onsdag 8 september 2010

Tredje dagen med LCHF

Efter en osedvanligt osund vecka och helg med en hel del utomhusarbete, och följaktligen en ölburk konstant fastklistrad vid handen vid varje paus, mycket "sötbrödsfika", kvällar med skräpmat i form av pizza och thai-/kinamat med söta såser, söta drinkar, godis och chips framför TV-filmerna, och en söndag som kulminerade i ett trevligt familjebiobesök med tillhörande hamburgerhakbesök och popcorn och läsk till filmen, så kände jag mig fruktansvärt uppsvälld på söndagskvällen.

Jag vill gärna tro att vår familj vanligtvis äter mycket sunt och att min kropp helt enkelt protesterade mot denna veckas brutala behandling.

Det hade antagligen varit helt ok att bara gå tillbaka till den vanliga mathållningen och börjat må bra av det. Dock så ställde jag mig på vågen och insåg att jag inte bara kände mig uppblåst, utan faktiskt lagt på ganska många kilon sedan jag sist vägt mig (innan sommaren tror jag). En snabb titt i spegeln bekräftade med obarmhärtig klarhet, att de extra kilona inte var i form av muskler från utomhusarbetet.

Fan här behövdes en åtgärd! Svältkost, pulverdieter, eller bantning överhuvudtaget känns inte riktigt som jag. Helst skulle jag nog vilja ha karaktären och tiden att simma, cykla, löpträna, åka inlines, klippklättra och spela mer golf, men får väl betydligt mer motvilligt erkänna att det inte heller är riktigt min stil numera. Ett par forcerade löprundor innan skidresan eller den där tvångsanmälda stafetteten är nog tyvärr den största delen av min årliga motion.

Debatten runt LCHF, Low Carb High Fat, dieten, eller snarare kanske livsstilen, har nog inte undgått någon de sista åren. Mig har den periodvis kommit nära genom återknutna gamla kontakter och inte minst min brors experimenterande med diet. Efter att så smått ha intresserat mig tidigare, började jag nu mer seriöst leta mer information och läsa på om LCHF. Jag är helt övertygad om att en övergång till LCHF kost helt säkert medför viktminskning, men fortfarande inte lika helt säker på de medicinska förklaringarna och teorierna till varför, och huruvida det, för den moderna människan, är helt sunt att helt leva 100% efter LCHF.

Men, man kan ju inte förkasta något utan att ha ha sett överbetygande bevis eller själv prövat på och gett det en chans. Några bevis på att LCHF skulle vara farligt har jag inte lyckats hitta, så nu skall det, i varje fall i en period, levas strikt efter LCHF!

Jag tycker egentligen inte illa om något av det som finns i LCHF kosten, och det mesta av det äter man ju dagligen. Kött, fisk, fågel, grönsaker, oliver, ägg, grädde, smör, olivolja, feta, mozzarella och annan ost, mm, mm, allt av så naturlig kvalitet som möjligt. Inget konstigt med det. Det känns, trots förra veckans matvanor, inte heller jobbigt att vara utan kolhydraterna i dess mest osunda varianter såsom godis, chips och kakor.

Vissa kolhydratrika matvaror har dock varit så självklara i mitt liv att det känns lite märkligt att försöka avhålla sig från dem. Bland dessa finns till exempel frukt, fullkornsbröd, pasta och rotfrukter.

Jag älskar att laga mat, och anser att en stor del matlagningen handlar om att hitta rätt balans i grundsmakerna salt, surt och sött. Det är självklart för mig att efter behov och för att öka fylligheten, söta såsen eller grytan med socker, sirap eller honung. Om man verkligen skall gå in för LCHF fullt ut så bör man ju nog avhålla sig från detta.

