onsdag 8 september 2010

Tredje dagen med LCHF

Efter en osedvanligt osund vecka och helg med en hel del utomhusarbete, och följaktligen en ölburk konstant fastklistrad vid handen vid varje paus, mycket "sötbrödsfika", kvällar med skräpmat i form av pizza och thai-/kinamat med söta såser, söta drinkar, godis och chips framför TV-filmerna, och en söndag som kulminerade i ett trevligt familjebiobesök med tillhörande hamburgerhakbesök och popcorn och läsk till filmen, så kände jag mig fruktansvärt uppsvälld på söndagskvällen.

Jag vill gärna tro att vår familj vanligtvis äter mycket sunt och att min kropp helt enkelt protesterade mot denna veckas brutala behandling.

Det hade antagligen varit helt ok att bara gå tillbaka till den vanliga mathållningen och börjat må bra av det. Dock så ställde jag mig på vågen och insåg att jag inte bara kände mig uppblåst, utan faktiskt lagt på ganska många kilon sedan jag sist vägt mig (innan sommaren tror jag). En snabb titt i spegeln bekräftade med obarmhärtig klarhet, att de extra kilona inte var i form av muskler från utomhusarbetet.

Fan här behövdes en åtgärd! Svältkost, pulverdieter, eller bantning överhuvudtaget känns inte riktigt som jag. Helst skulle jag nog vilja ha karaktären och tiden att simma, cykla, löpträna, åka inlines, klippklättra och spela mer golf, men får väl betydligt mer motvilligt erkänna att det inte heller är riktigt min stil numera. Ett par forcerade löprundor innan skidresan eller den där tvångsanmälda stafetteten är nog tyvärr den största delen av min årliga motion.

Debatten runt LCHF, Low Carb High Fat, dieten, eller snarare kanske livsstilen, har nog inte undgått någon de senaste åren. Mig har den periodvis kommit nära genom återknutna gamla kontakter och inte minst min brors experimenterande med diet. Efter att så smått ha intresserat mig tidigare, började jag nu mer seriöst leta mer information och läsa på om LCHF. Jag är helt övertygad om att en övergång till LCHF kost helt säkert medför viktminskning, men fortfarande inte lika helt säker på de medicinska förklaringarna och teorierna till varför, och huruvida det, för den moderna människan, är helt sunt att helt leva 100% efter LCHF.

Men, man kan ju inte förkasta något utan att ha ha sett överbetygande bevis eller själv prövat på och gett det en chans. Några bevis på att LCHF skulle vara farligt har jag inte lyckats hitta, så nu skall det, i varje fall i en period, levas strikt efter LCHF!

Jag tycker egentligen inte illa om något av det som finns i LCHF kosten, och det mesta av det äter man ju dagligen. Kött, fisk, fågel, grönsaker, oliver, ägg, grädde, smör, olivolja, feta, mozzarella och annan ost, mm, mm, allt av så naturlig kvalitet som möjligt. Inget konstigt med det. Det känns, trots förra veckans matvanor, inte heller jobbigt att vara utan kolhydraterna i dess mest osunda varianter såsom godis, chips och kakor.

Vissa kolhydratrika matvaror har dock varit så självklara i mitt liv att det känns lite märkligt att försöka avhålla sig från dem. Bland dessa finns till exempel frukt, fullkornsbröd, pasta och rotfrukter.

Jag älskar att laga mat, och anser att en stor del matlagningen handlar om att hitta rätt balans i grundsmakerna salt, surt och sött. Det är självklart för mig att efter behov och för att öka fylligheten, söta såsen eller grytan med socker, sirap eller honung. Om man verkligen skall gå in för LCHF fullt ut så bör man ju nog avhålla sig från detta.

Det italienska köket är en absolut favorit, men det är inte bara pastan som är kolhydratrik av basingredienserna där. Till och med lök, paprika och tomater innehåller relativt mycket kolhydrater, i varje fall jämfört med de riktigt kolhydratsnåla grönsakerna. Väldigt mycket av det jag lagar starta med att finhacka ned en gul lök och värma den i olivolja. Det sätter en fin grundsmak! Det kan man antagligen fortsätta med utan att känna sig som en svikare av LCHF idealen, men skall det vara, skall det vara ordentligt, så för tillfället går även det bort.

