Slöjförbud i Skurup och Rektorns Motstånd

Att Skurup nu infört slöjförbud, och kanske mer så att en skolas rektor valt att inte följa det beslutet, har nog inte gått många förbi. Det aktualiserades igen nu när rektorn tvingades ta ner en utskriven artikel som visade på att skolverket gett rätt i tolkningen att förbudet strider mot grundlagen och europeiska konventionen.

Jag har sett många reaktioner i sociala medier på detta. De flesta faktiskt positiva till rektorns favör, men som vanligt också några förfasade. Den kanske mest utpräglat så var denna:

"Nu väntar vi bara att någon domstol eller ombudsman förklarar att det är fullt i enlighet med svensk religionsfrihet att skära halsen av folk med fel religion."

När någon bemötte den med frågan om det inte var skillnad på att politiskt bestämma vad folk har rätt att bära för kläder med mord så fick inläggsförfattaren uppbackning med argumentet:

"I grad, men inte i typ/princip."

Det är sånt nonsens! Vilken skulle den principen vara? Att man i religionens namn, i skydd av religionsfriheten, kan tillåta vad som helst? Nonsens! Man får inte i en grundlags namn bryta mot en annan (det följer jag upp på med lite detaljer om just religionsfriheten och hur den regleras nedan), dessutom handlar fallet i Skurup om att man förbjudit något som redan är tillåtet, inte om att man tillåtit något som är förbjudet. Det är stor skillnad, inte bara i grad, utan också i typ och princip!

Jag har också sett en kommentar som svamlade om att alla spred fake news och att religionsfrihetslagen inte alls tar upp och behandlar religiösa symboler såsom slöja, kippa, smycken med kors, etc.
Det sistnämnda är förvisso sant. Vi hade till och med tidigare en lag som hette religionfrihetslagen (SFS 1951:680, senast ändrad av 1995:1212) och den tog inte heller upp religiösa symboler, men begränsade religionsfriheten med denna formulering:

"1 § Envar äger rätt att fritt utöva sin religion, såvitt han icke därigenom stör samhällets lugn eller åstadkommer allmän förargelse."

Så, utifrån den, borde frågorna vara: Är det att utöva sin religion att bära slöja? Kan samhället Skurup hävda att det stör samhällets lugn eller åstadkommer allmän förargelse att någon bär en huvudbonad i skolan?

Men skit samma, religionsfrihetslagen upphävdes 2000-01-01 genom SFS 1998:1593 som behandlar trossamfund och administrationen kring dessa och inte heller tar upp religiösa symboler. Men SFS 1998:1593 är ingen grundlag och den behandlar inte religionsfriheten på annat sätt än att den i sin första paragraf hänvisar till regeringsformen och den europeiska konventionen för bestämmelser om religionsfrihet. Det vill säga, Religionsfrihet är helt reglerad genom Regeringsformen (en av våra grundlagar) och Europeiska Konventionen (som vår grundlag inte får bryta mot).

I regeringsformen står det (2 kap. 1 §) att

"Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad
[...]
6. religionsfrihet: frihet att ensam eller tillsammans med andra utöva sin religion".

och ingenstans under Förutsättningar för begränsningar av fri- och rättigheter (2 kap. 20 § - 25 §) kan jag hitta något som kan inskränka rätten att bära slöja som en del av sitt religionsutövande. Så det handlar ytterst om det är att utöva sin religion att bära slöja (begränsningen "såvitt han icke därigenom stör samhällets lugn eller åstadkommer allmän förargelse" är över huvud taget inte nämnd längre så så länge man inte bryter mot andra paragrafer i grundlagarna torde det vara fritt att bära vad man vill när man utövar sin religion även om det sticker i ögonen på Skurupspolitikerna).

Vad säger den Europeiska Konventionen då? Jo, i dess Artikel 9 kan man finna att man har rätt att utöva sin religion eller tro också genom sedvänjor (att bära slöja som en del av sin religionsutövande kan absolut klassas som en sedvänja), och vidare att man INTE får begränsa utövandet annat än i lag och då med hänsyn till den allmänna säkerheten, till skydd för allmän ordning, hälsa eller moral eller till skydd för andra personers fri- och rättigheter.

Dels är förbudet ingen lag och dels har jag väldigt svårt att se att bärandet av slöja i skolan skulle äventyra allmän hälsa, säkerhet, ordning eller moral och det inskränker definitivt inte andra personers fri- och rättigheter, således är förbudet mot slöja i strid med religionsfriheten enligt grundlag.


Ytterligare ett argument för slöjförbudet jag sett i sociala medier är

"Jag är övertygad att många vuxna kvinnor skulle vilja släppa ut sitt vackra hår. Bland unga tjejer jag dagligen ser på gymnasiet, finns många som skulle vilja vara klädda som sina svenska tjejklasskamrater. Men de får inte bestämma själv. Där finns många bevakande unga män. För drygt 100 år sedan gick även svenska kvinnor i huckle. Syns inte så ofta nu. Vi bestämmer själv. Skyll inte på religionen. Underlätta i stället för flickor och unga kvinnor."

Att i hennes fall stå bakom slöjförbudet ser jag som en missriktad välvilja mot tjejerna som tvingas bära slöja. Jag ser slöjförbudet snarare som en inskränkning på individens rättigheter. Rätten att få bära vad man vill för kläder och rätten att få utöva sin religion, också genom sedvänjor. Det är inte förbjudet att gå i huckle. Det skall inte vara förbjudet att bära slöja. Att införa ett förbud är inte att låta folk bestämma själva och att begränsa religionsutövandet är, som visats ovan, i strid mot med den Europeiska Konventionen, Artikel 9. Det är att åsidosätta vår grundlag, vår demokrati. Det är mycket som står på spel här!

Med det sagt hade jag varit lika mycket varit emot ett påbud att bära slöja som detta förbud mot att bära slöja. Jag tycker att kvinnor själva skall bestämma och inte av tvång från religion och män i sin närhet vara tvingade till att bära slöja, MEN rätt sätt att hjälpa dem att nå dit är inte genom grundlagsmotstridiga förbud som inskränker vår frihet.

Vi vet nog egentligen allihop, både de som är för och emot slöjförbudet, att slöjförbudet i Skurup handlar om en metod att begränsa och kontrollera något som SD inte tycker passar in i vårt samhälle. De vill förbjuda det som inte passar in i SD-mallen av hur vår nation skall se ut. De vill begränsa vår frihet och åsidosätta demokratin för att kunna forma och kontrollera det samhälle de ser som det bästa.

---

Källor:

• Religionsfrihetslag (1951:680)
  https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/religionsfrihetslag-1951680_sfs-1951-680
• Lag (1998:1593) om trossamfund
  https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/lag-19981593-om-trossamfund_sfs-1998-1593
• Regeringsformen
  https://www.riksdagen.se/sv/dokument-lagar/dokument/svensk-forfattningssamling/kungorelse-1974152-om-beslutad-ny-regeringsform_sfs-1974-152
• Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna
  https://www.echr.coe.int/Documents/Convention_SWE.pdf

I det förgångna

Hon kände hur det under halsduken kliade i nacken och hur värmen spreds till hennes kinder.

“Varför är jag alltid ute i sista sekund?”

Frågan var löjlig när den dök upp i huvudet. Inte därför att den i denna tid, sista dagen innan julhelgen, var bland de vanligaste som folk antagligen ställde sig, utan för att hon faktiskt, djupt inom sig, visste svaret. Eller en del av det i varje fall. Hon borde ju som reaktion på just det svaret ha varit ute i riktigt god tid. Långt innan julen i november stormade in i köpcentrum som detta, borde all hennes julshopping redan vara klar för att undvika det. Eller hon borde i varje fall varit i så god tid att hon hunnit beställa på nätet. Men här stod hon. Stressad. Stressad, inte bara över att vara sent ute, stod hon med bjällerklang dånande i öronen under gröna platsgirlanger vars stickande syntetiska doft antydde något som kanske skulle kunna vara granbarr.

