Ordflod

onsdag 7 september 2022

Brottsligheten är det största problemet

... fast inte i min kommun

I Sydsvenskan idag har ledande kommunalpolitiker i de kommuner de har makten, är stora eller gått riktigt bra i förra valet, fått frågor runt vad de anser vara största samhällsproblemet. Ett ganska intressant fenomen utkristalliserade sig.

När Carina Wutzler, kommunalråd för Moderaterna i Vellinge (39,6% i förra valet) får frågan vilket som är det största samhällsproblemet svarar hon:
"Lag och ordning, trygghet och gängkriminalitet"

När hon då får följdfrågan "Hur yttrar sig kriminaliteten i din kommun?" blir svaret: "Jag upplever inte att man lyfter detta som ett problem i Vellinge. Det är mer ett nationellt problem. Man läser om det och tycker att det sprider sig. Och bekymras över att det ska drabba någon som är på fel plats vid fel tidpunkt."

När André af Geijerstam, gruppledare för Sverigedemokraterna i Sjöbo (39,2% i förra valet), svarar på frågan om vad som är viktigaste valfrågan, säger han:
"Energibrist, höga drivmedelspriser, hög brottslighet. Brottsligheten är ju nära förknippad med den höga invandringen. De går hand i hand. Det lär ju knappast ha undgått någon."

På följdfrågan "Hur yttrar sig de här problemen i din kommun?" blir svaret: "Brottsligheten märks i hela landet. I en mindre kommun som Sjöbo drabbas vi inte på samma sätt. Men ingen plats är fredad."

Det känns i och för sig inte så märkligt att de två partier som kanske ihärdigast kör med valfrågorna "Lag och Ordning", "Hårdare straff", "Större befogenheter för polisen", etc, säljer in kriminaliteten som den viktigaste frågan. Det som gör det lustigt är svaren på följdfrågan.

Det får mig att tänka på Leif GWs uttalande om att det är de minst sannolika brotten vi är mest rädda för, vilket kanske inte heller är så konstigt. Det är ju de med störst konsekvenser vi kanske är mest rädda för.

MEN för kommunalpolitiker i trygga kommuner där de inte har något problem med grov brottslighet att gå till val med grov brottslighet som viktigaste fråga är att rida på väljarnas rädsla för det minst sannolika.

Fast på något sätt måste man ju få stöd för riksförslag som att

Låta Kriminalvården ta över ansvaret för sluten ungdomsvård
Kunna sätta minderåriga i fängelse
Döpa om Kriminalvården till Straffverket
Sänka straffbarhetsåldern till 13 år
Kunna straffa ännu yngre barn, åtminstone ner till 9-års ålder, med skamstraff

Om det skall gå igenom behöver man nog SKRÄMMA UPP FOLK ORDENTLIGT, även i de trygga kommunerna.

