måndag 31 januari 2011

Genus (Av)Programmerad

Under mitt än så länge ganska unga liv i bloggsfären har jag stött på ganska många, framförallt kvinnliga, bloggare som verkar sätta genusfrågorna högst på agendan. Budskapet är ungefär "Fy den som klär flickor i (enbart) rosa och sätter (grabbiga) byxor på pojkar, då faller ju flickorna in i flickrollen och pojkarna in i pojkrollen, och så kan vi inte ha det!" fast lite mer nyanserat från vissa. Förespråkarna av genusmedvetenhet motiverar det med att man vill ge barnen möjlighet att vara så mycket mer än de kan bli om de fastnar i en könsroll.

Jag personligen tycker inte det är fel, utan rent av bra, att man har genusfrågan i bakhuvudet. Det är dock inte något jag lagt specifik vikt vid, utan anser att om bara ger barnen förutsättningar att tänka och tro på sig själva så behöver man inte styra dem från könsrollerna. Om man visar vikten av individuell frihet, jämlikhet och empati får de förhoppningsvis med sig tillräckligt med självförtroende och framåtanda för att kunna ifrågasätta, bilda sig egna uppfattningar, fatta egna beslut och ta tillvara alla möjligheter genom livet ändå.

Just jämlikhet tycker jag är en oerhört viktig fråga. Alla skall ha lika rättigheter och möjligheter utifrån sina förutsättningar. Genustänket grundar sig också för många (de flesta hoppas jag) i jämlikhetsfrågan, så vissa argument som talar för genusmedvetenhet är jag definitivt i samklang med. Faktiskt så mycket att jag idag kom på mig själv med att bli irriterad över den reklam som skickades ut för "Kråkes pedagogiska barnböcker". Med reklammaterialet skickades ett grovt ark med två klippdockor, en pojke och en flicka, samt två uppsättningar indiankläder. Ett smart marknadsföringstrick då de också i reklamhäftet lagt in fler kläder på sidorna.

Vincent (min femåriga grabb) tyckte det verkade kul med klippdockorna så vi klippte ut dem och indiandräkterna. Den ena dräkten var med långbyxor och den andra med en lång tunika / klänning och strumpbyxaktiga ben. Båda var i samma färgskala. Men dräkterna passade bara en docka var. Gissa vilken som passade pojken och vilken som passade flickan? Den enda skillnaden var egentligen att flickan har ena foten utåtvriden och pojken den andra, så den händige, helt plötsligt genusmedvetna pappan gjorde raskt om byxorna till shorts och klippte bort strumpbyxorna från klänningen. Nu passar dräkterna båda klippdockorna som dessutom får gå i bara ben, vilket ju är mycket skönare :-)

Min annars ganska grabbiga grabb provade helt spontant alla huvudbonader och kläder på båda dockorna och jag kände mig riktigt stolt över att ha möjliggjort det och inte låst fast honom i Kråke-böckernas (eller åtminstone deras marknadsförares) trångsynta värld.

Fast innerst inne vet jag inte om det verkligen var genusfrågan, eller bara irritation över dumheten att man inte kunde utnyttja leksaken full ut och fritt sätta samman kläder och dockor i alla kombinationer, som gjorde mig irriterad.

Men lite hjärntvättad har jag nog blivit av LD med flera ;-)