Men nu var det bara en julklapp kvar. Den värsta. Om inte systersonen skulle bli fruktansvärt besviken på henne måste hon tvinga sig. Det var bara en butik i hela staden som hade det speciella samlarkortet hemma, och hon hade lovat. Världens bästa moster hade lovat.

Översiktskartan visade att hon var på rätt våning. Butiken låg runt nästa krök, på andra sidan den öppna ytan, det inomhustorg där hon antog att den stora vidriga förgyllda tronen nu stod. Hon tyckte inte illa om leksaksbutiken. Hon hade rent av gillat att gå runt i den och försöka hitta någon present till sin systersons födelsedag i juni. Men nu steg hennes puls. Det kändes som om hjärtat försökte arbeta sig ut genom bröstkorgen på henne. Dunk, dunk, dunk. Ett steg närmare hörnan. Luften var vass. Hennes täta och korta inandningar skar som knivar i halsen. Efter nästa steg skulle hon kunna se ut över torget.

“Sluta sjåpa dig! Det är i det förgångna. Du är vuxen nu! Ta steget!”

Skrek hennes logiska hjärna till henne. Men hon stod kvar. Oförmögen att lyfta en fot. Som fastfrusen i köpcentrumets klibbiga värme kände hon hur ögonen började tåras.

“Tänk om han sitter där på sin tron! Jag kan inte!”

Svaret kom med hennes ynkliga förgripna flickröst. Den röst som, innan den där gången för länge sedan, hade sprudlat av förväntan i kön. Den röst som kanske blivit lite frågande när hon, mer obekvämt än det borde vara, satt i hans knä och inte bara skägget kittlade henne. Den röst som strax därefter, på den där snuskiga toaletten, krympts till det den nu var.

   — Jag känner mig inte bra... har nog feber.

Hörde hon sig själv, med svag röst, säga högt.

“Jag kan inte riskera att smitta familjen i morgon. Jag blir hemma. Han får få det där kortet när vi träffas nästa gång!”

---

Jag försöker antyda en händelse i personens förflutna och visa hur det påverkar henne som vuxen. Blir det för mycket avslöjat i "antydan"? Borde den vara mer subtil?

Första sidan

Flykten går i de fuktiga tunnlarna under gatorna där bakom husen i staden.

Mina ben börjar kännas stumma, låren skriker efter syre men jag tvingar mig vidare. Förutom de springade stegen en lång bit bakom mig är det bara mina egna ljud som ringer i mina öron. Hjärtats bultandet överröstas av mina kraftiga och täta andetag. Jag flåsar som en bälg. Varje andetag fyller mina näsborrar med en mustigt mögellukt. En dålig ost, en svag förnimmelse av skogshöst. Men inte den underbara hösten efter en frostnatt, utan en höst jag aldrig någonsin vill uppleva, en höst då allt bestämt sig för att dö på riktigt för att aldrig återkomma. En höst då döden inte doftande skvallrar om nytt liv, utan stinker av förruttnelse. En evigt ruttnande höst utan förmultning.

Min pannlampas vita sken reflekteras genom den fukttyngda luftens blekhet mot den mörka granitens inläggningar av ljusare betong. Jag springer, bokstavligen och bildligt, i ett dis. Det var en stund sedan jag, förutom betongförstärkningarna, såg något tecken på mänsklig närvaro i tunnlarna. Inga rör eller trummor som skvallrar om ovanmarkliggande bostäder eller kontor. Också golvet, eller kanske nu snarare marken, börjar bli ojämnare och halare. Trots mina kämpande musklers trötthet, på gränsen till utmattning, trots den ökande risken att trampa fel eller att halka, trots att jag knappt kan se tunnelns väggar genom diset, trots att jag vet att ett enda felsteg skulle vara dödligt förödande, ökar jag farten. Så stor är den rädsla som driver mig, piskar mig, framåt.

Just när det känns som om tunneln svagt börjar kröka sig och ändra riktning, ekar bakifrån, genom tunneln, en andfådd röst fram den hårda korta ordern.

—

STANNA!

Jag pressar mig till att öka farten ytterligare.

—

HALT!

Mitt huvud, mina trumhinnor, smärta! Som efter en explosion. Av knallen bakifrån som fortplantar sig genom tunneln och av smällen när kulans heta metall slår skärvor ur graniten en kort sträcka framför mig.
Rakt framför mig!
Tunneln kröker tvärt av. Svänga! Jag måste svänga! In i grottorna. Där kan jag skaka av mig förföljaren.

Jag springer inte längre.
Min höft förlamas av en intensiv blixt av blåsvart smärta som efter mitt halknade falls nedslag strålar genom den.
Jag glider.
Varje ojämnhet skär in i min höft så som vore marken bevuxen av helveteseldgafflars spetsar.
Jag glider och tömmer samtidigt lungorna på luft. Av den skärande smärtan skriker jag dem tomma medan jag glider över spetsarna från helvetet. Glider mot väggen av granit.

---

Med vilken förväntan hade du (om alls) vänt blad och fortsatt läsa?

Utrota skadeinsekterna

”Vi betalar gärna kulorna som kan rensa ut ohyran från vårt Sverige”
skriver en kvinna i facebookgruppen "Vi som tror på Sverigedemokraterna"

"Vi som tror på Sverigedemokraterna" är en sluten grupp som har följande i sin beskrivning: "I denna grupp finns vi som stödjer SD och SD:s partiprogram".

Flera förtroendevalda SD-politiker är inte bara medlemmar i gruppen utan skriver också inlägg och kommenterar aktivt. Expo har bett SD om en kommentar på denna och andra liknande grupper men SD har inte återkommit.

”Skaffa vapen, sedan utrota skadeinsekterna”, skriver en man i gruppen.

”Dags att skjuta av lite löss”

Precis som Katie Cohen, forskare på FOI, säger så väcker avhumanisering känslor av avsmak, äckel och aggression mot de personer som blir avhumaniserade. Sådant språk sänker tröskeln för att använda våld. Att trycka ihjäl en lus är inte lika hemskt som att i berått mod mörda en afrikansk liten flicka.

I gruppen är muslimer och afrikaner ”ohyra”, ”löss”, ”pestråttor”, ”parasiter”, ”apor på korståg” och ”afrikanska råttor”.

”Muslim är ingen religion det är en pest” (personen menar nog Islam?)

”När skall vi få skjuta afrikaner! Jag längtar”, skriver en man.

”Avrätta fanskapet”

”Häng dem högt”

”Häng dem i schalarna”

”Utrota islam åt helvete med dom”

”Snart behövs en ny Breivik”

”Jag har vapen, spadar och ett jävla sug på att köra igång uppdrag upprensning. Peka var jag skall börja.”

Jag tror inte att alla, för det är många, som skriver sådant här verkligen menar att vi skall påbörja etnisk rensning, folkmord(?), i Sverige. De blir hetsade av varandra och vill höja sin status i gruppen och visa att de minsann, mer an någon annan, avskyr invandrare.
MEN, det räcker att någon, en person, bland dem som läser och ser denna typ av budskap upprepat gång på gång på gång, tar det på allvar för att vi skall få en ny Brevik. Dessutom direkt uppmanar många inlägg och kommentarer till våld.

”Skjut en flykting – gör världen en tjänst”

”Mera vapen till rasrena svenskar för försvar av fosterlandet å bevara Sverige svenskt”

”Inbördeskriget startar när Sveriges befolkning vaknar och slår tillbaka”, skriver en kvinna.