Var det bättre förr?
På medeltiden?
Är stupstock ett bra straff för 9-åringar?
... eller är det inte förnedrande nog?

~~~
Läs också Sydsvenskans huvudledare idag. Den träffar ganska bra det jag vill belysa, att politikers retorik, ibland skrämselpropaganda, får oss att tappa framtidstron och inte se hur bra läget faktiskt är.

--
Referenser:

onsdag 31 augusti 2022

Skrota Feminismen

Feminism som rörelse och företeelse borde inte finnas!

Ibland får jag frågan om jag är feminist.
Nästan alltid är den ställd med aggressiva undertoner och outtalade undermeningar.

Typ:
Är du feminist(, eller en så där mansgris)?

eller, betydligt vanligare:
Är du (en sån där satans rödstrumpad, rabiat) feminist?

Oavsett vilket är mitt svar alltid ett självklart "Ja!".
Sällan aggressivt, men oftast det också med outtalade, eller uttalade, (under)meningar....

Ja! (Varför skulle jag värdera personer olika beroende på kön?)

Feminismen borde inte finnas, därför att den borde inte behövas.

Det jag anser vara feminism är att personer inte skall behandlas eller värderas olika på grund av, eller tack vare, sitt kön. Det är lika självklart för mig som att personer inte skall behandlas olika på grund av hudfärg, sexuell läggning, härkomst, förmögenhet, etc. Så kan vi allihop bara skärpa oss och behandla och värdera alla utifrån de parametrar som faktiskt ger mening i sammanhanget och skippa att alltid väga in kön som en parameter, så skrotar vi feminismen!

Vissa kanske definierar feminism annorlunda, som en rörelse som vill hämnas alla år av patriarkat och nu istället skapa ett matriarkat där kvinnorna skall njuta de fördelar som vi som är födda med snopp i många generationer tidigare gjort. Den feminismen ser jag inte mycket av, och de som ser den verkar ofta se den i affekt eller rädsla över att förlora sina privilegier. Så ni som ser rödstrumpefeminismen i var hörna, skärp er ni också! Ni som eventuellt vill "hämnas" patriarkatet och göra det samma som män gjort mot kvinnor tidigare, skärp er också!

Feminism borde vara, och är, i min mening, jämlikhet! Om vi bara kan skärpa oss och behandla och värdera varandra jämlikt, såsom vi borde, så behöver vi inte ha namn och rörelser som kämpar för det.
Skrota feminismen! Skärp er!

måndag 29 augusti 2022

SD VILL INTE SPÄRRA IN NIOÅRINGAR PÅ KUMLA!

... eller:
Om att öka vår trygghet genom att SÄTTA ÄLDRE BARN I FÄNGELSE och FÖRNEDRA SMÅBARN!

I Sverige är man straffmyndig från 15 års ålder och kan dömas till ungdomsvård, ungdomstjänst, ungdomsövervakning eller sluten ungdomsvård.

Det finns för närvarande från flera olika partier flera olika förslag att ändra detta, t.ex. pratar Moderater om att fängelsestraff för 15-17 åringar. Andra uttalanden från Moderaterna handlar om att så länge brottslingar sitter i fängelse kan de inte utföra nya brott eller rekrytera nya brottslingar. Så nu skall vi börja förvara 15-åringar i fängelse? Människor ... barn, som har hela livet framför sig ... Det är för fan att ge upp om vårt samhälle! Unga personer, barn, som är i en ålder där konsekvenstänket är väldigt dåligt utvecklat, som hamnat snett, som kanske utfört något vidrigt brott, till och med mord, kan förvisso inte utföra fler mord på personer utanför fängelset så länge de sitter inspärrade, men de kan heller inte utvecklas och ändras till personer som med hjälp och med rätt åtgärder kan komma att bidra till samhället i princip hela sitt liv. Hur kan det vara smartare att sabba deras liv ännu mer än de redan gjort och låta dem bli en belastning för samhället de nästkommande 60 åren än att försöka hjälpa dem bli en tillgång för samhället? De flesta av oss som har, eller har haft, tonårsbarn, och kanske också de av oss som minns våra egna tonår, vet att vi i den åldern är lättpåverkade och inte direkt tänker över vilka konsekvenser ett visst handlande har. Jag tror att både samhället och barnen själva är bättre gagnade om vi använder oss av detta för att påverka ungdomarna i en positivare riktning. Visa dem att det i Sverige finns alternativ för att lyckas och förverkliga sig själva utanför den kriminella världen, istället för att låsa in dem och låta dem formas i fängelser för grova ungdomsbrottslingar.

