördomar och främlingsfientlighet.

Läs artikeln, den är bra.

Saxat direkt från: https://www.aftonbladet.se/kultur/a/rw7zw/jamfor-islam-med-nazismen

---

_____________________________________________________

Jämför islam med nazismen

Gellert Tamas om SD:s angrepp mot Svenska kyrkan
och partiets väg från judehat till hets mot muslimer

Detta är en kulturartikel som är en del av Aftonbladets opinionsjournalistik.

FOTO: TT Koranen bejakar våld och uppmanar till mord på otrogna, ­menar Sverigedemokraternas chefsideolog Mattias Karlsson. ”Karlsson ligger illa till om man studerar Bibeln med samma konservativa, bokstavstroende glas­ögon”, skriver Gellert ­Tamas.

KULTUR tor 14 sep 2017

DEBATT. Det finns en skrift, som vissa betraktar som helig, men vars innehåll i själva verket är så ”avskyvärt” och ”vämjeligt” att den snarare borde jämställas med Adolf Hitlers Mein Kampf, eftersom den bejakar våld och uppmuntrar till mord på otrogna.

Det hävdade Mattias Karlsson, Sverigedemokraternas så kallade chefsideolog, på partiets kickoff i Göteborg inför helgens kyrkoval.

Och Karlsson tycks ha en poäng. Tittar vi närmare finns det flera exempel på uppmaningar till både våld och mord. Några exempel: ”Mina fiender, de som inte ville ha mig till kung, för hit dem och hugg ner dem i min åsyn.”

Skriften manar upprepade gånger till massmord på de som inte tror på den rätte Guden. ”Den som offrar till andra gudar än Herren skall vigas åt förintelse.”

De otrogna grannfolken beskrivs genomgående som mindre värda, mer att likna vid ting än mänskliga varelser. ”Vill du ha en slav eller slavinna, kan du köpa sådana av folken omkring dig. Ni får också köpa barn till invandrare som är tillfälligt bosatta hos er och sådana i deras familjer som föds i landet. De förblir er egendom.”

Skriften är också noga med att slå fast att avvikande åsikter inte tolereras, i vissa fall kan det räcka med att säga emot sina föräldrar för att mista livet. ”Den som smädar sin far eller sin mor skall dö.”

Mattias Karlsson hävdar att han fått nog av dessa grymheter.

”Jag skulle vilja gå så långt som att säga att läsa högt ur Koranen i en kristen kyrka, när det i Koranen står att kristna ska dödas, är nästan att jämföra med att läsa högt ur Mein Kampf i en synagoga”, dundrar han.

Den skrift som SD:s chefsideolog liknar vid Mein Kampf är Koranen. Men samtliga citat ovan är – som många säkert redan har förstått – hämtade från Bibeln. Det är Jesus som uppmanar till mord på dem som inte erkänner honom som sin konung. (Lukas 19:27) Förintelsen av de otrogna (2 Mose 22:20) och förslavandet av grannfolken (3 Mose 25:44) återfinns i Gamla testamentet. Och det är också Jesus som, citerande Mose, uppmanar till mord på dem som inte visar sina föräldrar ”aktning”. (Markus 7:10)

Exemplen är en tydlig illustration på det som torde vara en självklarhet; samtliga de tre monoteistiska världsreligionerna, kristendom, islam och judendom, har skrifter som innehåller uppmaningar till våld – sida vid sida med budskapen om kärlek och tolerans.

En av Koranens mest citerade verser, sura 5:32, slår exempelvis fast att dödandet av en oskyldig människa kan jämföras med att döda hela mänskligheten. Och att den som räddar ett människoliv samtidigt räddar hela mänskligheten.

FOTO: TT Fredagsbön i Stockholms moské.

Liknande kärleksbudskap återfinns inom kristendomen och judendomen. De tre religionerna har alla sin version av den så kallade gyllene regeln, ”du skall älska din nästa som dig själv”, som skulle kunna beskrivas som en för mänskligheten gemensam etisk och moralisk grundprincip.

Bibeln kan inte förstås om man enbart tar upp Gamla testamentets frossande i våld utan att nämna Bergspredikan, på samma sätt som Koranen inte ges en rättvis bild om enbart våldsrelaterade suror lyfts fram.

Om man studerar Bibeln med samma konservativa, bokstavstroende glas-ögon som Karlsson läser Koranen skulle han själv ligga ganska illa till. När partiets chefsideolog äntrade scenen förförra lördagen, och bland annat krävde att de inom Svenska kyrkan som tillåtit högläsning ur koranen skulle ”sparkas från sina poster”, bröt han, i likhet med de tusentalet Sverige-demokrater som tagit sig till Göteborg för att lyssna på honom, förbudet mot arbete på sabbaten.