”Beväpna er – kriget är här”

”Det är dags att markera med vapen i hand”

”Agera innan vi är utrotade”

”Spräng Rosenbad i luften när de sitter i sammanträde”

Hatet flödar inte bara mot folkgrupper som inte passar in i SD-mallen utan även mot helsvenska politiker som inte har samma åsikter som SD. I grupperna skrivs det att Stefan Löfven, och en rad andra politiker som är så kallade landsförrädare, borde hängas, skjutas och avrättas.

Du som röstar på SD:

Ser du dig som gelike med våldshetsande SD-vänner, inklusive SD-politiker och gruppmoderatorer som låter denna typ av kommentarer flöda fritt?

Är du medveten om att du stödjer en kultur som uppmanar till våld och statskupper?

”För helvete, polis måste få tillstånd att skjuta på dessa jävlar.”

Det sistnämnda citatet, som dessutom fått relativt många likes, är kanske det som skrämmer mig mest. För det känns som om det är inte så långt borta. Läser man SDs principprogram och senaste valplattformsdokument så ligger där i dessa förslag på att ge polisen mer befogenheter att arrestera folk och vidare än idag använda våld, baserat på vad jag tycker är väldigt lösa grunder. Polisen har redan befogenheter att försvara sig och andra, att arrestera personer vid brottsmisstanke, för störande av ordning, etc, de har befogenheter nog för att kunna hantera alla situationer.

Jag vill inte att min son skall växa upp i en etniskt rensad polisstat.

Källor:

• Expo: https://expo.se/2019/12/skjut-en-flykting-%E2%80%93-gor-varlden-en-tjanst
• SDs Principprogram: http://partiprogram.se/sverigedemokraterna

Dialog

Jag övar på att skriva dialog utan att uttryckligen berätta vem som säger vad men ändå göra det tydligt.
Har jag i denna lila textsnutt lyckats med det tycker ni?

---

—	Gråter du? Är du ok?

Den tunna försiktiga rösten bär omtanke, och mannen ser upp från sin ihopkurade position på den kalla parkbänken. Innan han lyckats formulerat ett svar hörs en skorrande, nästan gnällig röst som tydligt förmedlar irritation.

—	Vad gör du unge? Stör inte mannen! Ser du inte att han vill vara i fred?

Mannen vrider på huvudet för att se vem som uttalat sig.

—	Men moster! Låt det vara. Han frågade bara om jag är ok. Jag skulle kunna behöva prata med någon som verkligen undrar det, någon som inte, förvisso, kanske, med ålderns rätt, men som inte förutsätter en massa saker.

—	Jag förutsätter inget! Jag vill bara inte att någon unge skall komma här och störa dig mitt i din sorg.

—	Jag bara undrade om han var ok, men jag kanske ska … måste nog gå hem nu.

Pojken tar ett långsamt steg bort från bänken och vrider sig i riktning med den grusade gången i den vintervita parken.

—	Nej vänta! Jag vill gärna prata med dig. Det var snällt av dig att höra dig för om mig.

—	Så, då uppskattar du inte min omtanke då?

Den snörpiga repliken får både mannen och pojken att se på den gamla damen, varpå hon rätar på sig, höjer hakan och stirrar nedlåtande på dem. En i taget. Ser först sin systerson i ögonen tills han fäller ner blicken och sedan vänder hon sig mot pojken och öppnar munnen, men blir avbruten av det lågmälda svaret.

—

Nej.

Den gamla damen rycker förnärmat till och flyttar åter blicken mot mannen.

—

Hur sa?

—	Din omtanke hade jag kunnat uppskatta om jag verkligen trodde att det var omtanke. Men det du håller på med nu liknar mer bitterhet.

Pojken skruvar obekvämt på sig. Han börjar röra sig som om han skall ta ytterligare ett steg bort från paret vid bänken, men stannar upp.

—	Min pappa säger att man skall vara snäll mot dom det är synd om.

Både mannen och damen ser på honom. Mannen fundersamt. Damen med ett uttryck som signalerar avsky.

—	Gå iväg med dig nu! Vi vill inte ha dig här!

—	Jag vill ha dig här! Jag förlorade min son i en bilolycka nyligen så nej jag är inte helt ok. Jag är ledsen. Men jag uppskattar mycket att du undrar hur jag mår. Jag tror att du är i ungefär samma ålder som min pojke var. Vill du prata med mig så pratar jag gärna med dig.

Pojken tittar medlidsamt på mannen.

—	Det är synd om dig.

Sedan flyttar han blicken mot damen.

—	Men jag tror det är mer synd om henne.

Ett Svenskt Ryssland

... nä, snarare "Ett Ryskt Sverige", är det vad vi vill ha?

Jag pratar inte om medmänsklighet, ekonomisk fördelningspolitik eller ens om jämställdhet just nu. De är alla viktiga frågor för mig. Viktiga frågor i Sverige. Men, de senaste flera valens resultat har minskat vikten av dessa frågor. För mig. För Sverige.

Händelserna just nu i Ryssland där oppositionen, med rätts- och polismakt, trycks tillbaka av det styrande partiet, är utmärkta exempel på vartåt de senaste svenska valen indikerar att vi är på väg i Sverige.

Om vi fortsätter rösta för ett ofritt samhälle där staten är suverän och definierar mallen för vem, och hur, vi får vara, för vad vi får tycka och tro på, vilken konst som är ok, och så vidare, är vi demokratiskt snart där Ryssland är idag. I en skendemokrati. Steget från att vi, folket, ses som en enhet, en homogen enhet där alla måste passa in i mallen, där vi alla måste tycka likadant och ha samma värderingar för att passa in (som det i de senaste valen växande partiet redan idag har lagförslag om i sitt principprogram), till att vi visst får rösta på vem vi vill, medan att det i praktiken bara finns ett tillåtet parti att rösta på, är inte så långt.

Lagtolkningar och rättsväsendet är, i ett demokratiskt samhälle, skilt från staten. Vi har en oberoende domstol i Sverige, som varken regering eller riksdag får styra över (även om det än så länge onämnda partiet redan nu har många förslag som skulle omfördela maktbalansen till statens favör).

Ryska staten säger sig följa sina lagar nu när de fängslar oppositionsledare och, på lösa grunder, gör tillslag mot väldigt många av oppositionens lokaler efter att oppositionen likväl lyckats mobilisera motstånd i de kommun-/regionalval som oppositionen, på grund av, enligt staten, tekniska formaliteter, bestridda av oppositionen, lagligen inte fick delta i. Jag vill inte att staten i Sverige skall kunna säga att de har lagen på sin sida när de fängslar meningsmotståndare, och gör tillslag mot oppositionslokaler, direkt efter ett bakslag i ett val där meningsmotståndarna inte ens fick vara med i, men ändå lyckades skapa opinion i.

Det är ingen demokrati när staten (det styrande partiet) tolkar lagen och vrider den så den gynnar dem själva.

Det är så Ryssland ser ut.

Det är så Sverigedemokraterna, enligt deras principprogram, vill att Sverige skall bli.
Mer makt till staten. Folket skall vara homogent, passa in i den svenska mallen (så som den är definierad av Sverigedemokraterna).

Många av de lagförslag SD redan lagt och genom sitt principprogram föreslår, innebär ökad övervakning, mer makt till polisen, angiverilagar, etc, etc. De är alla förslag som försvagar vår demokrati och lagar som parlamentariskt skulle föra oss närmare ett samhälle som liknar dagens Ryssland.