SD VILL GÅ LÄNGRE.

Partiet vill sänka straffbarhetsåldern till 13 år och att ansvaret för sluten ungdomsvård skall lämnas över till kriminalvården 😮. Sedan är tydligt att SD inte har någon tro på att vi kan rehabilitera brottslingar utan de skall bara straffas och förvaras. De vill klargöra detta genom att byta namn på Kriminalvården till Straffverket 😮😮.

Det torde ju effektivt ge möjlighet att trygga samhället och få bort ungdomsbrottslingar ned till 13 års ålder från våra gator. Men hur vill SD göra med ännu yngre barn då?

Jo, det har de också tänkt på.

Tobias Andersson förklarar för TT att i och med att vi har ett läge med allt yngre som begår brott så kan det bli aktuellt att straffa barn ner i 9-årsåldern. Han är dock noga med att poängtera att så unga barn givetvis inte skall sitta på Kumla. Det är ju trots allt rätt skönt att höra att SD inte vill spärra in 9-åringar på Kumla! Men straffas skall de! Hur då, då?

Jo, påföljden för småbarn .... vänta nu ... "påföljd" ... "småbarn" ... det är nog bara SD som skulle kunna få mig att kombinera de två orden ... men hur som helst, påföljden för småbarn ska ha en "förminskande" och "skamfull" effekt i ”statusnedbrytande syfte” säger Tobias Andersson.

Skamstraff för barn! 😮😮😮😮😮

Det är nog det absolut vidrigaste jag (än så länge) hört i denna valrörelse!!!

Att ett svenskt riksdagsparti kan lägga detta förslag, som tack och lov nog aldrig kan genomföras då det strider mot FNs femte artikel (enligt de mänskliga rättigheterna får ingen utsättas för förnedrande bestraffning), var tills nu utanför det jag trodde var möjligt inom svensk politik. Att sedan nästan var femte väljare (enligt Omnipoll 2022-08-28) verkar vilja lägga sin röst på detta parti, ter sig ännu mer märkligt för mig!

--
Referenser:

söndag 26 september 2021

Vi utan fina hemmakontor är förlorare

Jag blev uppmärksammad på denna insändare i GP:

https://www.gp.se/fria-ord/vi-utan-fina-hemmakontor-%C3%A4r-f%C3%B6rlorare-1.55549860

Jag citerar hela insändaren här:

Så var pandemin på väg in i ett hanterbart skede och vardagen "återgår det normala". Men inte för alla.

Många har nu privilegiet att arbeta hemifrån. Något som leder till ekonomiska vinster, då de slipper betala för transport till jobbet. Detta gäller såklart den redan välbetalda medelklassen.

Men vi andra då? Vi städare, vårdpersonal, lärare, poliser och brandmän? De grupper som flera av våra politiska partier så kallat värnar om?

Vi får fortsätta betala för vår transport till jobbet, som om inget har hänt och vi får motvilligt gå ner ytterligare en nivå, medan medelklassen med sina fina hemmakontor kan sko sig på den nya besparade slanten som månadsvis kan gå till något gott, en ny kontorsstol kanske?

Jag har lite svårt för den typ av rättviseperspektiv som insändaren förmedlar. "Jag får det inte ett dugg sämre, men någon annan får en fördel ... det är orättvist...." nja, jag skulle mer kalla det avundsjuka än orättvisa? Visst i långsiktigt politiskt perspektiv kan det ju påverka inflation och priser om vissa får det mycket bättre än andra och därför kan de andra drabbas av ökade priser och därmed sämre levnadsstandard, så någon form av utjämning är ju inte fel i ett samhälle, men att gnälla för att andra kan jobba hemifrån? Avundsjuka!