Trots detta har de sista tre dagarnas matträtter varit utsökta utan behov att extra sötning, eller en massa lök. Ostgratinerad kantarellfritratta har avlöst zucchini med fetaost stekt i olivolja, smör och fettet från baconet den serverades med via mixad grönsallad med avokado, kallrökt lax och räkor serverad med kokt ägg och en hemlagad citrondoftande majonnäs. Sämre mat kan man äta, och idéerna sprudlar fortfarande och det känns som det fortfarande finns mycket att laga innan jag ens känner behov av någon annan inspiration än listan över kolhydratsnåla ingredienser.


På väg hem från jobbet idag handlade jag för första gången sedan helgen, och trots att jag för första gången i mitt liv kollade energiinnehållets fördelning på förpackningarna och ratade det som hade för hög andel energi i form av kolhydrater så var det inte särskilt mycket jag tyckte jag saknade när jag kom till kassan. Det enda vilket antagligen hade lite för högt procentuellt kolhydratinnehåll för att vara helt "LCHF kosher", jag fick med mig i två av godsaker fyllda matkassar, var en burk ansjovis, där lagen innehåller socker. Men va fan, man kan ju inte göra en god ceasardressing utan ansjovis eller sardeller, och i slutprodukten blir nog kolhydrathalten försvinnande liten.
Det jag blev mest förvånad över var det relativt höga kolhydratinnehållet i leverpastej. Alla tio sorterna, av fem olika märken, som fanns tillgängliga hade runt tio viktprocent kolhydratinnehåll. Leverpastej fick gå bort!

Låter allt detta extremt?

Det är det!

Jag försöker verkligen denna vecka tänka på att minimera kolhydratintaget i allt jag äter. Mest på test för att se hur jobbigt det är. Än så länge är det inte alls särskilt jobbigt utan mest kul. Än så länge tror jag mig, utan några större problem, ha lyckats undvika alla små kolhydratfällor som hela tiden finns runt en. Har inte en gång norpat en vindruva från de dignande fruktfaten på jobbet. Inte heller mår jag efter tre dagar sämre av det.

Så här initialt dyker några frågor upp.
Får jag till exempel i mig tillräckligt med fiber?
Men jag är säker på att svaret på den frågan, och information om hur jag på ett LCHF riktigt sätt bäst får det, kommer att serveras i en kommentar här ... Karin? ;-)

På längre sikt tror jag dock inte att hundra procent strikt LCHF kost är för mig. Jag är nog för mycket en livsnjutare för att utesluta så pass många ingredienser, råvaror, tillbehör och maträtter som LCHF ändå tvingar en att göra. Men redan nu inser jag att det inte är något större problem att betydligt minska kolhydratintaget utan att det gör någon märkbar skillnad på levnadskvaliteten. Men i all evighet vill jag nog inte vara utan ett glas nypressad apelsinjuice på söndagsmorgonen, eller de där utsökt söta ugnsbakade rotfrukterna som kompletterar det grillade så fint, eller pastan. Det handlar nog om att hitta en balans som passar en själv och känns naturlig. Men vem vet jag slutar kanske efter ett par veckor som LCHF fascist. Nä förresten det tror jag inte ... jag har redan bestämt mig för att, även under den hårda initiala testperioden, unna mig själv en dag i veckan då jag lagar och äter precis det jag vill, utan att överhuvudtaget tänka på kolhydrater. En eventuell utvärderingen av dessa måltider kommer nog att visa om, och i så fall hur mycket, jag saknar mina kolhydrater :-)

19 kommentarer:

  1. 9 sep 2010, 09:26

    Jag hurrar inombords! Nu kommer jag att få matinspiration via din blogg. Dessutom har vi nu ytterligare ett gemensamt intresse att diskutera kring. Jättekul!