Jag skiter, i det läge vi är i just nu, i höger eller vänster. I det stora hela är omfördelningspolitiken helt oväsentlig om vi inte har frihet. Frihet att tycka och tro vad vi vill och tillåts uttrycka det. I Sverige är vi så vana vid liberalismen att vi inte ens ifrågasätter att den inte kan vara gällande. Ändå har vi ett parti på frammarsch som vill ta bort allt detta, mest grundläggande, för oss. Hur tänkte vi nu? Gjorde vi ens det? Tänkte alltså! När vi hjälper SD att i varje riksdagsval öka.

Om vi tänker, tänker över varåt vi är på väg, så kommer fler att röstat för att hålla det mest grundläggande närmast hjärtat. Friheten! Demokratin! En röst på demokratin är inte en röst på SD! Just nu behöver vi en stabil kärna som alla partier, inte bara på ytan, är överens om. Den kärna som är en garant för fortsatt stabil demokrati. Jag vill att min röst skall räknas, även om den inte för tillfället ligger hos det styrande partiet. Det vill jag även i fortsättningen. Oavsett vilka Svenska parti som sitter i regeringen. Förut kände jag mig trygg att de skulle förbli så. Jag är inte så säker längre.

Hjälp mig få tillbaka min övertygelse på den svenska demokratin!


--
Referenser:
Stort tillslag mot oppositionella i Ryssland
SVT Nyheter
Sverigedemokraternas Principprogram

I-Landsproblem

Problemet med att vara duktig och försöka hålla tvättkorgen tom är att det blir så djävla fullt i garderoben (i varje fall om man bor i en liten lägenhet utan vidare förvaringsutrymmen och därför i princip inte har något garderobsutrymme).

Vi möblerade runt lite och lyckades genom att vara kreativa med sovrumsmöbleringen klämma in en extra garderob för några månader sedan. LYX! Jag fick en hel sektion för mig själv, med flera trådbackar och två-tre hyllor. LYX! Dessutom slängde jag (de trasiga), skänkte och lade undan kläder som jag i princip aldrig använder. Wow! Plats till snygga sorterade högar och ett system som fungerar för att hålla ordningen!

MEN, idag när jag kom med en hög nytvättade T-shirts som jag skulle lägga in, stod jag åter inför valet att bara trycka in dem där de får plats, eller att försöka organisera om.

Hur gick det till?

Jag hade ju ett system!

Så omorganisering fick det bli, vilket leder till dagens I-landsproblemsfråga:

Hur fan sorterar ni era T-shirts?

Just nu har jag 5 travar (som tenderar att bli högar över tid och till sist en blandad utspridd hög):

Slafs och Skate
Sköna, en del en aning för stora, T-shirts som duger att skejta i och dra på sig när man kommer hem och bara vill krypa upp i soffan.

Special
Speciella T-shirts jag använder, men inte använder så ofta, som mina PRIDE-T-shirts, Jul-T-shirts från jobbet, Konsert-T-shirts jag vill spara av nostalgiska anledningar som förvisso är ok att använda (kunde varit i "Vardag och Jobb" eller "OK och Fina" högarna) men som jag ändå inte använder så ofta, etc.

Vardag och Jobb
T-shirtar jag fått från jobbet med vår logga, samt andra OK T-shirts som inte riktigt går igenom fru-kontrollen när vi skall vistas tillsammans bland folk, men som hon inte klagar på att jag drar på mig på vardagsmornarna (kanske mest för att hon oftast åkt hemifrån innan jag klär mig).

OK och Fina
T-shirts jag kan använda i de flesta sammanhang, en del till och med vara uppklädd i.

Vita
T-shirtar som mestadels är vita vissa med något litet tryck. Innehållet i denna hög skulle kunna klassas och sorteras in i de övriga högarna, men av någon anledning gillar jag att ha mina vita T-shirts för sig själva.

Egentligen skulle jag nog vilja bara ha "OK och Fina" T-shirts och delat upp dem efter färg istället, typ: "Svarta, Grå, Blå, Vita och Övriga" men det går ju inte. Man kan ju inte slänga en skön T-shirt bara för den är ful eller helt urtvättad, eller bara används max en gång per år, eller? Det är ju inte miljötänk, eller? (Försöker hitta ursäkter!?! <garv>)

Hur sorterar och tänker ni i denna väldigt världsavgörande fråga?

PRIDE - Varför skylta med sin abnormalitet?

Med Malmö PRIDE för dörren trillade jag in i en FB-tråd till ett inlägg från en person som fått sin regnbågsflagga vandaliserad och bränd. I tråden var det några som förvisso var försiktiga med att inte direkt uttala något negativt om HBTQ-personer, men ställde frågor som alla var i denna stil:

"Jag har inget emot HBTQ, men varför måste de provocera / skylta med / visa upp symboler för sin avvikande sexuella läggning?"
(underförstått: "De får skylla sig själva!" eller ibland explicit med tillägg av typen: "Det retar bara upp folk och är att be om det!")

Jo, även om vårt samhälle inte längre klassificerar homosexualitet som något olagligt, eller en sjukdom som kan (tvångs)botas, så är det ett samhälle där det krävs mod att vara utanför normen, det är ett samhälle där många drar sig för att våga vara den person de egentligen är och vill kunna vara.

För att vi som människor och samhälle skall kunna utvecklas, och få en öppnare och mer kärleksfull värld där alla får lov att ta plats, behöver den stenålderskvarleva, stenåldersmentalitet, som samhället i stor utsträckning fortfarande visar upp, motarbetas.

Oavsett hur onaturligt vissa anser det vara att människor inte är precis som de själva är, så förändras samhället. Vi har det bättre nu än vi någonsin haft det. Vi lever inte längre på stenåldern och behöver inte längre vara rädda för att personer med annan hudfärg (från en annan stam) skall komma och konkurrera ut vår stam och stjäla våra nötter eller annan föda vi samlat till vintern. Vi behöver inte ens klamra oss fast vid 50-talets rasteorier för att försöka visa vår egen överlägsenhet, vi behöver inte känna oss hotade, vi vet bättre. Vi lever inte längre i små grupper/stammar på stenåldern och behöver inte vara rädda för att de som är annorlunda, och bejakar sin kärlek för samkönade, skall ta resurser från stammen utan att hjälpa till med stammens fortplantning. Vi lever inte på stenåldern längre.

När någon som en stor del av sitt liv känt sig utanför och inte vågat visa sitt riktiga jag, som har känt sig tvingad att passa in, slutligen bestämmer sig för att öppet vara den person som den rent faktiskt är, så tycker jag att personen har all rätt att känna stolthet över det. Stolthet över att man vågar stå emot normen som kväver en, utan egentlig anledning (vi lever inte på stenåldern längre), stolthet över att man väljer kärlek, att man vågar stå upp för kärlek framför hat. Andra som ännu inte kommit dit behöver se denna stolthet för att själva våga och/eller acceptera.

Stoltheten, symbolerna, PRIDE-flaggan, hjälper till att normalisera kärleken.

När världen, trots att den aldrig varit bättre, med allt färre riktigt fattiga, färre krig, mer möjligheter att resa och möta andra människor, generellt bättre levnadsstandard för alla, etc, etc, fortfarande klamrar sig fast vid stenåldersvärderingar, och i delar av världen till och med börjar backa tillbaka från utvecklingen som skett och till exempel inför hårdare straff för homosexualitet där det ses som ett brott att vara tillsammans med någon av samma kön(!), i en värld där länder/samhällen som anses vara långt utvecklade vill stänga gränser och sluta sig inne i sina "stammar" igen, påtvinga normer och se till att alla i stammen är lika, då behövs det, med stolthet, flaggas för olikheter och för kärleken.

Jag vill inte vara med och bygga ett samhälle som backar in i hat och utanförskap, som tvingar ut och utestänger de som inte passar in i förlegade normer. Jag vill hjälpa till att utveckla vårt samhälle till en gemenskap av mångfald där alla får plats och respekteras för vem de är, ett samhälle som bejakar kärleken.

