onsdag 18 augusti 2010

Politiskt ställningstagande

Den 19 september närmar sig och snart är det dags att bestämma sig var man skall lägga sin röst.

Jag har alltid ansett att för mig skall grundläggande värderingar och den övergripande politiken i de stora frågorna vara framförallt avgörande för hur jag lägger min röst. Efter att ha bott och mestadels verkat i Sverige i snart 40 år har man väl en ganska god bild av de stora partiernas övergripande politiska linjer och hållningar, eller jag ansåg i varje fall det inför valet 2006 och bestämde mig följaktligen för att rösta på det parti jag ansåg stämde bäst överens med mina personliga åsikter. Men när man står där i båset med valsedeln i handen och inte känner igen något av kommunalpolitikernas namn i det parti man tänker rösta på, känner man sig ganska dum. Idag har de flesta politiker bloggar där de förhoppningsvis uttrycker sina åsikter, så man borde på ett ganska enkelt sätt kunna bilda sig en uppfattning om individerna också.

De flesta kommunalpolitiker uttalar sig främst i lokala sakfrågor, vilket för mig känns lite problematiskt. Jag anser inte att ställningstagandet över huruvida det lokala fotbollslaget skall få en grusplan mer eller inte, eller till och med i vilket väderstreck den skall ligga, är särskilt avgörande för vem som skall driva politik och i sista ände, delvis bestämma över mitt och min familjs liv de nästa fyra åren. Men jag inser att för många väljare är de lokala sakfrågorna som direkt påverkar deras liv väldigt viktiga, och politikernas uttalanden i de samma ger i många fall, trots allt, en indikation om värderingar och personliga hållningar.

Alla människor har sina egna ideal, eller borde i varje fall, i min mening, ha det. Jag anser att av de formaliserade politiska ideologierna jag känner till så ligger mina egna värderingar närmast liberalismen, och antagligen, av realistiska skäl, närmre socialliberalismen än nyliberalismen.

Jag tycker den individuella friheten och personliga integriteten är några av de allra viktigaste frågorna. Jag värderar högt rätten att göra vad jag vill av mitt eget liv och tycker att alla människor borde ha den rätten. Jag anser dock att staten är nödvändig (ett nödvändigt ont?) som en mekanism för att hjälpa till att upprätthålla samhället, se till att de mänskliga rättigheterna såsom religionsfrihet, tryckfrihet och yttrandefrihet upprätthålls.

En annan viktig fråga för mig är medmänskligheten. Dock inte på det klassiskt socialistiska sättet som baserar sig i att jämlikhet definieras i termer av att alla skall ha lika mycket resurser (pengar) och makt, och att en statligt styrd omfördelning av de samma, är sättet att visa medmänsklighet på. Medmänsklighet för mig är att se till alla människor har lika rättigheter och möjligheter att göra det mesta av sin situation. Att alla skall ha rätt att leva, bo och verka var de vill. I min utopi är alla gränser helt öppna och samhället välkomnar och verkar för att ta hand om de som vill in, medan statens funktion är mer övergripande, och ansvarar för upprätthållande av ordning och lagar som bevarar medmänskliga rättigheter och tillhandahåller samhället de byggstenar det behöver för att fungera.

Den verklighet vi lever i gör mig dock tveksam till om Utopin någonsin är uppnåbar, i varje fall inte i några korta steg. Därför är min uttalat politiska hållning mer socialliberal och jag tror det under oöverskådlig framtid nödvändigt med till exempel skattefinansierad välfärd.

Baserat på dessa personliga värderingar borde det vara ganska enkelt att hitta ett parti att lägga sin röst på. Men lokalt (kommunalt) vill jag hitta personer som jag tror kan bibehålla dessa värderingar och grunda även de lokala besluten i dessa. Det är lätt att man stirrar sig blind på personlig påverkan i enskilda sakfrågor och bortser från värderingarna för att för tillfället gynna eller själv gynnas. Visst, lokala sakfrågor har en direktpåverkan och man måste kunna avvika från den utstakade vägen där det ger mening (Frihet!) men trots allt ser jag det som politikernas uppgift att bevara och leva upp till de värderingar och ideologier som de representerar. Jag vill med gott samvete kunna sätta kryss framför de namn som står bakom detta och inser att jag antagligen måste spendera lite tid på bloggläsande och aktivt sökande av information för att kunna göra det.

Också min röst i riksdagsvalet är besvärlig. Här kan man tänka sig att en-fråge-partier (i mitt fall PiratPartiet) bäst representerar de ideal jag håller högst. Men avsaknaden av bredare politik skrämmer mig. Det är inte säkert, eller ens sannolikt, att företrädarna har samma, i praktiken socialliberal, syn som jag på saker som ligger utanför integritetsfrågorna. Om de, mot förmodan, skulle hamna i en vågmästarroll kan jag se framför mig "kohandel" i betydande frågor. Är det värt att riskera att potentiellt viktiga frågor avgörs genom "deals" för att få igenom eller avslå beslut som påverkar integriteten? Kanske, jag har inte riktigt kommit överns med mig själv i denna fråga.