    1) Behovet av sötning kommer att försvinna snabbt som ögat. På bara några veckor vänjer man sig av med sockret och upptäcker hur söta alla livsmedel egentligen är. Vispgrädde t.ex. - hur sött som helst, alldeles av sig själv. Nästan så att det kryllar sig i munnen.

    2) Vem behöver fibrer? Eftersom jag inte äter kött och dessutom är för lat för att göra exempelvis bea, måste jag ha mitt LCHF-bröd med linfrö för att hålla igång magen. Om jag hade ätit som normala människor - kött med fett på och fått i mig mer smör via såser - så är jag övertygad om att det inte hade behövts. Men, om man gillar att fisa i tid och otid så ska man vara noga med att äta sina fibrer ;-)

    Jag blev JÄTTEHUNGRIG när jag såg din tallrik. Måste nog gå och fika nu ...

    9 sep 2010, 09:26

    SvaraRadera
  2. 9 sep 2010, 10:51

    Är själv en LCHF-förespråkare så här kan jag ju inte säga emot... synd... ;)

    Det där med en dag i veckan med kolhydrater är faktiskt en jättedum idé. Hjärnan behöver kolhydrater för att fungera. Den kan inte använda fett som bränsle. När kroppen inte fått några kolhydrater på några dagar har förråden av glykogen i muskler, lever och glukosen i blodet tagit slut. Då får hjärnan panik, den måste ju ha bränsle och då startar den trevliga processen. Kroppen går in i ketos, dvs levern producerar reservbränsle för hjärnan genom att omvandla fett till ketoner.
    Det fina med det är förutom att fettförbränningen ökar är att plötsligt får hjärnan fin energi igen, men blir pigg och glad, orkar mer, nästan som om man drivit i sig en massa sockerfylld läsk. Men dessa ketoner ger inte någon insulinutsöndring i blodet, som socker gör, och dessutom tar de inte slut som sockret vi trycker i oss gör. Så blodsockerfall, trötthet och yrsel finns inte mer. Suget efter mer sött för att få upp blodsockret igen kommer inte.
    Kroppen går inte in i ketos i en handvändning. Det är ett nödsystem som används i brist på kolhydrater och sker ca 3-7 dagar efter att man slutat äta kolhydrater. Därför är det dumt att äta pasta och fullkornsbröd en dag i veckan.
    Finns mycket mer intressant om LCHF, får nog skriva några inlägg till senare :)

    9 sep 2010, 10:51

    SvaraRadera
  3. 9 sep 2010, 11:30

    Karin, jo sitter kanske för mycket fast i det konventionella tänket kring vad som är sunt. Det är ju en allmängiltigt accepterad "sanning" att magen måste ha fiber för att fungera.

    Johan, intressant det där med "ketos". Några varningsklockor börjar dock pingla i mitt huvud iom med vissa av dina ordval: "panik", "reservbränsle", "nödsystem", "brist". Alla dessa indikerar att det är ett undantagstillstånd, vilket man i det flesta situationer skall försöka hålla till så korta perioder som möjligt för att inte slita på systemen, i detta fallet tex levern?!? Men om det bara är olyckliga ordval, eller mina tolkningar av dem, och att det egentligen inte innebär några risker att permanent försätta kroppen i "ketos" och ha detta som normaltillstånd, så torde det ju vara positivt. I varje fall ur viktminskningshänsyn.

    Har du några referenser, helst med medicinsk trovärdighet, till var jag kan läsa mer om ketos och ketoner som kolhydratsubstitut?

    9 sep 2010, 11:30

    SvaraRadera
  4. 9 sep 2010, 12:12

    Det jag "vet" om LCHF har jag fått fram genom att läsa böcker, googla och diskutera med andra. Några riktigt bra källor har jag nog inte till dig. Det är ju väldigt omtvistat, det här ämnet. Många läkare oroas av vad som händer med kroppen på riktigt lång sikt (15-20 år) med denna livsstil.
    En kollegas pappa har ätit strikt LCHF i 7 år och mår som en prins,
    En iofs omtvistad bok, men som gav mig inspiration är Frank Nilssons "Istället för doping".
    En annan författare är Sten Sture Skalderman som gått ned 60 kg med LCHF.
    Läkaren Annika Dahlqvist har en site där mycket information finns.
    Problemet är nog att det inte finns neutrala, objektiva läkare/forskare. Antingen är de frälsta i LCHF eller så är de emot denna "vansinnesdiet".