Samhället behöver se stoltheten för att kunna normalisera kärleken.
Vi behöver kärlek för att kunna utvecklas som människor!

Var stolta! PRIDE!

Människorna är förlorare i svenska EU-valet

Nu när alla svenska röster i EU-valet är räknade började jag skriva en artikel som gick ut på att det jublades för mycket (masspsykos?) hos för många partier på EU-valnatten och i samma artikel försöka bena ut vem som är de verkliga vinnarna (och förlorarna) i det svenska EU-valet. Jag jämförde siffror med resultatet av riksdagsvalet 2018 och försökte hitta någon demokratiskt eller medmänskligt positiv trend, så som att SD fått färre röster och mindre andel av rösterna än i riksdagsvalet medan Centern gått framåt jämfört med riksdagsvalet, och att Miljöpartiet faktiskt, trots det lägre valdeltagande, fått fler röster och betydligt större andel av rösterna än i riksdagsvalet.

Men efter att ha vridit på det en stund insåg jag att jag bara lurade mig själv. Det som rent konkret spelar roll i det svenska EU-valet är hur många mandat ett parti får, dvs hur mycket de kan påverka i EU, vilka Grupperingar i EU som blir starkare eller svagare tack vare valresultatet i Sverige. Sett ur det perspektivet var det, sett med mina ögon, ett riktigt dystert svenskt val för mänskligheten.

De konservativa och främlingsfientliga EU-kritiska går framåt, liberaler minskar åtminstone inte totalt sätt, men det gör yttervänstern inte heller, medan de som värnar mest om vår planets miljö gör det.

Vad fan är det med folk?

Tror ni inte på frihet, samarbete och en frisk planet?

Vill vi verkligen leva i en isolerad polisstat utan influenser utifrån där våra liv och åsikter stenhårt kontrolleras och vi måste ha gasmask för att kunna andas?
Det känns som om det är målet när man ser förändringen av mandat som vi bidrar till EU med!

Ja, ja ... jag väljer trots allt att tro på människorna, individerna (jag kan inte göra något annat) och hoppas att de liberala och gröna parlamentariker vi sänder till Bryssel kan påverka positivt på individuell nivå och lyfta de frågor som är viktigast för mänskligheten och planeten!

M och KD ökar med ett mandat var och tillför den konservativa EPP därför två mandat mer.

SD ökade också med ett mandat vilket stärker den främlingsfientliga, EU-kritiska, konservativa ECR-gruppen.

V har kvar sitt mandat så inget svenskpåverkad förändringsbidrag för vänstergruppen GUE/NGL.

Medan Centern lyckas få ett mandat mer så tappar L ett mandat, så Sveriges bidrag till förändring för den liberala gruppen ALDE är totalt sätt noll.

S står kvar på samma antal mandat medan FI tappar sitt enda mandat så sveriges bidrag till socialdemokratiska S&D är en minskning.

MP, som trots sina till synes stora framgångar jämfört med riksdagsvalet tappar två mandat i EU-parlamentet så Sverige bidrar inte till att stärka den Gröna EFA-gruppen i EU utan drar istället bort två mandat från den.

Liberala PP (Pirat Partiet), som numera hade blivit del av EFA-gruppen, lyckas inte heller detta val få något mandat.

---

Trenden i EU totalt sätt är betydligt positivare, med de Liberala (+43 mandat) och Gröna (+21 mandat) på frammarsch medan de Konservativa (-37 mandat) och Främlingsfientliga EU-kritiska (-17 mandat) minskar! Nu får vi se till att också Sverige framåt bidrar till den trenden!

Mitt och ditt EU-Val 2019

Jag vill ha ett öppnare samhälle där varje individs värde är något självklart. Jag vill leva i ett samhälle, i en värld, där vi värnar om integritet och varje individs rätt att få uttrycka sina åsikter, och lyssna på andras åsikter. En samhälle där vi tar hand om varandra, en värld där alla tillåts vara människor, inte bara siffror, kostnader eller intäkter. Jag vill leva i en värld som inte begränsar människor och som inte ser ner på människor, och jag vill leva i värld där vi värnar om att världen skall finnas kvar och gå att leva i för framtida generationer.

Hur skall man rösta i EU-valet för att lägga sin röst på det jag ser som ett bättre samhälle, ett bättre EU, en bättre värld (enligt ovan)?

Igår gjorde jag SVTs valkompass för att få en indikation om hur mina tankar är i linje med de svenska partiernas inställning till EU, och jag blev inte särskilt förvånad över resultatet. Det enda i resultatet som förvånar mig en aning är hur högt upp i listan KD kom. Jag ser KD som ett extremt konservativt parti inte alls i linje med hur jag uppfattar mina åsikter ... MEN så kom jag att tänka på att de faktiskt på visst sätt lyfter fram medmänskligheten och att vi skall ta hand om varandra. Men för övrigt var mitt resultat tydligt i linje med vad jag trodde. Resultatet sa rösta LIBERALT, rösta absolut INTE på SD. Självklart har jag inte 100% åsiktsmatching med något parti eller någon EU-kandidat, men störst med de uttalat liberala partierna, och minst med de partier som inskränker och begränsar individen och/eller ser ner på vissa människor.

Hoppet ner från 61% matchning med det partiet som jag fick näst lägst matchning med, ned till 29% matchning med SD i EU-frågorna är så tydlig. Dessutom har jag ännu sämre matchning med individuella SD-kandidater ...

Av de svenska riksdagspartierna finns det tydligen bara ett riktigt riktigt dåligt val man kan göra för mänsklighetens frihet.

Snälla rösta i EU-Valet 2019 ... och rösta för människor, inte mot dem!

... och kom ihåg att alla partier man kan rösta på inte täcks av SVT's valkompass, det finns också partier som vänder sig från mänskligheten ännu mer än SD gör ... fast också partier som i ännu högre grad än något riksdagsparti lyfter fram individen och individens rätt till frihet, det är åsikter som behövs lyftas i EU för att värna det fri ordet och vår demokrati, som behövs som en motpol till det begränsande och de omedmänskliga vindar som blåser. Jag funderar på att lägga min röst på Pirat Partiet som verkligen profilerar sig för integritet och åsiktsfrihet, men jag vet inte ännu. Vi får se när jag står där i valbåset om en stund.

Nyliberalister, Kommunister & Nazister

Retoriken som från vänster beskriver C & L och vad de står för, målar på ett skrattretande sätt (hade åtminstone varit skrattretande om det inte varit så många som använt den att de själva snart börjar tro på den) upp en bild som saknar verklighetsanknytning. De utmålas som nyliberala^[1] elitiska kapitalister som endast värnar om att de som redan har i överflöd mer skall vara givna, hur de nu får ihop den ekvationen (nyliberalismen stödjer inte explicit de rika, dess mål är att minska statens inflytande över alla, minimera staten till att se till att alla rättigheter bevaras, och maximera individens rätt till frihet, liv och egendom).

MEN, vi har inga nyliberala riksdagspartier i Sverige. Både C och L är väldigt mycket socialliberala^[2], dessutom med jämlikhet, jämställdhet och rättvisefrågor väldigt högt på agendan (något som är helt naturligt för liberaler, alla skall ha lika rättigheter och möjligheter).

De är nyliberala lika lite som V är kommunister och mycket mindre än SD är ett renodlat nasistiskt parti. Varje gång V kallas kommunistiskt och ofta också när SD kallas nazistiskt blir det rubriker och ramaskri. Varför blir det inte det när C & L kallas nyliberala?

Jag tror att det dels beror på folk i allmänhet så länge har tagit sin frihet för given att de tappat känslan för vad liberalism är och inte förstår eller vet skillnaden mellan nyliberalism och socialliberalism, och dels på att frihet och minskat statligt inflytande i sig inte är något dåligt (vem vill inte kunna bestämma över sitt eget liv?).