Det italienska köket är en absolut favorit, men det är inte bara pastan som är kolhydratrik av basingredienserna där. Till och med lök, paprika och tomater innehåller relativt mycket kolhydrater, i varje fall jämfört med de riktigt kolhydratsnåla grönsakerna. Väldigt mycket av det jag lagar starta med att finhacka ned en gul lök och värma den i olivolja. Det sätter en fin grundsmak! Det kan man antagligen fortsätta med utan att känna sig som en svikare av LCHF idealen, men skall det vara, skall det vara ordentligt, så för tillfället går även det bort.

Trots detta har de sista tre dagarnas matträtter varit utsökta utan behov att extra sötning, eller en massa lök. Ostgratinerad kantarellfritratta har avlöst zucchini med fetaost stekt i olivolja, smör och fettet från baconet den serverades med via mixad grönsallad med avokado, kallrökt lax och räkor serverad med kokt ägg och en hemlagad citrondoftande majonnäs. Sämre mat kan man äta, och idéerna sprudlar fortfarande och det känns som det fortfarande finns mycket att laga innan jag ens känner behov av någon annan inspiration än listan över kolhydratsnåla ingredienser.


På väg hem från jobbet idag handlade jag för första gången sedan helgen, och trots att jag för första gången i mitt liv kollade energiinnehållets fördelning på förpackningarna och ratade det som hade för hög andel energi i form av kolhydrater så var det inte särskilt mycket jag tyckte jag saknade när jag kom till kassan. Det enda vilket antagligen hade lite för högt procentuellt kolhydratinnehåll för att vara helt "LCHF kosher", jag fick med mig i två av godsaker fyllda matkassar, var en burk ansjovis, där lagen innehåller socker. Men va fan, man kan ju inte göra en god ceasardressing utan ansjovis eller sardeller, och i slutprodukten blir nog kolhydrathalten försvinnande liten.
Det jag blev mest förvånad över var det relativt höga kolhydratinnehållet i leverpastej. Alla tio sorterna, av fem olika märken, som fanns tillgängliga hade runt tio viktprocent kolhydratinnehåll. Leverpastej fick gå bort!

Låter allt detta extremt?

Det är det!

Jag försöker verkligen denna vecka tänka på att minimera kolhydratintaget i allt jag äter. Mest på test för att se hur jobbigt det är. Än så länge är det inte alls särskilt jobbigt utan mest kul. Än så länge tror jag mig, utan några större problem, ha lyckats undvika alla små kolhydratfällor som hela tiden finns runt en. Har inte en gång norpat en vindruva från de dignande fruktfaten på jobbet. Inte heller mår jag efter tre dagar sämre av det.

Så här initialt dyker några frågor upp.
Får jag till exempel i mig tillräckligt med fiber?
Men jag är säker på att svaret på den frågan, och information om hur jag på ett LCHF riktigt sätt bäst får det, kommer att serveras i en kommentar här ... Karin? ;-)

På längre sikt tror jag dock inte att hundra procent strikt LCHF kost är för mig. Jag är nog för mycket en livsnjutare för att utesluta så pass många ingredienser, råvaror, tillbehör och maträtter som LCHF ändå tvingar en att göra. Men redan nu inser jag att det inte är något större problem att betydligt minska kolhydratintaget utan att det gör någon märkbar skillnad på levnadskvaliteten. Men i all evighet vill jag nog inte vara utan ett glas nypressad apelsinjuice på söndagsmorgonen, eller de där utsökt söta ugnsbakade rotfrukterna som kompletterar det grillade så fint, eller pastan. Det handlar nog om att hitta en balans som passar en själv och känns naturlig. Men vem vet jag slutar kanske efter ett par veckor som LCHF fascist. Nä förresten det tror jag inte ... jag har redan bestämt mig för att, även under den hårda initiala testperioden, unna mig själv en dag i veckan då jag lagar och äter precis det jag vill, utan att överhuvudtaget tänka på kolhydrater. En eventuell utvärderingen av dessa måltider kommer nog att visa om, och i så fall hur mycket, jag saknar mina kolhydrater :-)