    9 sep 2010, 12:12

    SvaraRadera
  5. 9 sep 2010, 13:01

    Fredrik - innan du blir orolig tycker jag att du ska räkna på din mat. http://www.minmat.net/counter.php

    Hur mycket kolhydrater blir det per dag, i verkligheten?

    9 sep 2010, 13:01

    SvaraRadera
  6. 9 sep 2010, 13:29

    Lite mer om LCHF
    När man äter snabba kolhydrater höjs blodsockret, glukos, markant. Detta är inte bra för kroppen och därför utsöndras hormonet insulin som bryter ned glukosen. Var tar då energin vägen? Jo, insulinet gör också att fettcellerna öppnar sig och vill suga åt sig så mycket energi som möjligt. Därför är kombinationen snabba kolhydrater och mättat fett (lagras också in lätt) en perfekt kombination om man vill bli ett fetto.
    Insulinet har stor betydelse för hur mycket fett man lagrar in. De där rotfrukterna till det grillade, eller fullkornsbrödet är inte så illa vid normal kost för de höjer inte blodsockret så mycket och därmed utsöndras heller inte så mycket insulin.
    LCHF-kost ger väldigt liten insulinutsöndring. Särskilt om man är noga med att äta mycket fett i förhållande till protein. Skulle man bara äta ett gäng köttabitar och några rädisor till middag kommer man få insulinutsöndring eftersom protein också triggar insulinet, men en eller två köttabitar och en fet sås till ger inte samma insulinpåslag.
    Det fina med fett och protein är att det håller en mätt länge, så man behöver inte äta så ofta. För även om insulinet påverkar fettinlagring så vill de flesta som kör igång med LCHF inte hålla sin vikt utan tappa ett antal kilo fett. Det gör man tyvärr inte om man äter alltför mycket energi.
    Så LCHF är inte som jag först trodde en mirakelkur där man kan svulla i sig ägg, bacon, feta såser och mängder med kött och ända gå ned i vikt. Vid ett sådant intag har kroppen alltid fett i magsäcken att tillgå och behöver inte slösa på underhudsfettet.
    Däremot håller man sig mätt länge på ett havlt paket bacon och två ägg till frukost. Dessutom finns inte något sockersug. Då blir det lätt att hålla nere kaloriintaget per dag och följden blir effektiv viktnedgång.
    Normalt vid fysisk träning brukar man få igång en effektiv fettförbränning efter ca 30 minuters träning. Vid LCHF-kost drar denna fettförbränning igång första minuten man sätter igång med fysisk aktivitet. Dessutom orkar man hålla på mycket längre med träningen eftersom det alltid finns mer energi (fett) att tillgå. Den som drivs på kolhydrater får brist på dessa och "går in i väggen" efter en timmes löpning.
    Varför är jag då inte sjukt vältränad och fri från överflödigt underhudsfett? Mina negativa erfarenheter från LCHF:
    - LCHF lämpar sig dåligt för högintensiv träning. Fettet är inte en tillräckligt snabb energikälla vid högpulsträning.
    - Jag upplever att ketonerna inte ger samma boost till hjärnan som glukosen. Man blir lite segare i kolan.
    - Efter 3-4 veckors diet på massor med fett och protein blev jag trött på det och ville äta frukt, pasta etc.
    - Det är svårt att hålla LCHF på resor, militära övningar med tilldelad mat, fester, middagar etc.