L & C är inga extrempartier, hur mycket V och SD än vill utmåla dem som det. L & C är socialliberala mittenpartier som behövs för att ge den politiska vågen i Sverige massa så den inte allt för enkelt tippar över mot fyrkantig socialism som begränsar människors frihet, eller mot konservatism som inte tillåter oss att vara fria och utvecklas, och egoistisk kapitalism som bara ser till de som har och skiter i andra, och i förlängningen mot att tippa över mot kommunism eller nazism vilka båda helt tar bort människors rättigheter och värde. C & L behövs i riksdagen för att någon skall värna om allas rätt till frihet och liv samtidigt som vi bevarar det sociala skyddsnät vi i vårt samhälle byggt upp (tack till arbetarrörelsen som tog den kampen). De behövs för att vi kan få fortsätta utvecklas som människor, individer och samhälle. De behövs för vi skall kunna ha lyxen att, på lika villkor med alla andra, bestämma över våra egna liv samtidigt som vi har tryggheten i att samhället fångar upp oss om vi skulle falla.

[1] Nyliberalism
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Nyliberalism

[2] Socialliberalism
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Socialliberalism

Negerbollar, Bokbål & Vaniljpulver

För ett tag sedan kom frågan om rätten att få kalla chokladbollar för negerbollar upp i en fb-humorgrupp jag är med i och jag tappade hakan av förvåning över vilka uttryck (smyg)rasismen kan ta sig, och/eller hur stor avsaknaden av empati kan vara hos människor.

Varför att det så viktigt för vissa att få använda ett ordet neger i en benämning av ett bakverk?

Som svar på den frågan kom många, den ena dummare än den andra förklaringen. Den första motiveringen med någon form av bäring, som inte var direkt rasistisk var argumentet:
"Det har alltid hetat negerboll, och kommer alltid att heta negerboll, för det sa alla när jag var yngre!"

Det vill säga en högst konservativ hållning och ovilja till förändring som speglar de värderingar vi hade för årtionden sedan. Argumentet blir nästan utan undantag uppföljt med något i stil med:
"Ingen tar minsann illa upp av det heter 'finska pinnar', det borde ju vara lika kränkande för finnar i så fall!"

Då kan jag inte låta bli att tänka att de gör sig dummare än vad de är och bara försöker hitta ursäkter för att få fortsätta sin (smyg)rasism. Hur kan man annars välja att inte förstå skillnaden i värdeladdning mellan ordet "finne" och ordet "neger". Ordet neger har inget med nationalitet att göra. Ordet neger är använt inom rasbiologisk forskning vars syfte är att visa den vita mannens överlägsenhet gentemot de med mörkare hudfärg. Att fortsätta använda ordet, kanske i synnerhet så vardagligt som i ett benämnde av ett bakverk, och utan att tänka över de värderingar ordet är laddat med, håller liv i de föreställningarna och de värderingar man hade i Europa på 50-talet och tidigare då man ansåg det självklart att färgen på ens hud avgjorde hur intellektuellt kapabel var man var, och också försökte bevisa det genom rasbiologi. Ordet neger är starkt förknippat med slaveri, förtryck och brist på respekt för människors lika värde. Om man fortsätter normaliserar användningen av det på detta sätt så hjälper man till att hålla de värderingarna vid liv oavsett om man vill eller inte. Att kalla chokladboll för negerboll har inget med varifrån kakan kommer att göra. Det är väldigt stor skillnad mot finska pinnar. Om chokladbollen haft ett tydligt ursprung i Gambia hade det inte varit konstigt att kalla den Gambiansk boll, men att kalla den negerboll eller förvränga den till "Gambiaskalle med mjäll" är ett nedsättande rasistiskt skämt, hur skulle det kunna vara något annat? Att fortsätta hävda rätten att få kalla chokladbollar för negerbollar visar de värderingar man hyser, och de är rasistiska.

"Men", fortsätter fortsätter negerbollsförespråkarna som tror sig vara lite mer intellektuella, "det är inte demokratiskt att förbjuda vissa ord, det hindrar oss från att uttrycka våra åsikter!".

Skämtar ni? Vilka åsikter behöver ni använda ordet "negerboll" för att kunna uttrycka? Ingen har lyckats ge mig ett exempel på att de inte kunnat uttrycka sina åsikter utan att få kalla kakan för negerboll. Dessutom handlar det inte om något förbud. Det handlar om att visa hänsyn och empati. Vill man uttrycka sina rasistiska åsikter så visst, fortsätt kalla kakan för negerboll för all del, men kom inte och påstå att det inte är värdeladdat! Det är ett uttryck för rasism.

Sedan går nästan ofelbart diskussionen över i att vi förändrar litteraturen, att Agata Christies roman "Tio små negerpojkar" fått byta titel och att Pippi Långstrumps pappa inte får kallas negerkung längre, att bibliotek minsann bränt den boken på bål, att demokratin är döende.

Det som egentligen skedde var att Janne Josefssons i sitt sommarprat 2017 uttalade sig på radio om att Botkyrka kommun brände Astrid Lingrens Pippi böcker, vilket egentligen handlade om de gallrar ut böcker för att få plats med nya. När de fick in de nya Pippi böckerna slängdes de gamla (kanske brändes i något fjärrvärmeverk, vad vet jag). Janne menade det mer bildligt att de brände böckerna och hävdar att det var av ideologiska skäl, medan biblioteket i fråga hävdar att de behandlades som alla andra gamla slitna böcker som ersätts. Det handlar alltså inte om något bokbål oavsett vilket.

Jag själv är av hållningen att det är viktigt att originalversionerna av Pippi-böckerna, som använder sig av termen negerkung, finns kvar tillgängliga för alla, som ett tidsdokument för hur våra värderingar såg ut på 1940-talet då de skrevs. Att det då var självklart att kalla mörkhyade för negrar och att det då var självklart att dela in människor i raser. Ett dokument över hur långt vi utvecklats från det. Dock ser jag det inte som fel att man också ger ut moderniserade versioner som bättre passar in i den tid vi lever nu. Berättelserna är ju lika bra nu som då, även om man väljer att i språket inte använda rasistiska benämningar.

Gällande "Tio små negerpojkar" så bytte den titel redan när den gavs ut i USA för första gången 1940 och kallades istället "And then there were none”. Redan då, 1940, motsatte sig USAs befolkning att normalisera förnedrande "slavord". Britterna var mer ståndaktiga i sin rasism, och övergav originaltiteln först 1985. I Sverige tog det ända tills 2014 innan man anslöt sig till den civiliserade världen. Så det var knappast den Svenska "PK-maffian" som tryckte på för titelbytet, snarare var det rasist-maffian hon höll emot i väldigt många år. Men också i detta fall anser jag det vara bra om man behåller originalutgåvorna och låter de vara tillgängliga för alla. De är tidsdokument som visar på vilka värderingar som var förhärskande när de skrevs. Som till exempel att det 1938 i England var acceptabelt med rasistiska termer för mörkhyade i barnramsor som dessutom handlade om att de mörkhyade barnen dog ett efter ett.

Som avslutning i debatten så kom en negerbollsförespråkare med en ganska kul fråga. "Är det inte lika förnedrande då att kallas för vaniljpulver (vit och korkad)?" ... den tog jag fasta på ... inte för att jag tycker det bidrar med något argument för att få kalla chokladbollar för, negerbollar ... vaniljpulver är ju en ingrediens, precis som choklad och inte jämförbart med att använda rasistiska termer på bakverk, men numera kallar jag alla negerbollsförespråkare för VANILJPULVER! :-D

Är det synd om SDs väljare då?