Det borde de kanske inte ha gjort. 2 Moseboken 31:15 är väldigt tydlig med påföljden för detta brott: ”Var och en som utför något arbete på sabbatsdagen skall straffas med döden.”

Antisemitismen var en av Sverigedemokraternas ideologiska grundvalar.

Mattias Karlssons jämförelse mellan Koranen och Mein Kampf, mellan en världsreligion med över en miljard utövare och det organiserade massmordet på Europas judar, går långt bortom varje anständig diskussion – och bortom en lika viktig som angelägen religionskritik av världens stora trosriktningar.\

Karlssons analogi mellan nazism och islam får dessutom en extra, djupt problematisk dimension med tanke på SD:s egna rötter i den nazistiska myllan. Bland de sju män som 1988 grundade SD, ur rörelsen Bevara Sverige svenskt, fanns både personliga och ideologiska band till såväl den svenska mellankrigstidens nazism som efterkrigstidens nynazism. Sverigedemokraternas förste partiledare, Anders Klarström, kom från det nazistiska Nordiska rikspartiets militanta kamporganisation Riksaktionsgruppen.

Antisemitismen var en av Sverigedemokraternas ideologiska grundvalar. På partiets demonstrationer var nazisthälsningar och talkörer om ”judesvin” vanligt förekommande och Klarström var själv dömd för att i ett nattligt telefonsamtal väsande ha hotat den populäre programledaren Hagge Geigert: ”Vi ska bränna dig, ditt jävla judesvin. Fy fan ditt äckliga lilla judesvin!”

Mattias Karlsson har själv stolt berättat hur han under denna tid, iklädd bombarjacka med egenhändigt påsydd svensk flagga, fick sitt första exemplar av Mein Kampf av den lokale nazistledaren i Växjö-trakten, Mats Nilsson, senare känd för sin koppling till det bankrån som slutade med polismorden i Malexander.

Så sent som 1996 brände ledande sverigedemokrater, iklädda naziuniformer, böcker av överlevande från förintelsen. Till valrörelsen 1998, flera år efter att Jimmie Åkesson och Mattias Karlsson gått med i partiet, bjöd SD in den tidigare SS-officeren Franz Schönhuber till partiets valupptakt i Järfälla.

En av många sverigedemokrater som leende kramade om den tidigare nazisten och ledamoten i det högerextrema partiet DVU, som senare gick ihop med det nazistiska Nationaldemokratische Partei Deutschlands, NPD, var Björn Söder.

Parallellerna mellan SD:s tidiga antisemitism och nuvarande antimuslimska utspel är närmast övertydliga. Utpekandet av en fiende, baserad på religion, är intakt. Det som har ändrats är att ”juden” bytts mot ”muslimen”, judendomen mot islam.

Och hetsen mot islam har varit något av partiets signum i åratal.

Jimmie Åkesson har pekat ut islam och Sveriges muslimer som ”vårt största utländska hot sedan andra världskriget”. Jublande sverigedemokrater har gett stående ovationer till partiets tidigare rättspolitiske talesperson Kent Ekeroth när han beskrivit relationen till islam som ”en ny fas i ett uråldrigt krig” och uppmanat den västliga civilisationen att ta till kamp ”för sin överlevnad”.

Att gå till moskén för att be till sin gud liknas i den sverigedemokratiska retoriken regelbundet vid nazismens brott och Auschwitz gasugnar.

Partisekreteraren Richard Jomshof har de senaste tio åren regelbundet liknat islam vid nazism, utan att göra en tydlig distinktion mellan militant islamism och religionen som helhet, och även han har uppmanat till väpnad strid ”på samma sätt som den demokratiska världen tog kampen mot nazismen under 1930- och 1940-talen.”

Att gå till moskén för att be till sin gud liknas i den sverigedemokratiska retoriken regelbundet vid nazismens brott och Auschwitz gasugnar.

Det är inte svårt att inse att den typen av retorik är destabiliserande för varje samhälle.

Att militanta rörelser hämtar ideologisk näring ur religiösa källor är inget nytt. Bibelnhar använts för att rättfärdiga allt från blodiga korståg och antisemitiska pogromer till IRA:s terrorattacker.

I dag är det militanta islamistiska grupperingar, nästan alla med bakgrund i den djupt konservativa salafistiska miljön, som påstår att Koranen rättfärdigar mord och folkfördrivning av muslimer, kristna och andra religiösa grupper. Men det innebär naturligtvis inte att denna tolkning är den enda rätta – eller möjliga.

”IS är inte mer autentiskt muslimskt än British national party är typiskt brittiskt eller Ku klux klan genuint kristet”, påpekar exempelvis Karen Armstrong, en av världens mest kända religionshistoriker.