Jag har inte räknat ett skit på ekonomin med hänsyn till att arbeta hemma gentemot att sitta på kontoret. Oavsett vilket har jag det snorbra.... och jag tycker att jag förtjänar det. Jag har valt att använda mig av den svenska förmånen att kunna låna pengar för att studera och satsa på att få en universitetsexamen som gav mig ett arbete där jag får göra det jag tycker är kul och dessutom får en stor påse pengar varje månad för att göra det. Alla i Sverige, i min generation (och yngre), har haft samma möjlighet, det är rättvisa!

Vissa har valt att så tidigt som möjligt i livet börja tjäna pengar istället för att fortbilda sig. De var rika (hade alltid pengar) och hade oftast mycket fritid som de kunde göra vad de ville av när vi var unga. Jag upplevde aldrig det som en orättvisa även om jag inte kunde hänga med på allt de hittade på. Jag har vänner som gjorde det jag ville göra mest, som säsongsarbetade och stack iväg halva året och åkte skidor när vi var unga. Jag var avundsjuk, men det var ingen orättvisa.

Jag valde av många olika anledningar, inte alltid självklara, en annan väg, där jag levde fattigt och satsade min tid på att bli bättre utbildad för att senare i livet kunna skörda frukterna av ungdomens slit. När jag nu gör det, så skulle det vara orättvist?

Men, säger vissa, jag kommer inte från en familj med akademisk bakgrund ... nä säger jag, vem fan gör det ... inte jag i varje fall .... jag har två föräldrar som enbart hade grundskoleutbildning (en av dem enbart sexårig), som jobbade med att röja mark för skogsvårdsstyrelsen respektive var vårdbiträde + butiksbiträde. När jag var i yngre tonåren hade vi inte mer pengar än att min mor fick sy på gamla byxben för att förlänga mina jeans så jag kunde ha dem ett tag till då jag växt ur dem, för vi hade inte råd att köpa nya byxor.

Min far dog i hjärntumör när jag var fjorton år gammal och min mor fick som ensamstående trippelarbeta för att sätta mat på bordet till mig och min yngre bror. Jag fick hjälpa till med ett av jobben för att hon överhuvudtaget skulle ha en chans att orka med och att vi skulle överleva och ha någonstans att bo.

Valet att fortbilda sig fanns för mig ändå. Jag behövde bara ta det och göra vad jag kunde av min situation. Det är rättvisa! Att ångra att man inte gjorde det valet utan levde livet då, och tvingas åka till en arbetsplats nu när andra kan arbeta hemifrån är inte orättvisa, det är avundsjuka.

onsdag 28 juli 2021

Kontraktet

Det fanns vissa detaljer i överenskommelsen som hon inte var helt nöjd med, men hon trodde sig kunna leva med dem. De var trots allt så abstrakta för henne att de nästan inte fanns. Hon visste att alla parter måste ge och ta. Om båda sidor kände att de fått igenom något de ville ha, om båda sidor kände att de gett något den andra parten ville ha, så fanns det en sund balans. Hon hade fått igenom mer av det hon ville ha än hon först trott var möjligt. Allt hon kunnat tänka sig och mer. Saker hon bara slängt in för att ha något att förhandla bort. Också det hon var beredd att ge upp för att få igenom de punkter som verkligen betydde något för henne hade gått igenom utan någon vidare diskussion. Det var bara hennes signatur som fattades på kontraktet. Om hon skrev under så skulle hon kunna leva resten av sitt liv i överflöd. Inte bara kunna, hon skulle vara tvungen att leva sitt liv i överflöd. Så bra var överenskommelsen för henne. Hennes underskrift var den enda som fattades. Hennes hand darrade när hon förde den mot pennan. Hennes logik hetsade henne, skrek: Skriv under innan de ångrar sig! Hon kunde få allt. Allt hon önskade sig, och mer. Det goda livet var bara en namnteckning bort. Balans. Balans? Vad skulle hon ge? Egentligen ingenting. Ingenting utom en sak. Det de ville ha var en sak som var betydelselös för henne. Den skulle inte spela någon roll eller påverka hennes liv på något sätt. Logiskt sätt kunde hon egentligen totalt