    9 sep 2010, 13:29

    SvaraRadera
  7. 10 sep 2010, 09:45

    Det var ju inte meningen att ta livet av din blogg med allt ältande... :)

    10 sep 2010, 09:45

    SvaraRadera
  8. 10 sep 2010, 10:15

    Ingen fara, det är bara kul med feedback och intressant med information och erfarenheter. I dag har jag nog de första negativa känningarna då jag känner mig ganska "seg i kolan" som du uttrycker det. Känner mig också lite "flottig" i munnen och tycker, trots att jag inte alls är hungrig, att ett äpple skulle sitta fint. Efter ditt resonemang är det antagligen hjärnan som börjar skrika efter kolhydrater?!? Väntar med spänning på den där keton-kicken :-)

    Har också istället för att vilt gissa vikter och uppskatta vad jag ätit, tagit till mig uppgiften att skriva upp vad jag äter idag för att se vad minmat säger om vad jag får i mig av kolhydrater och fiber :-)

    10 sep 2010, 10:15

    SvaraRadera
  9. 10 sep 2010, 10:56

    När jag skaffade digital våg upptäckte jag att mina portioner var hälften så stora som jag trodde. Fick inte alls i mig alla näringsämnen så som jag inbillade mig. Man får göra exakt som man gör med hästarna - räkna lite och anstränga sig en smula. Åtminstone i början.

    Att jag överhuvudtaget överlevde tidigare är för mig en gåta! Om någon har ätit embarmligt dåligt så är det jag :-)

    Hos SLV finns näringsrekommendationerna, de enda jag har kunnat hitta. Någonstans läste jag att dessa räknats ut genom att se på innehållet i kundvagnar. Då blev jag först oerhört trött, sedan ignorerade jag det. Vet ni om det stämmer?

    10 sep 2010, 10:56

    SvaraRadera
  10. 10 sep 2010, 12:01

    Trillade förresten på denna artikel vars rekommendationer antagligen är betydligt lättare att efterleva:

    http://iform.se/kost/kost-och-halsa/sa-far-du-ett-sunt-forhallande-till-socker

    men är för tillfället alldeles för uppslukad i (och faktiskt road av hard-core experimentet med) LCHF för att ens överväga att tillåta att upp till 10% av mitt dagliga kaloriintag skulle utgöras av RENT (tillsatt) SOCKER!

    Men för väldigt många skulle säkert iFORMs rekommendation göra väldigt stor skillnad. Svårt att fatta hur mkt socker många människor sätter i sig.

    10 sep 2010, 12:01

    SvaraRadera
  11. 10 sep 2010, 12:25

    Allra svårast är det att sitta bredvid barn på kalas. Så mycket socker, så lite näring
    ...

    10 sep 2010, 12:25

    SvaraRadera
  12. 10 sep 2010, 15:08

    Jag kanske överdrev lite om jag skrev att du får en Keton-kick. Däremot så försvinner det motiga du känner nu.
    Jag blev "seg i kolan". Kände sug, utan att ha hunger. Blev lite yr och orkeslös. Men efter att jag kommit in i ketos försvann allt det och man känner sig "normal" igen. Fast bättre eftersom det inte blir några "dippar" före lunch etc.
    Känns det motigt och du vill ge upp för fruktsockret så stålsätt dig att köra på 3 veckor innan du "ger upp". Du ska se att det vänder och spegeln samt vågen kommer göra dig glad :)

    10 sep 2010, 15:08

    SvaraRadera
  13. 10 sep 2010, 17:41

    Det där med fibrer... Det fick jag helt omprioriterat för ett tag sedan. Allt sedan barndomen tog slut har man fått lära sig att kolhydrater är onyttiga, speciellt de snabba, att fiber är bra för att de bryts ned långsammare och att magen behöver fiber för att må bra.

    Dock så har jag haft problem med magen ett antal (många) år och efter att specialist efter specialist försökt sig på en diagnos utan vidare framgång föreslog min nuvarande specialist att jag skulle prova på låg-fiberkost för en period. Det har jag gjort i en och en halv månad nu, och alla mina magkramper har försvunnit, magen fungerar som den ska, och enligt min specialist är det en myt att magen behöver en massa fiber för att må bra. Trots att jag alltså avstått från frön, nötter, grönsaker, frukt och allting fullkorn så har jag inte ens gått upp i vikt. Såklart är det ingen hållbar diet i längden, vitaminer och annat behövs från frukt och grönt, men min mage mår iaf mycket bättre utan fiber.