Hon får medhåll från oräkneliga muslimska imamer och religionsvetare världen över. Flera av dessa har också pekat på det paradoxala i att den bokstavstroende tolkningen av islam i dag framför allt återfinns hos två större grupperingar; militanta islamister och politiska partier, som i likhet med Sverigedemokraterna, försöker jämställa enskilda terrordåd med religionen islam.

Svenska kyrkan har blivit den senaste måltavlan i Sverige-demokraternas kamp. Kyrkan beskrivs som en del av ett ”vänsterliberalt etablissemang”, som ser som sin uppgift att ”propagera för en massinvandring” som ”urholkar vår välfärd” och leder till ”att samhället slits isär”.

Mattias Karlsson går så långt som till att hävda att ”kyrkan har blivit en kraft för islamiseringen av Sverige”.

Den som har besökt någon av landets kyrkor de senaste åren har troligtvis haft svårt att hitta några tecken på denna ”islamisering”, däremot förekommer ett mått av ekumeniskt samarbete mellan landets olika trosriktningar, inte minst när det gäller att ta avstånd från våld och terror.

”Man kan utnyttja olika suror och Bibelverser för att försöka legitimera i stort sett allt från heligt krig till pacifism – utan att för den sakens skull ha förstått det minsta av Bibelns eller Koranens budskap”, skrev exempelvis ledarna för de katolska, protestantiska, muslimska och judiska församlingarna i ett gemensamt uttalande efter det brutala knivmordet på den katolska prästen Jacques Hamel i Frankrike förra sommaren.

Detta uttalande står i bjärt kontrast till reaktionen hos ledande Sverigedemokrater på de senaste årens terrordåd. ”Äntligen” twittrade exempelvis Jimmie Åkesons sekreterare på riksdagskansliet efter att Taimour Abdulwahab hade utfört det första islamistiska självmordsattentatet i Sverige.

Likadant lät det efter Breiviks massmord i Norge, åtminstone så länge många utgick ifrån att det handlade om ännu ett islamistiskt terrordåd. ”Nästa jävel som ojar sig över hur synd det är om alla snälla muslimer när det ligger blödande norrmän på gatan kommer avföljas!” twittrade Linus Bylund, Jimmie Åkessons då närmaste medarbetare.

Och här någonstans hamnar vi i förklaringen till SD:s våldsamma angrepp på Svenska kyrkans ledning. Det handlar helt enkelt om vitt skilda synsätt på grundläggande rättigheter som religionsfrihet, om rätten till att läsa religiösa skrifter i offentliga rum och om allas lika värde.

Det muslimska Sverige ska avskärmas och isoleras så långt som möjligt från det övriga samhället.

I SD:s kyrkopolitiska manifest är partiet tydligt med sin vision om Svenska kyrkans framtid: ”Kyrkan måste ta avstånd från antikristna, revolutionära, våldsbejakande och antidemokratiska läror, och ska inte heller legitimera dylika grupperingar genom att ingå i gemensamma nätverk, manifestationer och organisationer.”

Genom att samtidigt gång på gång hävda att islam inte är en religion, utan en ideologi, som dessutom bör liknas vid nazism, är det uppenbart att Sverigedemokraterna anser att alla former av ekumeniskt samarbete över kyrko- och religionsgränser bör upphöra.

Det muslimska Sverige ska avskärmas och isoleras så långt som möjligt från det övriga samhället.

Dessutom bör kyrkan ”återupprätta respekten” för ”klassiskt konservativa präster”, varvid Sverigedemokraterna troligtvis avser kvinnoprästmotståndare och de som motsätter sig samkönade äktenskap.

På söndag avgörs kyrkovalet. Trots att såväl Jimmie Åkesson som Mattias Karlsson offentligt klargjort att de inte uppfattar sig som troende kristna, har de ändå ställt sig i täten för en av partiets största satsningar någonsin.

Sverigedemokraterna säger sig vilja avpolitisera Svenska kyrkan, men gör samtidigt allt för att få in sina egna politiker – och sin tolkning av islam – i kyrkans ledning.

Kanske borde SD snarare lägga mer tid på att läsa Bibeln. Då skulle de hitta ett flertal citat som motsäger deras egen politik, bland annat följande skrivning i 3 Moseboken, kapitel 19:33:

”Om en invandrare slår sig ner i ert land, skall ni inte förtrycka honom. Invandraren som bor hos er skall ni behandla som en infödd. Du skall älska honom som dig själv, ni var ju själva invandrare i Egyptens land.

Jag är Herren er Gud”.

Fotnot: Samtliga citat är ur Bibelkommissionens översättning från 2000.