Innan valet funderade jag lite över om det var synd om SD^[1] (vilket de i sin kommunikationsplan låter påskina). När jag resonerat klart så kändes det inte som om det var så synd om SD trots allt. Men nu då, efter valet? Nu gnäller en massa människor om att det är synd om SDs väljare. Att det inte är acceptabelt att 17,5% av väljarna inte har något inflytande i svensk politik eftersom SD utestängs från regeringsinflytande av de andra partierna.

Men är det så? Har dessa väljare inget inflytande genom sina representanter?

För att bena ut det behöver vi snabbt repetera lite hur vår svenska demokrati fungerar.
(Mer information om vad demokrati innebär kan ni säkert hitta själva, och här finns en liten diskussion runt det också: Demokrati^[2])

I Sverige tillämpar vi så kallad representativ demokrati. Det vill säga vi (folket) utser ett antal representanter (riksdagsledamöter) som tillsammans utgör den lagstiftande instansen i Sverige (Riksdagen, som det svenska parlamentet kallas). Dessa representanter har mandat av väljarna att, i så kallade voteringar, fatta beslut angående vårt samhälle, rösta på olika lagförslag, och själva komma med förslag (motioner). Det är förutsättningarna vi går till riksdagsval på. Så har det varit ett bra tag nu och det torde inte vara någon hemlighet för någon väljare att det är riksdagsledamöterna som skall representera oss vi utser i riksdagsvalet.

De 17,5% av väljarna som röstade på SD är representerade i riksdagen genom de 62 mandat som det parti de röstat på tilldelats. SDs representanter i riksdagen är där på lika villkor med alla de andra riksdagspartiernas representanter och får komma med motioner och medverka i voteringar på lika villkor med alla andra riksdagsledamöter. Det är ingen skillnad på hur stort direkt inflytande per mandat SD har i riksdagen jämfört med de andra partierna. Eftersom riksdagen är den lagstiftande instansen i Sverige är SDs möjlighet att, per mandat, påverka svensk politik, precis lika stor som något annat partis. Förutsättningarna för att SDs väljare skall kunna representeras lika på lika villkor som de andra partiernas väljare är till fullo uppfylld.

I Sverige har vi också en verkställande instans, Regeringen. Regeringen skall se till att de beslut som fattas i riksdagen genomförs.

Att ett parti fått 17,5% av rösterna innebär inte automatiskt att det skall få regeringsinflytande. Det krävs mer än 50% av rösterna för att regeringsinflytande skall vara garanterat.
Det är en del av Majoritetsprincipen, vilken också är en förutsättning för demokrati. Det torde inte heller vara någon hemlighet för de väljare som röstade på SD (eller något annat parti).

Det är inte synd om de 17,5% av väljarna som valde att lägga sin röst på ett parti som alla de andra partierna i valrörelsen, mer eller mindre tydligt, sagt att de inte frivilligt kommer ge något regeringsinflytande.
De har fått exakt vad de röstat på.
Ett antal mandat i riksdagen och därmed, genom sina representanter, makt/inflytande motsvarande det antal röster SD fick.

Så sluta gnälla om att det är synd om SDs väljare!

---

Referenser:

[1] Är det synd om SD?
https://blog.ordflod.se/2018/08/ar-det-synd-om-sd.html

[2] Demokrati
https://blog.ordflod.se/2018/08/demokrati.html

Riksdagspartierna som jag ser dem

När jag funderade på hur jag skall rösta, så kom jag fram till att det givetvis inte finns något parti jag håller med allt om i varje enskild fråga, och att det säkert finns något hos varje parti som jag håller med om. Istället för att stirra på sakfrågorna känner jag att det är viktigt att bilda mig en uppfattning om vad jag tycker partierna står för ideologiskt och i vilken riktning jag tror deras politik kommer föra vårt samhälle. Jag har därför gjort denna sammanställning över hur jag ser på partierna baserat på deras egna ord i parti/princip-program, faktiska politik som jag sett den och hur jag uppfattar att de presenterar sig och sina budskap. Bilden av partierna är min och stämmer nästan säkert inte överens med hur de försöker presentera sig själva, och kanske inte heller med hur någon annan ser dem. Inom parentes är också mina egna högst subjektiva reflektioner och/eller åsikter om partiet i fråga.

---

Vänsterpartiet (V) - rättvisa är lika fördelning av allt till alla, statligt styrd omfördelning och kvotering ger rättvisa. Olikheter är av ondo men alla är välkomna att bli en del av maskineriet. Medmänsklighet genom omfördelning. Om alla har lika mycket blir alla lika och därmed lika mycket värda. Att alla får lika och är lika, är viktigare än miljön och individen.

(Även om individuell frihet accepteras så finns det inget utrymme för den. Ingen har något att sträva efter eller att kämpa för i Vs idealsamhälle.)

---

Socialdemokraterna (S) - arbete, solidaritet, hårdare tag och fyrkantiga strukturer skall hålla ihop samhället. Alla som kan jobba måste jobba. Människor behöver passa in i mallen och ställ upp på modellen och på kampen för den.
Medmänsklighet genom statligt styrd solidaritet - Människor skall ställa upp för varandra, och gemensamt för andra, inom de strukturer som är rätt enligt S och på det sätt partiet bestämmer är solidariskt. Olikheter är ok, men bara om man ställer upp på modellen och kampen för den.

(Fyrkantigt förmynderi med lite utrymme för individen och individuella behov, populistiska vallöften och miljöpolitik.)

---

Miljöpartiet (MP) - miljö och solidaritet. Vill ta hand om de svaga och jämna ut maktstrukturer. Vill göra samhället jämlikt. Samhället viktigare än individen men. alla är välkomna. Olikheter och mångfald är positivt. Skapa jämställdhet genom långtgående omfördelning. Miljön viktigast av allt, utan ett fungerande jordklot betyder resten inget, naturen sätter ramarna för samhället.

(Sunt mångfaldstänk, solidariteten känns äkta, men individuell frihet är underordnad. Motsägelsefullt att vilja sudda ut maktstrukturer men ge staten mer makt? Bäst miljöpolitik.)

---

Centerpartiet (C) - Alla människor är lika mycket värda och skall ha samma rättigheter. Makten skall ligga nära människorna och möjligheter skall ges att leva där man vill. Alla är välkomna. Vill att vi tar hand om varandra och hjälper varandra utan förmynderi och påtvingad kollektivism. Omfördelning och satsningar på välfärd är nödvändig för att alla skall få lika möjligheter och kunna ha det bra. Viktigt att ta hand om vår planet och natur, inte minst för att man skall kunna leva var man vill.

(Frihet & medmänsklighet i centrum, miljöpolitik som ser mer till landsbygd och skog än globala miljöhoten.)

---

Liberalerna (L) - Varje individ är viktig för vem den är och de egenskaper den har. Alla skall ha samma rättigheter och möjligheter. Utbildning är viktig för att alla skall få möjlighet att utvecklas, fylla sin potential, försörja sig och göra det bästa. Ingen hålls utanför, alla är välkomna och förväntas bidraga efter förmåga. Olikheter är förutsättningar för ett fungerande samhälle. Friheten är värd att försvara. Skillnader är inte av ondo, men omfördelning är nödvändig för en fungerande välfärd.

(Individuell frihet, alla skall ha bästa möjlighet. Tar globala miljöhotet på allvar och driver svensk miljöpolitik i riktning mot att vi skall vara föregångsland, dock inte med högsta prioritet.)

---

Kristdemokraterna (KD) - Kristen värdegrund. Alla människor är lika mycket värda. Medmänsklighet och kärleksbudskap på bekostnad av individuell frihet. Central styrning. KD vet bäst vad som är bäst för människorna. Maktstrukturer liknande kyrkans.