    Jätteinspirerande mat du ätit, förresten! Visste inte att du var en foodie.

    10 sep 2010, 17:41

    SvaraRadera
  14. 10 sep 2010, 22:22

    På tal om fibrer, fisar och LCHF ...

    http://www.finest.se/userBlog/entry.php?uid=28711&beid=1457293

    :-)

    10 sep 2010, 22:22

    SvaraRadera
  15. 11 sep 2010, 10:20

    :D Kul länk Karin

    Fast jag pruttar aldrig, varken med eller utan LCHF, eftersom det är ovärdigt :)


    Tänkte på det du skrev om gul lök i olivolja. Det heter ju Low Carb och inte Zero Carb. Normalt för en LCHF-diet är <40 gram kolhydrater per dygn.
    Nu innehåller ju många LCHF-livsmedel lite kolhydrater, exemplevis vispgrädde 3 gr per 100 gr eller en krämig ost några kolhydrater per 100 gr. Men räknar man efter kan du nog äta lite gul lök med gott samvete.
    Jag har sett att de som inte får resultat av sin LCHF får tipset att dra ner mot 20 gram kolhydrater per dygn, men under 40 tror jag är fullt tillräckligt.

    11 sep 2010, 10:20

    SvaraRadera
  16. 13 sep 2010, 08:12

    Jag tror inte heller på att vara sådär jättestrikt. Åtminstone inte vad gäller grönsakerna. Däremot så fuskar jag aldrig med mjöl eller socker. Jag är ju frisk. Hade resonerat helt annorlunda om jag vore sjuk.

    13 sep 2010, 08:12

    SvaraRadera
  17. 13 sep 2010, 09:14

    Hanna, jag vet inte om jag skulle definiera mig själv som "foodie", men matlagning är en av de saker jag oftast tycker verkligt mycket om. Dock är jag ganska dålig på att följa recept och planera i tid så jag har allt hemma jag behöver. Mycket improviserande, känsla och provsmakande är mer min stil. Blir nog ett blogginlägg om detta :-) Dessutom gillar jag INTE att baka ... men det har nog att göra med oviljan/oförmågan att följa recept fullt ut att göra ;-)

    Johan & Karin, som jag skrev i artikeln, tror jag inte heller att man behöver oro sig för att ha en lök i middagsmaten, men förra veckan försökte jag köra extrem LCHF på test. När jag räknade lite på ons-tors maten låg jag runt 11 gram kolhydrater per dag trots stora portioner av allt jag åt. Men då hade jag valt bort massor av saker, såsom lök, tomater och paprika och fokuserat allt mejeriproduktsintag till smör, vispgrädde och riktigt feta ostar.

    Jag följde ditt råd, och försöker hålla LCHF utan att ha en fuskdag, men förenklade lite i helgen, och använde till exempel lök och paprika i matlagningen, tomater i salladen, åt en tjock korv jag inte hade en aning om innehållet i, på en marknad (skippade dock givetvis brödet), och hade till och med en gnutta honung i såsen på lördagen. Har också druckit kanske totalt en flaska rött vin, och två rejäla whiskeys och ett litet glas NoillyPrat i helgen :-)

    Efter tor-fre dippen har jag mått alldeles utmärkt i helgen, men vet inte om det beror på den lilla ökningen i kolhydratintag eller på att kroppen ställt om sig. Forsätter experimentet på extremnivå denna vecka också för att se hur det känns framåt tor-fre :-)


    Fast förresten, 11 gram stämmer högst sannolikt inte heller utan är mer ... har tex inte räknat med mjölk i kaffet, och säkert missat flera andra småkällor.

    13 sep 2010, 09:14

    SvaraRadera
  18. Jag tror inte du ska oroa dig för att inte få tillräckligt med fibrer:
    http://www.svd.se/nyheter/inrikes/gammal-sanning-bakom-fibermyter_6115263.svd

    SvaraRadera