bortse från den. Hon skulle få allt. Hon skulle få allt utan att egentligen ge något. MEN! Men, det kändes inte rätt. En svettdroppe leta sig ner över hennes panna. Den Fastnade i ögonbrynet. Kittlande satt den där och retade henne. Hon släppte pennan, förde upp handen och strök bort den kittlande fukten. Vad fan håller du på med? Bara skriv under! Nu! Jag gör det! Snabbt återvände handen till pennan. Darrande fick hon grepp om den. Hon hade bestämt sig. Hon förtjänade det goda livet. Som i slowmotion såg hon hur bokstäverna växte fram på linjen längst ner på de långa dokumentet. Hennes namn. Nu stod det där. Svart på vitt. Hon hade gjort det. Säkrat sin framtid. Hon borde ha varit nöjd. Glad. Exalterad! Varför var det sorg hon kände? Varifrån kom vemodet?

måndag 26 juli 2021

Ondskan

Hon var ond. Han bara visste det. Han kunde se det. Hennes hud speglade mörkret. Hon var mörkret. Svart. Han slog. Huden på knogarna sprack. Han märkte det inte ens. Han måste utplåna ondskan. Han slog igen. Och igen. Hans knogar färgades röda. Hennes blod stänkte och rann på ovansidan av hans händer. Det blandades med hans eget, som sipprade ut från hans uppfläkta knogar. Det var rött. Hennes blod, liksom hans eget. Märkligt. Märkligt att ondskans och godhetens blod hade samma färg. Han fortsatte slå. Det gjorde ont. Hans knogar kändes som öppna sår. Underarmarna krampade. Han orkade inte mer. Men han måste. Han måste uthärda. Trots smärtan och knogarnas spruckna hud fortsatte han att kämpa. Ondskan rörde sig fortfarande. Ondskan lät fortfarande. Men ömkligt. Han insåg att hans goda gärning var nästintill fullbordad. Det gav honom förnyad kraft. Hans bröst fylldes med luft och spändes. En doft av lagerblad. Nej, det var inbillning, men segern var nära. Så nära att han nästan kunde höra bleckblåsinstrumentens fanfarer. Ett slag till. Ett till. Smärtan i knogarna var ingenting längre. Han visste att han skulle klara det . Han skulle utplåna ondskan.

torsdag 18 mars 2021

BATTERIEXPERTEN to the rescue

Hoppas jag!

Jag har en Dyson sladdlös dammsugande som jag är väldit nöjd med, men den har ett par år på nacken och batteriet i den börjar bli trött. Dyson säljer förvisso själva ersättningsbatteri men de har varit slut i deras web-shop ett tag nu, så om/när det går att beställa från dem är osäkert. Dessutom finns det andra tillverkare som gör ersättningsbatteri till min Dyson modell, som har högre kapacitet än Dysons egna och till lägre pris, så jag beställde ett sådan från den billigaste leverantören i Sverige jag kunde hitta.

När batteriet kom var det stort och klumpigt och jag fick modda den väggmonterade laddningsstationen för att kunna ladda batteriet med dammsugaren hängande ... dessutom var det glapp i kontakten i själva batteriet så dammsugaren startade bara då och då efter otaliga knapptryckningar, så det blev retur och utbytesbatteri. De skickade då ett annat batteri med samma kapacitet och mindre formfaktor (så jag kunde modda tillbaka min laddare) och batteriet fungerade ... allt var frid och fröjd ... ett par veckor ... tills jag satte dammsugaren i laddaren precis på samma sätt som jag gjort tusen gånger tidigare ... men denna gång startade dammsugaren av sig själv och gick inte att stanna igen på annat sätt än att skruva ur tre skruvar och montera ur batteriet.

Det konstaterades att det var fel på även detta batteri ... ny retur, denna gång med pengarna tillbaka, tack.

Så nu har jag beställt detta batteri från

De verkar seriösa, har kort leveranstid alltid med fri frakt som ett alternativ, och verkar ha bra produkter. De "brandar" vissa produkter som sina egna, och sätter BATTERIEXPERTEN som tillverkare. Detta är en sådan produkt, så jag hoppas att det borgar för att de säkrat kvaliteten på batteriet!

Jag ser fram emot leveransen!