GELLERT TAMAS

14 september 2017, 04:00

Politik och satir

Denna var så träffsäker att jag snodde den från fb för att göra synlig här också!

--
Originalinlägg på facebook av Wisti: https://www.facebook.com/wistikent/photos/a.1014552728619481.1073741830.675788465829244/1191903590884393/?type=1&theater

Telias gratissurf hotar det fria Internet

Tänkte skriva ett lite fördjupande inlägg i detta ämne ... har inte riktigt haft tid ... men det gör inget, +Martin Appel har gjort det åt mig. Kunde (nästan ;-) ) inte sagt det bättre själv!

Saxat direkt från:
http://pcforalla.idg.se/2.1054/1.655921/telia-hotar-fritt-internet
________________________________________________________________________

Äntligen stoppas Telias farliga gratissurf

MARTIN APPEL Nu står det klart: Telias gratissurf bryter mot nätneutraliteten. PC för Allas Martin Appel förklarar varför det här är så viktigt.

Sedan i våras surfar Telias mobilkunder fritt på Facebook. ”Vi älskar sociala medier” förklarade företagets konsumentchef när han meddelade att Facebook, Instagram, Messenger, Whatsapp, Twitter och Kik inte längre påverkar surfmängden. Så även när datataket är nått.

Telia har som bekant ett maxtak för hur mycket en mobilanvändare får surfa, och när den gränsen är nådd blir det dyrt att surfa vidare. Det Telia gjorde i våras var alltså att besluta att dessa sex tjänster inte längre påverkas när maxtaket är nått. 

I dag kom beskedet från Post- och Telestyrelsen (PTS). Telias erbjudande strider mot nätneutraliteten (Läs mer här).

Nätneutraliteten rör något så stort och viktigt som internets frihet.
Hela poängen med internet är att det är öppet. Till skillnad från exempelvis Telias gamla tjänst Teleguide finns det ingen styrelse som bestämmer vad som får spridas på internet – och det här har varit fantastiskt för kreativiteten.

Om användarna gillar en tjänst blir den en succé. I annat fall går den i graven.

För att internet ska fungera så här måste internetoperatörerna hålla fingrarna borta från innehållet. Alla tjänster ska behandlas lika och ingen ska diskrimineras. Det här är kärnan i nätneutraliteten, och principen är så viktig att EU förra året slog fast att den ska gälla i alla medlemsländer. Det är den heliga principen som Telia nu bryter.

Fyra av de sex tjänsterna som Telia ger en gräddfil ägs av Facebook. It-jätten Telia ger alltså mediejätten Facebook förtur – och det betyder att konkurrenterna diskrimineras. Vem vill använda chattprogram som Viber eller Snapchat när Messenger och Whatsapp är gratis? Vem vill köra sociala tjänster som Ello och Google+ när det blir mycket dyrare än Facebook?
Och på sikt: Vilka uppstickare har en chans att utmana jättarna när de diskrimineras av internetoperatörerna?

Jag tror inte att Facebook betalade Telia för att diskriminera konkurrenterna. Inte den här gången. Men jag tror definitivt Telia har en förhoppning att i framtiden kunna ta betalt för en gräddfil i nätverket. Vi riskerar alltså att gå tillbaka till Teleguide-tiden, där en Televerksstyrelse styr över nätet.

Och det fria internet handlar förstås inte bara om ekonomi utan även om åsikter och från det här perspektivet var Telias erbjudande ännu mer oroande. Telia gav bara fri surf till den som skriver rätt saker på sociala medier.

I just det här fallet är begränsningarna okontroversiella och högst sympatiska. För att få surfa fritt måste användaren ”vara schysst” och inte näthata. Vem kan bli upprörd över någonting sådant?

Men det oroväckande handlar just om att Telia börjar kontrollera vad som får spridas. Steget till att hindra information om Telias affärer i totalitära diktaturer är långt men inte oöverstigligt.

Det är därför jag tycker att PTS har fattat ett klokt beslut, och det är välkommet att man slår fast att de stora internetjättarna inte får tafsa på nätneutraliteten.

Telia har nu några veckor på sig att svara. Själv hoppas jag på förändringar.
När Telia introducerade erbjudandet förklarade de att de vill de låta oss ”hålla kontakt med nära och kära runt om i hela världen”. Skulle de verkligen bry sig om det finns det en enklare väg att gå.

De kan göra som flera av de finländska operatörerna och erbjuda fri mobilsurf utan maxtak - för alla. Inte bara för Facebook. Svårare är det inte.

KRÖNIKA MARTIN APPELSMB TELIA EUNÄTNEUTRALITET FACEBOOK

Martin Appel

KONSUMENTREDAKTÖR PC FÖR ALLA