(Tror inte på ett parti som fötts ur religion. Gud viktigare än individen? Goda medmänskliga intentioner, men känns mer som "fattigvård" än välfärd ibland. Godhet mot de som har det sämre, få känna sig duktig liksom, snarare än jämställdhet. Dålig miljöpolitik - är ingen policyfråga för KD utan något de tvingats ta tag i.)

---

Moderaterna (M) - Det skall löna sig att arbeta. Mer av inkomsten till individen. Tuffare tag mot brottslighet och de som inte passar in för att få ett mer homogent samhälle där alla följer spelreglerna. Marknadskrafternas maktstrukturer får vara med och styra. Ekonomiska olikheter är inte av ondo. Medmänsklighet(?) genom att ge arbete.

(Står för "den starkes rätt". Arbeit macht frei? Saknar de medmänskliga perspektivet, dålig miljöpolitik, som mer känns som ett påtvingat måste, än något vi faktiskt vill.)

---

Sverigedemokraterna (SD) - En nation, ett folk. Homogent samhälle där individen måste anpassa sig helt efter den statligt definierade normen. Förespråkar värderingar som de andra partierna förkastat som omoderna och gått vidare ifrån för att kunna skapa ett mer jämlikt samhälle. Medmänsklighet genom att vi som passar in och är rätt enligt normen sammansvetsas och tar hand om varandra av rädsla för, och för att kunna möta, yttre hot. Tänk rätt och var rätt, passa in!

(Använder rasism och rädsla för det främmande som styrmedel för att homogenisera och kontrollera befolkningen. Inget utrymme för individen alls. Ingen medmänsklighet alls för de utanför normen. Individen kontrolleras av staten och har bara frihet innanför normen. Miljöpolitik och flyktinghjälp skall bedrivas utanför nationen vi skall inte ta något ansvar själva. Bakåtsträvande och ojämställt, kvinnosyn & värderingar från 50-talet. SDs politik lägger grunden för att kunna skapa en totalitär polisstat.)

Demokrati

Jag har sett flera inlägg med citat från artiklar där man visar på att människorna i Tyskland 1933 och i Tjeckoslovakien 1948 visste att de i missnöje röstade på antidemokratiska partier med intentionen att "rätta till" det i nästa val, och att de sedan inte blev något nästa val, att de röstat bort demokratin.
Men inte är det väl applicerbart i Sverige?
Riskerar vi verkligen att rösta bort demokratin om vi lägger vår röst på Sverigedemokraterna?

Det vi kallar Demokrati bygger på dessa grundpelare, varav vissa är överlappande och de flesta till synes självklara, och alla skall vara uppfyllda för att det skall vara ett demokratiskt samhälle.

• Mänskliga fri- och rättigheter skall respekteras
• Privatlivet skall respekteras, människor skall ha rätt till sitt liv, individuell frihet och personlig säkerhet
• Fria, hemliga och regelbundet återkommande val med allmän och lika rösträtt för alla vuxna
• Majoritetsprincipen skall gälla
• Flerpartisystem och fri partibildning
• Yttrandefrihet och fri opinionsbildning
• Förenings-, Organisations- och Mötesfrihet
• Rättssäkerhet skall upprätthållas (oskuldspresumtionen, proportionalitetsprincipen, förutsebarhet, allas likhet inför lagen, ej dömas utan rättegång, rätt att få sin sak prövad)
• Maktdelningsprincipen skall efterlevas (i Sverige en fördelning av makten mellan lagstiftande, verkställande & dömande instanser)

Problemet med SD är att de försöker snäva in de demokratiska ramar vi har i Sverige. I det stora hela går mycket av deras politik ut på att likrikta Sveriges befolkning. Få oss att tänka likadant och centralt styra vilka åsikter och värderingar som är de riktiga och på så sätt åsidosätta demokratin.

Alla nedanstående exempel är direkt hämtade ur SDs Principprogram [1] och Dokument för Valplattform [2].

SD vill bestämma vad som är rätt inom konst och kultur bland annat genom att införa en kulturkanon med utvalda svenska verk och kulturpersoner och belöna det som skapar en likriktad svenskhet på bekostnad av det som inte känns tillräckligt nationalistiskt.

SD vill assimilera (istället för att integrera) nya medborgare, få de som inte har rätt (enligt SDs normer) kultur att ge upp den och sin särart, sluta vara individer. [3]

Vidare försöker SD sälja in trygghet genom att skrämma oss med hur farligt det är med främmande influenser och tar betalt genom att tumma på den fria opinionsbildningen, rätten till privatliv, rättssäkerhet och maktdelningsprincipen. SD har i sitt principprogram, och lyfter i sin valplattform, flera idéer och förslag som tillämpas av totalitära stater för att kontrollera och styra befolkningen.

SD vill införa en “civilkuragelag” som gör det tvingande att, och straffbart att inte, ange grannar, eller andra människor. De vill att vi spionerar på varandra och rapporterar in brott som tex skyddande av flyktingar (i framtiden olikheter och avvikande åsikter?). Detta gör mig livrädd och är definitivt att tumma på både rättssäkerhet och rätt till privatliv och förlängningen kanske yttrandefrihet, rätt till opinionsbildning, mötesfrihet, etc.

SD vill utöka polisens “nödvärnsrätt” och ge polisen vidare befogenheter att arrestera människor som bedöms aggressiva (polisen får redan idag gripa personer som stör ordningen, hotar och/eller brukar våld, så hur mycket lättare behöver det bli att arrestera någon “Polis, Polis, Potatisgris” - bums in i finkan!).
Detta kan ses som ett steg i att försvaga yttrandefrihet och fri opinionsbildning samt vikta om maktfördelningen.

SD vill i ännu högra grad än vi redan gör använda polisiära övervakningskameror vilket definitivt kan inkräkta i rätten till privatliv och rättssäkerhet.

SD vill tillåta polisen att i högre utsträckning bära tjänstevapen utanför tjänsten vilket kan sudda ut maktdelningsgränser och kan försvaga rättssäkerheten.

SD säljer in dessa åtgärder genom att säga att de kommer att ge en ökad trygghet.

De har kanske rätt.

Det kanske känns tryggt att veta att alla i samhället måste ha samma värderingar och uttrycka samma åsikter och att det, ifall någon skulle falla utanför ramarna, snabbt kan upptäckas genom polisövervakning och angiveri, och dessutom snabbt åtgärdas genom att polisen lättare kan arrestera farliga oliktänkande, även när polisen inte är i tjänst, de har ju alltid sitt vapen med sig ifall det skulle vara åsikter som uttrycks aggressivt och som det kan komma att bildas opinion för eller skapas föreningar runt.

Det kanske är tryggt, men det är inte Demokrati!

Ingen kan nog på allvar tro att det är hur det kommer att bli inom fyra år om SD får mer makt. Inte jag heller! Men jag ser hur byggstenar läggs som kan användas för att bygga en totalitär polisstat. Jag är på allvar rädd att vi är på väg i en riktigt farlig riktning. Om du, som jag, värderar din frihet och rätt att få uttrycka dina åsikter och lyssna på andras, så rösta, och rösta inte för att försvaga demokratin!

---

Läs också: Är det synd om SD? ( https://blog.ordflod.se/2018/08/ar-det-synd-om-sd.html )

Källor:

[1] Sverigedemokraternas principprogram, 2018-08-13
https://sverigedemokraterna.se/wp-content/uploads/2013/08/principprogrammet2014_webb.pdf

[2] Sverigedemokraternas valplattform 2018, 2018-08-13
https://sd.se/wp-content/uploads/2018/05/Valplattform-2018-1.pdf

[3] Assimilering eller Integration?
https://blog.ordflod.se/2018/08/assimilering-eller-integration.html